Givande möte och givande meditation

Hej, svejs! Så, nu har jag sommarlov! Det har varit så mycket att tänka på senaste veckan, så i fredags kväll, när jag satte mig vid datorn för att slösurfa en stund, somnade jag i stolen! Jag gick till sängs vid nio och somnade som en klubbad oxe. Efter ett givande möte igår kom jag hem, klippte gräset i ett par timmar (bra träning egentligen, men man drar ju tyvärr i sig en del avgaser) och på kvällen var jag precis lika trött som i fredags. Somnade tidigt och sov rätt länge (för att vara jag). Men nu börjar det kännas som jag landat i att jag är ledig och det känns väldigt skönt att jag inte behöver gå till jobbet i morgon.

Igår var jag, som jag skrev, i stan och fikade med en väninna, och vi har alltid så himla mycket att prata om. Såna där givande djupa samtal som jag tycker är det bästa som finns! När vi nästan var färdigpratade, nämnde jag det jag har fått veta av olika medium vid ett par, tre tillfällen. Jag ska tydligen guida och vägleda människor, men som jag sa till min väninna, förstår jag inte riktigt hur det ska gå till. Men då sa hon att hon upplevde att hon fått vägledning i sitt eget liv, bara genom vårt samtal. Hon sa att jag ställer “rätt frågor” och ger “rätt svar” på det hon funderar på. Väldigt intressant för det är inget jag egentligen är medveten om. Ett medium sa till mig en gång att jag kan “höra” de ord som inte sägs och det är kanske det som gör att jag ställer givande frågor och ger bra svar. Får nog prata med fler vänner och ta del av deras åsikter om det här.

Bildkälla: AwesomeSA, flickr.com

I dagens bloggning har jag en intressant meditation som jag vill berätta om, men först vill jag, faktiskt igen, skriva av några meningar från boken “Samtal med Gud, bok 3”. Jag känner, när jag läser de här böckerna, att det inte är speciellt mycket som stämmer när det gäller hur vi, i vårt samhälle, har bestämt hur vi ska vara mot oss själva och andra. Vi har fått många saker om bakfoten och gör mycket som egentligen inte gagnar oss. Till exempel ska vi först och främst tänka på oss själva och göra det som vi känner vi mår bra av. På ett sätt är det kanske självklart, men jag är uppfostrad att mesta tänka på att andra har det bra så för mig känns det lite bakvänt. Så här säger Gud om de sakerna och det jag har skrivit av är ett utdrag ur en lite längre text. Det som är inom citationstecken är direkt från boken.

“Allt du gör, gör du för din egen skull. Detta är sant eftersom du och alla andra är en. Det du gör för någon annan gör du därför för din egen skull. Det du misslyckas göra för någon annan misslyckas du att göra för din egen skull. Det som är bra för andra är bra för dig, och det som är dåligt för andra är dåligt för dig. Detta är den mest grundläggande sanningen. Ändå är det den sanning ni oftast förbiser. När du har ett förhållande med någon annan har det förhållandet bara ett syfte: att fungera som ett medel för dig att bestämma och uttala, att skapa och uttrycka, att uppleva och förverkliga din högsta tanke om den du verkligen är. Om den du verkligen är, är en människa som är vänlig och omtänksam, som bryr sig om och delar med sig, som är medkännande och kärleksfull – då, när du är dessa saker tillsammans med andra, då ger du dig själv, ditt jag, den högsta upplevelsen, vilken är anledningen till att du kom till din kropp. Det är därför du tog en kropp. För det är bara i den relativa fysiska sfären som du kan veta att du är dessa saker. I den absolutas sfär, som du kommer ifrån, är denna upplevelse av vetskap omöjlig. Allt detta förklarade jag betydligt mer detaljerat i “Bok 1”. Om den du verkligen är, är en människa som inte älskar sig själv och som låter sig utnyttjas, skadas och förstöras av andra, så kommer du att fortsätta med beteenden som låter dig uppleva det. Men om du verkligen är en människa som är vänlig och omtänksam, som bryr sig om och delar med sig, som är medkännande och kärleksfull, då kommer du att inbegripa dig själv bland de människor mot vilka du är allt det här. Faktum är att du kommer att börja med dig själv. Du kommer att sätta dig själv först i dessa frågor. Allt i livet beror på vad det är du eftersträvar att vara.”

Bildkälla: elizaIO, flickr.com

Gud säger också att allt det vi vill ha, och det känner nog de flesta igen att man har hört, ska vi ge till andra. Det vi ger till andra får vi igen i överflöd. Så här står det i boken: “Det du väljer åt dig själv ska du ge till andra. Om du väljer att vara lycklig ska du ge andra lycka. Om du väljer att vara framgångsrik ska du ge framgång till andra. Om du väljer mer kärlek i ditt liv ska du ge andra mer kärlek i deras liv. Gör detta uppriktigt – inte för egenvinning, utan för att du verkligen vill att de andra ska få det – så kommer allt det du ger bort att komma till dig. Författaren frågar då: Varför är det så? Hur fungerar det? Gud svarar: Själva handlingen att du ger bort något får dig att uppleva att du har det så att du kan ge bort det. Eftersom du inte kan ge en annan människa något som du inte har drar ditt sinne en ny slutsats, skapar en ny tanke om dig, nämligen att du måste ha detta annars skulle du ju inte kunna ge bort det. Den nya tanken blir sedan din upplevelse. Du börjar “vara” det. Och när du väl börjar “vara” något har du satt fart på den starkaste “skapelsemotorn” i universum – ditt gudomliga jag.” Tänkvärt!

Jag har tidigare skrivit om att jag har ont i vänster knä och höger fot. Min övertygelse är att vi kan “tänka” oss friska från många krämpor (törs inte skriva alla krämpor för riktigt så enkelt är det kanske inte), men trots att jag har försökt länge nu att få bort det som gör ont blir det inte bättre. En morgon när jag vände mig i sängen, och kände att knät smärtade, skickade jag ut en fråga, lite sådär halvsovandes, om vad det är som egentligen gör att knät gör ont. Jag fick omedelbart följande tanke i huvudet: “Det är en känsla som behöver helas.” Bing, så var jag klarvaken! Jag började fundera på vad det kunde vara för känsla, men kände att jag nog skulle meditera över det på kvällen sen. Det gjorde jag och som förra gången när jag fick ett svar i en meditation, bubblade svaret upp lite försiktigt inom mig och det sa: “En känsla av ensamhet.” I mitt förra blogginlägg (som jag skrev innan jag hade gjort den här meditationen) skrev jag ju faktiskt om att jag kan känna mig ensam ibland, utan att egentligen vara det. Så där fick jag ett intressant svar, men hur jag ska hela känslan vet jag inte riktigt ännu utan det får jag väl också fråga om i en meditation! 🙂 Jag har även frågat om min fot men där har jag inte fått något svar ännu.

I samma meditation ställde jag en annan fråga och den handlade om om jag aktivt ska leta efter en “sak” som jag gärna vill ha, och som jag har väntat på länge nu. Det är egentligen inte en sak, men jag vill inte skriva om exakt vad det rör sig om. Samtidigt som jag ställde frågan kom insikten till mig fullständigt glasklar! Om man tänker på hur attraktionslagen fungerar, så ska man föreställa sig och agera som att man redan har det man önskar sig. Ni ser det också glasklart nu, eller hur? Man kan ju inte aktivt leta efter något “som man redan har”!! Det blev så tydligt att jag fick lov att skratta under meditationen! Tack universum/Gud/källan för insikten!

Nu lockar det vackra vädret här utanför och jag ska ta mig en kopp kaffe i solen. Kände det som att jag vill avsluta med en lite äldre låt idag. Det här är “Bridge over troubled water” med Simon and Garfunkel och den tycker jag är så himla fin. Ha det gott!

Skapar vi vår egen verklighet?

Hej, svejs! Jaaaaa, det gör vi! Som jag skrev igår har jag många ord i huvudet just nu, och när jag nu på morgonen satt och läste i en bok till morgonkaffet, blev det ännu fler som vill komma ut. Jag begränsade mig lite igår, så de orden får komma ut nu i stället! Varning att det kan bli rätt många… 😀 Idag är det inte alls så sommarvarmt här längre. Just nu är det 15 grader och blåser rätt mycket. När det är bra väder tycker jag det är skönt att ta ut en filt på gräsmattan och göra min lilla styrketräning där, men det kanske får bli inomhus idag. Funderar lite på det!

Det jag inte skrev om igår var några böcker jag har läst, och håller på att läsa just nu. Böckerna är “Samtal med Gud” som finns i tre volymer. Jag har läst ett och två, vilka jag lånat av en väninna, och de var så bra att jag kände att jag vill ha böckerna själv. De är inte helt lätta att hitta för det är över 20 år sedan de gavs ut men jag letade på ett antikvariat på nätet som heter Bokbörsen. Där fanns alla tre böckerna (den första kan man hitta på bokus, typ, men de andra två är lite svårare) så jag beställde dem. Det var lite roligt, för jag ville verkligen ha bok nummer tre först eftersom jag nyligen läst ut tvåan och innehållet i tredje boken verkade extra intressant. Så kom det en pling i telefonen om att jag hade ett paket att hämta men när jag såg avsändaren blev jag lite besviken för jag trodde det var de andra två böckerna. Så det tog ett par dagar innan jag hämtade paketet, men när jag sen öppnade det var det ju bok nummer tre! Jag hade blandat ihop vilka jag beställt ifrån! Så den boken läser jag nu med stort intresse.

Bildkälla: Tim Geers, flickr.com

För er som inte vet vad det är för böcker kan jag berätta att författaren, Neale Donald Walsch, vid ett tillfälle var väldigt frustrerad över sitt liv så han satte sig och skrev ett väldigt argt brev till Gud där han krävde svar på en massa frågor. När han hade skrivit klart och skulle lägga ner pennan kunde han inte röra handen och helt plötsligt började pennan skriva av sig själv. Som han upplevde det fick han svar från Gud och de svaren har resulterat i tre böcker. De är oerhört intressanta och jag rekommenderar verkligen alla att läsa dem. Oavsett om man tror på Gud eller inte. De förklarar så väldigt mycket om våra liv här på jorden. Bok två gjorde mig faktiskt lite nedstämd, den handlar mycket om hur vi styr världen, om ekonomi och hur vi tar hand om jorden, och det är inte mycket vi gör “rätt”. Jag satte ordet rätt inom parentes för enligt Gud finns det inget rätt och fel. Allt måste sättas i förhållande till när det sker/utförs och av vilken anledning. Men man kan väl säga att det är inte mycket vi gör som gagnar oss. Det verkar dock som att vi börjar lära oss och jag tänker tro på att allt bara blir bättre och bättre för oss! En anledning till att vi har så många problem här på jorden är att vi har separerat vårt andliga jag (själen), från vårt fysiska jag. Vi behöver verkligen återkoppla till våra själar!

Bildkälla: Blondinrikard Fröberg, flickr.com

För många av oss är det svårt att acceptera att vi skapar vår egen verklighet och att förstå att ingenting händer oss som vi inte har bjudit in i livet. Vare sig det är positivt eller negativt har vi själva skapat det för det är anledningen till att vi är här på jorden. Våra själar vet egentligen allting redan, men vi har glömt det så att vi kan skapa våra liv på nytt och lära oss komma ihåg det vi redan vet. Det är Guds avsikt med att vi finns här. Och eftersom det är Guds avsikt är det också våran för vi sitter alla ihop och vi är alla gudar och gudinnor. Vi sitter ihop med alla och kan inte, någonsin, separeras från varandra eller Gud. Man behöver inte använda ordet Gud om man inte vill utan till exempel säga källan om det känns bättre. Eller Kurt, eller Anna-Klara, det spelar absolut ingen roll. För mig känns Gud bra så jag fortsätter använda det namnet. Många kan också vara lite rädda för att dö, men vi kan egentligen inte dö, utan våra själar kommer att leva i all oändlighet. Vi byter bara skepnad när vi lämnar jorden. Det jag läste i bok tre nu på morgonen, berör både aspekten av vad som händer när vi dör och hur vi skapar våra liv och jag känner att jag vill återge det jag läste. Så nedan är direkt citat från boken och det Gud säger är det som är skrivet med kursiv stil. Författaren frågar vad som händer när man dör och Gud frågar om han tror att att man slutar skapa skapa bara för att man dör?

“Jag vet inte. Det är därför jag frågar dig. Jaha. (Inom parentes sagt så vet du faktiskt, men jag ser att du har glömt det – vilket är bra. Allt följer planen.) Du slutar inte att skapa när du dör. Är det tillräckligt tydligt sagt för att passa dig? Ja. Bra. Anledning att du inte slutar skapa när du dör är att du aldrig någonsin dör. Du kan inte göra det, eftersom du är livet självt. Och livet kan inte inte vara livet. Därför kan du inte dö. Så i dödsögonblicket händer detta att du … fortsätter leva. Det är därför så många människor som har “dött” inte tror på döden – de har inte upplevt sig som döda. Tvärtom så känner de sig (eftersom de är det) i högsta grad levande. Detta föder en viss förvirring. Jaget kan se kroppen ligga där helt stilla, men jaget rör sig plötsligt överallt. Det upplever ofta att det bokstavligen talat flyger omkring i rummet – sedan upplever det att det finns överallt i hela rymden, samtidigt. Och när det vill uppleva en särskild plats finner det sig plötsligt kunna göra det. Om själen (det namn vi från och med nu ger jaget, eller självet som det kallas av vissa) undrar, “Va, vad är det här? Varför rör sig inte min kropp?”, kommer den att finna sig där, svävande över kroppen och nyfiket iaktta stillheten.

Om någon kommer in i rummet och själen tänker, “Vem är det där?”, hamnar den omedelbart framför eller bredvid den människan. På så vis lär sig själen väldigt snabbt att den kan färdas vart den vill – med snabbheten hos sin egen tanke. En känsla av ofattbar frihet och tyngdlöshet uppfyller själen och det tar normalt ett tag för den att “vänja sig” vid att fara omkring så fort den tänker något. Om människan i fråga har haft barn och skulle råka tänka på dem befinner sig själen omedelbart tillsammans med dem, oavsett var de är. På så vis lär sig själen att den inte bara kan färdas och vara var den vill med tankens hastighet – den kan vara på två platser samtidigt. Eller tre. Eller fem. Den kan utan svårighet eller förvirring existera, observera och göra saker samtidigt på dessa platser. Sedan kan den “förena” sig själv, återvända till en plats, genom att bara inrikta sig på det igen. I nästa liv minns själen det som skulle ha varit nyttigt att komma ihåg i detta – att alla resultat skapas av tanken och när något manifesteras är det följd av en avsikt.

Bildkälla: chintermeyer, flickr.com

Så den avsikt jag inriktar mig på blir min verklighet? Exakt. Den enda skillnaden är hastigheten innan resultatet manifesteras. I det fysiska livet kan det gå en tid mellan tanke och upplevelse. I andens sfär är det inte så, där är resultatet ögonblickligen. Nyligen “hädangångna” själar lär sig därför att “bevaka” sina tankar mycket noggrant, eftersom de ögonblickligen upplever allt det de tänker på. Jag använder här ordet “lär” mycket fritt, mer som ett talesätt än som en faktisk beskrivning. Termen “minns” är egentligen mer träffande. Om de själar som finns i kroppar lärde sig att styra sina tankar lika snabbt och effektivt som de nyligen hädangångna skulle hela deras liv förändras. I skapandet av individuell verklighet är tankestyrning, eller det vissa kallar bön, allt. Bön? Att styra tanken är den hösta formen av bön. Tänk därför bara gott och rättfärdigt. Dväljs inte i negativitet och mörker. Och även i de stunder när allt ser dyster ut – särskilt i dessa stunder – ska du bara se fulländning, bara uttrycka tacksamhet, och sedan tänka enbart på vilken manifestation av fulländningen du väljer därnäst. I denna formel finns lugnet. I denna process finns friden. I denna medvetenhet finns glädjen. Det är makalöst. Tack för att du framförde den här fantastiska kunskapen genom mig! Tack för att du lät den framföras. Ibland är du “renare” än andra gånger. I vissa stunder är du mer öppen – som en sil som just har rengjorts. Den är mer “öppen”. Det finns fler hål som är öppna. Det var en bra metafor.

Jag gör mitt bästa. För att sammanfatta det hela: Själar som släppts från kroppen minns snabbt att noggrant bevaka och styra sina tankar, för det de tänker på är det de skapar och upplever. Återigen förklarar jag att detsamma gäller för själar som ännu befinner sig i en kropp, den enda skillnaden är att resultaten vanligen inte uppträder lika snabbt. Det är den tid som förflyter mellan tanke och skapelse – det kan röra sig om dagar, veckor, månader eller till och med år – som skapar illusionen att saker och ting händer dig, inte händer på grund av dig. Detta är en illusion som får dig att glömma att du ligger bakom det som sker dig. Som jag nu har beskrivit flera gånger är denna glömska “inbyggd i systemet”. Den ingår i processen. För du kan inte skapa den du är förrän du glömt vem du är. Så illusionen som skapar glömskan är en effekt som skapats avsiktligt. När du lämnar kroppen kommer det därför som en stor överraskning att se det omedelbara och uppenbara sambandet mellan dina tankar och det du skapar. Först är det en chockerande överraskning, som sedan blir mycket behaglig när du börjar minnas att du ligger bakom skapandet av din upplevelse och att du inte är en verkan av den.

Slut citat från boken! Jag tror jag säger som Ernst: “Där har vi det!” Mycket tydligare än så kan det ju inte sägas! Välj dina tankar noga (som jag skrivit många gånger)! Gäller verkligen i allra högsta grad mig själv!

Bildkälla: elizaIO, flickr.com

Nu när jag satt och skrev av ifrån boken tänkte jag på att jag är tacksam för att jag, i min ungdom, lärde mig att skriva maskin med fingersättning. Visserligen skriver jag en del fel, men jag tror att det går snabbare för mig att skriva med fingersättning än om jag skrev med bara pekfingrarna. Fast om jag gjorde det jämt skulle jag nog bli relativt snabb med det också. Hur som så känns det smidigt att skriva som jag gör. Nähä, hör ni, nu får det vara färdigskrivet för den här helgen! Dags att röra på kroppen lite! Ha det gott och håll koll på tankarna!! 🙂 🙂

Nu kan jag köpa en ny säng!

Hej, svejs! Idag tog jag med mig datorn ut och nu sitter jag i skuggan och skriver. Samtidigt håller maken på att sladda vår grusväg eftersom den regnade sönder igår när det kom åska och skyfall. En del av värmen (ca 30 grader som det har varit ett par dagar), försvann med åskan, men det är rätt varmt här idag i alla fall. Skugga är bra tycker jag! De flesta av er har kanske läst om sprängdådet i Linköping igår. Helt förskräckligt, förstås, och tack och lov fick de som blev skadade bara lindriga skador. Jag tycker det är så obeskrivligt tragiskt att det finns människor som tycker man måste hålla på att skada/ha ihjäl andra människor. Polisen verkar inte veta ännu vilken sorts dåd det är, men misstänker att sprängladdningen var menad för en person i ett mc-gäng. Hoppas de får fast den som är skyldig och att det var en engångsföreteelse. En liten mild uppmaning från mig: Sluta bråka med varandra!!

Den här veckan har varit väldigt intressant! Jag känner det som jag har jättemycket jag vill skriva om men jag kanske försöker begränsa mig lite. 🙂 I början av veckan kände jag mig sådär nedstämd och uppgiven igen och, som vanligt, blir jag trött på mig själv när jag känner så. Hjälper ju inte ett dugg! Bättre att acceptera känslan och försöka att “ta sig igenom” den. I onsdags kväll hade jag väldigt svårt att somna, tror jag hade druckit kaffe lite för sent på dagen, och jag vred och vände mig i sängen bra länge. Till slut gav jag upp, tände lampan och läste i boken jag höll på med: “En klagofri värld”. Även det är en intressant och läsvärd bok. Författaren skrev om hur han hade hanterat den där bråkstaken, som de flesta av oss nog har, inne i huvudet. Vid ett tillfälle frågade han vad bråkstaken hette och den svarade Sylvester. Författaren gav Sylvester formen av en tasmansk djävul (tecknad) och började berömma honom och tacka honom för allt han gjorde. Av det blev bråkstaken betydligt lugnare. Eftersom jag ändå inte kunde sova bestämde jag mig för att prova något liknande.

I mitt fall kändes det mer som en dyster varelse i huvudet och jag fick omedelbart bilden av åsnan Ior från Nalle Puh. Jag ville dock ha ett kvinnligt namn på min varelse så hon fick namnet Ia. Ia är lika grå som Ior och hennes uppenbarelse är tungsint, ledsen och uppgiven. Hennes långa öron är ihopknutna med en rosa rosett så hon inte ska trampa på dem! 🙂 Jag började prata med Ia och sa att hon hade jobbat väldigt länge nu (typ sen jag föddes…). Ja, jo, det höll hon med om, men det spelade väl ingen roll? Jag frågade om hon inte var trött och det kanske hon var, men det spelade heller ingen roll. “Vill du inte vila då?”, frågade jag, men det hade hon inte funderat över. Jag bestämde mig för att göra i ordning en plats där hon kunde vila, så jag tog en stor rosa kudde och placerade den mellan ett par uppstickande trädrötter. Det är intressant att jag kände att hon skulle ha rosa attiraljer, för jag är verkligen ingen rosa person. Har inget i rosa. Men Ia gillar rosa! Hon fick lägga sig på kudden och jag frågade om det kändes bra. “Det känns faktiskt väldigt bra!”, svarade hon. Så jag satt bredvid henne och klappade henne och sa att jag älskade henne. Jag frågade om hon ville att jag skulle sjunga för henne, men det ville hon inte. Hon ville dock gärna höra en saga så jag läste för henne tills både hon och jag somnade! Alltså, man kan ju tro vad man vill om det här, men när jag vaknade på nationaldagen kände jag mig mycket lättare till sinnet! Jag tänker på Ia då och då och hon ligger kvar på kudden. Ibland har hon ändrat ställning, men hon ser ut att trivas där. Jag har sagt att hon får vila precis hur länge hon vill! För alltid om det är det bästa för henne!

Bildkälla: Ken Bosma, flickr.com

För ett tag sedan skrev jag om att jag övade på att attrahera till mig pengar. Jag började med mynt, och efter en lite osäker start, insåg jag att det inte var så svårt. Jag måste bara inse att det inte alltid sker på det sätt som jag tror det ska hända. Sen provade jag med lite “större” pengar och bad Universum om ett bidrag på 3000 kr till min resa till Stockholm för att träffa stora sonen. Dagen innan jag skulle åka kollade jag på mitt konto och då fanns där 3003 kr och några ören! Jag borde inte haft den summan kvar för det här var precis innan jag fick min lön, men där var de! Hm, tänkte jag, jag behöver en ny säng och även om jag kan ta av sparade pengar för att köpa en, vore det ännu bättre att “få” de pengarna ändå. Så jag bad Universum om 7000 kr till den och så kanske jag får lägga till lite själv också. Jag bad om att pengarna skulle finnas som till igår och sen glömde jag i stort sett bort det. När jag loggade in på mitt konto igår för att betala en räkning, blev jag förvånad över att det var mer pengar än vad det borde vara där. Det var skatteåterbäringen som hade kommit in och jag hade fått 4900 kr tillbaka. Mycket märkligt för på den preliminära skatteuträkningen stod det att jag skulle få 1500 kr. Jag trodde att jag hade glömt att göra avdrag för mina resor till och från jobbet, men gjorde inget åt det. Nåja, det är ju dock inte 7000 kr. Men jag fick, också igår, en utbetalning på skatteåterbäring till mammas dödsbo. Den ska jag så klart dela med min bror, och när jag räknade ihop vad det blev, tillsammans med min igen skatteåterbäring, visade det sig vara 7600 kr! Tack Universum, nu kan jag köpa min säng! Jag fick en kommentar till mitt inlägg “Önska så ska du få”, där en kvinna berättade att hon hade önskat sig 2000 kr till en resa. När hon kollade sitt konto lite senare fanns där 2000 kr som hon inte visste var de hade kommit ifrån! Fantastiskt ju! Om du vill prova att dra till dig pengar ska du inte på nåt sätt ha dåligt samvete för de pengar som kommer till dig. De tas inte från någon annan, utan det finns så det räcker till oss alla. Universum är överflöd! Prova gärna, och var helt övertygad om att pengarna (eller något annat du gärna vill ha), kommer till dig.

I veckan fick jag en liten påminnelse om att jag ska komma ihåg att lita på min magkänsla. Inför hösten har den blivande förskoleklassens elever varit och hälsat på vid två tillfällen. Ena gången åt de lunch, och i tisdags var de elever som ska gå på fritids och åt mellanmål på eftermiddagen. En av eleverna har mjölkproteinallergi och jag var lite osäker på om ett av de portionsmargarin som vi har verkligen är helt utan mjölk. Så jag ägnade en hel del tid till att ta reda på hur det var med det, men jag fick liksom inga bra svar (märkningen på förpackningen var lite tvetydig). När jag höll på med det här kände jag samtidigt att jag nog inte behövde stressa med uppgiften. Eftersom det var så svårt att få ett korrekt svar, behövde jag nog inte ha det innan tisdag. Och mycket riktigt var inte personen där till mellanmålet. Såna här saker händer mig rätt ofta, just att det är svårt och krångligt att få fram information eller lösa uppgifter, och då är det nästan alltid så att jag egentligen inte behöver göra det. Där vill jag lära mig att lyssna på min magkänsla, men än så länge litar jag inte riktigt på den. Dumt!

Nu ska jag faktiskt lägga mig i solen en liten stund (trots att jag gillar skugga bäst). Det fläktar en del här nu så jag tror inte det är för varmt. Annars är jag verkligen ingen solande människa, utan det blir bara någon kort stund då och då. Jag tror det är nyttigt med solljus på kroppen, men i måttlig mängd. Jag tog en promenad förut, men det var så mycket mygg i skogen att det blev direkt besvärligt. Alla blodsugande insekter gillar mig! Inte ömsesidigt tyvärr! Jag kortade av promenaden rätt rejält på grund av myggen. Kanske tar en liten sväng längs vår väg sen, och rensar den från en del av alla de stenar som har kommit upp efter hyvlingen. Brukar finnas MÄNGDER.

Idag känner jag för att avsluta med musik. Jag gillar ju Pentatonix och nu har de kommit med en ny cover, “Waving Through a Window”. Låten är från en musikal som heter “Dear Evan Hansen”. Jag vet inget om musikalen men låten fastnar verkligen i huvudet när man hört den några gånger. Och som vanligt sjunger de vansinnigt bra! Ha det gott!

Hej, svejs! Medan jag startade kaffe och te nyss, tittade jag på almanackan och tänkte då på att det bara är två veckor kvar på terminen. Så fort det har gått (som vanligt)! Det ska bli riktigt skönt med sommarlov nu. Jag är ledig fram till skolan börjar igen. Helt okej! Kroppen känns lite sliten och fram för allt händerna är ansträngda. Jag tappar mycket saker och så. Men jag är väldigt bortskämd för jag har inte nån direkt värk någonstans i kroppen. Det får man vara glad för!

Igår satte jag mig och mediterade en stund och i samband med det tänkte jag på att det kan finnas så många “regler” omkring en sån enkel aktivitet. När jag, för flera år sedan, ville börja meditera vet jag att jag läste någon bok i ämnet och googlade på nätet. Jag hittade tips om att man skulle göra si och så, hur man skulle sitta eller ligga, hur man skulle andas, hur man skulle hålla händerna och så vidare. Självklart kan det vara jättebra med tips, speciellt om man känner sig osäker, men jag tror att det viktigaste är att man gör det som känns rätt för en själv. Vi människor är så himla olika så vad som är rätt för mig kan vara helt fel för någon annan. Igår kände jag, till exempel, att jag ville lägga händerna över hjärtat en stund. Det brukar jag inte göra, men igår kändes det som en bra sak att göra. För mig känns det allra viktigast att sitta bekvämt och ta några djupa andetag så jag slappnar av. Eftersom jag är väldigt ljudkänslig stoppar jag, för det mesta, öronproppar i öronen också. Och sätter en lapp på dörren till det rum där jag är så jag inte blir störd! 🙂

På tal om att göra på sitt eget sätt, så har vi pratat om det i den lilla andliga gruppen jag är med i. Vi är fyra kvinnor plus Pia som har lite mer erfarenhet på den andliga sidan och lär oss saker. Det är så härlig energi i gruppen, och vi som är lite osäkra inom olika andliga områden, vågar prova på och vi stöttar varandra. Det blir en del osäkert fnissande, och “inte kan väl jag”, men det är så roligt! Pia säger att en viktig sak är att hitta sitt eget “lexikon”. Hur man själv uppfattar saker och får till sig budskap. En del hör saker, andra känner lukter, nån kanske ser bilder eller färger eller man kan få en känsla i kroppen. Det är jättespännande och Pia är noga med att påpeka att det hon säger inte är någon sanning! Hon ger tips och guidar och allt känns väldigt naturligt. Fram för allt tycker jag det är så härligt att kunna prata om de här andliga sakerna med människor som tror på samma saker som jag gör. Så befriande!

Vid senaste träffen pratade vi lite om att vi är ett par av oss som har känt oss lite annorlunda och utanför många gånger i livet. Jag har alltid trivts väldigt bra i mitt eget sällskap, men det som är normen är ju att man ska umgås med många människor och vara social hela tiden. Har aldrig funkat för mig och när jag insåg att jag är högkänslig fick det sin förklaring. Jag behöver vara för mig själv för att ladda mina batterier och rensa bort alla intryck som kan överbelasta hjärnan. På tal om hjärnan, förresten, sa Pia vid senaste träffen att man gärna kan försöka koppla bort huvudet emellanåt. Helt sonika försöka tänka sig att man tar av sig huvudet och lägger det vid sidan av en stund och flytta ner uppmärksamheten till hjärtat i stället. Vårt analytiska/praktiska jag kan verkligen ställa till det emellanåt! Jag tycker det var ett jättebra tips, och jag ska prova det vid någon meditation tror jag. När jag skriver det här känner jag som att jag har en dragkedja runt halsen, så det är kanske det som kan funka för mig för att “ta av mig huvudet”! 😀

Bildkälla: Blondinrikard Fröberg, flickr.com

Som sagt, så trivs jag bra i mitt eget sällskap, men ibland kan jag känna mig rätt ensam. Det som är konstigt med det är att det behöver inte ha något att göra med om jag verkligen är ensam eller inte. Jag kan känna mig ensam fast jag har människor omkring mig. Den känslan förstår jag inte riktigt men det har varit så hela livet. Ja, ja det är inget problem och någon gång kanske jag förstår varför. Nu krockar lite olika tankar i huvudet så jag hoppar kanske lite hit och dit, men det får ni ta! Jag kom på att jag under veckan fick en intressant tanke i huvudet. Som jag har skrivit om tidigare har jag svårt att se bilder i huvudet och jag har tänkt att jag har en lite lättare form av afantasi. Det innebär att man har svårt, eller inte alls kan se och föreställa sig bilder. Men den tanke jag fick kanske kan förklara varför jag inte ser bilder. Jag kom ihåg när jag gick i skolan och vi hade teckningstävlingar varje år. Troligen var det när jag gick i mellanstadiet och de finaste teckningarna sattes upp i fönstret på Vadstena Sparbank (tror jag i alla fall att det var). Det fanns ett givet tema för teckningarna och när vi fick beskrivet för oss vad vi skulle rita, fick jag alltid en väldigt tydlig bild i huvudet på hur min teckning skulle se ut. Lite konstigt, kanske, för jag har aldrig varit speciellt bra på att rita, och bilderna blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag kan fortfarande minnas hur fruktansvärt besviken jag blev över mina, som jag tyckte, fula teckningar. Eftersom den här tanken dök upp i huvudet funderar jag på om det var där jag stängde ner förmågan att se bilder. På grund av besvikelsen! Jag ska se om jag kan komma på något sätt att lösa upp den här blockeringen, för jag skulle så gärna vilja kunna se saker och ting tydligt i huvudet. Men jag har i alla fall någonting att jobba med nu!

Bildkälla: chintermeyer, flickr.com

En annan sak vi pratade om på senaste mötet, är saker och värderingar som man går och bär på, och agerar utifrån, som kanske inte gäller längre. Många saker har man fått från sina föräldrar och de hänger liksom bara kvar fast de inte är relevanta nu för tiden. De här grejorna kan sitta rätt djupt och vara lite trixiga att få bort och jag har inte något bra tips på hur man ska göra. Jag har provat att meditera och när jag gjorde det kändes det rätt bra, men jag tror jag behöver göra det fler gånger. Den föreställningen jag främst vill ha bort är att döma människor efter deras utseende. Speciellt mig själv! Jag vet att det här kommer från min mamma och även från mormor. “Vad ska andra säga!”, var nog väldigt viktigt för dem. När jag tänker på hur mamma pratade illa om sig själv varje gång (och jag menar verkligen varje gång) hon tittade sig själv i spegeln blir jag riktigt ledsen. Håret såg alltid fel ut, hon var blek och glåmig, halsen var ful, benen för smala, fötterna för stora och så vidare. Hon upprepade säkert bara saker hon hade fått höra från sin mamma och sedan förstärkt själv. Det här blev ju till en sanning och till slut det enda hon kunde se. Hon påpekade också ofta hur andra såg ut och speciellt den biten har fastnat i mig. Jag märker att jag själv ofta tänker på andras utseende, och mitt eget, och inte alltid på ett positivt sätt. Det här tycker jag är dumheter, för vi är alla helt perfekta, hur vi än ser ut, och jag vill verkligen lära mig att se förbi människors yttre och inte låta mig påverkas så mycket av det. Men där har jag lite att jobba på och Pia sa att man kan lösa upp såna här beteenden/tankar även bakåt i släkten. Det skulle vara helt fantastiskt att kunna göra! Får fortsätta att meditera på ämnet! Om någon av er som läser har tips tar jag gärna emot dem! 🙂

Nähä, nu ska jag fundera på vilken träning jag ska göra idag. I torsdags provade jag att promenera och jogga ute i terrängen, men det blev nog lite för långt för mitt vänstra knä har varit väldigt svullet sen dess. Inte så ont, som tur är, och i natt provade jag med ett kålomslag och det minskade svullnaden rätt bra faktiskt. Så det är nog bäst att köra mest överkroppsträning idag. Jag tränar fortfarande bara hemma och utan vikter men det funkar bra tycker jag. Tar lite tid för “gamla tanter” att bygga upp muskler! 😀 Ha det gott!

Önska så ska du få!

Hej, svejs! Jaha, ledig dag helt plötsligt, då är det väl lika bra att blogga lite. Inget långledigt för mig dock, för jag jobbar i morgon. Det blev ju inget bloggande förra helgen eftersom jag var i Stockholm då och umgicks med stora sonen. Skönt att komma hemifrån lite och kul att träffa sonen. Jag bodde på hotell och så sammanstrålade vi i Stockholm (han bor i Åkersberga). Vi var på ett par museum, gick lite i affärer, trots att ingen av oss är shoppingintresserade, och käkade på restaurang. Jag kan fascineras över att barnen liksom är vuxna människor nu! Så fort det gick och så bra de blev! 😀 Trodde man ju kanske inte alltid när de var små… 😉

Jag har tidigare skrivit om de experiment som Pam Grout tipsar om i sina böcker E i kvadrat och E i kubik. Jag provade experimentet med mynt men tyckte kanske inte att jag lyckades helt med det. Man ska alltså försöka “framkalla” mynt genom att koncentrera sig på att man kan göra det. Ibland är jag lite trög, och dessutom tror jag att saker och ting ska ske på ett speciellt sätt, vilket de inte alltid gör. Jag hade nån idé om att jag skulle hitta mynt på marken, ungefär framför fötterna på mig, men så blev det ju inte. När vi önskar oss saker är det inte vår uppgift att fundera ut hur de sakerna ska komma till oss, utan vi ska bara känna oss helt förvissade om att vi får det vi vill ha. Som jag berättade om var det en kvinna som tappade ett mynt precis intill mig, när jag satt på en kafé, och det var så klart jag som hade framkallat det. Även om jag inte kände det så när det hände! Någon dag efter det här kom maken hem och la en massa mynt i en skål vi har i köket för småpengar. När han la ner mynten skramlade det så det nästan ekade i köket. Ungefär som att Universum ville säga: “Fattar du nu att det är du som framkallar det här!” Dessutom dök det upp ett mynt när jag var och handlade senast. Det låg så fint på en bal med toalettpapper! Jag lät det ligga kvar, men jag tror mannen som råkade stå alldeles intill, undrade varför jag log från öra till öra vid åsynen av ett litet mynt! 😀

Bildkälla David Pacey, flickr.com

När jag, till slut, fattade att det verkligen var jag som framkallade mynten, bestämde jag mig för att försöka mig på en lite större summa pengar. Inför Stockholmsresan tänkte jag att det kunde vara lagom att ha med 3000 kr, så jag skickade ut en önskan om det till Universum. Ett par dagar innan jag skulle åka tittade jag in på mitt bankkonto och tappade nästan hakan när jag där hade 3003 kr och några ören! Det här var förra fredagen och jag hade inte fått lön ännu för vi som jobbar inom kommunen får lön den 27:de. Jag borde inte haft den summan kvar, men där var pengarna! Ja, jag är väldigt lågavlönad (deltidsarbetande mattant!) och har oftast inte så många kronor kvar precis innan lön. Dessutom visade det sig att hotellet redan hade dragit pengarna för rummet så jag hade ännu lite mer pengar att röra mig med än vad jag hade tänkt mig. Så det är ju bara att säga tack Universum! Nu ska jag fläska på med en ännu större summa eftersom jag behöver köpa mig en ny säng! Blir mycket intressant att se var de pengarna kommer att komma ifrån!

Bildkälla: Bev Sykes, flickr.com

Nähä, nu blev det stopp i huvudet! Inga mer ord trillar fram! Vänta, jag gör mig en kopp te så får vi se om något mer dyker upp! Jag har, förresten, hittat ett så gott örtte. Det är av märket pukka och heter feel new. Innehåller anisfrö, fänkålsfrö, kardemummakapsel, lakritsrot, koriander och gurkmejarot. Smakar lite söt, mild lakrits och är riktigt mumsigt. Å på tal om gurkmeja, har jag lagt upp receptet på en ingefärsshot med gurkmeja i? Tror inte det va? Jag vill gärna försöka få i mig gurkmeja, för jag tror det är väldigt nyttigt, men jag har lite svårt för smaken. Men så hittade jag recept på en dryck där det ingår. Här är receptet (har jag lagt upp det tidigare blir det en repris nu): 200 g färsk ingefära, 1 liter vatten, 0,5 dl honung (jag skippade det för jag gillar inte honung, dessutom tror jag man ska undvika allt sött, även honung, om det ska vara riktigt nyttigt), 2 citroner, 4 tsk malen gurkmeja, 2 tsk kanel. Koka upp en liter vatten. Riv ingefäran grovt, låt skalet sitta kvar. Låt vattnet svalna till 60 grader, lägg i ingefäran och låt den dra i 20 minuter. Sila ifrån den och lägg i honungen. Låt drycken svalna helt och ha sedan i de pressade citronerna, gurkmejan och kanelen. Häll på flaskor och förvara i kylen. Den här drycken blir riktigt god, men jag tyckte den var lite bökig att dricka för gurkmejan och kanelen lägger sig på botten av flaskorna. Även om man skakar ordentligt innan man häller upp är det svårt att få med kryddorna när man dricker. De ligger liksom kvar i botten på glaset. Men drycken är säkert väldigt nyttig! Har man dessutom i svartpeppar så hjälper den till att förstärka gurkmejans antiinflammatoriska egenskaper.

Jag har gjort drycken några gånger, men skippat kanelen och gurkmejan då. Ingefära och citron är säkert väldigt nyttigt bara det! Sen har jag kommit på ett annat sätt att få i mig gurkmeja och det är att jag blandar den med majonnäs. Jag tycker väldigt mycket om majonnäs och i den blir till och med gurkmejan god! Om man inte vill göra majonnäs själv, är Hellmann´s den godaste tycker jag.

Se där, det blev några ord till i alla fall! Men nu får det nog räcka för den här gången. Snart är det ju helg och då kanske jag har nya ord på gång! Ha det gott!

Oj!

Hej, svejs! Men hoppla, hoppla, ett inlägg till den här helgen! Jomen, plötsligt händer det! 🙂 Jag kände bara att jag ville dela med mig av en sak som hände idag. Eller, kanske mer korrekt uttryckt, en insikt jag fick vid en meditation.

Jag har ju skrivit en del om attraktionslagen (lagen om spegling) och om hur man kan attrahera in saker man vill ha i sitt liv. De böcker jag nämnde i gårdagens inlägg, “E i kvadrat” och “E i kubik”, handlar delvis om hur man kan lära sig tro på de här sakerna och förstå att man skapar sin egen verklighet. Det finns övningar i båda böckerna som man kan göra för att se att saker och ting som man tänker på också manifesteras för en. Jag har skrivit om ett par övningar som jag har gjort, där jag lyckades “frambringa” gröna bilar och papegojor. De övningarna var superlätta och det jag tänkte på dök snabbt upp.

Eftersom jag vill förändra mitt liv, har jag ganska länge nu, jobbat på att attrahera in de saker som jag vill ha i det nya livet, men jag har ännu inte fått några resultat på den fronten. I böckerna finns det även såna övningar, där man ska attrahera in saker man vill ha, men de övningarna har inte lyckats för mig. En övning är att man ska dra till sig mynt. Tanken med den är att om man kan skapa mynt, kan man även skapa “större pengar”. Det är som att när det blir mer personligt, något som gäller mig, så händer ingenting. Jag förstår, självklart, att det här inte har något att göra med att det egentligen inte fungerar, för fungerar gör det, utan att jag på nåt sätt lägger hinder i vägen för mig själv. Jag har gått och funderat på vad det är som gör att jag stoppar mig, och bara de tankarna kan, i och för sig, göra att manifestationerna tar längre tid. Men jag har liksom inte kommit någon vart i mina tankar, så jag har insett att det nog sitter på ett djupare plan.

Bildkälla: Tim Geers, flickr.com

I morse kände jag att jag skulle sätta mig och meditera en stund och jag gjorde det med intentionen att få svar på mina frågor om varför jag stoppar mig själv. Jag bad både min själ, min skyddsängel och Gud om hjälp att förmedla svaren. Jag koncentrerade mig hårt och upprepade frågorna flera gånger för att inte distraheras av andra tankar. Efter en stund var det som det bubblade upp, fast väldigt lugnt, försiktigt och subtilt, ett påstående som sa: “Jag är inte värdig.” Och efter ett kort tag kom nästa påstående: “För att jag är kvinna!” Jag kände med en gång att det stämde och jag blev både ledsen och arg. Hela livet har jag haft svårt att se mitt eget värde och jag har bloggat om det tidigare. Jag vet att det här kommer från min uppfostran och även genom att jag har dragit till mig personer och händelser som stärker den här skeva uppfattningen om mig själv. Så när jag skriver att alla är lika mycket värda gäller det alla andra, men inte mig… 🙁

Jag satt kvar en stund i meditationen, lät tårarna rinna och ilskan ebba ut, och så försökte jag tänka mig att jag andades ut de här gamla föreställningarna. Jag bad också om hjälp med att fylla mig med ljus och kärlek och att jag i fortsättningen ska kunna undvika att se och läsa om saker och händelser som förminskar oss kvinnor. Sen är det förstås upp till mig att inte grotta ner mig i såna artiklar, som jag har gjort ibland, för de förstärker bara den gamla bilden av att jag inte är värd så mycket för att jag är kvinna. Mitt mantra nu får bli: “Jag ÄR värdig, FÖR ATT jag är kvinna!”

Bildkälla: Kreg Steppe, flickr.com

Just nu känner jag mig fylld av en väldigt bra känsla! Jag har varit i Gamla Linköping, älskar miljön där, fikat med en väninna och gått runt i affärerna en bra stund. Pratat en massa har vi också gjort förstås! 🙂 Det hände en lite rolig sak när vi satt och fikade. Det kom ett par damer för att slå sig ner vid bordet intill oss, och när de skulle sätta sig klingade det till på golvet. “Nu tappade du nåt.”, sa den ena kvinnan till den andra, och när jag tittade ner på golvet låg det ett mynt där. Det var ju inte till mig, men jag såg det som att jag nu är på väg åt rätt håll. Att jag börjar förstå att även jag är värd något! Alltså heja mig, och tack alla vägledare som gav mig svar!

Precis just nu känns allting gott så jag önskar er alla ett litet extra gottigt “Ha det gott” idag!

2019-05-19 | Jag | Först att kommentera?

Dippar lite just nu

Hej, svejs! För att beskriva min senaste vecka känns det som jag vill börja mitt inlägg idag med rubriker som skulle kunna vara skrivna i kvällspressen: “Okänd bloggerska bryter ihop över livet!” (Dvs jag känner mig lite nedstämd.) “Bloggerskan rasar över Universum: Det här är för svårt! Jag vet inte hur jag ska göra!” (Dvs jag är lite uppgiven.) Jo, så är det faktiskt! Helt plötsligt drabbades jag av en sån där “mot”-period som jag gör ibland. Jag vet att den är tillfällig och att den går över, men det är lika trist varje gång de kommer.

Lika övertygad som jag är över att jag kan göra storverk när jag är i en mer positiv period, lika övertygad är jag över att jag knappt klarar av att göra en kopp te när jag dalar så här. Ibland kan jag nästan känna det som att jag är bipolär, men så är det så klart inte. Jag funkar på det här sättet, helt enkelt, och det får jag förhålla mig till. Eftersom jag inte vill ha en sån här period, borde jag ju inte skriva om den heller. Tänker man på lagen om spegling så får man mer av det man “håller upp” framför spegeln. Samtidigt upplever jag, för min egen del, att det inte funkar för mig att helt försöka ignorera hur jag känner. Gör jag det, utmynnar det bara i dåligt samvete för att jag inte klarar av att känna mig glad. Jag tror att en bättre strategi är att acceptera att känslorna finns där och inse att, just för tillfället, är det inte läge att försöka uträtta storverk. För mig funkar det bättre att ta ett steg tillbaka och bara försöka vara. Göra saker jag tycker om och inte pressa mig själv. Jag följer Birkan Tore på facebook, och han drar ett tarotkort varje dag. I dagens kort fanns följande mening: “We are not called to do something grand every dag…”, så det lever jag efter just nu!

Måndag och tisdag, senaste veckan, var riktiga skräpdagar då tankarna liksom bara gick runt i cirklar och många av dem började med “Varför…?”. Jag tyckte synd om mig själv och var rejält uppgiven över hela min situation. På tisdagskvällen insåg jag att jag verkligen behövde släppa alla krav jag har på mig själv och ta det där steget tillbaka. Jag var väldigt trött den kvällen, så jag gick till sängs tidigt för att läsa och sova. När jag backar mig själv så här, behöver jag ha lite extra koll på tankarna. Det är så lätt att hamna i de negativa spåren och cirklarna som gör att jag mår ännu sämre. Jag försöker leda bort tankarna från de stora, viktiga, sakerna i livet och tänker i stället mest på “här och nu” (som man ju alltid borde göra) och letar efter glada tankar i huvudet. Faktiskt är det så att jag måste leta efter de tankarna, som jag helst skulle vilja dominerade min tankeverksamhet. Nåja, jag får vara nöjd över att jag hittar några i alla fall! 😀

Bildkälla: Bev Sykes, flickr.com

I onsdags var jag hos min frisör för en välbehövlig klippning. Hon är även en kär väninna till mig och vi börjar alltid med att äta lite tillsammans innan hon klipper mig. Så det blev en kväll av trevlig samvaro och lite omvårdnad! Jag ventilerade mina tankar med henne och hon höll med om att man ibland behöver släppa allt och bara vara. Jag märkte, när jag åkte från henne, att tankarna var mer fria igen och inte bara gick runt i cirklar. Så skön känsla! När jag sen på kvällen läst i boken “E i kubik” fick jag till och med lite ny input till mitt framtida liv! Alltså jag måste, återigen, tipsa om böckerna “E i kvadrat” och “E i kubik” av Pam Grout. Väldigt bra böcker!

Idag, lördag, hade jag funderingar på att åka till Vadstena och sätta nya blommor på mammas och pappas gravar. Det är inte länge sen jag var där, men blomman jag hade satt på mammas grav hade nog frusit för den var borttagen och jag vill gärna att hon ska ha en blomma när det är säsong för det. Men jag kände när jag vaknade idag att jag verkligen inte hade lust att åka iväg, och jag vill lyssna lite extra på mig själv just nu, så det fick vara. I stället tränade jag på morgonen och nu tycker kroppen det är okej med träning igen. Sen kände jag att det var ord som ville komma ut så därför tog jag mig tid till bloggning. Efter bloggningen får det bli en stund utomhus. I det senaste jag läste i “E i kubik” stod det att man gärna kan gå ut och umgås med naturen. Försöka att lyssna på vad den har att säga för det finns så mycket kunskap där. Det tror jag verkligen på! Eftersom jag redan har tränat idag så tänker jag mig ingen lång promenad, utan jag går nog bara ut i skogen och strövar lite lugnt där det är fint och hoppas på spännande möten med både växter och djur.

Bild lånad från Wikipedia.

Sen är jag faktiskt rätt bortskämd för jag har två lediga dagar till! På måndag är det studiedag i skolan så jag passade på att ta ut kompledighet. Känns väldigt skönt! Då ska jag luncha med en av vännerna i vår andliga grupp och det ska bli riktigt roligt! Till helgen ska jag, dessutom, åka upp till Stockholm för att umgås med stora sonen. Blir alltid glad av att träffa barnen! Så nu hoppas jag på att det bara blir bättre och bättre framöver! Ha det gott!

2019-05-18 | Jag, Livet | Först att kommentera?

Trötthet, allt liv och seansen (lite spretande idag…)

Hej, svejs! Vad härligt det är med all fågelsång nu på våren. Jag tog en promenad i skogen i morse och då fick jag stanna flera gånger och bara lyssna på alla fåglar. Vilken kör! Längre fram på sommaren är det betydligt tystare för då har de inte tid att sjunga utan föder upp sina ungar i stället. Så man får passa på att njuta nu! När jag promenerade såg jag bofinkar väldigt nära på två ställen. Vid ena tillfället flög en ner och satte sig precis framför mig på stigen. Jag fick stanna till, för det kändes som jag skulle trampa på den annars! 🙂 Så klart kollade jag vad Solöga hade att säga om bofinkar och hon skriver så här: “Bestäm själv. Var herre på din egen täppa och låt ingen annan ta över. Min gåva till dig är att ha auktoritet“. Okej då! Kan jag väl stå ut med! 😀 😀

Bild på bofink (Knut?) lånad från Wikipedia

På tal om djur så har jag funderat lite på allt liv vi har omkring oss. Jag märker att ju mer jag utvecklas andligt, desto större respekt får jag för allt levande. Både växter och djur. I veckan ägnade jag en bra stund åt att jaga en spindel i köket på jobbet, för att bära ut den (obs att det var en liten spindel, de större befattar jag mig inte med!). Den ville inte ha hjälp, men till slut fick jag tag i den och bar ut den. Jag har märkt att en del människor tycker att jag är lite konstig som gör sånt, de kanske bara trampar ihjäl en inkräktare som är i vägen. Men sånt klarar jag inte nu för tiden! Jag försöker till och med jaga ut flugor som har kommit in och är irriterande. Alla liv är lika mycket värda, tycker jag. Förr om åren har jag tyckt att det har varit kul att åka till djurparker, till exempel Kolmården som inte ligger så långt från oss, men nu vill jag inte det längre. Jag vet att djurparkerna gör viktiga insatser genom att hjälpa till att bevara utrotningshotade arter, men jag önskar att alla djur kunde få vara fria i stället och att vi människor inte förstörde deras naturliga habitat. Jag äter fortfarande kött och eftersom maken är jägare äter vi främst viltkött. Då vet man att djuren haft det bra tills de dog och att döden var snabb och smärtfri. Som tur är är det väldigt sällan något djur blir skadskjutet i makens jaktlag. Jag är inte helt säker på att jag kommer fortsätta äta kött, men det funderar jag fortfarande på och har inte tagit ställning ännu.

Bildkälla: Mathias Appel, flickr.com

Det har börjat bli så illa att jag tycker synd om krukväxter… Jamen, ni hör ju, det här är nog inte riktigt sunt! Visst kan de växa och vara fina i sina krukor, men tänkt dig själv att stå med “fötterna” i en för trång behållare och inte kunna breda ut sig som man vill. Jag tror inte heller att de alltid har blivit uppdrivna på så bra sätt och kanske inte blivit snällt behandlade. Även växter vill nog vara fria och få känna vinden/regnet/solen bland sina blad, grenar och blommor. Eller är jag helt ute och cyklar nu?! Ja då får jag väl vara det, i så fall, för så känns det för mig!

Bildkälla: Rudi Riet, flickr.com

Sen har jag funderat på en mer mänsklig sak och det är trötthet. Jag har sovit lite illa senaste veckan och jag vet inte riktigt varför. Kroppen roar sig med det ibland och det resulterar förstås i en seghet och trötthet under dagarna. På kvällarna har jag nästan inte orkat göra någonting utan mest tagit det lugnt. Och nu kom jag på det här med seansen jag var på i söndags (för den ledde fram till en sak jag gjorde i onsdags)! Berättar om den i nästa stycke! 😀 Jag läste om träning i nån veckotidning för ett tag sedan. I artikeln stod det förstås att det är jätteviktigt att träna och att all sorts träning är bra. Även om man bara gör pyttelite. Så är det förstås, men jag kan ändå inte låta bli att undra om kroppen verkligen alltid vill ha träning. På tisdagar har jag en av mina träningsdagar, men jag var så trött i tisdags att jag bara tog en kort promenad och sen gjorde några mycket enkla yogaövningar (typ 10 minuter). Torsdag är en annan träningsdag och jag försökte verkligen i torsdags, men kroppen ville inte! Den stretade emot nåt alldeles väldigt så jag gav upp efter ett tag. Tänker man efter så är det ju rätt logiskt. Kroppen är trött, hm, vad kan det betyda? Troligen inte att den vill träna utan snarare vila! Sen är det såklart så att om man alltid äter skräpmat, dricker för mycket alkohol, aldrig rör sig, röker, tar droger eller missköter sig på nåt annat sätt är det en annan sak. Men nu tänker jag att om man lever ett någorlunda hälsosamt liv, men får en period av trötthet, då tycker jag man ska lyssna på kroppen och vila. Trötthet kan självklart ha MASSOR med anledningar, och det är en hel bok i sig, men det jag vill ha sagt är att träning inte alltid är lösningen på problemet. Det är som att vi inte får vara trötta, som att tröttheten alltid ska motarbetas, men inte nödvändigtvis med vila. Märkligt! I morgon bitti ska jag prova att träna igen och jag hoppas att jag har vilat nu så kroppen orkar det. 🙂

Bildkälla: chispita_666, flickr.com

Jo, det här med seansen! Jag fick en del tecken ifrån min pappa förra veckan (han har varit död i 10 år) och jag trodde att han kanske ville mig något, så jag gick på seansen jag hade fått inbjudan till. Seansen i sig var jättebra och det var rätt mycket folk där. Hon som höll i den var makalöst duktig och det var många som fick meddelanden från avlidna släktingar och bekanta. Pappa hade dock inget att säga mig, men efteråt, vid fikat, fick jag en inbjudan att vara med på en energikväll hos Pia. Jag var på rådgivning hos henne vid ett tillfälle i höstas. Så i onsdags var vi fyra kvinnor, förutom Pia, som träffades hemma hos henne. Det blev en jätteintressant kväll och vi har nu bildat en grupp där vi ska fortsätta träffas och träna på vår andlighet. Ska verkligen bli superspännande. Jag tror att pappa ville se till så jag kom iväg på seansen för att den sen i sin tur ledde till den här gruppen. Tror den kan vara jättebra för allas vår utveckling! Så, tusen tack pappa!!

