Bättre!

0

Hej, svejs! Härligt väder idag! Hoppas alla har haft en lika solig och varm dag, som det har varit här, efter denna kalla och regniga juli. Det ser ju faktiskt ut att bli lite mer sommarlikt ett tag framöver. Helt okej! Jag har tillbringat en stor del av dagen i blåbärsskogen. Jätteskönt faktiskt. För mig återstår nu två veckors ledighet, sen en veckas jobb och därpå, ja, den ovissa framtiden…

Jaha, lördagskväll och jag väljer att göra te på kardborrerot. Undrar hur jag tänkte där? Ni ser ju hur det ser ut… Det smakar inte riktigt så illa som det ser ut att göra, men att säga att det är gott är en lätt överdrift. Det ska kunna förbättra cirkulationen. Tror jag ska gå och göra mig en kopp med något annat efter den här.

Te på kardborrerot.

Senaste veckan har verkligen svischat förbi. Det har blivit en del bilåkande för mig och det har varit rätt skönt att göra något annat än att bara vara hemma här. På söndagen skjutsade jag yngre sonen till Grebo för han skulle ta hand om katter och kattungar där någon dag. Kul att träffa kattungar! I måndags åkte jag till Vadstena och det kändes som helt rätt beslut att ta en sväng dit. Som jag skrev förra veckan, längtade jag efter “som vanligt” och det kändes lite så när jag var i Vadstena. Tisdag hämtade jag sonen i Grebo och körde honom till tåget för han skulle hem till Malmö. När jag var på väg hem från stan ösregnade och åskade det i nästan en timme. Det var sånt där regn så man måste ha dubbla hastigheten på vindrutetorkarna och köra långsamt för att det är så mycket vatten på vägen. Inte skoj att köra då, men hem kom jag i alla fall.

Jag har haft grannen Sara på fika här i veckan och jag tror att vi pratade i fyra timmar (!), så det var riktigt trevligt. Hon är också intresserad av andlighet och jag gillar när man kan prata om sånt utan att folk tycker man är alldeles tossig. Det är ju verkligen inte alla som förstår sig på, eller tror på, den biten.

I onsdags följde jag med min väninna som bor i Ulrika på ett stickkafé som är i församlingsgården varje onsdag eftermiddag. Det var riktigt trevligt och jag tror vi var åtta kvinnor som stickade/virkade/broderade, pratade, skrattade och fikade. Jag ska absolut följa med på onsdag också. Det känns bra att engagera sig lite nu när jag bor på en så liten ort. Dessutom tror jag det är vettigt att de får se vem jag är också. En av kvinnorna som var med är född här där jag bor, så jag hoppas hon kommer fler gånger för då ska jag fråga henne lite om gården, hur länge hon bodde här och så. Hon verkade lite blyg och var ganska tyst så det blev inte att vi pratade så mycket.

Kapten har fortfarande inte dykt upp. Det är lite följetong det här och det verkar ligga någon sorts andlig utbildning för mig i hela processen. Eller som att jag ska lära mig saker om mig själv och om honom också förstås. Jag har en del kontakt med Pia om situationen, och det är oftast inte för att jag skriver och frågar henne om honom, utan för att andevärlden talar om för Pia att hon ska kontakta mig om vissa saker. Jag har i alla fall efterlyst Kapten på olika forum på nätet, men jag börjar känna det som att det är upp till honom om han ska komma tillbaka eller inte. Pia har fått meddelande från honom där han visade sig som stor och stark och han vill bestämma själv. Vara sin egen herre liksom. Jag saknar honom jättemycket men han får välja om han ska vara här eller någon annanstans. Självklart hoppas jag han väljer att komma hit igen, men, som sagt, det får vara hans val.

En dag, innan flytten, när båda kissarna ville ligga i mitt knä. Händer typ aldrig!

Jag har äntligen köpt tyg till gardiner! Trots att jag hade en hel del både gardiner och tyger sen innan, var det inget som passade här i huset. En del tycker ju inte det är så viktigt med gardiner men jag vill verkligen ha det. Enda stället jag har, än så länge, är i sovrummet. Men nu blir det till att ta fram symaskinen och fixa så de kommer upp. Ja, jag måste skruva upp gardinstänger också men det brukar gå snabbt.

Trots att jag har gjort rätt mycket saker den här veckan, har jag ändå känt mig lite nere till och från. Men jag känner att jag behöver sörja mitt gamla liv, trots att det var jag som ville lämna det. Omställningen är så gigantisk att jag inte bara kan lämna det som har varit och studsa framåt mot det nya. Det har, så klart, funnits många bra saker och jag gifte mig ju inte med Lars men intentionen att vi skulle skiljas en dag. Jag trodde verkligen det skulle vara vi två, men hans liv var inte mitt liv. Vi kommer garanterat må bättre på varsitt håll och jag hoppas på att vi kommer kunna vara vänner i framtiden (vi är inte på nåt sätt osams nu så jag tror på att det kan funka). Igår kväll hade jag en känsla av total ensamhet och jag var lite ledsen en stund. Men den känslan är så svår att förklara, för den har jag haft även när vi var tillsammans och när det var fullt med ungdomar i huset. Så den har inget med att verkligen vara ensam att göra. Jag kan inte riktigt förstå den själv.

Ser ni så vackert det är!

Idag tycker jag dock att jag har haft en fantastisk dag. Det kändes så bra att plocka blåbär och när jag satt på bryggan ni kan se här ovan, och fikade kände jag total tacksamhet över den vackra plats jag befinner mig på nu. Bryggan tillhör hyresvärdens sommarhus, men de är inte där så ofta och vi får vara där när de inte är i huset. Jag badar inte så gärna men Sara tycker om att ta ett dopp när vädret tillåter. Även efter fikat fortsatte jag att känna tacksamhet över en massa saker och det är verkligen en riktig humörhöjare. Jag bestämde mig för att den här platsen ska vara mitt “happy place”. Friden här är helt otrolig. När jag var hemma igen, och hade rensat blåbären, låg jag en stund i solen och slappade. Då var det lite märkligt för mina ögonlock fladdrade så jag nästan inte kunde hålla ögonen stängda. Jag har lärt mig att det innebär att någon form av healing pågår, men exakt vad det handlade om vet jag inte. Hur som, healing kan ju aldrig vara fel! 😀

Jag såg flera små ödlor på uteplatsen när jag kom hem. Gandalf jagade en stackare så den släppte en bit av svansen. Som tur var kom ödlan undan men med kortare svans. När jag satte mig vid datorn nu på kvällen kom jag på att kolla vad Solöga säger om ödlor. Den här texten hittade jag på hennes facebooksida (förmodligen var det en bild till från början men inlägget var från 2011 så den visades inte): “För att stärka denna vackra ödla så släpp begreppet tid. Sluta upp med att jäkta och jaga.” Jag kan känna mig både jäktad och jagad av det faktum att jag snart står utan arbete. Men jag försöker verkligen släppa det och det här känns som en uppmaning att jobba hårdare på det. Nu har jag ett “happy place” att gå till i tankarna när stressen kommer och jag hoppas det ska hjälpa!

Kommande vecka är redan ganska uppbokad och det mest spännande är att jag och en väninna ska gå på en seans med Vendela Cederholm på Ekenäs slott på tisdag kväll. Ska bli hur spännande som helst! Hoppas ni alla får en fantastisk vecka! Ha det gott!

En liten ödla som har hela svansen kvar!
Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke