När andevärlden säger ifrån

Hej, svejs! God fortsättning på det nya året! Jag har ägnat senaste tiden åt att skotta känns det som. Vi har fått så mycket snö här, men nu är det plusgrader och den har sjunkit ihop massor bara sen igår så den kanske snart är borta igen. Idag sitter jag nere i köket och bloggar vilket jag inte har kunnat göra förut. Tidigare har jag använt min mobil som router och det var bara på övervåningen som jag hade tillräckligt mycket mottagning för att få det att fungera. Nu har jag däremot ett fungerande bredband via fiber så jag kan befinna mig var jag vill i huset och ha “signal” överallt. Känns lite lyxigt!

Så egentligen har jag nog inte så mycket att säga idag, utan jag ville mest bara testa att det fungerar som det ska. Men jag tänkte att jag kan förklara, eftersom jag inte skrev om det i mitt förra inlägg, att jag fortfarande vill hålla på med andelsjordbruk på något sätt. I förra inlägget skrev jag bara om nya jobbet och att jag letar nytt boende och det kanske verkade som jag hade gett upp tanken på att odla, men så är det inte. Jag ser det här som ett steg på vägen och möjligen är det så att det här jobbet, och behovet av att flytta, gör att jag hamnar på ett plats som är väldigt lämplig för den sorts odling jag är intresserad av. På vilket sätt jag kommer vara inblandad i det hela får vi se när det är dags.

Nu är det bara idag och i morgon kvar och sen börjar jag nya jobbet. Anledningen till att det blir på tisdag är att personen som ska introducera mig behöver vara hemma med sonen som har studiedag i morgon. Jag känner mig inte speciellt nervös inför jobbet utan det som snurrar i mitt huvudet är den långa resorna varje dag. Både miljömässigt, ekonomiskt och tidsmässigt känns det lite jobbigt och delar av vägen jag kommer att åka har VÄLDIGT mycket djur som springer kors och tvärs. Mest älgar och rådjur. Arbetstiderna stressar mig lite också. Från onsdag kommer jag jobba förmiddagspasset och då börjar jag halv sju på morgonen och det är åtta mil dit så det blir väldigt tidiga mornar. Veckorna när jag jobbar kväll slutar jag 24.00 och då blir det väldigt sent innan jag är hemma. Men som med allt sånt här så är det ju värst tills man har börjat. Då är det bara att göra det.

På senaste tiden har börjat fundera på att sluta blogga. Det har varit jättekul att göra det, de här åren, men jag tror jag är färdig med den biten nu. Jag hade kontakt med Pia för ett tag sedan och hon hade fått meddelande från andevärlden om att både hon och jag behöver vara mer med människor. Ingen av oss vill ju egentligen vara här på jorden, samtidigt som det bara är här vi kan skapa de saker vi vill skapa och uppleva. Ett steg i att acceptera att vi faktiskt är här (och har valt att vara det) är att vi ska umgås mer med människor och ta “vanlig” hjälp, så att säga. Pia har undvikit att umgås som vanligt under ett par år för att hon har tyckt att det har varit lite svårt med allt hon ser och uppfattar. Men nu behöver hon träna på det. Jag ska inte mejla henne mer, som jag har haft en vana att göra emellanåt, utan jag ska träna på att fundera ut saker själv och ta hjälp av vänner och bekanta med sånt jag behöver ha hjälp med. “Hjälp” måste jag nästa säga då, för det är bland det svåraste som finns för mig, att be om hjälp. Huvva! Självklart kan jag kontakta henne för rådgivning om jag tycker jag behöver det, och hon kommer att höra av sig om hon får något meddelande från andevärlden till mig. Alltså blir det att interagera mer med övriga “jordlingar” och jag tänker att sluta blogga kan vara en del i den resan. Vi får se hur det blir.

Jag har börjat packa en del av mina saker, men jag märkte att jag fick lugna ner mig lite för när jag började ta ner tavlor från väggarna kändes det så tomt och opersonligt här. Så jag satte upp tavlorna igen och så koncentrerar jag mig på att gå igenom saker och dela upp vad som ska med, vad som ska slängas, vad barnen ska ha och vad jag kan skänka. Trots att jag inte är så jätteordningssam så blir det jobbigt att bo om det är alltför stökigt tycker jag. Lika bra att spara det stora stöket tills det är dags för egentlig flytt och så försöker jag packa och ställa undan kartongerna lite snyggt. 😀

Jag tittade ut genom köksfönstret här och jag behöver nog inte skotta något idag. Får bli en promenad i stället i eftermiddag och bära in ved förstås. Det kan jag alltid göra. Ha det gott!

I’m the problem it’s me

Hej, svejs! God fortsättning! Hoppas julen har varit bra och att alla har kunnat fira på det sätt som känns bäst. Jag firade själv fram till annandagen för då kom sönerna hit. Superkul att träffa dem och speciellt äldsta sonen som jag inte träffat på 2,5 år. Men nu är de hemma i sina respektive hem igen och allt är som vanligt här i huset i skogen. Dagarna innan jul var det rätt så mycket att göra men det berodde inte på julen utan på att jag hjälpte grannen med packning och flyttstädning. Allt sånt tar ju så mycket tid, men nu är hon i alla fall utflyttad och de nya grannarna har börjat flytta in så smått. Det är ett ungt par och jag har bara träffat dem en gång än så länge. De verkar väldigt lugna och lite försiktiga.

Jag har definitivt inte saknat allt härs och styr som jag upplevde förra julen när jag jobbade på hotellet. Ett par veckor innan jul pratade jag i telefon med Inglis, som jobbar kvar, och hon berättade att det är på precis samma sätt i år som det var då. Mycket, mycket skönare att vara hemma och ta det lugnt tycker jag. 😀 Jag försökte titta på Kalle Anka på julafton, det är en del år sedan som jag hade tid att titta på det (förutom första året när jag bodde här då såg jag det), men jag kom på mig själv med att scrolla på sociala medier efter en stund så jag har nog vuxit ifrån det där. 😀

Bildkälla: svklimkin, flickr.com

Rubriken till dagens inlägg kommer från Taylor Swifts nya låt “Anti-Hero” och jag tänkte på det, för ett tag sedan, att det passar så bra. Om man tittar på det som händer i ens liv är det alltid ens egna “fel” vad som än inträffar. Livet händer inte bara, utan vi skapar våra liv hela tiden. Vare sig vi är medvetna om det eller inte. Jag hade en händelse i början av december som jag tycker visar det så tydligt. Det var nån vecka där som jag kände mig ganska låg och seg och jag upplevde det som jag klev runt i tuggummi eller lera kanske. Några små händelser gjorde mig uppmärksam på att jag, under en period, inte hade fått saker som jag förväntade mig. Inte bara fysiska saker utan annat också. Bland annat blev ett paket från Apotea försenat för en tandkräm fanns inte hemma och så där.

När jag tänkte på de här händelserna insåg jag att jag visste varför allt det som jag inte fick, inte kom till mig, det fanns förklaringar till allt, och då tänkte jag att det måste vara något sorts hinder som jag själv sätter upp omkring mig. Jag insåg att jag nog behöver ändra min inställning till tillvaron och acceptera att jag faktiskt är här på jorden och ska vara det nu. Så jag bestämde att jag skulle börja jobba på den förändringen så fort som möjligt. En stund senare fick jag en vag bild i huvudet av en knut som löstes upp. Jag är ju inte så bra på att se bilder så den var verkligen inte tydlig men den fanns där.

Ytterligare en stund senare fick jag ett telefonsamtal från ett företag där jag hade sökt jobb och jag blev inbokad på en anställningsintervju. Och samma dag på kvällen fick jag ett mejl om att paketet från Apotea var på väg. Det verkar som att accepterandet av situationen och min vilja att ändra mina tankar, skiftade energierna så att saker och ting började röra på sig och för mig blev det så himla tydligt då att allt utgår verkligen från en själv. Vilket egentligen är helt fantastiskt för då kan man verkligen förändra hela sitt liv, om man vill det.

Bildkälla: Susanne Nilsson, flickr.com

Det där jobbet då, som jag var på intervju om? Hur gick det med det, kanske någon undrar? Jo, precis idag fick jag veta att jag har fått jobbet. Det är på ett företag som heter Vätternpotatis och jag ska jobba med att göra potatissallad. De gör bland annat potatissallad till Ica, Icas egna och Ica Basic är det de som gör. Företaget har ca 40 anställda under lågsäsong och över 50 under högsäsong. Jag kommer att jobba tvåskift, och det har jag aldrig gjort förut så det blir en ny erfarenhet. Det kändes bra när jag var där på intervju och jag tror att arbetet kan passa mig för där går man dit och gör det man ska och sen går man hem. Visserligen kan det vara både tungt och stressigt emellanåt, men om jag inte behöver släpa runt på arbetet i huvudet jämt så kan jag nog orka med det. Dessutom får jag en lön jag kan klara mig på även om den inte är jättehög.

Så allt det här är toppen, så klart, det är bara ett litet aber just nu. Företaget ligger i Ödeshög och det är ganska precis åtta mil dit från mig. Alltså behöver jag flytta så snart som möjligt. Jag börjar jobba tionde januari så det blir så klart så att jag får lov att pendla inledningsvis, men jag hoppas verkligen jag kan hitta ett annat boende där i närheten så snabbt som möjligt. Som tur är har min bror kontakter i Hästholmen, som ligger nära, och jag hoppas på att de kanske kan nosa upp något. Det är ju lättare när någon som har bott i trakten länge kan fråga runt.

Det här med att jag nu har fått ett nytt jobb har också att göra med min egen inställning (och ingenting med tur). Självklart har jag gjort det jobb jag behövde göra, alltså skicka iväg ansökningar till höger och vänster, men viktigast av allt har varit att jag har kunnat känna tillit till att allt skulle lösa sig. Visst har det varit dagar, som jag skrev förut, där jag inte har känt mig så bra men grundtilliten har ändå funnits där. För mig har det inte varit ett alternativ att det inte skulle lösa sig. Den verkligheten skulle bli så besvärlig så den vill jag inte uppleva helt enkelt.

Så just nu är allt lite upp och ner och jag tänker att jag ska börja packa så snart som möjligt. I kväll orkade jag inte riktigt ta tag i det utan jag behövde bara landa i att själva biten med jobb nu är löst. Min ambition är att rensa ut mycket saker ur mitt hem vid den här flytten, för det är så många saker jag inte vill/behöver ha kvar. Det var jättebra att sönerna var här så de kunde peka och säga om det var saker som de ville ha. Gissar att mitt vilande efter förra jobbet är slut nu… 😀

Jag avslutar med att önska alla ett gott slut på det här året och ett Gott Nytt År! Och så är det väl lika bra att inkludera Taylor Swift när jag nu ändå nämnde henne. Ha det gott!

Låt inte rädslan styra

Hej, svejs! Jag trodde jag skulle blogga oftare nu när jag har en massa ledig tid, men jag känner inte att jag har så mycket att säga just nu. Som jag har skrivit tidigare så händer det inte så mycket i mitt liv (jätteskönt!) och ibland känns det som jag redan har skrivit om de saker som eventuellt dyker upp i huvudet. Men så är det nog, för det flesta tankar vi tänker har vi redan tänkt många gånger. Hjärnan är ganska lat och går helst i de gamla invanda spåren och är man inte uppmärksam så håller man sig där och då blir det inte så många nya tankar tänkta. Jag hade faktiskt tänkt att strunta i att blogga idag också, för jag visste inte vad jag skulle skriva om, men så dök rubrikens mening upp i huvudet och då tänkte jag att jag nog kan utveckla lite funderingar omkring det.

Som världen ser ut just nu är det verkligen inte konstigt om rädslan lätt får fäste och man låter den styra alla ens tankar och göranden. Medan jag väntade på att starta upp datorn nu, kollade jag på svt:s nyhetssida och när man läser allt där kan man verkligen drabbas av rädsla för många olika saker. Jag lät ju bli att lyssna på och läsa nyheter i början av året, men sen har jag börjat igen men jag märker att det inte är speciellt bra för mig. Vi kan ju ta det här med elkrisen och elpriserna som exempel. Jag gör det jag kan för att inte göra av med så mycket el (tur att jag har ved och vedspis och kan laga en del mat där) men som det är just nu spelar det ingen större roll, ekonomiskt, för mig för det är jättedyrt i alla fall. Lite elvärme behöver jag ha på (fast inte i alla rum), jag har elementen på ca17 grader och luftvärmepumpen på 20, jag har kyl och frys, spis, varmvatten, tvättmaskin, hydropress till vattnet (och frostvakt i pumphuset) och så laddar jag telefon och dator. Kyl, frys och spis är tyvärr rätt gamla så då drar nog onödigt mycket el men varmvattenberedaren är alldeles ny så den är säkert bättre energimässigt. Jag äger inte så mycket kläder så jag behöver tvätta regelbundet men försöker tänka efter lite så jag inte bara slänger in en tvätt reflexmässigt. Just nu skulle det egentligen gå att stänga av kyl och frys, men man vet ju inte hur länge kylan håller i sig och lite knöligt skulle det bli. Kylskåpsvaror skulle jag kunna förvara i pumphuset, men då måste jag öppna dörren där oftare än vad jag gör nu och då kommer frostvakten att starta så jag vet inte om det skulle bli någon vinst med det. Äh, man ska inte krångla till det för mycket!

Men för att återknyta till nyheterna så är det verkligen lätt att bli rädd för både det ena och det andra. Jag skulle kunna stressa upp mig över elpriserna, för när man läser nyheterna kommer det ju bli så dyrt att i princip INGEN kommer kunna betala sina elräkningar, men jag bara förutsätter att jag kommer kunna betala. Jag kanske måste ta av sparade pengar men då får det vara så. Eller så kanske inte elen blir så dyr som de säger! Saker händer hela tiden och vi har inte hela scenariot klart för oss. Nyheterna förmedlar att hela världen är farlig/dålig/elak/förskräcklig och självklart är sånt skrämmande. Det som är tråkigast med all denna skrämselpropaganda är just att när folk blir rädda och oroliga så är det den energin/vibrationen som sänds ut i Universum och då får vi tillbaka ännu mer saker att vara rädda för och oroa oss för.

Jag känner att jag vill plocka fram den meningen som jag har skrivit så många gånger och som jag fick till mig i en meditation för många år sedan: “Tänk på hur du vill att det ska vara.” Den meningen är egentligen väldigt kraftfull! Tänk dig en situation som idag inte ser ut som du vill att den ska se ut och sedan ändra tankarna till hur det hela skulle vara om det var optimalt så tror jag du kan känna vilken skillnad i energi och glädje det blir i kroppen. Våra tankar är otroligt kraftfulla och kan göra stor skillnad både i våra egna liv och i världen. Som jag också har skrivit många gånger: “Tänk på vad du tänker på!” I bok två av “Samtal med Gud”-böckerna ställer författaren en fråga om varför det är så svårt att få det man vill ha och om det är “fel” att ändra sig och Gud svarar så här: “Du kan ändra dig så mycket du vill. Men kom ihåg att varje gång du ändrar dig så åstadkommer du en förändring i hela universums riktning. När du “bestämmer dig” för något sätter du universum i rörelse. Krafter som ligger bortom din fattningsförmåga – betydligt mäktigare och mer komplicerade än du kan föreställa dig – är inbegripna i en process vars avancerade dynamik du börjar begripa först nu. De krafterna och den processen är en av del av den fantastiska väv av energier som påverkar varandra och omfattar hela den existens som du kallar liv.” Och då tänker jag att om man bestämmer sig för att allt är bra, allt är som det ska vara och andra positiva saker så måste ju det påverka denna fascinerande väv i en positiv riktning. Och om du vill ha till en förändring på något sätt, försök att fokusera på bara den positiva utgången av det hela, för varje gång du ändrar dig så måste liksom processen starta om. Inget fel i det, men allt tar då så mycket längre tid och du kan uppleva att du inte får det du vill ha. Behåll fokus! 😀

Jag tänker ibland när jag pratar med människor som är väldigt arga över att saker och ting är som de är i världen, att den ilskan ofta inte leder till något bra. Den förändrar ingenting förutom för personen som är arg och den personen mår förmodligen bara dåligt av ilskan. Om ilskan gör att man gör en positiv förändring på något sätt kan den vara berättigad, men om man bara är arg på saker man inte kan förändra så bryter den bara ner en. För mig är ilska också en form av rädsla… Och där tog orden slut! Ha, ha jag reste mig för att gå ner och lägga på ved i vedspisen och dricka vatten och när jag kom upp till datorn igen bara stirrade jag på de sista meningarna och det fanns liksom inget mer att skriva. Så det får väl bara stå som det står då.

