Kan man förstå andra?

0

Hej, svejs! Igår blev det lite lång arbetsdag: 12,5 timme… så det är skönt att vara ledig idag. Det är 15 killar på en svensexa som gästar hotellet och de var VÄLDIGT glada och högljudda när jag gick hem vid halv elva. Marianne hade fullt sjå att få något vettigt ur dem då. 😀 De skulle bada badtunna också sen, så jag undrar hur det gick. Ja, ja det får jag veta i morgon för då jobbar jag igen. Vi har nya gäster då men bara sex stycken och jag tror att de är betydligt lugnare. Jag behöver dock börja laga mat och frysa inför jul och nyår. Vi har ett julbord för 25 personer den 11/12 men inga mer bokningar innan jul ännu. Hoppas inte det blir några fler större sällskap för det är väldigt mycket som behöver göras med allt möjligt. En vägg, med fuktskada, ska rivas upp och renoveras, bland annat, och det berör vårt kylrum så det kan bli lite stökigt däromkring nu i veckan. Och så ska vi julpynta förstås! Allt ska upp nu innan första advent. Så, ja, vi har att göra!

Mina två senaste inlägg har ju handlat om döden och vad som händer när vi dör och jag har fått lite olika tankar om det som står i boken. Jag har läst ut den nu, men jag började om direkt för det är en del “svängar” hit och dit som jag inte riktigt hängde med i under första läsningen så det är lika bra att repetera direkt. I slutet på boken så säger Gud en intressant sak: födelse och död är egentligen samma sak. Låter ju väldigt konstigt när man bara läser det rakt upp och ned, men om man tror på att det finns något mer efter döden blir det helt logiskt. När vi föds lämnar vi andra sidan, “dör” därifrån, och kliver in i ett liv på jorden. När vi dör lämnar vi jorden och “föds” in i fortsättningen på andra sidan. Spännande, eller hur?

Mindre version av mig! 🙂

Jag har funderat på det jag har som rubrik idag. Kan man förstå andra människor? Det är verkligen inte lätt ibland att begripa varför andra människor gör som de gör och väljer vissa, för mig, konstiga vägar. Men när jag tänker på det som står i alla de här “Samtal med Gud”-böckerna (den jag läste nu är den sista i den serien och den kom 2005 tror jag), blir det, något lättare att förstå för mig. Egentligen är vi alla en och samma själ, men med individuella själar också, och det vi “vill” är att uppleva oss själva på alla möjliga olika sätt. När vi befinner oss på andra sidan kan vi förstå och planera saker men vi kan inte uppleva dem. För det måste vi ta fysisk form här på jorden, eller någon annanstans i Universum.

Så tänk dig scenariot att du, när du är på andra sidan och tittar igenom ditt senaste liv, inser att du inte var så hjälpsam mot andra människor som du skulle vilja uppleva att vara. Eller du kanske vill uppleva hur det är att vara elak mot andra, eller ett liv i totalt överflöd och massor med lyx, eller ett liv i stor misär och med missbruksproblem, eller ett väldigt lugnt liv där det inte händer så mycket och du ägnar dig åt kreativa saker, eller ett liv med ständiga uppbrott och många relationer, eller, eller, eller… Ja, ni fattar! Det finns så oändligt många saker man skulle kunna välja att uppleva och när man tänker på det kan det bli lite lättare att förstå andra. I alla fall för mig!

Jag tycker det kan finnas en viss tröst i det också. Jag kan ha väldigt dåligt samvete för vissa saker omkring mina barn (som säkert många har, som har barn), men om jag då tänker på att de faktiskt har valt mig som mamma och de liv de lever blir det lite lättare. Det betyder inte att jag bara skulle strunta i dem om de fick stora problem, så klart. Jag skulle aldrig “vifta bort” någon som ber om hjälp för att den personen har valt det liv de har valt. Känns det rätt för mig att hjälpa, oavsett vem det är, så hjälper jag till. Vilket också betyder att känns det inte rätt så kan jag avstå att hjälpa. Det kan vara en trixig balansgång ibland. För inte så länge sedan avstod jag från att hjälpa en person, som jag inte känner egentligen, med pengar för jag kände att pengarna inte skulle göra någon riktig nytta utan bara vara ett tillfälligt plåster. Att det var rätt beslut märker jag på att jag kunde lämna situationen direkt och inte funderar och ältar om jag skulle ha gjort på något annat sätt.

Bildkälla: Susanne Nilsson, flickr.com

Jag tycker också att jag känner större ödmjukhet inför andra, när jag tänker på att de har valt att komma in i mitt liv (som jag har valt att komma in i deras) för att vi ska kunna uppleva olika saker som vi vill uppleva. Både sånt man kan definiera som bra och sånt man kan definiera som dåligt. Även de personer som kanske bara finns i våra liv ett kort tag har något att ge men det är inte säkert att vi förstår det förrän vi kommer över till andra sidan och går igenom livet. Jag brukar tänka på de personer som man kanske har varit riktigt nära en period men så försvinner de ut ur ens liv. Ibland försöker man återuppta kontakten, men det blir liksom inte något av det. De försvinner igen. Då tänker jag att den relationen har fullgjort sitt syfte och att det inte är någon idé att fortsätta försöka. Bättre att gå vidare och söka nya spännande kontakter i stället. 🙂

Egentligen hade jag mer saker jag tänkte skriva om idag, men det kom ut andra ord än vad jag trodde jag skulle skriva så det får räcka här. 😀 Vädret är fantastiskt fint just nu, så jag ska satsa på att gå ut ganska snart. Får bli först en promenad och sen ska jag bära in lite ved. Ha det gott!

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke