Acceptera situationen

Hej, svejs! Oh, vad nöjda de var, killarna i svensexa-gänget som bodde på hotellet förra helgen. De tyckte att allt hade varit toppen och att maten var jättegod. Kul! I veckan har vi bara haft två gäster men de var också väldigt nöjda med sin vistelse. Julpyntet är i full gång och jag lagar mat på löpande band. Alltså sånt som kan lagas i förväg och frysas inför stundande julbord och nyårsfirande. Nu har jag dock tre dagar ledigt och det känns skönt. Vi har fått lite snö här så det känns det lite mer som det är dags för första advent. I veckan hade jag verkligen ingen känsla för att vi går in i julmånaden nu.

En sak som jag har tänkt rätt mycket på, är att jag längtar till att bli pensionär och inte längre behöva känna att jag ska vara så delaktig i “livet”. Lite svårt att förklara men jag vill egentligen mest dra mig tillbaka och iaktta vad som händer omkring mig utan att behöva vara med i showen. När jag har benat upp de här tankarna inser jag att jag nog mest vill kunna ta allting som det är. Inte hålla på att sucka och pusta, tycka saker är besvärliga eller krångliga. För min del behöver de inte vara alltför roliga heller, faktiskt, utan lite så där lagom trevliga och behagliga. Jag vill inte hålla på och uppta mitt tankeutrymme med problem och svårigheter. Det jag vill fylla huvudet med är mer de här enkla, triviala sakerna. Vad jag ska äta, om jag ska ta en promenad eller träna, om jag ska fixa något i trädgården till sommaren, om jag ska byta gardiner i köket, om jag ska ta och sy något skojigt, om jag ska läsa en bok eller lösa korsord en stund, om jag ska baka något gott och såna enkla saker.

Bild lånad från bakasockerfritt.se

På senaste tiden har jag börjat tänka att jag inte vill vänta till sen med att ha det så här. Jag vill att det ska vara så nu och självklart är det bara mina tankar det hänger på om det ska bli så eller inte. Men det som pågår i huvudet är, som vi alla vet, inte alltid det lättaste att rå på. Jag tror att en viktig sak för att nå dit jag vill, är att jag kan acceptera att alla situationer jag hamnar i är som de är. För mig är det dock en riktigt trixig sak att klara av. Men jag tycker mig ha märkt att när jag verkligen klarar av det, löser sig det mesta på ett alldeles otroligt smidigt sätt. Det jag egentligen gör är samma sak som jag har skrivit om flera gånger förut, jag lämnar över till Universum att lösa krånglet åt mig! 🙂

Jag kan ta ett ganska banalt exempel. Tidigare i höstas började jag fundera på om det inte är dags att byta kamrem på min bil. Den har gått över 18000 mil nu så jag tänkte att det borde vara tid för det. Jag kontaktade ett par personer som hjälpt mig med bilen tidigare, men ingen av dem hade möjlighet att göra det. Lite stressad blev jag för det är dels en ganska dyr manöver och om kamremmen går av slås hela motorn sönder (ännu dyrare!). Men så släppte jag hela grejen och tänkte att det löser sig säkert. När jag sedan var på Mekonomen och bytte till vinterdäck, frågade jag killen där om kamremsbyte. Han kollade och meddelade att det inte behöver göras förrän efter 21000 mil på min Golf. Fantastiskt ju! När jag inte blandade mig i löste det sig jätteenkelt. Och nu har jag lite tid på mig att spara ihop pengar! 😀

Men visst är det svårt att bara acceptera allt som kommer i ens väg. Just nu jobbar jag hårt på att inte stressa upp mig för mycket över jul- och nyårsfestligheterna på hotellet. Vi är mer än fullbokade (Marianne sätter upp folk på väntelistor… ) och jag förstår inte hur vi ska hinna med allt. Så det jag gör är att jag fokuserar på att göra de förberedelser jag kan och sen får jag känna mig övertygad om att allt löser sig på allra bästa sätt. Det kanske är många som blir sjuka och bokar av, eller så blir det nya restriktioner så vi får omorganisera alltihop. För nästan 40 gäster känns lite i mastigaste laget… Så Universum: Fixa, tack!

Jag tror verkligen det är så här det är meningen att fungera. Vi pillar med småsaker och har det bra och de stora grejorna tar “någon annan” hand om. Nu fnissade jag lite, när jag skrev det, för det säger vi ofta på jobbet när vi inte hinner med att göra saker eller har gjort något fel. Då är alltid “någon annan” inblandad! Viktigt att komma ihåg, om man vill ha hjälp av högre makter, är att man behöver be om den! Alltså tala om hur man vill att det ska vara. Annars får man fixa allt själv och det är ju bara besvärligt. Eller hur?

Hoppas att ni alla får en trevlig första advent! Jag insåg precis nu att jag har glömt att ta fram ljusstaken (alltså för stearinljusen). Undrar vart jag har den? Förhoppningsvis ligger den i skåpet där jag har övriga julsaker. Bäst jag kollar det direkt så jag kan tända första ljuset i morgon. Ha det gott!

Bildkälla: svklimkin, flickr.com

2021-11-27 | Jag, Livet | Först att kommentera?

Kan man förstå andra?

Hej, svejs! Igår blev det lite lång arbetsdag: 12,5 timme… så det är skönt att vara ledig idag. Det är 15 killar på en svensexa som gästar hotellet och de var VÄLDIGT glada och högljudda när jag gick hem vid halv elva. Marianne hade fullt sjå att få något vettigt ur dem då. 😀 De skulle bada badtunna också sen, så jag undrar hur det gick. Ja, ja det får jag veta i morgon för då jobbar jag igen. Vi har nya gäster då men bara sex stycken och jag tror att de är betydligt lugnare. Jag behöver dock börja laga mat och frysa inför jul och nyår. Vi har ett julbord för 25 personer den 11/12 men inga mer bokningar innan jul ännu. Hoppas inte det blir några fler större sällskap för det är väldigt mycket som behöver göras med allt möjligt. En vägg, med fuktskada, ska rivas upp och renoveras, bland annat, och det berör vårt kylrum så det kan bli lite stökigt däromkring nu i veckan. Och så ska vi julpynta förstås! Allt ska upp nu innan första advent. Så, ja, vi har att göra!

Mina två senaste inlägg har ju handlat om döden och vad som händer när vi dör och jag har fått lite olika tankar om det som står i boken. Jag har läst ut den nu, men jag började om direkt för det är en del “svängar” hit och dit som jag inte riktigt hängde med i under första läsningen så det är lika bra att repetera direkt. I slutet på boken så säger Gud en intressant sak: födelse och död är egentligen samma sak. Låter ju väldigt konstigt när man bara läser det rakt upp och ned, men om man tror på att det finns något mer efter döden blir det helt logiskt. När vi föds lämnar vi andra sidan, “dör” därifrån, och kliver in i ett liv på jorden. När vi dör lämnar vi jorden och “föds” in i fortsättningen på andra sidan. Spännande, eller hur?

Mindre version av mig! 🙂

Jag har funderat på det jag har som rubrik idag. Kan man förstå andra människor? Det är verkligen inte lätt ibland att begripa varför andra människor gör som de gör och väljer vissa, för mig, konstiga vägar. Men när jag tänker på det som står i alla de här “Samtal med Gud”-böckerna (den jag läste nu är den sista i den serien och den kom 2005 tror jag), blir det, något lättare att förstå för mig. Egentligen är vi alla en och samma själ, men med individuella själar också, och det vi “vill” är att uppleva oss själva på alla möjliga olika sätt. När vi befinner oss på andra sidan kan vi förstå och planera saker men vi kan inte uppleva dem. För det måste vi ta fysisk form här på jorden, eller någon annanstans i Universum.

Så tänk dig scenariot att du, när du är på andra sidan och tittar igenom ditt senaste liv, inser att du inte var så hjälpsam mot andra människor som du skulle vilja uppleva att vara. Eller du kanske vill uppleva hur det är att vara elak mot andra, eller ett liv i totalt överflöd och massor med lyx, eller ett liv i stor misär och med missbruksproblem, eller ett väldigt lugnt liv där det inte händer så mycket och du ägnar dig åt kreativa saker, eller ett liv med ständiga uppbrott och många relationer, eller, eller, eller… Ja, ni fattar! Det finns så oändligt många saker man skulle kunna välja att uppleva och när man tänker på det kan det bli lite lättare att förstå andra. I alla fall för mig!

Jag tycker det kan finnas en viss tröst i det också. Jag kan ha väldigt dåligt samvete för vissa saker omkring mina barn (som säkert många har, som har barn), men om jag då tänker på att de faktiskt har valt mig som mamma och de liv de lever blir det lite lättare. Det betyder inte att jag bara skulle strunta i dem om de fick stora problem, så klart. Jag skulle aldrig “vifta bort” någon som ber om hjälp för att den personen har valt det liv de har valt. Känns det rätt för mig att hjälpa, oavsett vem det är, så hjälper jag till. Vilket också betyder att känns det inte rätt så kan jag avstå att hjälpa. Det kan vara en trixig balansgång ibland. För inte så länge sedan avstod jag från att hjälpa en person, som jag inte känner egentligen, med pengar för jag kände att pengarna inte skulle göra någon riktig nytta utan bara vara ett tillfälligt plåster. Att det var rätt beslut märker jag på att jag kunde lämna situationen direkt och inte funderar och ältar om jag skulle ha gjort på något annat sätt.

Bildkälla: Susanne Nilsson, flickr.com

Jag tycker också att jag känner större ödmjukhet inför andra, när jag tänker på att de har valt att komma in i mitt liv (som jag har valt att komma in i deras) för att vi ska kunna uppleva olika saker som vi vill uppleva. Både sånt man kan definiera som bra och sånt man kan definiera som dåligt. Även de personer som kanske bara finns i våra liv ett kort tag har något att ge men det är inte säkert att vi förstår det förrän vi kommer över till andra sidan och går igenom livet. Jag brukar tänka på de personer som man kanske har varit riktigt nära en period men så försvinner de ut ur ens liv. Ibland försöker man återuppta kontakten, men det blir liksom inte något av det. De försvinner igen. Då tänker jag att den relationen har fullgjort sitt syfte och att det inte är någon idé att fortsätta försöka. Bättre att gå vidare och söka nya spännande kontakter i stället. 🙂

Egentligen hade jag mer saker jag tänkte skriva om idag, men det kom ut andra ord än vad jag trodde jag skulle skriva så det får räcka här. 😀 Vädret är fantastiskt fint just nu, så jag ska satsa på att gå ut ganska snart. Får bli först en promenad och sen ska jag bära in lite ved. Ha det gott!

2021-11-21 | Jag, Livet | Först att kommentera?

Mera om döden

Hej, svejs! Vilken lugn vecka jag har haft! I tisdags var jag alldeles själv på jobbet och onsdag, torsdag var det bara jag och Inglis som jobbade. Ägarparet var i Stockholm på konferens, bland annat, så vi skötte oss själva. Och nu har jag faktiskt ledigt i fem dagar vilket känns väldigt lyxigt! Till helgen har vi dock en bokning på en svensexa med femton (vad jag vet nu) grabbar så då lär det bli lite mer livat. Bäst att vila upp sig lite tills dess… ;-D

Jag skrev om livet, döden och tiden i mitt förra inlägg och i dagens text tänkte jag fortsätta att skriva om vad som händer när vi dör. Eller jag kanske ska säga vad som KAN hända när vi dör, för jag har så klart inga garantier för att det är så här. För mig känns det relevant men gör det inte det för dig så är det självklart helt okej. Vi skapar alla vår egen verklighet och ingenting är rätt eller fel. Känn efter hur du vill ha det och vad du vill tro på. Vi har alla möjligheter att välja precis hur vi vill ha det och vi skapar med våra tankar, ord och handlingar. Så tänk på vad du tänker på! 🙂

Jag läste just, i boken “Home with God” om de tre stadier vi går igenom efter döden och inser att jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det. Men jag ska verkligen försöka att behärska mig och inte skriva för många ord. Först vill jag dock nämna en sak som jag inte skrev om förra veckan. Gud använder ett äpple som en metafor för tiden för att det ska bli lite lättare att förstå hur den fungerar. Tiden är konstant och det är vi som rör oss genom tiden när vi lever våra liv. Om man tänker sig att varje liv vi lever är som en tunnel inne i äpplet så kan man kanske förstå att det är vi som rör oss och inte tiden. Väggarna i de här tunnlarna är fulla med bilder och det är vi själva som har “målat” bilderna, vilka alltså representerar allt vi vill uppleva i våra liv. Ibland vill vi ändra vissa upplevelser och då kan vi gå tillbaka och “måla om” bilderna i tunneln. Sedan, när vi passerar genom den händelsen en gång till, kan vi ibland verkligen känna att vi gjort det förut. Alltså en deja vu upplevelse! Vi har alltså verkligen varit där förut, men då har händelsen kanske varit lite annorlunda. Själv har jag ett minne från ett besök i en kompis stuga i Värmland, midsommar -87 eller -88 då jag tydligt kände att jag hade varit där förut. Undrar hur jag hade ändrat den upplevelsen?

De tre stadierna av döden är lite mer utförligt beskrivna här mot slutet av boken men jag ska försöka sammanfatta dem med en rimlig mängd ord. 😀 Gud beskriver det som att när vi kommer till centrum av äpplet finns det en dörr (alltså allt är fortfarande en metafor) som det står “Död” på och när vi går igenom den är det första stadiet av döden. Där är som en passage och när vi kliver in där upplever vi att vi fortfarande är väldigt mycket levande men att vi inte har någon kropp längre. Dörren bakom oss fortsätter att vara öppen medan vi är i passagen. Här renas vi från alla fysiska begränsningar, upplevelser och förnimmelser. Sen fortsätter man in i steg två av döden och där kan man uppleva förvirring, ökat medvetande eller vad du förväntar dig att uppleva. Dörren “bakåt” fortsätter att vara öppen och man kan gå fram och tillbaka hur mycket man vill. När man går bakåt upplever man tydligt att man är “där” men inte fysisk form. En del av dem man lämnat bakom kan också uppleva att man är där fast de inte kan se en. Vi kan stanna i det här stadiet hur länge vi vill och tycker det känns bra. Det är ju ändå bara ett ögonblick eftersom det är det enda som finns, tidsmässigt.

Bildkälla: Tim Geers, flickr.com

När vi känner oss redo för det förflyttar vi oss in i det tredje stadiet av döden och då stängs dörren bakom oss och vi kan bara se passagen framför oss. Stadie två kan vi befinna oss i i flera år, med vår tideräkning, men när vi går in i stadie tre rusar vi fram i en rasande fart mot ett ljus vi kan se i slutet av passagen. Ljuset blir större och och större och när vi stannar upp befinner vi oss mitt i “Allt som är” (“All there is”). I boken kommer sen en lång beskrivning av vad som sker med oss när vi liksom förenar oss med ljuset och förstår att vi alla är en. Våra förställningar om hur saker och ting fungerar försvinner och vi förstår på ett helt annat plan hur allting hänger ihop. Vi förstår också att vi inte är en kropp, inte ett sinne och inte en ande utan alla tre tillsammans. Det är en lång beskrivning av vad som sker med oss i det här stadiet och jag kan inte återge allt.

En väldigt intressant sak, som jag dock vill skriva lite om, är att vi får en fråga när vi befinner oss i stadie tre. Det är Gud som ställer frågan och den är så pass viktig att alla änglar lyssnar och våra nära och kära, som redan befinner sig på andra sidan, kommer till oss för att höra vad vi svarar. Frågan är: “Vill du stanna kvar?”. Vi har total valfrihet i allt vi gör, både i livet och i döden, och även här får vi alltså välja. Känner vi att vi inte är riktigt klara med det liv vi just levt kan vi välja att återvända. Det finns ju faktiskt många fantastiska historier om människor som varit döda under relativt lång tid och sedan återvänt. De har alltså svarat nej på frågan och då fått återvända och fortsatt sina liv. Känner man att man är helt klar och nöjd med sitt senaste liv så väljer man att stanna kvar på andra sidan. Sedan kommer man, troligen, att välja att återfödas så småningom men även det är upp till var och en. Det vanligaste är dock att man väljer att göra det för att man antingen vill ha nya upplevelser eller uppleva samma saker en gång till. Sen är det inte riktigt så enkelt, för vi kan också leva parallella liv, men jag lämnar den delen outforskad just nu. 😀

Ja, vad känner du när du läser det jag har skrivit? Kan det vara sant? Känns det rimligt? Egentligen gör det väl inte det, om man utgår ifrån det vi vet med våra begränsade sinnen, men för mig är det här på riktigt. Jag tror verkligen att det är så här det är. Som jag känner nu vet jag också vad jag kommer att svara på frågan i stadie tre! Men det kan vara en helt annan sak när jag verkligen är där och har tittat igenom mina “målningar” i tunneln. Ja, visst ja, det glömde jag skriva! I stadie tre går vi igenom vårt senaste liv och tittar på det, totalt objektivt, för att fundera ut om vi skulle vilja ändra på något i det och uppleva saker på ett annat sätt.

Nähä, hör ni, nu tänker jag avsluta med lite musik vilket var länge sedan jag gjorde. Den här låten med Imagine Dragons är lättsam och rolig tycker jag (även om det som sker i bakgrunden på videon kanske inte är så upplyftande). Och eftersom det är måndag i morgon passar den ju alldeles ypperligt! Ha det gott!

Livet, döden och tiden

Hej, svejs! Nu tog jag nästan i lite här, med rubriken, men det är det jag tänker skriva om idag. Fast kanske inte alltför ingående för då skulle väl ingen orka läsa. Jag håller på att läsa en bok, som är väldigt intressant, och det är den som inspirerat mig till dagens knatter. Boken heter “Home with God” och är skriven av Neale Donald Walsch, han som har skrivit “Samtal med Gud”-böckerna ni vet. Jag har läst lite mer än halva boken nu och den är riktigt intressant. Som jag har skrivit tidigare så tror jag på att han får sin information från Gud och jag tänker använda ordet Gud när jag skriver om vad han/hon/hen säger i boken. Den som inte tycker om det epitetet kan tänka något annat i stället, typ källan, Universum, Anna-Klara eller Kurt, till exempel.

En sak som jag själv har väldigt svårt att förstå, är hur tiden fungerar. Det är inte alls som vi tror, att den är linjär, utan den är konstant så allting som händer, har hänt och kommer att hända, sker samtidigt. Tiden rör sig inte i någon riktning utan det är vi som rör oss igenom tiden. I boken försöker Gud förklara hur den fungerar men hen säger att det är lite svårt med vårt begränsade vokabulär. Gud använder därför en metafor för att försöka förklara hur den funkar och den gör det kanske något lättare att begripa. Hen använder ett äpple, som metafor, och äpplet representerar tiden. Insidan av äpplet representerar rymden och vi som färdas genom rymden är då ytte-pyttesmå organismer som har varsin tunnel i rymden (insidan av äpplet). Väggarna i tunnlarna är “tidskorridorer” med olika markeringar för varje millimeter som gör att varje millimeter skiljer sig från varandra. Om man då tänker sig att man färdas i en sån korridor/tunnel så förstår man ju att tiden inte passerar utan att man själv passerar GENOM tiden. Markeringarna i tunneln talar om var vi befinner oss i livet och när vi kommer till mitten av äpplet är vår resa, på den sidan av äpplet, slut. Det är då vi dör.

Jag vet inte om förklaringen hjälper, men lite tydligare blir det i alla fall för mig om hur det funkar. Det finns alltså egentligen bara ett enda ögonblick och det är nu. Så samtidigt som jag sitter här och skriver både föds och dör jag och dessutom i flera olika tidsepoker samtidigt. Dessutom finns det inte bara en av mig (eller någon annan), utan flera olika varianter men det kanske jag skriver om någon annan gång. 😀 Eller så kan man läsa hans böcker själv och bilda sig en egen uppfattning om det kan vara sant eller inte. Gud säger ofta att man alltid ska tänka efter själv. Ofta efter en beskrivning säger Gud: “Tro inte på ett enda ord jag säger! Bilda dig en egen uppfattning baserad på vad du tror på.” 😀 Det är jätteviktigt att man känner efter vad som är sant för en själv.

Jag tänker inte skriva så väldigt mycket om livet utan jag vill mest bara nämna att jag tycker det är viktigt att man förstår att man skapar sitt eget liv. Ingenting händer bara utan de händelser vi upplever har vi, medvetet eller omedvetet, skapat. Vi har också alltid möjlighet att skapa en ny verklighet om vi inte trivs med den vi upplever för tillfället. Självklart är det inte alltid enkelt, men jag tycker det är viktigt att känna efter hur man mår i den verklighet man har. Mår man inte bra kanske det är värt att försöka ändra på något. När jag bytte mitt förra liv mot det jag har nu, hoppade jag verkligen utan skyddsnät och det har ju gått jättebra! Visst har det varit osäkerheter och jag har varit lite svettig emellanåt, men allt har löst sig bra. Sen är inte det här min slutdestination, för det finns saker nu också som jag vill ändra på, men jag mår bättre än vad jag gjorde förut och det är viktigast just nu.

En annan sak som jag tycker är viktig att nämna om livet är att vi aldrig ska jämföra oss med någon annan. Det som är viktigt för mig kanske är helt oviktigt för någon annan och så ska det vara. Döm aldrig någon för hur den personen har valt att leva sitt liv, även om du tycker det är helt förkastligt, för vi vet verkligen inte någonting om varför andra gör de val de gör. Dessutom upplever vi livet på helt olika sätt, nästan så man kan säga att vi lever i olika universum. Som det står i boken: “Perspective creates perception. How we look at something creates how we see it.” Vi upplever våra liv utefter hur vi ser på dem. Det som är en negativ händelse för mig kan vara en positiv för dig och då blir ju upplevelserna totalt olika fast händelsen i sig är densamma.

En väldigt intressant sak, som står i boken, är att samma sak som gäller för livet gäller även för döden. Vi kan välja där också! Vi kan alltså välja vad vi vill uppleva när vi dör. Vill vi träffa de som har gått för oss så gör vi det, tror vi inte på att någonting alls händer efter döden kommer vi att uppleva att det är så. De som tror att de ska hamna i helvetet (som inte finns) kommer att uppleva det också men utan något som helst lidande. De kommer bara att iaktta vad som händer. Dock “vaknar alla upp” så småningom och inser att de faktiskt finns kvar, att lidande inte tjänar något till och att själen lever vidare. Själen dör aldrig utan lever för evigt och att dö är egentligen bara ett energiskifte från att vara i en kropp till att vara “fri” från kroppen. Det faktum att vi alla väljer vad vi vill uppleva när vi dör, förklarar alla olika berättelser man kan höra om nära-döden-upplevelser tycker jag. De som dött och kommit tillbaka kan berätta ganska olika historier och det beror förstås på vad de förväntade sig, eller vilken tro de hade, när de dog. Vi går igenom tre stadier när vi dör men just nu hittar jag inte var det står om det i boken. Jag trodde att jag hade “hundörat” de sidorna men det verkar inte så. Antagligen ska jag inte skriva om det just idag så jag kanske tar det en annan gång. 🙂

Bildkälla: svklimkin, flickr.com

En del människor väljer att ta sitt eget liv eftersom de inte orkar med livet här på jorden. Alltid tragiskt, förstås, men Gud fördömer inte de som väljer att avsluta sitt liv i förtid och det är inget fel i att göra det. Även de blir väl omhändertagna när de kommer “hem”. Däremot är det viktigt att förstå att det inte går att dö ifrån sina problem. Fast vi inte tror det har vi valt att uppleva det vi gör i våra nuvarande liv och om vi avslutar livet innan vi har tagit oss igenom det vi tänkt uppleva kommer vi att vilja göra om det. Alltså får vi “samma liv” nästa gång med de svårigheter vi inte tog oss an i det här livet. Kanske kan vara en tung tanke men något att ha med sig i bakhuvudet i alla fall, tycker jag.

Nu får det nog räcka med liv och död för idag! Det finns några “cliff-hangers” i boken så jag tror jag kommer vilja skriva om fler saker när jag läst hela. Jag tror jag är ledig även nästa helg (fast det vet jag aldrig för kommer det någon bokning under veckan jobbar jag då) och om jag är ledig kanske det blir bloggning igen. Vi får se! Ha det gott!

Lite obalanserad

Hej, svejs! Jag blev lite förvånad när jag gick in här och såg att det var i augusti som jag senast bloggade. Tiden går så himla fort och jag har inte riktigt haft ork och lust att skriva. Självklart jobbar jag mycket mindre nu än i somras, men arbetstiderna är lite knasiga och när jag är ledig är det så mycket annat som ska hinnas med. Så det blir att jag prioriterar bort skrivandet. Jag har också varit väldigt trött, och känt mig lite låg, under hösten och det är säkert på grund av att jag jobbade nästan dygnet runt i somras. Livet är så annorlunda nu och jag funderar mycket på hur jag vill ha det i fortsättningen. Dessutom tar ett tag att återhämta sig när man inte är någon ungdom längre! 😀

På jobbet är det fullt fokus på jul och nyår nu och det ligger på mig att komma på vad vi ska bjuda på då. Det innefattar en julinspirerad trerätters meny som kan bjudas på under adventshelgerna, bakverk till afternoon tea på nyårsafton, snittar till nyår och fyrarätters menyn på nyårsafton. Jag har inte haft så mycket tid på mig att hitta på menyer (jul har de vissa rätter som alltid brukar serveras men jag ska hitta spännande sillinläggningar och lite annat) och det stressar mig en del. Jag behöver oftast ha gott om tid på mig och möjlighet att vrida och vända på idéer men den tiden finns inte nu. I stort sett ska allt vara bestämt under den här veckan (och då är jag ledig nu måndag, tisdag…), provlagat, provsmakat och matchat med olika viner. Den delen slipper jag, som tur är, utan det tar Marianne hand om. Så att, ja, det finns att göra! Både julhelgen och nyår kommer vi att ha fullt upp och vi har över 20 gäster till julhelgen (så här långt) och 30 till nyår. Hur farao vi ska hinna med alla dem fattar jag inte riktigt. De som bokat julhelgen kommer dagen innan julafton och åker hem annandagen. Och allt de gör är i stort sett att äta… Tur att vi har Inglis som kan komma och hjälpa till med bäddning, städning och sånt i alla fall.

När jag tittade på allt som händer under julhelgen blev jag lite ledsen först. Jag hade ju tänkt att jag skulle hinna träffa sönerna den här julen, vi såg inte förra, men med så mycket som det kommer vara att göra så vete sjutton hur det ska gå till. Sen tänkte jag ett litet varv till och kom på att jag faktiskt kan skicka ut en önskan till Universum om att det blir möjligt. Så nu har jag slappnat av lite och lämnat över lösningen på det dilemmat till högre makter. 😀

Jag försöker verkligen att inte stressa upp mig över saker och ting nu för tiden. Det lyckas inte alltid, men jag tycker mig märka att livet flyter på lite smidigare när jag bara accepterar att det är som det är med allt. Om saker och ting krånglar ska det förmodligen vara så. Oftast är det då något jag behöver reflektera över eller så gör krånglet i sig att allt blir bättre i slutändan. Som jag har skrivit flera gånger förut är det bättre att låta högre makter reda ut saker och ting än att kämpa med det själv. Just nu behöver jag hitta en lämplig verkstad som kan hjälpa mig med framvagnsinställning och byte till vinterdäck på bilen. Visst skulle jag kunna hålla på och ringa runt till en massa olika, men jag har bett om tips var det är bäst för mig att lämna bilen så nu inväntar jag det. Som jag också har skrivit många gånger, är det svåraste att ha tålamod och invänta råden. För helst vill jag att det ska bli löst direkt.

Jag behöver också hitta en ny tandläkare. Sedan mitten av september har jag väntat på kallelse från min tandläkare men det har inte kommit någon. Till slut googlade jag på hennes namn och då visade det sig att hon hade dött i november förra året. Mycket tråkigt för jag trivdes väldigt bra med henne. Hon var bara 68 år och jag var hos henne månaden innan hon dog och då var hon fullt frisk och lika pigg som hon brukar vara. Men hon var uppenbarligen färdig med det här livet nu och jag är säker på att hon är glad över att få träffa sin man igen (han gick hastigt bort ett par år innan henne). Ska bli intressant att se vad jag får för tips från Universum om vem jag ska gå till nu.

Jag har skrivit om att jag har märkt att saker jag behöver tänka på eller reflektera över tar fysisk form omkring mig. Som när jag höll på att tappa en massa saker och riva ner grejor. Förra veckan lyckades jag skada mina händer på flera olika sätt under ett par dagar. Inget allvarligt men så där så det är lite opraktiskt. Helt plötsligt hade jag som ett litet skärsår på insidan av höger pekfinger, jag brände vänster lång- och ringfinger på mangeln, skar mig lite på en rivskiva till matberedaren och så sprack skinnet sönder på knogarna på grund av att jag blev så torr. Och när det blir så här många saker på kort tid förstår jag att jag behöver fundera ut vad det kan stå för.

Det här är väl kanske inte så intressant för någon annan, men jag skriver ändå hur jag funderar när det blir så här. Först funderade jag på vad händerna står för för mig och händer är utförare för mig. De gör saker. När jag då skadar dem kan jag inte utföra saker som jag behöver/vill göra på ett optimalt sätt vilket blir ett hinder för mig. Det kanske till och med stoppar mig i vissa lägen. I samma veva som allt det här hände, dök det upp flera texter om att ha obalans i livet. Alltså sånt jag såg på facebook, instagram, tidningar och så. Det kopplade jag ihop med mina skadade händer och tänkte att de ger en viss obalans i vardagen eftersom jag inte kan slutföra, eller utföra, allt jag behöver/vill göra.

Möjligen är det lite långsökt, men jag tror händerna vill påminna mig om att jag har obalans i livet just nu. Jobbet tar definitivt mer tid än vad som är bra för mig och jag behöver hitta ett sätt att få mer balans. Jag trivs fortfarande jättebra där jag är, men jag hinner inte göra så mycket annat än att jobba och det är inte bra för mig. Min kropp har börjat tala om för mig att jag behöver komma igång med någon form av träning igen och jag vill, så klart, hinna göra annat än hushållssysslor när jag är ledig.

Det brukar funka så att när jag har kommit på vad alla de fysiska händelserna vill göra mig uppmärksam på, försvinner de direkt. Mina händer har börjat läka nu och inga nya skador har tillkommit så jag tror jag är på rätt spår här. Mer balans helt enkelt! För ett tag sedan fick jag en liten förkylning och var hemma några dagar. Då kände jag hur mycket jag saknar att bara vara hemma i lugn och ro, och min gamla önskan om att jobba hemifrån dök upp igen. Det är nog där jag behöver hamna, så småningom, för att må riktigt bra. Ytterligare en sak för Universum att jobba på. Min skyddsängel, mina guider och vilka som finns mer omkring mig har alltså mycket att göra nu. 😀

Nu ska jag koppla av vid datorn en stund innan det är dags att sussa. Sova är nog det jag tycker allra bäst om just nu för jag känner mig rätt trött hela tiden. Skönt att jag har sovmorgon i morgon också! Ha det gott!

Nämen Hej!

Oj, nu var det väldigt länge sedan jag bloggade senast. Juli och början av augusti har varit helt galna på jobbet och vi har jobbat nästan dygnet runt. De antal timmar jag har jobbat är förmodligen inte alls tillåtna enligt lagen. 😀 Men jag har valt det själv och det är ingen som har tvingat mig att arbeta så mycket som jag har gjort. Vi har haft full beläggning på hotellet ganska ofta och varit alldeles för lite personal så det har verkligen varit ett slit.

Just nu har jag “helg” och jag har faktiskt fått ledigt två dagar i rad. Känns väldigt lyxigt för annars har det mest varit en dag ledig och sen jobb igen (fast två dagar på en vecka men inte efter varandra). Jag har märkt att det mest är stressande att bara ha en dag ledigt för det är så mycket man ska hinna med då. Eftersom jag bor som jag gör, och har de arbetstider jag har, är det svårt att hinna med och handla de dagar jag jobbar. Så det står ofta mat-handling på schemat när jag är ledig och städning, gräsklippning, tvätt, och… ja, ni fattar. Men framöver kommer det att bli betydligt lugnare för nu börjar ju folk jobba igen efter semestrar så beläggningen minskar markant. Framemot hösten är det mer konferenser, familjefester och sånt som är aktuellt. En positiv sak med att jag har jobbat så mycket är att de har insett att de behöver mig i verksamheten även i fortsättningen. Jag får alltså fast anställning efter sommaren! Känns jättebra för jag trivs så bra, trots att allt har varit som en virvelvind den här säsongen.

Det kommer att finnas massor att göra även framöver för det är så många saker som bara har fått stuvas undan och läggas på hög för att vi inte har hunnit med att ta tag i dem. Bara att städa upp i röran i köket och däromkring kommer nog att ta ett tag… Så arbetstiderna kommer att bli mer normala för mig under höst och vinter och det finns säkert möjlighet till nån veckas ledighet till och med. Det skulle jag verkligen behöva för jag är otroligt trött känner jag. Inga problem med sömnen direkt! Jag somnar nästan innan jag lägger huvudet på kudden och har svårt att vakna på morgonen (jag som egentligen är morgonpigg). Hoppas jag vaknar i tid i morgon när jag ska vara med på frukosten för första gången… Tröttheten jag känner nu är dock mer en fysiskt trötthet som går att vila sig ifrån och jag märker stor skillnad mot den trötthet jag hade i mitt “tidigare liv”. Den var mer mental och nästan omöjlig att vila sig pigg ifrån.

Bildkälla: chispita_666, flickr.com

Jag kan ju inte låta bli att reflektera över hur allting har utvecklat sig sen jag flyttade hit till huset i skogen. Vid flytten hit kände jag ett stort behov av att vara för mig själv och ville inte alls träffa speciellt mycket människor. Jag har skrivit flera gånger att jag helst vill jobba hemifrån och vara i min egen lilla bubbla. Nu kommer jag inte att göra det och det känns ändå okej. Det här jobbet tröttar inte ut mig mentalt som jag lät det tidigare jobbet göra och jag träffar inte heller så många människor. Eftersom jag mest är i köket påverkas jag inte av alla energier från de gäster vi har. Självklart träffar jag dem ibland, men det är så korta stunder att jag inte tar in dem. Trots att det har varit helt kaos i köket emellanåt, och vi har fräst åt varandra och varit irriterade, har vi också skrattat mycket och jag känner verkligen att jag kan vara mig själv där jag är nu. Så mycket som jag har skrattat den här sommaren har jag inte skrattat på länge! Bengt-Göran sa, härom dagen: “Vad går du omkring och ler åt?”. Jag hade inte en aning om att jag gjorde det, men det måste ju ändå vara ett bra tecken. 🙂

Det har hänt många saker under sommaren och det krockar lite i huvudet nu när jag satte mig för att skriva. Jag har haft mejlkontakt med Pia för jag har behövt lite råd när det har varit som mest kaos på jobbet. Då har jag haft svårt att hålla mina tankar och känslor på rätt köl utan att hemfalla åt total panik och hon har kunnat hjälpa mig att sortera i “huvud-kaoset”. Hon skrev vid något tillfälle att jag skulle tro på att hjälp skulle komma, eftersom jag var så stressad över att vi inte lyckats hitta personal, och nu har den personen dykt upp. Det är en kvinna som egentligen är pensionär som gärna vill jobba lite då och då. Visserligen är det sent på säsongen men hon gör jättemycket nytta och är väldigt duktig på att städa hotellrum. Den biten får jag ta annars eftersom tjejen som ska göra det har såna problem med eksem på händerna och inte tål några rengöringsmedel (det har kommit under sommaren). När jag slipper städningen kan jag fokusera på att laga upp mat och jag känner att det är det jag helst vill göra.

Jag har dock fått hjälpa Pia också! Hon kontaktade mig vid ett tillfälle och ville att jag skulle känna in om det var mig hon skulle fråga om råd i en sak som hon velade om. När jag kände efter kom tanken i huvudet: “Jag vet och kan det här!” och jag kände att det var jag som skulle hjälpa henne. Det dök också upp några ord i huvudet (nu minns jag bara “rörigt”) som jag förmedlade till henne. Så tack vare vår kommunikation kunde hon fatta ett beslut i frågan och det kändes jättekul att jag kunde hjälpa henne eftersom hon har hjälpt mig så mycket. 🙂

En sak som jag har lärt mig, och förstått, om mig själv är att saker och ting som jag behöver reflektera över tar fysisk form omkring mig. Jag har skrivit om när jag tappade så mycket saker och insåg att det fanns saker jag behöver släppa taget om. Senaste veckan har jag rivit ner saker i stället och jag tror jag har kommit på vad det handlar om, men jag är inte riktigt säker än. När det blir så här behöver jag fundera och känna in i kroppen vad det kan handla om. Oftast dyker det upp tankar som leder in mig på rätt spår och sen får jag försöka känna om det känns rätt eller inte. Inte helt enkelt alla gånger men förmodligen blir jag bättre på det med tiden. I samma veva som jag rev ner saker, såg jag tre älgar på en och samma dag (som tur var vid sidan av vägen). Älg enigt Solöga: “Här och nu har du allt. Min gåva till dig är att vara nöjd med livet.” Och jag kan verkligen börja känna att allt har fallit på plats nu och är som det ska vara. Ofta när jag läser Solögas tolkning vill jag även tänka på vad det specifika djuret står för i min värld. För mig är älgen majestätisk, men det vet jag inte om jag vill identifiera mig själv som. 😀 😀 Däremot står den även för frihet för mig, den går sin egen väg och jag känner att jag har slagit in på min alldeles egna livsväg. Det kommer säkert bli gupp och kringelikrokar framöver, men jag upplever att jag är på rätt spår nu.

Så jag knatar väl på här och så får vi se vad som händer. Jag känner att jag utvecklas andligt och förstår mer och mer hur jag fungerar och vad jag kan. Jag lyssnar mer på de tankar som spontant dyker upp i huvudet för många gånger kan det vara något att reflektera över. Fast spontana är de ju inte utan det är mer meddelande från “högre ort”, som jag ser det. Hoppas ni alla har det bra och att det känns okej att återgå till jobb och skola efter sommaren. Själv ser jag fram emot att dra ner på arbetstempot nu mot hösten. Ha det gott!

2021-08-17 | Jag, Livet | 1 kommentar.

Du behöver göra “dig”

Hej, svejs! Jo, jag vet, det låter bättre på engelska: “You do you”, men det får duga på svenska också. Jag satte mig vid datorn nu, mitt på eftermiddagen, eftersom det kom en rejäl åskskur. Åskan tystnade ganska snabbt men regnet fortsatte en stund efter den. Bara bra, tycker jag, för det är väldigt torrt här. Jag fortsätter att jobba många timmar på jobbet och när jag räknade på genomsnittet för juni så var det 10 timmar per arbetsdag. Nu i juli är det rätt hög beläggning på hotellet så det blir troligtvis inte färre timmar. Vi hade en familjefest i lördags, med 19 personer, och den tog lite på krafterna. Visserligen åt alla samma mat, men det var mycket pyssel ändå med tre-rätters till alla. Dessutom hade vi några andra gäster också som skulle ha mat. Så natten till söndag sov jag som en klubbad oxe! 😀 Skönt att jag var ledig både igår och är det idag också.

På senaste tiden har jag tänkt rätt mycket på det här med att leva i sin egen verklighet och jag inser mer och mer hur viktigt det är. Ordet “göra” är ett nyckelord i sammanhanget för det är lite av ett arbete att hitta hur man vill vara och ha det. Mycket av våran tid går väl mest åt till att ta oss igenom vardagen och vi kanske inte alltid reflekterar över om vi lever som vi verkligen vill eller inte. För min egen del var det nog när jag var medelålders som jag började fundera på om livet verkligen var som jag ville ha det. När man är ung tycker man att man har all tid i världen men så småningom inser man att den trots allt är begränsad. Till slut finns det inte så mycket tid kvar att spela på (om man förutsätter att man får bli gammal).

Bildkälla: Blondinrikard Fröberg, flickr.com

Sedan jag gjorde mina förändringar med uppbrott från ett äktenskap, uppsägning av jobb och flytt, känner jag mer och mer att jag börjar få en inre frid. Som att jag landar liksom. Jag har faktiskt aldrig riktigt känt att jag är på rätt plats i livet, och det gör jag kanske inte riktigt nu heller, men jag tror att jag är på väg dit. Platsen är alltså inte fysiskt utan det handlar om att vara den jag verkligen vill vara som person och leva på det sätt jag känner är bäst för mig. Vad andra sedan tycker om det är fullkomligt irrelevant. Alla andra får leva sina liv på sitt sätt!

För min del känns det som att jag, som jag skrev, landar i mig själv när jag tar fram och visar hur jag är egentligen. Jag kan tycka det är lite konstigt att jag inte har gjort det tidigare i livet, men jag var nog mest en person som jag trodde att andra förväntade sig att jag skulle vara. Och så förstod jag inte riktigt att jag kunde välja själv. Att inse att jag är högkänslig förklarade så himla mycket för mig och nu accepterar jag helt att jag inte alltid vill umgås med människor och jag kan, utan dåligt samvete, säga ifrån om det blir för mycket på något sätt. Jag måste se till att JAG mår bra för jag är det viktigaste personen i mitt liv!

Bildkälla: elizaIO, flickr.com

Hela livet har jag varit en lugn person men nu känner jag mig ännu lugnare och mer samlad. Jag accepterar när saker och ting inte går som jag har tänkt och i stället för att bli irriterad om nåt krånglar tänker jag att det finns en anledning till att det gör det. När jag skulle till Pia på trumhealingen, till exempel, för då blev jag liksom stoppad hela tiden. Saker hände här hemma så jag kom iväg senare än vad jag hade tänkt och inne i stan var vartenda stoppljus rött. Alltså blev jag lite försenad och jag vet inte varför det blev så men det var som det var och jag lät mig inte bli stressad. Det är en sån otrolig befrielse i känslan av att allt, oavsett hur det är, är precis som det ska vara. Tänk att kunna säga: “Jaha, blev det så här! Det trodde jag inte!”, i stället för (ursäkta språket…) “Jävla, förbannade skit! Hur i helvete kan saker krångla så förbannat?”.

Bland gästerna på hotellet träffar man förstås på många olika typer av människor. Visserligen är jag mest i köket och har inte så jättemycket kontakt med gästerna, men jag hör och ser och de andra berättar förstås vad en del gäster har sagt och så. De gäster som känner sig missnöjda över olika saker, kan jag tycka lite synd om. Självklart kan det vara sånt vi har missat och gjort fel, och då förstår jag att man blir besviken. Men en del verkar liksom vara inställda på att vara missnöjda med allt, hur det än är. Det tycker jag, som sagt, är så synd för då förstör man för sig själv på något sätt och min tanke är att de personerna kanske inte är så nöjda med sina liv över huvud taget. Jag tror på att det är så eftersom jag har varit en sån person tidigare i livet. När man inte är nöjd med hur man har det i vardagen kan det vara svårt att uppskatta en semester/weekendresa också.

Förändringar kan vara svåra, jobbiga och ta lång tid, men jag tror att vinsten man gör genom ökat välmående är så mycket mer värd än att bara fortsätta och traska på i de vanliga fotspåren och känna att något fattas. Så jag tror man kan må så mycket bättre om man vågar känna efter hur man vill ha det och sen vågar göra den förändring som behövs för att komma dit. Jag brukar tänka mig att andevärlden hejar på, hurrar och klappar händerna när man går den väg som är bäst för en själv. Nu när jag börjar hitta min lugn märker jag att jag “hör” vägledningen från dem på ett tydligare sätt och att svar på funderingar kommer till mig snabbare än förut. Jag förstår och känner också tydligare vad som är det bästa för mig.

Nu har både åska och regn dragit bort och jag tänker gå ut en stund. Härom dagen hittade jag skivan med Norah Jones, som jag har, och jag har lyssnat på den ett par gånger i bilen nu. Den här låten från den skivan är väldigt bra! Ha det gott!

Trumhealingen

Hej, svejs! Eftersom jag är ledig idag (och igår också) tänkte jag passa på att skriva om trumhealingen jag var på hos Pia förra veckan. Den var intressant men jag vet inte om jag kommer att göra den fler gånger. En kompis som också har provat, tycker att den är jätte-, jättebra för henne så det är, som vanligt, olika hur man upplever saker och ting. Sen är det alltid intressant att träffa Pia för man får alltid mer information än vad man har tänkt sig! 😀

Healingen gick till så att jag låg på en säng men mask över ögonen. Den var frivillig, men det var rätt bra hjälp att stänga ute “det vanliga livet” med. Pia placerade stenar/kristaller vid händerna och fötterna och så startade hon ett inspelat trummande som gick under hela healingen (den pågick i ca 45 minuter). Hon trummade själv också med väldigt olika intensitet. Ibland jättesvagt och ibland jättestarkt. Bakgrundstrummandet var rätt avkopplande och jag slumrade faktiskt till lite vid något tillfälle. Precis när hon själv började trumma blev det ofrivilligt så att jag drog efter andan ganska kraftigt och så kom det några tårar. Det varade en väldigt kort stund och sen kändes kroppen lugn. Jag hade lite svårt att koppla bort alla andra ljud som jag hörde. Pia bor i en lägenhet mitt i stan så jag hörde både bussar, prat utanför och smäll i dörrar.

Inför healingen hade jag fått veta att det finns saker som jag har hållit fast vid väldigt länge och inte alls vill släppa, och det kan nog vara därför som jag inte kunde koppla bort allt utifrån ordentligt. Men på det stora hela kändes allt väldigt positivt och jag kände mig glad efteråt. Så jag tror nog att jag ändå fick iväg något gammalt som jag släpat omkring på. På slutet av healingen kände jag väldigt tydligt att jag var färdig så jag tog helt enkelt av mig masken och satte mig upp. Det inspelade trummandet pågick fortfarande, men för mig var healingen klar! 🙂 En intressant effekt av healingen var att när jag gick därifrån kände jag mig lite större på något vis så jag hade nog lyckats utvidga min energikropp genom att få bort något gammalt skräp.

Vi pratade en stund efteråt och då sa Pia att jag behöver ge mig själv mer kärlek och verkligen lära mig känna att jag är värd att ha det bra. Jag har fått det meddelandet förut från andevärlden men det kändes som det landade lite mer på djupet den här gången. Jag fick till och med lov att gråta lite, för det är en rätt svår bit för mig, att erkänna att jag har ett värde och att jag behöver sluta förminska mina behov. Jag har skrivit om det förut att jag, under min uppväxt, lärde mig att jag inte hade så stort värde för att jag är kvinna. Gråta är, förresten, jättebra! Det är inte bara tårar som kommer ut utan mycket annat följer med tårarna ut och lämnar kroppen. Generellt har jag varit ganska dålig på att gråta, men jag blir känsligare och känsligare ju äldre jag blir så snart kommer jag nog att skvala både nu och då! 😀

Jag kämpar fortfarande med min ekonomi och det har varit riktigt tufft ett tag nu eftersom det dröjer till slutet på juli innan jag får en full lön från jobbet. Pia sa att för att få ett bra flöde in av pengar behöver jag känna att jag är värd att kunna köpa de saker jag vill ha. Som det är nu förminskar jag mig själv hela tiden och tänker att jag inte egentligen behöver de där sakerna jag skulle vilja ha. Om jag hela tiden tänker att: “Äh, jag behöver inte köpa det och det utan det går bra med de gamla sakerna jag har.” så stoppar jag helt enkelt upp flödet. Jag är egentligen inte en shoppingmänniska men jag skulle ju vilja ha lite finare på min uteplats, kanske lite mer kläder och några nya mattor. Dessutom försöker jag snåla på maten hela tiden och köper inte så mycket av de varor jag verkligen tycker om. Eller låter bli att köpa ekologiskt för att jag tycker det är för dyrt. Alltså talar jag om för Universum att jag egentligen inte är så viktig…

Skillnaden på känslan i kroppen om jag tänker “Äh, jag behöver inte det där.” eller “Jag är värd att ha en inkomst jag kan leva på, en bil som är hel och fungerar, ett bra boende, möjlighet att köpa bra, nyttig mat jag tycker om, lite nya kläder och skor, fika på stan, en ny dator och telefon när jag behöver det och annat jag vill ha.” är enorm. Det första påståendet skaver och känns trist och det andra ger en glad, lätt känsla i kroppen. Jag förespråkar verkligen inte att man ska hålla på och köpa nya saker hela tiden, det klarar inte vår jord av, utan det är mer den positiva energin jag är ute efter. Så bara så att ni vet är jag nu verkligen värd det braiga (jodå det ordet finns visst) livet som jag håller på att utveckla! 😀

Idag vill jag avsluta med musik. På senaste tiden har jag lyssnat mycket på Imagine Dragons och låten “Bad liar” är väldigt bra tycker jag. Vill bara förtydliga att jag själv inte alls ljuger om något av det jag har skrivit här ovan, så min text har inget med texten i låten att göra. 🙂 Ha det gott!

Våga lita på någon utanför dig själv

Hej, svejs! Det blir verkligen inte så mycket tid för bloggning sen jag började jobba. När jag är ledig är det så mycket annat som ska hinnas med så då sätter jag mig oftast inte vid datorn. Eller så sitter jag bara och slötittar på youtube för att jag inte vill göra något annat. 😀 Just nu har jag tre dagar ledigt och det är för att jag bara hade en dag ledig förra veckan. Helgen var rätt intensiv med ett 70-årsfirande på lördagen som tog mycket tid och kapacitet. Då jobbade jag elva timmar! Alltså är det ganska skönt med en extra ledig dag nu. 🙂

Jag har tänkt en del på det här med energi. Om jag jämför hur jag har det nu, med hur mitt liv var förut, borde jag inte alls orka med att jobba så här. Visst blir jag trött, men det är mer en fysisk trötthet och lite segt huvud emellanåt. Inte den där totala tröttheten jag hade förut, som gjorde att jag inte ville göra något alls när jag var ledig. Energierna inom skolköksjobbet var nog i grunden negativa för mig. Jag säger inte att de är det för alla, men mig passade de, uppenbarligen, inte. Dessutom hade jag länge för lite arbetstid vilket jag irriterade mig på och inte fick något gehör för när jag påpekade det för cheferna. Sånt dränerar också så klart. När jag sedan även levde i ett förhållande som tog min energi är det väl inte speciellt konstigt att det inte fanns något kvar till mig liksom.

Bildkälla: chispita_666, flickr.com

Där jag är nu är det mycket mer positiv energi, även om alla sliter som djur och det är väldigt mycket att göra hela tiden. Ganska rörigt också emellanåt men vi skrattar mycket och “skäller” på varandra med humor och värme. Stor, stor skillnad från där jag har varit tidigare. Och trots att det finns hur mycket som helst att göra, vet jag att det är okej om jag någon dag skulle säga att jag verkligen inte orkar utan känner att jag måste gå hem. De skulle nästan fösa ut mig då och säga åt mig att åka hem och vila och inte komma tillbaka förrän jag kände mig utvilad. Det är också okej om jag skulle säga att jag vill jobba på en ledig dag för att få ihop lite extra pengar. De tar stor hänsyn till vars ens behov och det är en ny upplevelse för mig. Nu på torsdag, när jag börjar jobba igen (det är inga gäster alls tisdag-onsdag så alla är lediga då) kommer det en tjej till och hon ska jobba ungefär halvtid. Blir bra med ett par händer till för främst bakning och mangling. Bakning står ofta på den lista av arbetsuppgifter som jag får varje dag när jag kommer till jobbet, men jag brukar aldrig hinna till de punkterna för det kommer annat i vägen. Så det blir toppen om hon kan baka så vi har i frysen sen.

Jag tror det är viktigt att man känner efter var man tappar sin energi, om man upplever att man gör det. För mig tog det ganska lång tid att förstå hur allt hängde ihop och nu tror jag att jag är mycket bättre på att kunna känna när något är fel, energimässigt, för mig. Jag märker hur mycket effektivare jag blir på alla plan när energinivån är som den “ska vara”. Det är till och med så att jag känner att det ger mer livskvalitet. För att bara behöva vila när man är ledig för att kunna ta sig igenom vardagarna, blir inte så roligt i längden. Och nu pratar jag förstås om vanlig energi, om jag så säger, inte som det är när man fullständigt kört slut på sig för då är det självklart ett helt annat läge. Att täta energiläckor kan ge ett bättre liv, i mitt tycke!

Jag har även funderat på det inläggets rubrik handlar om, att våga tro och lita på att det finns en större kraft än en själv som kan ge styrsel åt livet. Att försöka lista ut och lösa allting själv är egentligen ganska tröttsamt och oftast inte speciellt effektivt. Personligen är jag ganska otålig så det är verkligen en utmaning att lita på att Universum/Gud/Källan visar mig vad som blir bäst för mig. Om jag funderar på något som jag upplever som ett problem vill jag helst ha lösningen NU. Inte om ett halvår eller mer… Men jag tror att de flesta kan komma på situationer där det från början inte alls har blivit som man har tänkt och planerat och ändå blivit superbra på slutet. Oftast kanske till och med bättre än vad man hade trott. Det är då jag tror en högre makt har “lagt sig i” och styrt hela processen. Vilket självklart sker hela tiden, men ibland (oftast…) vill vi inte alls lyssna utan vi jobbar envist på åt det håll vi själva har bestämt trots att många stoppskyltar dyker upp på vägen. Jag har skrivit om det här tidigare och jag är fortfarande helt övertygad om att vi gärna kan stanna upp och fundera om det är mycket motstånd i det vi håller på med. Kanske är det inte den optimala vägen då.

Jag känner mer och mer att allt blir bättre och enklare om jag låter någon annan styra. Universum får veta hur jag vill ha det och sen släpper jag taget om situationen och iakttar vad som dyker upp i min väg. Det som känns enkelt och rätt är förmodligen den bästa vägen att gå. Och som jag också har skrivit flera gånger, det svåraste är att vänta! 😀 Jobbet jag har nu, till exempel, kunde gärna ha fått dykt upp tidigare (hotellet har öppet året runt med mest fokus på konferenser under lågsäsong, men det har ju varit lite dåligt med sånt senaste året) men det var helt enkelt inte dags tidigare. Jag kunde också ha missat möjligheten om jag hade valt att tacka nej till jobbet, för det kändes lite för svårt för mig när jag läste arbetsbeskrivningen. Men så vågade jag ändå tacka ja och nu vet jag att jag klarar av det och att det inte är hela världen om jag råkar göra lite fel ibland. Gästerna är oftast väldigt nöjda ändå! Så jag vill uppmana alla att släppa taget om kontrollen av livet och lita på att det löser sig ändå. Lite uppmärksamhet på omgivningen är det enda som behövs för tecken från Universum får vi alla hela tiden. Våga lita på känslorna och blanda inte in huvudet så mycket. Det stökar bara till. 🙂 Känns det rätt så är det rätt!

I morgon ska jag göra något jag aldrig gjort förut. Jag ska få trumhealing av Pia! Hon har utbildat sig inom det och hon fick uppmaning av andevärlden att kontakta mig och erbjuda healing (jag kommer självklart att betala för den). Hon hade dock fått lite motstridiga uppgifter för hon kunde uppfatta att vissa delar av mig är livrädda för att göra det här. Jag känner ingen medveten rädsla så jag tänker absolut prova. Intressantast i allt det här är nog vad som hände i söndags för jag hade en konstig dag på jobbet där jag tappade väldigt mycket saker. Grejor liksom bara gled mig ur händerna. Det hände så ofta att jag började tänka att det måste stå för något. Medan jag satt och manglade, i någorlunda lugn och ro, kände jag att det kanske kunde stå för att jag behöver släppa något gammalt jag går och bär på, men jag kunde inte komma på vad. Samma dag mejlade Pia mig (fast jag läst mejlet dagen efter) om trumhealingen och berättade att hon hade fått veta av andevärlden att jag har saker som jag skulle må bra av att släppa. Va, lite tappar man ju hakan faktiskt! Hon berättade att hon fått till sig att hon skulle mejla mig, fast inte riktigt än… Tydligen skulle jag själv först ha den där “tappa-saker-dagen” och inse att jag behöver släppa gammalt skräp, innan det var dags för henne att mejla. Fascinerande!

Jag kommer så klart att berätta i bloggen om den upplevelsen, men när det blir vet jag inte riktigt. Från nu och framåt ökar det på med bokningar på hotellet så det kommer inte att bli mindre att göra direkt. Men vi blir ju mer och mer samarbetade hela tiden, och allt går lite bättre för varje dag, så jag tror det ändå kommer kännas lite lättare framöver. Allt går mer på rutin då. Jag kanske inte direkt ser fram emot värmen i helgen för det är varmt ändå i köket, men det är bara att ta det som det är. Ni som är lediga får njuta av sol och eventuella bad. Ha det gott!

2021-06-15 | Andevärlden, Jag, Livet | 1 kommentar.

Tillit och tålamod

Hej, svejs! Det får bli en liten måndagsbloggning idag eftersom jag har ledig dag. Förra veckan var väldigt intressant och lördagen var en helt galen dag. Men innan dess hade jag ett par sjukdagar, faktiskt. Tisdag och onsdag var det helg för mig och det var bra att hinna göra lite saker här hemma. Jag kunde låna grannens gräsklippare (min har lagt av) så jag äntligen fick gräset klippt. Såg dock idag att det snart är dags igen… På onsdag eftermiddag började dock näsan, helt plötsligt, att rinna och det kändes lite irriterat i halsen. Kan väl inte säga att jag blev förvånad för så brukar det nästan alltid bli om man börjar på en ny arbetsplats och interagerar med nya människor. Jag var alltså inte speciellt sjuk men kunde ju inte gå och jobba på torsdagen.

Det blev lite intressant när jag skulle ringa till hotellet och berätta att jag var sjuk för jag kom inte fram på telefon. Till slut visste jag inte hur jag skulle göra för klockan gick och jag tänkte att jag får väl göra mig klar och åka dit och prata med dem utomhus på avstånd. Jag blev lite stressad och gick nästan av och an här hemma och velade om vad som var bästa strategin. Men så ringde Marianne, chefen, från sin privata mobil och berättade att deras internet låg nere pga något arbete som pågick. Hon hade sett att jag hade ringt och hon tyckte jag skulle ta ett corona-test så jag behövde inte bestämma något alls själv. När jag var på väg in till stan för att ta testet tänkte jag på det att jag borde haft tillit i stället för att stressa upp mig över situationen. Allting är alltid precis som det ska vara (hur dumt man än tycker att det är) så jag skulle bara ha slappnat av och avvaktat lösningen. 😀

Jag fick besked på fredag kväll att testet var negativt (alltså ingen covid) och eftersom jag inte var speciellt dålig så åkte jag till jobbet på lördag. Och där blev det en kaosartad dag! Det var ett specialbesök på plats (ett filmteam från utlandet som skulle filma och bo i glampinghusen och det nya flytande hotellrummet och de skulle ha med matsäck och frukost dit) och sen var det 10 matgäster på kvällen. Det låter inte mycket, men alla åt trerätters middag och det kan då bli så att det är 30 olika rätter som ska tillredas. Nu var det inte riktigt så illa, alla efterrätter var klara till exempel, men eftersom de ha ny sommarmeny nu så har det inte hunnits med att förbereda maten som görs i vanliga fall. Mycket finns annars färdiglagat i frysen och behöver bara värmas. Dock kan det bli nog så stressigt även när det är så och speciellt om alla vill äta nästan samtidigt. Jag hann förbereda lite under dagen, men det var ändå mycket som skulle göras på kvällen. Det flöt, tyvärr, inte på jättebra och det blev förseningar och missar. Jag försökte hjälpa till så gott jag kunde men jag har inte tillräckligt stor vana än vid hur det ska funka. Nåja alla fick mat till slut och de flesta tyckte maten var god. När jag kom hem, lite efter tio på kvällen, hade jag jobbat i över tio timmar! Tur att det inte är så varje dag! 😀 Jag tror jag kan tacka min kosthållning för att jag har så bra ork nu för tiden. Även här hemma har jag märkt att jag inte blir speciellt trött när jag håller på med fysiska saker och jag har helt annan uthållighet än förut. När jag åkte hem i lördags var jag mosig i huvudet men inte speciellt trött i kroppen. Lite fascinerande faktiskt!

Det jag har märkt nu när jag har jobbat ett litet tag, är hur mycket jag faktiskt kan. Låter kanske konstigt, men jag har nog inte tänkt på mig själv på det sättet förut. Bengt-Göran, som jobbar i köket, har inte någon kockutbildning och det har ju inte jag heller. Han tycker inte ens att det är speciellt roligt att laga mat, men jag tycker både det är roligt och intressant. Så jag har upptäckt att jag kan många saker som han inte har koll på. Han vet rutinerna och handlagen där, men jag vet mer om matlagning än vad han gör. Dessutom läser jag mängder med recept och kollar på matlagning på youtube, till exempel. Tydligen har det fastnat en del som jag knappt själv vet att jag vet. Så när vi nu får laga upp mat och lägga i frysen och jobba ihop oss kommer det här nog att bli kanonbra. Förra sommaren hade det tydligen inte funkat så jättebra för personen som jobbade i köket då, slutade innan säsongen var slut så allt hade varit rätt mycket upp och ner.

Bildkälla: Bill Strain, flickr.com

Ibland, under livets gång, har jag funderat på varför jag läser så mycket recept, tittar på matlagning och har en massa gamla årgångar av Allt om Mat (som flera människor har skakat på huvudet åt), men nu tror jag att jag vet. Det känns som jag behöver kunskapen där jag är nu, även om det självklart har varit bra att ha tidigare också. Redan första dagen kände jag att jag, just nu, är på helt rätt plats. Jag har läst och hört många gånger att man gärna kan försöka göra sig en inkomst på det man är intresserad av och tycker är roligt. Trots att jag länge gillat matlagning har jag inte tänkt på det på det sättet, och jag är inte någon som vill ha en egen verksamhet inom matlagning. Men nu får jag i alla fall en inkomst och kan göra något jag tycker är roligt för här får jag laga mat på ett sätt som jag aldrig gjorde i skolkök. Dessutom kan jag bidra med nya recept som jag hittar i mina gamla tidningar! Just nu håller jag på att försöka få ihop de maträtter som ska serveras på midsommarafton, lunch och kväll. Bläddrar en del i tidningarna kan jag säga…

Tålamod är alltså en bra grej! Till slut visar livet var man ska vara bara man har både tålamod och tillit. För en del händer det när det 18 år och en del kanske får vänta tills de är 80 år. Kan kanske kännas eländigt länge att vänta tills dess, men bättre sent än aldrig! Annars finns det alltid möjlighet i ett annat liv. 🙂 Om man tror på att det funkar så! Nu var det ett tag sedan jag avslutade med musik så idag gör jag det. Den här låten av Imagine Dragons tycker jag är väldigt bra. Ha det gott!

2021-05-24 | Jag, Livet | 1 kommentar.