Jag tänkte avsluta med att berätta om en märklig sak som händer här i huset. Det är något, jag uppfattar det som ett djur (nä inte möss de vet jag hur de låter i väggar, tak och golv), som far omkring ibland. Även katterna reagerar på ljudet och Gandalf tittar ofta mot något på trappavsatsen utanför rummet där jag har datorn. För någon vecka sedan hände en sak som var väldigt märklig. Jag satt och åt vid köksbordet och Kapten låg på en stol mitt emot mig. Helt plötsligt var det som att något sprang från rummet innanför köket, förbi mig, uppför trappan och upp på övervåningen. Jag trodde att Gandalf, som var ute vid tillfället, hade kommit in, men när jag jag upp på övervåningen fanns ingenting där. Kapten reagerade inte jättemycket men han tittade efter ljudet. Just dagen det här hände hade jag haft kontakt med Pia och eftersom jag ändå skulle skriva till henne frågade jag om vad det kunde vara. Hon svarade att hon inte riktigt kunde förklara vad det var, hon upplevde det lite som en skugga av Kapten, men jag måste själv försöka känna in vad det är. I förrgår skulle Gandalf gå ut, på kvällen, och när han gick mot trappavsatsen var det som att något for iväg nedför trappen före honom. Han blev helt konfunderad och blev sittande på trappavsatsen utan att gå ner. Jag vet att de som bodde innan mig hade en liten hund som dog medan de bodde här och det kan möjligen vara den. Man vad har den med Kapten att göra i så fall? Många frågor blir det och jag har inte kunnat lista ut vad det är, men jag gissar att jag får veta så småningom. 🙂

Jaha, snart dags att lägga på ved igen, det brinner ut så fort i vedspisen, och jag hoppas att ni alla kan hålla värmen i vinterkylan. Trevlig tredje advent och ha det gott!

2022-12-11 | Jag, Livet | Först att kommentera?

Hur blir man den man vill vara?

Hej, svejs! Jag vill börja med att skriva att jag inte har något egentligt svar på frågan i rubriken, men jag funderar på det emellanåt och tycker att det är lite trixigt. Annars är det mesta som vanligt här, eller i alla fall nästan. Jag har inte haft något varmvatten på snart två veckor för varmvattenberedaren bestämde sig för att lägga av. En rörmokare har i alla fall varit här nu och kollat det han behövde kolla för att kunna skaffa en ny. Han trodde att beredaren var från 1960-talet!! Jösses, säger jag, då är den verkligen värd att pensionera sig nu! Det funkar förvånansvärt bra att värma vatten på spisen (el- eller ved) och att tvätta sig med tvättlappar i stället för att duscha. Jag kan gå till grannen och duscha om jag vill, men det känns inte nödvändigt. Så här hade ju folk det förr så det går nu också. Det hade varit betydligt värre om jag inte hade haft vatten, då hade jag inte pallat i två veckor.

Jag kan inte låta bli att reflektera lite över vädret här. Förra helgen var det 13 plusgrader och idag har det varit ett par minusgrader och det har snöat i stort sett hela dagen. Det har väl inte kommit några jättemängder men det känns bra att jag inte behöver åka någonstans på ett par dagar för jag har fortfarande sommardäck på bilen. På onsdag ska jag lämna in bilen för oljebyte och skifte till vinterdäck och förhoppningsvis behöver jag inte ut och åka innan dess. Det verkar som det blir mildare i början på veckan så jag hoppas på att det inte är kvar så mycket snö på onsdag. Nästan lite synd att det inte är första advent den här helgen för det skulle passa bra nu. Ja, jag vet att man kan sätta upp ljusstakarna ändå, men nä, det gör inte jag.

Bildkälla: Bev Sykes, flickr.com

Jag hade tänkt citera några ord, igen, från första “Samtal med Gud”-boken men jag hittade inte det stycket nu när jag skulle sätta mig och skriva. Det handlar i alla fall om just det faktum att det är väldigt svårt att hitta precis hur man vill vara som människa. Gud säger att det kan ta många livstider att hitta rätt och det är en av anledningarna till att vi återvänder till jorden gång efter gång, liv efter liv. För allting som vi vill uppleva står i motsats till något annat. Om man vill uppleva hur det är att vara en glad människa behöver man också uppleva hur det är att vara ledsen, eller snäll – elak, feg – modig, stark – svag, stor – liten, generös – snål, rik – fattig, frisk – sjuk, välutbildad – obildad och så vidare. En del saker går säkert att reda ut, ta reda på, under en livstid men sen beror det på om man känner sig nöjd med det när livet är slut eller om man vill uppleva samma sak igen i ett nytt liv. Vi har oändliga möjligheter och är helt fria att välja precis vad vi vill uppleva.

Så jag brukar fundera på om jag verkligen vill vara på det sätt som jag är. Vissa saker är jag nöjd med och annat skulle jag vilja ändra på. Till exempel tycker jag att jag är en ganska feg person. En del kanske tycker att jag är modig för att jag har gjort de livsstilsförändringar som jag har gjort de senaste åren. Men för mig har de varit livsnödvändiga. Antingen förändring eller så hade jag gått under. Men den modighet som jag tänker på är mer om man hamnar i en farlig situation. Då skulle jag absolut försöka ta mig därifrån så fort som möjligt. Jag är inte den som springer fram och möter faran utan jag backar. Det har också varit situationer när jag inte har stått upp för andra människor, som blivit behandlade fel, för att jag inte vågat. Det tycker jag inte riktigt om hos mig själv.

Jag tycker däremot om att jag är en snäll person och det vill jag fortsätta vara och jag tycker om att jag har mycket humor och kan se på mig själv med humor. Som med mycket annat så tror jag det är känslor som visar oss vad som är det optimala sättet att vara och uppträda. För oss själva alltså. När det inte känns rätt, om man till exempel låtit bli att hjälpa en annan människa som uppenbarligen behövde hjälp, så hade det säkert varit rätt sak att hjälpa även om situationen var besvärlig. Eller om det känns väldigt bra att faktiskt ha tackat nej till en bjudning man inte vill gå på, så var det förmodligen rätt sak att göra. Våga lita på känslorna! För visst händer det då och då att man säger till någon: “Det kändes inte bra att jag gjorde si eller så.” och då tror jag man har gått emot den man verkligen vill vara.

Jag “hänger” ganska mycket på sociala medier och där dyker det ju upp både det ena och det andra. Senast idag läste jag ett inlägg på instagram av en kvinna jag följer och hon skrev om att hon inte riktigt tycker om när människor skriver/säger att man kan om man vill och alla kan nå sina drömmar. Det har skavt i mig lite hela dagen att jag inte svarade något för jag tror ju verkligen att det är så. Att alla kan om de vill. Men de allra flesta som kommenterade under hennes inlägg trodde inte så utan höll med henne om att det minsann inte var så enkelt alla gånger och att alla verkligen inte har möjlighet att följa sin dröm. Självklart kan jag skriva nåt nu, men i ett sånt här läge blir jag lite feg. Sociala medier kan vara så brutala och hänsynslösa så jag orkar inte riktigt utsätta mig för det. Men jag gillar inte riktigt mig själv när jag går och mumlar och inte säger min åsikt.

Lite sorgligt känns det också att så många tänker så. Att man verkligen inte kan eller har möjlighet. För det blir en sanning hur man än ser på det: tror man att man kan så kan man och tror man att man inte kan eller inte har någon möjlighet så är det också sant. Allt handlar om inställningen. Många skrev att det verkligen inte är så enkelt att man bara kan göra, men vem har sagt att det ska vara enkelt? Många som uppnår sina drömmar får jobba oerhört hårt för dem och både blod, svett och tårar kan behövas. Det jag tycker mig märka är att de som verkligen jobbar hårt mot sin dröm och till slut kommer dit, tycker att det är värt det för deras tillvaro blir så mycket bättre och de mår så mycket bättre. Så jag skriver väl här, det jag inte skrev i hennes inlägg: “Jo, du kan visst! Men du måste vilja och veta vad du gör det för!”

Ja, ja alla får tro vad de vill, förstås! Nu är det dags att lägga på ett vedträ, eller två, på brasan som sprakar trevligt i bakgrunden. Det var skönt att dra på lite mer värme i huset nu, jag har klarat mig med luftvärmepumpen och att elda i vedspisen i köket fram tills kylan kom. Men nu får elelementen gå på lite låg temp också. Blir jag fattig på kuppen så har jag inte frusit i alla fall. 😀 Ha det gott!

2022-11-19 | Jag, Livet | Först att kommentera?

Skapande

Hej, svejs! Det är så novembergrått, regnigt och trist här idag så jag bestämde mig för att sätta mig vid datorn en stund och blogga en sväng. Jag vet inte om jag har så mycket att säga, egentligen, men ibland dyker det upp idéer medan jag skriver så jag gör ett försök i alla fall. 🙂 I mitt liv händer inte så mycket just nu så jag har inget att reflektera om kring det. Jag har börjat fundera lite om julen och hur den ska bli. Eftersom jag, förmodligen, inte kommer att jobba då (jag har definitivt inget jobb på gång) hoppas jag på att kunna träffa sönerna i alla fall. Äldsta sonen har jag inte träffat på över två år (!) nu så det känns som det verkligen är dags.

Jag har ju kommit på hur jag vill ha mitt liv framöver, genom att på något sätt vara involverad i ett andelsjordbruk, så jag letar information om det och läser det jag hittar på nätet. Dessutom har jag hittat en odlingsform som heter “no dig” som verkar väldigt enkel och intressant. Via ett tips någonstans på sociala medier hittade jag en youtubekanal av en man som heter Charles Dowding som hållit på med no dig i många år. Det är en lågmäld engelsman som är pedagogisk och tydlig med den information han delar så den kanalen tittar jag på en del och insuper all kunskap jag kan. Förhoppningsvis lär jag mig en hel del genom de små saker jag gör. När jag var hos Pia för rådgivning, precis när jag hade sagt upp mig, sa hon att det är viktigt att jag har en plan och inte bara sitter och väntar på att Universum ska släppa allt färdigt i knät på mig. Jag tycker att jag har det nu, även om väldigt mycket är osäkert än, och det känns bra (alltså inte att mycket är osäkert utan att jag har en plan). 😀

Just nu håller jag på att läsa om första “Samtal med Gud”-boken och trots att jag har läst den två gånger förut tycks det stå nya saker i den den här gången. Eller det är säkert för att man behöver läsa speciella saker vid vissa tillfällen. Det här med hur man skapar det liv man vill ha kan vara ganska trixigt att få till. Man behöver verkligen tänka på vad man tänker på och styra tankarna åt det håll som är mest fördelaktigt för en själv. Försök att komma ihåg att det inte bör vara tankarna som styr dig utan du som styr dina tankar. Kommer det många negativa tankar så försök att byta ut dem mot mer positiva. Det är alltid fördelaktigt. Jag vill dock påpeka att det INTE betyder att sopa, det man upplever som problem, under mattan. Att ignorera jobbiga saker gör inte att de försvinner men situationen kan kännas lättare om man fokuserar på hur lösningen ser ut. När man bara låter själva situationen/problemet snurra i huvudet är det risk att man får mer av det man inte vill ha.

Jag tänker låna lite ord från boken jag nämnde här ovan där Gud (Källan, Universum eller vad du vill kalla den energin) beskriver hur man skapar det liv man vill ha: “Du får ditt liv att “lyfta” genom att först bli mycket klar i dina tankar om det. Tänk på vad du vill vara, göra och ha. Tänk ofta på det tills du är helt klar över det. Och sedan, när du uppnått den klarheten, tänk då inte på någonting annat. Föreställ dig inte några andra möjligheter. Rensa ut alla negativa tankar ur dina tankekonstruktioner. Gör dig kvitt all pessimism. Släpp alla tvivel. Förkasta all fruktan. Disciplinera ditt intellekt att hålla fast vid den ursprungliga skapande tanken. När dina tankar är klara och orubbliga, börja då att uttala dem som sanningar. Uttala dem högt. Använd dig av de starka budorden som frambringar skapandekraft: Jag är. Säg “Jag är-meningar” till andra. “Jag är” är det starkast skapande uttalandet i universum. Allt du tänker eller säger efter orden “Jag är” sätter de upplevelserna i rullning, frambringar dem och för dem till dig. Universum vet inget annat sätt att fungera. Det känner inte till någon annan väg. Universum reagerar på “Jag är” som en ande i en flaska.”

Klart och tydligt, eller hur! Det jag märker att jag behöver vara noga med med mig själv är att notera de negativa tankarna som smyger sig in utan att jag nästan märker det. Helt plötsligt bara är de där och då stoppar jag dem direkt och byter till något positivare. Jag märker att jag, för tillfället, får många tankar om HUR i hela friden ska allt kunna lösa sig med det liv jag vill få till. Men “huret” är inte min sak att klura ut, utan jag behöver alltså bara känna mig helt säker på att jag får det som jag vill ha det. Kanske inte precis som jag tänker mig att det ska vara, men i det stora hela. Sen kan det vara så att man får lov att mellanlanda i en annan verklighet ett tag men då är det bara att gilla läget och fortsätta att ha sin drömbild i huvudet och prata om den som att den redan finns. Så hur vill DU ha ditt liv?

Ja, jag vet, jag har skrivit om de här sakerna många gånger nu, och det kanske är mest för att jag själv ska komma ihåg hur det fungerar. 😀 Speciellt nu när tillvaron, igen, är lite svajig. Men förhoppningsvis finns det någon mer som kan ha nytta av att läsa de här orden. Hoppas ni alla får en skön Allhelgonahelg med många glada, varma och kärleksfulla minnen från dem som redan är på andra sidan. Kom ihåg att de som är där har det jättebra och vill att vi som är kvar här på jorden också ska ha det. Så ha det gott!

Processen

Hej, svejs! Jag börjar misstänka att mina katter har någon form av höstdepression. I alla fall Gandalf. När jag går upp på morgonen kommer han och jamar och vill ha mat. När de har fått frukost går han och lägger sig igen och visar sig oftast inte förrän det är dags för kvällsmat. Efter den går han ut ibland, men oftast går han och lägger sig igen. Han verkar inte sjuk på nåt sätt, men jag vet inte. Han kanske tar igen sig nu efter att jag har varit borta så mycket under nästan ett och ett halvt år. Han tycker nog att jag får ta över styret här hemma nu. 😀 Kapten är mer som vanligt, men vill gärna sitta i knät på mig ofta. Antingen behöver jag healing eller så behöver han det. Kanske båda. Ja, ja så är det att ha husdjur! Synd att de inte kan berätta om det är något galet. 🙂

Jag har upptäckt att jag har väldigt svårt att ge mig själv ledigt, trots att jag är jätteledig just nu. Visserligen måste jag söka jobb, men annars är det inte så mycket jag behöver göra och ändå så kan jag känna nån sorts stress över att prestera. Men så är väl hela samhället uppbyggt, egentligen, att vi ständigt ska vara “på” och vara på väg någonstans. Det vill jag inte alls just nu och jag har fått tala lite allvar med mig själv och säga att jag faktiskt får vara ledig, vila och ta igen mig. På nåt konstigt sätt kan jag känna mig lite dum för att jag nästan sprungit in i väggen. Sånt ska ju ta flera, flera år men för mig tog det bara ett drygt år. Men å andra sidan så var jag nog inte så utvilad när jag började jobba. Det liv jag levde innan jag flyttade hit tömde mig på väldigt mycket energi. Jag sökte ju faktiskt läkare vid något tillfälle för att jag jämt var så trött. De hittade inget fel och det hände innan jag visste att situationer och andra människor kans stjäla ens energi. Så det är väl bara att acceptera att det är som det är.

