Du behöver göra “dig”

2

Hej, svejs! Jo, jag vet, det låter bättre på engelska: “You do you”, men det får duga på svenska också. Jag satte mig vid datorn nu, mitt på eftermiddagen, eftersom det kom en rejäl åskskur. Åskan tystnade ganska snabbt men regnet fortsatte en stund efter den. Bara bra, tycker jag, för det är väldigt torrt här. Jag fortsätter att jobba många timmar på jobbet och när jag räknade på genomsnittet för juni så var det 10 timmar per arbetsdag. Nu i juli är det rätt hög beläggning på hotellet så det blir troligtvis inte färre timmar. Vi hade en familjefest i lördags, med 19 personer, och den tog lite på krafterna. Visserligen åt alla samma mat, men det var mycket pyssel ändå med tre-rätters till alla. Dessutom hade vi några andra gäster också som skulle ha mat. Så natten till söndag sov jag som en klubbad oxe! 😀 Skönt att jag var ledig både igår och är det idag också.

På senaste tiden har jag tänkt rätt mycket på det här med att leva i sin egen verklighet och jag inser mer och mer hur viktigt det är. Ordet “göra” är ett nyckelord i sammanhanget för det är lite av ett arbete att hitta hur man vill vara och ha det. Mycket av våran tid går väl mest åt till att ta oss igenom vardagen och vi kanske inte alltid reflekterar över om vi lever som vi verkligen vill eller inte. För min egen del var det nog när jag var medelålders som jag började fundera på om livet verkligen var som jag ville ha det. När man är ung tycker man att man har all tid i världen men så småningom inser man att den trots allt är begränsad. Till slut finns det inte så mycket tid kvar att spela på (om man förutsätter att man får bli gammal).

Bildkälla: Blondinrikard Fröberg, flickr.com

Sedan jag gjorde mina förändringar med uppbrott från ett äktenskap, uppsägning av jobb och flytt, känner jag mer och mer att jag börjar få en inre frid. Som att jag landar liksom. Jag har faktiskt aldrig riktigt känt att jag är på rätt plats i livet, och det gör jag kanske inte riktigt nu heller, men jag tror att jag är på väg dit. Platsen är alltså inte fysiskt utan det handlar om att vara den jag verkligen vill vara som person och leva på det sätt jag känner är bäst för mig. Vad andra sedan tycker om det är fullkomligt irrelevant. Alla andra får leva sina liv på sitt sätt!

För min del känns det som att jag, som jag skrev, landar i mig själv när jag tar fram och visar hur jag är egentligen. Jag kan tycka det är lite konstigt att jag inte har gjort det tidigare i livet, men jag var nog mest en person som jag trodde att andra förväntade sig att jag skulle vara. Och så förstod jag inte riktigt att jag kunde välja själv. Att inse att jag är högkänslig förklarade så himla mycket för mig och nu accepterar jag helt att jag inte alltid vill umgås med människor och jag kan, utan dåligt samvete, säga ifrån om det blir för mycket på något sätt. Jag måste se till att JAG mår bra för jag är det viktigaste personen i mitt liv!

Bildkälla: elizaIO, flickr.com

Hela livet har jag varit en lugn person men nu känner jag mig ännu lugnare och mer samlad. Jag accepterar när saker och ting inte går som jag har tänkt och i stället för att bli irriterad om nåt krånglar tänker jag att det finns en anledning till att det gör det. När jag skulle till Pia på trumhealingen, till exempel, för då blev jag liksom stoppad hela tiden. Saker hände här hemma så jag kom iväg senare än vad jag hade tänkt och inne i stan var vartenda stoppljus rött. Alltså blev jag lite försenad och jag vet inte varför det blev så men det var som det var och jag lät mig inte bli stressad. Det är en sån otrolig befrielse i känslan av att allt, oavsett hur det är, är precis som det ska vara. Tänk att kunna säga: “Jaha, blev det så här! Det trodde jag inte!”, i stället för (ursäkta språket…) “Jävla, förbannade skit! Hur i helvete kan saker krångla så förbannat?”.

Bland gästerna på hotellet träffar man förstås på många olika typer av människor. Visserligen är jag mest i köket och har inte så jättemycket kontakt med gästerna, men jag hör och ser och de andra berättar förstås vad en del gäster har sagt och så. De gäster som känner sig missnöjda över olika saker, kan jag tycka lite synd om. Självklart kan det vara sånt vi har missat och gjort fel, och då förstår jag att man blir besviken. Men en del verkar liksom vara inställda på att vara missnöjda med allt, hur det än är. Det tycker jag, som sagt, är så synd för då förstör man för sig själv på något sätt och min tanke är att de personerna kanske inte är så nöjda med sina liv över huvud taget. Jag tror på att det är så eftersom jag har varit en sån person tidigare i livet. När man inte är nöjd med hur man har det i vardagen kan det vara svårt att uppskatta en semester/weekendresa också.

Förändringar kan vara svåra, jobbiga och ta lång tid, men jag tror att vinsten man gör genom ökat välmående är så mycket mer värd än att bara fortsätta och traska på i de vanliga fotspåren och känna att något fattas. Så jag tror man kan må så mycket bättre om man vågar känna efter hur man vill ha det och sen vågar göra den förändring som behövs för att komma dit. Jag brukar tänka mig att andevärlden hejar på, hurrar och klappar händerna när man går den väg som är bäst för en själv. Nu när jag börjar hitta min lugn märker jag att jag “hör” vägledningen från dem på ett tydligare sätt och att svar på funderingar kommer till mig snabbare än förut. Jag förstår och känner också tydligare vad som är det bästa för mig.

Nu har både åska och regn dragit bort och jag tänker gå ut en stund. Härom dagen hittade jag skivan med Norah Jones, som jag har, och jag har lyssnat på den ett par gånger i bilen nu. Den här låten från den skivan är väldigt bra! Ha det gott!

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

2 kommentarer

  1. Camilla den

    Vad fint att du delar med dig !Jag ska säga att jag går i samma skor som du.Jag har separat för 2 år sen, efter 12år av ett förhållande som jag borde
    Lämna redan efter 2år.Men det är så .
    Så efter 3år i lungn å ro,så kan jag få en ny version av den som jag vill vara.
    Åren har gått men jag lever.Jag har fått ett kall som jag har någon som ska
    Fram och bara vara en del av den som jag är så himla konstig känsla, men Jag
    Får bara följa med på resan.Det är en
    Ära att få finnas i en ny version av mig
    Jag har förstått att jag inte är ensam.
    På färden…änglar är med mej.Må så gott! tack för att du delar med dig av dina erfarenheter.

    • saharblevdetidag den

      Heja dig och lycka till med allt!?

Lämna en tanke