Inser att jag inte fattar så mycket

7

Hej, svejs! Väder är väl, egentligen, inte så mycket att prata om, men senaste veckan har varit rätt intressant. Speciellt de tre sista dagarna med regn, snö, blåst, sol och minusgrader. Igår kväll var det -5 grader när jag gick och la mig. Nu är det fyra plus och blåser som sjutton. Ja, ja det är som det är! Nu har jag i alla fall fått hjälp med att byta till vinterdäck och det känns väldigt bra. Man vet ju aldrig när den riktiga halkan slår till. En liten varning inför dagens bloggande och det är att jag nästan bara kommer att skriva om katter. Så tycker du inte om såna kan du nog lika gärna hoppa över att läsa! 😀

För vet ni vad? Kapten har återuppstått! Jag är ganska chockad fortfarande, och helt förbryllad. I torsdags fick jag ett meddelande från min väninna i Ulrika där hon frågade om det kunde vara Kapten på de bilder som någon hade lagt upp på facebook. Jag tyckte inte det var så likt honom men jag fick kontakt med kvinnan som hade lagt upp bilderna. Han hade dykt upp i deras pannrum för ett par dagar sedan. De brukar ha dörren dit lite öppen så deras egna katter kan vara där. Jag bad henne kolla om han hade några klor, Kapten saknar ju de flesta, och hon återkom och sa att han inte hade det. Så, med stor tvekan, åkte jag till dem och jag var fortfarande helt säker på att det måste vara en annan katt. Jag kände inte igen honom direkt, men när jag undersökte hans tassar så insåg jag att det faktiskt var Kapten. Han reagerade inte på sitt namn först, men efter en liten stund var det som han kom ihåg.

Strax efter hemkomsten i torsdags.

Han var smutsig, luktade illa (ur munnen) och otroligt mager. Jag fick låna en kattbur och tog hem honom. Här fick han lite mat och så torkade jag av honom med en fuktig handduk. Sen ville han sitta in knät en lång stund! Jag ger honom pyttelite mat, ganska ofta, och han slukat det han får på ca två sekunder. Man kan känna varenda ryggkota på honom och det ser nästan ut som att huvudet är för stort för kroppen i vissa vinklar. Jag vet att det är ganska kritiskt för katter när de har varit utan mat länge och att det kan gå illa även när de börjar äta igen. Så jag försöker ge väldigt lite mat åt gången, men jag är rädd att jag ändå ger honom lite för mycket. Det är så svårt när jag ser hur otroligt hungrig han är och han snor runt mina fötter hela tiden när jag är i köket. Han verkar ha tappat några tänder också och på måndag ska jag ta honom till veterinären för en koll. En katts lever kan ta rätt mycket skada om de går länge utan mat.

Mager liten krake, även om det inte syns så tydligt på just den här bilden.

Det har varit intressant att se Gandalfs och hans reaktioner sen han kom hem. Eller, Kapten tänker bara på mat, men de känner igen varandra, helt klart. Intressantast är att Gandalf liksom har “försvunnit” sen Kapten kom hem. Han försöker inte sitta i mitt knä på kvällarna vid datorn, kommer inte och lägger sig i sängen när jag lagt mig och är till och med tveksam till att äta. Vilket kan vara lite bra för han behöver ju banta… Jag får stänga in Kapten i badrummet när Gandalf ska äta, annars funkar det inte. Igår var han ute nästan hela dagen, trots att det var rätt kallt, och idag har han legat på övervåningen hela dagen. Jag vet inte om han förstår att Kapten behöver extra uppmärksamhet nu eller vad det är. Mycket märkligt!

Mina tankar har snurrat som en karusell sen Kapten kom tillbaka, och jag känner det som att jag nog inte vet eller förstår någonting alls. Och så har jag insett saker om mig själv, och det är ju alltid intressant. Kvinnan jag var hos på Kreativ Helhet uppfattade ju väldigt tydligt att Kapten var död och att han hade dött väldigt snabbt i skogen. När jag hörde det blev det en sanning för mig och jag ifrågasatte inte det alls. Totalt oflexibel i sinnet, med andra ord! När det nu visade sig att han lever, så har jag varit lite fundersam över det hon uppfattade. Men möjligen (eftersom jag förstår att jag förstår väldigt lite så får jag väl även skriva: kanske, eventuellt, skulle kunna vara så…) kan det vara en av mina andra katter hon uppfattade. När barnen var små hade vi en katt som vi hade tagit från ett katthem. Han hette Morgan och hann inte vara hos oss så länge innan han försvann.

Jag hade varit hos veterinären med Morgan vid ett tillfälle, för han hade skadat en tass och behövde sys. När vi kom hem därifrån var han fortfarande sövd och när han vaknade till var han väldigt groggy ett bra tag. Jag pysslade väl med nåt och hade inte riktigt koll på vart han var men så småningom upptäckte jag att han inte var inne längre. Vi hade inte kattlucka där vi bodde då men ett fönster stod lite på glänt och han måste ha pressat sig ut där. Vi letade efter honom jättelänge men hittade honom aldrig. Mina hyresvärdar hade en hund som fick springa lös, för det mesta, och hon var en fena på att ta katter så jag trodde att det var hon som hade tagit honom. Men det kan ju då möjligen, eventuellt, kanske vara så att det var han som dog snabbt i skogen, när något gick sönder i kroppen på honom. Skulle vara skönt om det var så för det har alltid känts så hemskt om det var hunden som tog honom (vilket hunden gjorde med en annan katt vi hade…).

Gandalf tittar på Kapten när vi just hade kommit hem.

Jag har tänkt på det här med att jag så totalt bestämde mig för att Kapten var död och inte såg någon som helst möjlighet att det kunde vara på nåt annat sätt, och insåg att jag rätt ofta gör så. Alltså bestämmer mig för att saker och ting är på ett visst sätt och att det inte finns några andra möjligheter. Ganska dumt, över lag. Det är väl alltid bättre att försöka se flera varianter/infallsvinklar av saker och händelser. Behöver jag nog träna på! Jag känner att det finns många andliga perspektiv på det här med att Kapten har dykt upp igen och jag tror jag har en del saker jag behöver lära mig av hela händelsen. Natten till fredag hade jag så mycket som surrade i huvudet att jag knappt kunde sova.

Vänta, nu är det dags för en liten portion mat till Kapten. Snart tillbaka! Så där, två sekunders ätning igen. Trots att han äter och verkar förhållandevis pigg, är det ingen självklarhet att han klarar det här. Och han luktar fortfarande illa ur munnen. Men det känns i alla fall väldigt bra att han är tillbaka och inte irrar omkring utan mat och skydd. Just nu vill han helst äta eller sitta i mitt knä. Han har lite svårt att koppla av för han verkar vilja ha koll på att han verkligen får mat med jämna mellanrum. Men det blir nog bättre med tiden. Som bilden nedan ser det ut varje gång jag själv sitter och äter just nu och lämnar jag bordet hoppar han upp och kollar vad jag har på tallriken. Inte lätt att vara liten och hungrig! Ha det gott!

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

7 kommentarer

  1. Anna den

    Det är ju helt fantastiskt att kisse kommit hem igen! 😻 Hoppas nu att allt går bra hos veterinären! 🙏

    • saharblevdetidag den

      Tack!

    • Katarina den

      💗
      Snäll mat… kokt ris och kokt fisk.

  2. Anna den

    Förresten, hade han gått långt iväg eller var han nära där du bor?

    • saharblevdetidag den

      Han var ganska nära, så det kan vara så att han inte hittat tillbaka, helt enkelt. Han kommer att få gå ut sen också så jag hoppas det går bättre då.

  3. Emilie den

    Oj vad häftigt, det är som ett mirakel 😀🙏💖. Vad kul att läsa att han kommit hem igen 💖

    • saharblevdetidag den

      Ja verkligen!😊❤

Lämna en tanke