Samtidigt som jag mest försöker ta det lugnt händer det ändå saker och jag känner att jag långsamt, långsamt närmar mig det jag verkligen vill göra. Samtidigt som jag befinner mig mitt i den processen så iakttar jag den också, på nåt sätt, med intresse. Som jag har skrivit om vill jag gärna leva ett mer självförsörjande liv, men jag vet inte riktigt formerna för ett sånt liv ännu. För att få till någon form av rörelse framåt har jag letat upp ett par grupper om självförsörjning på facebook. Det mesta i de grupperna är inte av så stort intresse för mig, men ibland dyker det upp sånt som fångar mitt intresse. Jag följer också några konton på instagram som handlar om sånt. För ett tag sen dök det upp ett evenemang, eller vad jag ska kalla det, där man kan få jobba som volontär på en självförsörjande gård. Gården visade sig ligga ca 5 mil från mig och jag tog kontakt och frågade om jag fick komma på ett litet studiebesök. Eftersom jag är anmäld som arbetssökande på arbetsförmedlingen kan jag inte vara där som volontär, men jag tänkte att ett litet besök gör ju ingenting.

Jag fick gärna komma dit och jag var där en eftermiddag och kollade hur de jobbade. Det finns ett mindre storkök på gården och en restaurang för förbokade sällskap. Om man är där som volontär bor man på gården och äter tillsammans med övriga som eventuellt är där. Besöket var intressant, men det var inget jag kände att jag skulle vilja prova, även om jag hade haft möjlighet, och när jag åkte därifrån tänkte jag att det där gjorde väl ingen nytta för mig. Men så började en mening, som en kvinna jag träffade där sa, dyka upp i huvudet. Hon hade försökt att odla en massa själv men insåg att det är lite för svårt att göra saker ensam. “Man behöver vara flera och göra det tillsammans.” som hon sa. Det där började, som sagt, snurra i huvudet och jag funderade hit och dit på hur det skulle kunna fungera. Jag googlade också en del på ämnet men hittade inte något speciellt.

Bildkälla: Rudi Riet, flickr.com

Under hela tiden har jag dock fortsatt att ha i tankarna det liv jag allra helst vill ha men inget speciellt hände eller dök upp ett tag efter det här. Men så härom dagen ploppade det upp en väldigt intressant sak i form av en annons från Länsstyrelsen, på facebook (är det inte väldigt mycket annonser på facebook nu för tiden, förresten), om en kursdag för personer som är intresserade av att starta ett andelsjordbruk. Vad jag kan hitta så finns det bara ett andelsjordbruk här i Östergötland och det ligger på Vikbolandet (och alltså där som kursen hålls). Tyvärr var kursdagen redan fullbokad, men när jag läste om vad det innebär med andelsjordbruk så insåg jag att det är det jag har letat efter! Det är den modellen jag tror skulle passa mig alldeles utmärkt.

Jag tror inte att jag själv har några möjligheter att starta ett andelsjordbruk, men jag vill gärna på nåt sätt ingå i ett. Så nu måste jag verkligen ha tillit till processen som har startat. För skulle jag bara titta på förutsättningarna med vanliga ögon så skulle jag omedelbart se det hela som dödsdömt och omöjligt. Jag har ingen mark att odla på, inga pengar att köpa mark för, inga kunskaper i ämnet, ingen utrustning och inga kontakter. Det “enda” jag har är viljan och önskan. Och att jag hellre jobbar fysiskt än sitter still, förstås. Fast jag är helt säker på att det är tillräckligt! Ni vet säkert också hur det är, det som är omöjligt tar bara lite längre tid. 😀

Det här har faktiskt gett mig lite mer energi. Min energinivå är väldigt låg annars, så det är välkommet med en liten boost. Och jag börjar se fram emot vilket nästa steg är och vad som kommer att dyka upp som tar mig vidare. Nån dag efter att jag hade varit på studiebesöket på den där gården satt jag och googlade efter möjligheter att odla tillsammans med andra. Samtidigt kunde jag inte låta bli att fundera på om jag verkligen fokuserade på rätt sak. Nästan direkt efter den tanken kom en liten knackning på köksfönstret och det var från en talgoxe som satt på fönsterbrädan. Eller det var två stycket faktiskt. Så jag slog upp talgoxe i Solögas bok och hon säger så här om den: “Ha tillit. Det du gör är fullkomligt rätt.” Kunde ju inte ha kommit lämpligare och jag väljer att tro på det! 😀

Ja, så jag fortsätter att ta igen mig, fokusera på en dag i taget, vara utomhus mycket (jag var faktiskt ute 1,5 timme idag och krattade löv trots att det regnade) och med intresse iaktta den fortsatta processen framåt. Ha det gott!

Vad ser vi egentligen?

Hej, svejs! Oj, jag brukar inte påverkas så mycket av fullmånen, men nu har jag sovit dåligt tre nätter i rad och när jag upptäckte att det är fullmåne så misstänker jag att det beror på den. Känner mig lite mosig idag, men vädret är fantastiskt så det kanske går att slumra lite ute i solen i eftermiddag. 🙂 Och nu är jag arbetsfri sen en vecka tillbaka. Eller, jag slutade förra fredagen, och det känns bara bra. Jag trodde det skulle kännas lite sorgligt när jag åkte från jobbet sista dagen, men det kändes bara rätt och skönt. Visserligen har jag sagt att jag möjligen kan hjälpa dem nån gång med att preppa upp mat att lägga i frysen, men jag tänker inte rycka in när de har mycket som till jul eller så. Det var delvis för att slippa jobba alla storhelger som jag slutade.

Men största anledningen till att jag slutade var att jag kände att jag höll på att arbeta slut på mig. När man läser om utbrändhet så verkar det vanliga vara att det tar flera, flera år att komma dit. Så jag kan ha lite dåligt samvete för jag jobbade ju bara där i knappt ett och ett halv år (visserligen utan ledighet men ändå). Dock, om jag tänker efter, så var det inte så att jag hade återhämtat mig från mitt förra liv när jag började där. Det var många år som jag levde ett liv som konstant tömde mig på energi så det är ju inte speciellt konstigt att jag har små reserver. I morgon ska jag ha ett planeringssamtal med någon från arbetsförmedlingen. Stressar mig lite för jag känner att jag inte skulle orka börja något nytt jobb ännu. Men jag får väl se till att låta som att jag vill det så går det nog bra. Och söka de jobb jag måste söka för att kunna få ersättning från a-kassan så småningom. 😀

Rubriken jag satte på dagens inlägg har att göra med en sak jag har gått och funderat på. Jag upplever det som att det är väldigt begränsat vad vi egentligen uppfattar av vår omgivning. Vi ser mest det vi är vana vid att se och det vi fokuserar på. För det vi fokuserar på är också det vi drar till oss vare sig det är positivt eller negativt för oss. Jag tänker mycket på det här med att leva ett mer självhushållande liv och det dyker upp artiklar, inlägg i sociala medier och sånt hela tiden nu. Inte bara när jag aktivt letar efter det utan även annars (och inte bara för att sökmotorer vet vad jag letar efter och servar mig med det utan även i tidningar jag tittar i och på radio till exempel). I slutet på sommaren hade jag en lite skrämmande upplevelse som verkligen visar på att man bara ser det man fokuserar på. Jag vaknade en morgon av att det var ett mycket kraftigt åskoväder här över och helt plötsligt blev det en sån där obehaglig smäll som det blir när åskan slår ner. Eftersom jag inte hade klivit upp ännu kollade jag om det gick att tända sänglampan men strömmen var så klart borta.

Jag gick upp och gjorde en felanmälan till Eon och en kille kom ganska snabbt och kollade läget här. Det visade sig att det inte var hos mig utan hos grannen som åskan slagit ner. Jag åkte iväg och jobbade och när jag kom hem på kvällen var strömmen hos mig tillbaka. När det här hände så såg jag om grannens katt för det var ingen hemma i huset och jag tänkte att det är bäst att jag kollar så allt är okej där. Det var det inte, kan jag säga! Jag blev faktiskt lite chockad när jag klev in i huset. Brandvarnaren hade skrikit sig hes och det syntes att det hade brunnit ovanför proppskåpet, men tydligen slocknat av sig själv. En elledning hade skjutits loss från väggen av smällen och flera proppar hade flugit ut ur proppskåpet. På utsidan av huset var en eldosa på väggen vid ytterdörren helt bortsprängd och en glasruta på verandan hade gått sönder. Det stora elskåpet som finns utanför huset var också väldigt skadat, men det fick jag veta sen när en elektriker kom för att fixa allt. Jag såg inga spår av katten och så klart blev jag orolig för honom. Så jag började gå till huset två gånger om dagen för att se om jag fick syn på honom och det gjorde jag nog i fyra dagar innan han visade sig. Som tur var var han helt oskadd och troligtvis var han inte i huset när det small.

Bildkälla: Bill Strain, flickr.com

Det som är mest intressant med det här är att det inte var förrän fjärde dagen som jag såg att de två ytterlamporna, som står vid uppfarten till huset, var skadade. Den ena hade ett stort hål i sockeln och den andra låg på marken (dock inte så att jag behövde kliva över den) med nästan bortsprängd sockel. Då hade jag passerat dessa lampor minst sju gånger men eftersom jag var så fokuserad på katten såg jag ingenting annat omkring mig. Nu är allt fixat i huset och grannen fick både ny spis och ny tvättmaskin för de hade troligen fått sig smällar av åsknedslaget så de funkade inte som de skulle längre.

Men man kan ju undra, vad annat finns omkring mig som jag inte ser? Jag tror jag vet hur det ser ut där jag är men förmodligen missar jag massor med saker hela tiden. Härom dagen såg jag till exempel en väldigt konstig blomma som jag aldrig sett förut. Inga stora saker, men missar jag de små sakerna kan man säkert missa större saker också. Vi bestämmer oss hur världen omkring oss ser ut och sen ser inte hjärnan något annat. Den ger oss den bild vi förväntar oss att se. Jag försöker komma ihåg att titta åt andra håll än vad jag brukar och gå/åka andra vägar än vad jag brukar när jag kan. Man vet aldrig vad för intressanta saker som kan dyka upp. Igår, på min promenad, gick jag in på en liten körväg för skogsfordon i skogen och där hittade jag en blomkålssvamp. Jag är verkligen inte kunnig i svampar men den känner jag igen. Tyvärr hade jag inget att plocka den i så jag ska gå tillbaka idag och se om jag kan ta med mig lite av den. Den var lite trasig, men några bitar kan jag nog få med mig och så får det bli svamp som tillbehör till kvällsmaten idag.

Ja, som jag skrev i början, är jag rätt trött idag fast det är faktiskt inte bara idag. Över lag är jag mest trött hela tiden och jag har verkligen inte mycket energi att göra saker. Jag går och tittar på alla golv som behöver dammsugas och inte ens skjortan, som jag vill sy, kommer jag någon vart med. Jag har i alla fall varit och slängt en massa skräp som har legat i min bod i evigheter och klippt gräset för sista gången (hoppas jag) inför vintern. Men sen får nog resten vara tills jag orkar. Allt finns ju kvar och väntar tills jag tar itu med det. Tills jag gör det kan jag alltid lyssna på musik. Lady Gagas låt, Hold my hand, från nya Top Gun filmen tycker jag är jättebra så den avslutar jag med idag. Ha det gott och titta gärna åt andra hållet om du är ute och går eller åker idag! 🙂

2022-10-09 | Jag, Livet | Först att kommentera?

Välj hur du vill ha det

Hej, svejs! Det får bli en måndagsbloggning den här gången, eftersom jag är ledig idag. Jag har faktiskt haft en del lediga dagar nu i september, men jag har legat efter med en del saker här hemma så jag har prioriterat att göra dem i stället för att sätta mig vid datorn. Bland annat har jag äntligen oljat in altanen färdigt. Eller i alla fall i stort sett… Gräset har också blivit klippt ordentligt efter att jag har fixat ett par saker på gräsklipparen som har varit trasiga. Om ett par veckor har jag ju all tid i världen att göra det jag tycker jag behöver göra, men först och främst ska jag vila och “hämta tillbaka” mig själv. 🙂

När jag har varit lite mer ledig nu har jag känt att huvudet har börjat funka igen och jag har fått lust att göra lite andra saker än att bara sova och ta det lugnt. Men senaste veckan har varit rätt mycket på jobbet för vi hade två konferenser som gick i varandra och det tog lite på krafterna. När det är konferenser är det liksom mat och fika för deltagarna hela dagarna. Förmiddagsfika, lunch, eftermiddagsfika och middag. Frukost också så klart, men den är inte jag inblandad i. Jag märkte att jag inte har så mycket energireserver för jag var ledig i fredags (då var båda konferenserna slut) och då ville jag bara vila.

Ja, som sagt, snart har jag all tid i världen och jag måste erkänna att jag känner mig lite stressad. Förra gången när jag hade sagt upp mig kände jag mycket mer tillit till att allt skulle lösa sig men den här gången är jag mer svajig. Självklart kommer allt att lösa sig nu också och det jag behöver jobba på är att få tillbaka tilliten till processen. För någon vecka sedan kände jag att jag verkligen behöver “starta om” huvudet och få bort mina tankar från den lite negativa och stressade spiralen de är i för tillfället. Att det är helt rätt tänkt fick jag bevis för i förrgår natt. Då drömde jag att jag såg en jättestor mal i något vattendrag jag var vid och den såg inte speciellt snäll ut. Blicken den gav mig var inte vänlig direkt. Enligt Solöga står malfisk just för att man behöver ändra sina tankar och omvärdera hur man ser på situationen. Inställningen man har skapar det resultat man får. Nu har jag ju faktiskt möjlighet att skapa det liv jag verkligen vill ha och inte bara låta det bli som det blir. Det svåraste, emellanåt, tycker jag är att inse att jag verkligen skapar mitt liv utefter tankar, ord och intentioner och att det inte bara händer saker av en slump. Vi har alla hur många möjligheter som helst och livet startar om varenda dag, eller egentligen varje sekund, så vi kan göra nya val hela tiden och ändra vart vi är på väg.

När jag tittar efter nya jobb kommer jag ofta på mig själv med att titta efter jobb som det finns möjlighet att jag kan få, eller jobb som liknar dem jag har haft tidigare. Jag har ingen utbildning jag kan falla tillbaka på tyvärr, så jag känner mig ibland lite begränsad i mina möjligheter. Men det blir egentligen helt fel när jag tänker så för det jag borde koncentrera mig på är jobb som jag tycker låter roliga eller spännande. Okej, jag kan förstås inte hävda att jag är ingenjör eller hjärnkirurg, men det är inga områden som intresserar mig heller så det är enkelt. 😀 Så nu försöker jag sätta mig in i vad ett jobb som jag får syn på, kan innebära och så känner jag efter om det är något jag kan tänka mig att göra. Om inte så söker jag inte jobbet. När jag skriver in mig på arbetsförmedlingen och söker a-kassa så blir jag ju tvungen att söka ett visst antal jobb per månad, men det är som det är.

Det kan kanske tyckas lite naivt att gå omkring och känna efter vad som känns bra och inte och sen bara strunta i det man inte gillar. Men jag tror att det finns större möjlighet att skapa det liv man verkligen vill ha om man gör så. Om du själv skulle känna efter vad som känns bra och inte i ditt liv, vad skulle du ändra på då? Kanske ingenting, kanske precis allt? Jag säger absolut inte att det är enkelt alla gånger att göra förändringar men ofta tror jag det är så att när man tittar tillbaka, efter en tid, så inser man att det var värt allt det där jobbiga för ens liv har blivit så mycket bättre.

På tal om Solöga så har jag, på senaste tiden, sett så himla många ekorrar och enligt henne så står de för “ut med det gamla och in med det nya”. Jag omger mig med rätt mycket gamla möbler och då menar jag inte jättegamla utan mer så att jag har behållit en del saker från föräldrahemmet för att de fyller ut huset här. Egentligen är det flera saker jag inte vill ha kvar och de är så pass slitna att det inte är något att spara. Jag behöver nog göra mig av med en del och speciellt blir det aktuellt när jag hittar det mindre boendet som jag tänker mig. Om jag bara omger mig med gammalt och slitet talar jag om för mig själv att jag inte är värd att ha fina saker. Nu mer jag inte att det är fel att ha gamla saker, självklart inte, jag uppmuntrar inte till konsumtion av nya grejor hela tiden. Det jag menar är att jag på nåt sätt tycker att jag kan ha de där slitna sakerna och jag talar om för mig själv att jag inte har råd att skaffa något annat. Jag tror man behöver göra sig av med sånt man inte längre vill ha för att kunna göra plats för nya saker. Sånt man VERKLIGEN vill ha. Det kan också ha med tankar och inställningar att göra, att jag behöver göra mig av med gamla föreställningar om hur saker och ting är och fungerar. Förmodligen är det både och! 🙂

Just nu ser jag i alla fall fram emot att hämta ett paket som är på väg till mig. När jag var ung sydde jag ganska mycket men den hobbyn kom bort när barnen föddes. Men en tid nu har jag varit så himla sugen på att sy en skjorta (nej, jag vet inte varför just skjorta men så känns det) och nu har jag beställt mönster och tyg till det. Ska bli så himla kul att sy igen, det riktigt längtar jag efter. Vilket jag också tror är en viktig sak när man skapar sitt liv. Att följa glädjen alltså och göra sånt som framkallar den oavsett vad det är. Äta (och laga mat) gör mig också glad och det ska jag göra alldeles strax. Sen blir det en promenad och rörelse brukar vara bra på att framkalla glädje så det kan inte bli annat än bra det här. Ha det gott!

2022-09-19 | Jag, Livet | Först att kommentera?

Förändringar

Hej, svejs! Söndag och ledig dag och jag kom på att jag kan lämna ett litet livstecken från mig. 🙂 Jag såg att det är ungefär en månad sedan jag skrev något här senast. Den har varit intensivt och jag fortsätter att vara väldigt trött. Men efter nästa helg minskar det markant med bokningar på hotellet så det blir betydligt lugnare framöver. Och så blir det förändringar för mig.

Jag har gått och våndats och funderat under större delen av våren och till slut kommit fram till vad jag behövde göra. Som det senaste året har varit varken vill, eller orkar jag ha det i fortsättningen. Jag har verkligen stött och blött situationen med mig själv och emellanåt bara liksom gått och väntat på att något ska hända. Men så kom jag på att så funkar inte tillvaron! Ska något hända måste jag ta tag i det själv och det har jag gjort nu. Jag har sagt upp mig från jobbet och jag slutar den sista september. Det har verkligen inte varit ett lätt beslut och det känns sorgligt att det nu tar slut. För hur det nu än har varit så har jag trivts bra och det är fortfarande den roligaste arbetsplatsen jag har jobbat på. Så mycket som jag har skrattat det senaste året har jag inte skrattat på många år.

Bildkälla: Bev Sykes, flickr.com

Det finns dock en hel del saker jag inte trivs med också och det är ett arbete som jag inte skulle orka med i längden. Marianne och Bengt-Göran tycker det är tråkigt att jag ska sluta och kanske speciellt Bengt-Göran för han får mycket mer att göra när jag inte är kvar längre. Och han har redan häcken full… Så det har jag förstås lite dåligt samvete för, men jag måste tänka på mig själv för annars tar jag slut fullständigt. Jag tror också att det blir lite mer stressande för Marianne för hon har litat på mig på ett sätt som jag inte tror att hon gör med så många människor. Hon behöver ha kontroll på allt men lite har hon nog släppt det, på vissa områden, sen jag började. Men det är som det är och hon är så effektiv så hon kommer att lösa det också.

När jag sa upp mig från mitt andra jobb var känslan total lättnad men så känner jag inte riktigt nu. Jag har mer oro nu för hur det ska bli framöver och jag bävar verkligen för att behöva “gå in” i systemet med a-kassa. Jag känner mig totalt livegen där, men nu har jag gjort det här valet och ska jag ha någon inkomst över huvud taget (tills jag hittar något nytt) så är det det alternativ jag har. När jag hade sagt upp mig kände jag lite, “hjälp vad har jag gjort?”, så jag mejlade Pia för lite tröst och stöd. Hon skrev att hon fick veta av andevärlden att jag behövde plåstras om lite med både änglahealing och trumhealing så jag var hos henne för någon vecka sedan. Jag önskar jag kunde skriva att jag blivit piggare efter besöket hos henne men det är faktiskt tvärt om.

Den healing jag fick kändes väldigt bra och de budskap och råd jag fick var också bra och till stor hjälp. Bland annat hade hon en ny kortlek där man kan få råd från katter! Det var roligt! Så mina katter meddelade mig att de förstår hur jag har det och de ser att jag behöver mycket sömn. De “sa” också att de är trygga med mig och hänger med mig vart jag än bestämmer mig för styra kosan härnäst. Så det var lite rart! 🙂 Pia sa också att jag behöver ha en plan framåt och att jag inte bara ska sätta mig och förlita mig på att Universum löser allt. Den biten oroar mig lite, fast jag vet att oro är en väldigt onödig och nedbrytande känsla, för jag har inte riktigt orken till att planera nåt just nu. Men om det börjar lugna ner sig på jobbet så kanske orken återvänder. Hur som så kommer nog vilan först. Pia hade en känsla av att ett nytt jobb inte är alltför långt borta. Kanske jag till och med slipper a-kassan! Det vore fantastiskt!

Bildkälla: Kreg Steppe, flickr.com

Alltid när jag har varit hos Pia dyker det upp insikter efter besöket och vi brukar ha mejlkontakt några dagar efteråt. Så även den här gången. Dels var det så att jag vaknade med ett obehagligt tryck i huvudet den dagen jag skulle till henne och även hörselbortfall på vänster öra. Ungefär som att jag skulle ha en vaxpropp där. Pia fick känslan av att det berodde på att jag inte riktigt lyssnar på mig själv. Jag försöker döva den röst/del av mig som säger att den känner osäkerhet för framtiden. Hennes förslag var att jag ska lyssna på den delen av mig och försöka känna in vad jag behöver för att osäkerheten ska minska. Så det arbetet håller jag på med nu och trycket i huvudet och hörselbortfallet försvann efter något dygn. Jag har haft en känsla av att jag är på den arbetsplats jag är på just nu av en speciell orsak och jag börjar förstå nu vad den är. Med Pias hjälp har jag förstått att jag har gammal karma ihop med de personer jag jobbar med nu och jag har, förmodligen i ett tidigare liv, betett mig på ett sätt mot dem som jag inte tyckte om. Min känsla är att jag förstörde väldigt mycket och jag känner verkligen att jag tycker illa om hur jag betedde mig då.

Jag känner nu att det är helt rätt att lämna arbetsplatsen och att jag gör det på ett bra sätt. Pia kunde känna att det finns mycket död energi i den här situationen och jag tror att den är bidragande orsak till att jag är så trött. Jag ber min skyddsängel Alice att hjälpa mig ta bort den och jag har även bett ett träd om hjälp med att ta bort den gamla energin. Det har blivit lite, lite bättre men det tar kanske ett tag tills allt är borta.

När jag läser texten jag har skrivit inser jag att jag skriver “känna” väldigt ofta, men det är verkligen känslor som är nyckeln till vad som är rätt och fel för mig (och dig). Det är där vi kan avgöra vad som är bra för oss för stunden. Men allt ändras ju och det behöver vi också göra. När jag flyttade hit, till exempel, kändes det helt rätt och det var det också just då. Nu känns det inte lika rätt längre och det är dags för mig att hitta något annat som känns rätt. Likadant med yrke/sysselsättning. Så våga gå på det som känns rätt för då blir det ofta bra.

Trots att jag känner mig nästan zombietrött, och att det ska bli 30 grader varmt idag, måste jag faktiskt ta tag i gräsklippningen nu. Gräsklipparen har varit obrukbar ett tag men nu funkar den igen så jag kan inte lämna det längre. Då får jag skäll av hyresvärden (igen…) och det vill jag inte. Kanske kan jag unna mig ett dopp i sjön när jag är klar. Om jag gör det har jag i alla fall badat en gång den här sommaren. Jag är världens badkruka så ta det inte som en sanning att det blir av. 😀 Vi får se, kanske kan det bli bloggning lite oftare framöver. Om jag har orken… Ha det gott!

Besök, fysiskt och ickefysiskt

Hej, svejs! Insåg nyss att det är söndag idag och jag har ledig dag så då kan jag ju ta och blogga. Egentligen känns det mest som jag är trött och gnällig just nu, men sånt har nog inte så många intresse av så jag försöker hitta annat att skriva om. Bättre då att skriva att jag hoppas att så många som möjligt har semester nu och att ni kan göra precis det ni mest önskar. Här är vädret härligt just nu och vi har faktiskt fått lite regn senaste veckan. Mycket välbehövligt. Fast det kanske man inte vill ha om man har semester förstås… 🙂

Som ni kanske förstår så är det jobbet som gör mig trött och grinig och jag ska försöka att inte uppta hela blogginlägget med jobbprat. 😀 Först och främst så är vi fler anställda nu än förra sommaren så jag tror det går att undvika det totala kaos som var ett tag då. Det är förstås toppen! Som högkänslig är det dock emellanåt tröttande med alla nya energier man kommer i kontakt med. Jag har lite svårt att skydda mig mot det. Vi är mer förberedda också och just nu flyter det på relativt bra. Men det ökar på med bokningar framöver och det stressar mig rätt mycket. Huvudet och kroppen orkar inte med och jag gör många fel, har svårt att komma ihåg och rör ihop saker. Så i viss mån försöker jag smita undan ansvar och göra de lite enklare uppgifterna, men det funkar inte alla dagar tyvärr. Jag förstår att det här händer för att jag behöver lära mig att hitta mina gränser för vad jag orkar med och det är en tuff läxa för mig. Det känns självklart för mig att vara plikttrogen även om jag äventyrar min egen hälsa på kuppen. Tyvärr klarar jag inte riktigt att säga ifrån till Marianne för hon är liksom effektiviteten personifierad. Hur trött hon än är kör hon bara på för att hon måste. Vi får se hur det går och om jag verkligen orkar sätta ner foten på riktigt någon dag. Eller så blir det sjukskrivning på grund av utmattning.

De ukrainare som eventuellt skulle börja hos oss har gjort det nu. Det är ett gift par och så har även en bekant till dem börjat nu i veckan. Henne har jag inte hunnit träffa så mycket ännu. Paret är jätteduktiga, på gränsen till att de känns överkvalificerade för jobben de gör på hotellet. De har själva drivit en rätt stor restaurang i Ukraina så de har mycket erfarenhet. Hon har dessutom varit engelskalärare så hon kan engelska bra. Det kan dessvärre inte hennes man och det är mest honom jag jobbar ihop med. Han verkar vara väldigt snäll, men det är så svårt när man inte kan kommunicera på ett bra sätt. Som tur är finns ju hans fru på plats också så ibland får vi hämta henne som tolk, men förvånansvärt mycket går att reda ut genom att visa och med hjälp av google. 😀 Han har dessutom den egenskapen att har han sett en sak, eller ett recept, ett par gånger så kan han det sen. Han pekar på sitt huvud och säger “computer”! 😀 😀 Vilket så klart är jättebra men allt det här tröttar mig ytterligare. Jag blir fullständigt matt, ibland, av att hitta sysselsättning till honom (inte bara min uppgift som tur är) och han är rätt snabb i det han gör och så säger han “Next!”. Det har blivit en grej nu så jag kallar honom Mr Next, vilket han tycker är roligt. 🙂 Min förhoppning är dock att vi ska kunna manövrera in honom på de uppgifter som är för stressande för mig (servicen under kvällar när det är mycket folk i restaurangen) för de skulle han klara galant. Problemet är förstås språket för då måste han kunna förstå vad som ska göras.

Nä, nu vill jag inte skriva mer om jobbet! Fast egentligen händer inte så mycket annat i mitt liv. Det finns det inte tid eller energi till tycker jag. Men jag upplevde att jag hade besök av mamma nu i veckan och hon påminde mig om en sak som jag vet men hade glömt. Det var när jag hade kommit hem från jobbet en kväll som jag plötsligt kände att det luktade cigarrettrök på nedervåningen. Som att någon gick omkring och rökte faktiskt! Mamma rökte ju från det hon var 14 år tills två veckor innan hon dog så jag tänkte direkt att hon var på besök. Jag satte mig ner och försökte tömma huvudet på tankar för att se om jag kunde uppfatta om hon ville något särskilt. Det första som dök upp i huvudet var “Du jobbar för mycket!” och det vet jag ju. 🙂 Sen kom tanken att jag kan börja senare på dagarna än vad jag gör. Oftast är jag på plats omkring kl tio på förmiddagen och när vi sedan har servering på kvällarna så blir jag alltid kvar till minst kl 23. Marianne har sagt att jag kan börja senare, men jag har liksom glömt bort det. Så, tack mamma, för att du påminde mig om det! I fortsättningen ska jag verkligen försöka undvika 12-timmarspass. Äsch, nu skrev jag ju om jobbet IGEN. Suck!

Bildkälla: Blondinrikard Fröberg, flickr.com

Egentligen känns det som det har hänt en hel del saker på senaste tiden, men just nu kan jag inte komma på vad det är. Det mesta har nog med andlighet att göra och hur jag uppfattar omgivningen. För jag tycker att det ändras på något sätt. Senast jag var ledig och satt här på övervåningen vid datorn, tyckte jag att jag såg en katt i ögonvrån. Mina katter brukar ibland sitta och stirra ut mot trappen och det är möjligt att det är någon katt från förr som stryker omkring här. Igår, innan jag åkte till jobbet, fick jag en känsla av att jag absolut skulle sätta mig och meditera en liten stund. Jag gör det alldeles för sällan känner jag. Och när jag satt där kändes det som jag “utvidgade” mig åt sidorna. Jag skrev ju om när jag upplevde min känsla av frihet och att det då kändes som jag skulle växa upp genom taket på bilen. Men det här var mer åt sidorna alltså. Lite senare kom jag på att jag nog försöker/behöver utvidga min livssfär. Pia har sagt att jag har gjort en väldigt liten plats för mig själv här på jorden och att jag inte har tillåtit mig så stor yta att finnas på. Så det är väl jättebra om jag kan utöka mitt existensområde! 🙂

Jag har också haft fysiskt besök av en väninna och tidigare arbetskamrat. Det var jättetrevligt att bara sitta och fika och prata i några timmar. Vi har inte setts sen jag flyttade in här i huset så vi hade mycket att prata om. Det var också bra att hon kom hit för då hade jag en anledning att faktiskt dammsuga upp de där dammälgarna som virvlar omkring här. I vanliga fall väljer jag bort det till förmån för vila, men visst är det trist att se dem.

Jahapp, nu tog orden slut! Det får bli lite musik som avslutning. Den här låten tycker jag är jätte-, jättebra men jag insåg att det är länge sedan jag lyssnade på den. Annars har jag Good Harvest senaste cd (den kom för ett par år sedan tror jag) och lyssnar på i bilen just nu. Jättebra, liksom deras första skiva. Ha det gott!