Ha det gott!

Jag tror min pappa vill mig något!

Hej, svejs! Nu sitter jag här vid köksbordet och tittar ut på en fantastiskt vacker morgon. Lite kyligt dock och våra bilar har frost på vindrutorna. Man hoppas att alla späda växter klarar sig nu när det är så kallt på nätterna. Det har precis börjat bli grönt på en del träd och buskar här och det är så vackert. Fast ekarna (vi har massor med ekar här omkring oss) är lite försiktiga ännu och på dem har det bara börjat bli lite bladknoppar. Idag känns huvudet lite tomt så jag vet inte hur det kommer att gå att blogga. Får se vad jag får ihop.

Veckan kändes lite konstig i och med att det var ledigt i onsdags. Jag trodde det var måndag i torsdags och igår fick jag för mig att jag skulle gå och jobba som idag (söndag). Märkligt! Vi har haft det lite stökigt här hemma senaste veckan, av orsaker som jag inte kan skriva om, men det har gjort att allt har känts ännu mer upp och ner. Det som har hänt har egentligen inte med mig att göra, men stressnivåerna har varit höga och det påverkas jag mycket av. Det är nog därför jag inte har haft mina vanliga funderingar och känner mig lite tom i huvudet. Nu är det lugnt här igen, men huvudet har ändå inte riktigt “startat upp”! 🙂

Jag kan i alla fall berätta om ett par, lite märkliga, saker som har hänt senaste tiden. Vi har en amerikaklocka som hänger i vardagsrummet. Den har hängt hos mina föräldrar och jag tog hit den när min mamma dog. Vi drar aldrig upp den eller så, men i tisdags började den plötsligt ticka och slå och höll på med det under något dygn. I onsdags var jag i Vadstena för att titta till mamma och pappas gravar. När jag åker bil lyssnar jag alltid på cd-skivor, jag har aldrig radion på. Jag sjunger till musiken så rutorna i bilen skallrar och det ska ni vara JÄTTEGLADA att ni slipper hör! 😉 Jag skulle byta cd precis innan jag startade från Vadstena och tog ur den jag hade i. Sen var jag helt säker på att jag hade satt i den nya skivan (vilket jag hade glömt) och startade spelaren i bilen. Men i stället för den musik jag förväntade mig var det någon obskyr radiokanal som satte igång och den spelade en jazzlåt som var precis den sortens musik som min pappa lyssnade på. Jag kände inte igen just den låten men det var exakt hans musik. Låten fick gå färdigt och jag kände tydligt att det var en hälsning från min pappa. 🙂

Bild lånad från Wikipedia. Pappas grav är precis utanför bild till höger.

Det som gör det hela ytterligare intressant, är att dagen innan hade jag fått förfrågan från en väninna att följa med på seans idag. Jag har aldrig varit på någon seans förut, men efter att de här två sakerna hände funderar jag på om det är så att min pappa vill ha kontakt med mig. Så senare idag ska jag på seans och det ska verkligen bli superspännande! Jag har inte kunnat låta bli att fundera på vad det kan vara han vill mig, om det nu är så att han vill mig nåt. När jag funderar på det så tänker jag mig min pappa som han var när han levde och då kan jag nog få mig en liten uppsträckning… Eller så tycker han att jag är för overksam på nåt sätt. Men, vad vet jag, man är nog inte precis likadan när man är på andra sidan som här på jorden, så vi får se!

En liten fundering har jag faktiskt haft, och det har delvis med min ätstörning att göra. Jag kom på det mest för att jag läste en blogg, som jag brukar läsa lite då och då, där en väldigt klok tjej skriver om att vara mat- och sockerberoende (lchfingenjoren.se). Och nu måste jag skriva lite om lagen om spegling igen (attraktionslagen alltså), för den påverkar verkligen allt vi gör. När jag läste ett inlägg hos henne fick jag en bild av mig själv där jag står framför en spegel och håller “min ätstörning” framför mig. Det blev så väldigt tydligt för mig att så länge jag håller den där, dvs pratar om den och tänker på den, kommer den att finnas kvar. Spegeln kan självklart inte reflektera tillbaka något annat! Ni hör/ser ju: “Jag har en ätstörning!”, TJOFF, tillbaka i ansiktet bara!!! Så min tanke nu är att det måste vara bättre att byta fokus till: “Jag har ett fullkomligt naturligt förhållande till mat där jag äter när jag är hungrig och slutar när jag är mätt.” Jag har ganska många affirmationer att jobba med just nu, men jag lägger ändå till den här för den känns väldigt viktig!

Bildkälla: Wade M, flickr.com

Jaha, nu blev det verkligen tomt i huvudet! Det var väl de här orden som skulle skrivas idag. Jag avslutar ju mina inlägg med musik ibland men idag tänker jag avsluta med något lite annorlunda. Jag har börjat titta på en youtubekanal som en tjej som heter Jonna Jinton har. Hon och hennes kille, Johan, bor i den lilla byn Grundtjärn som bara har tio hushåll. Hon är fotograf och konstnär och Johan är silversmed. Jag blir verkligen helt fascinerad av dem och deras liv och hennes videor är så vackra och magiska att man bara vill se mer och mer. När man läser kommentarerna under videorna är det verkligen inte bara jag som tycker det! Det är kommentarer från hela världen och alla blir positivt påverkade av det hon skapar. Hon lyckas förmedla en känsla av just magi, och av att man ska leva sitt liv som man vill. Det är också helt fantastiskt att lyssna på när hon kular. De ljuden går liksom rätt in i själen och jag får ofta tårar i ögonen när hon sjunger. Men i videon här nedanför har hon spelat in ljud som is ger ifrån sig. Det är lite musik i också. Videon är en hel timme lång och det är så avslappnande att lyssna och, även det, helt magiskt! Lyssna helst med hörlurar på för en del ljud är väldigt låga och hörs bäst “i öronen”. Ha det gott (och magiskt)!

Tankens kraft!

Hej, svejs! Ja, det får bli lite lördagsbloggning den här veckan. Kom lite regn här, så jag kan lika gärna sätta mig vid datorn en stund. Kan vara min förtjänst med regnet… Mer om det längre ner! 🙂 Vad lyxigt det känns med tre fyra-dagars veckor efter varandra! Jag vet att det är många som inte har ledigt också, men jag hör till den bortskämda skaran som får ha lite extra ledighet. Och sommar har vi haft senaste veckan! Om inte annat märker jag det på att jag svettas mer när jag irrar omkring i köket på jobbet. I torsdags hade vi en spännande dag på skolan. Det var en yrkesdag där ett antal föräldrar kom och berättade om vad de jobbar med. På skolgården fick barnen titta in i/sitta i en elektrikers arbetsbil, en traktor, en hjullastare och en polisbil. Mycket uppskattat av alla! Som mat blev det hamburgare utomhus, också uppskattat!

Bildkälla: jeffreyw, flickr.com

Den här veckan har jag haft en del splittrade tankar om lite allt möjligt. Jag har ju läst flera böcker på senaste tiden, bara EN just nu ( 😉 ), och upplysningarna jag får från dem far omkring i huvudet. Jag känner det som om jag vill kombinera ihop alltihop till någon sorts “verktyg” där jag kan använda all bra information som finns i dem. Tidigare i mitt liv har jag mest bara flutit med, utan att ha så mycket styrsel på vad som hände mig. Saker och ting har blivit som de har blivit och jag har trott att jag själv inte har kunnat påverka så mycket. Det jag verkligen har lärt mig på senaste tiden är att vi alla skapar våra egna liv och allt vi har omkring oss har vi, mestadels omedvetet, dragit till oss. Jag har också lärt mig att vi kan få våra liv precis, exakt som vi vill ha dem via våra tankar. Tankarna är oerhört kraftfulla så det är jättebra att “tänka på vad man tänker på”.

Jag har tidigare berättat om att jag, vid en meditation för flera år sedan, fick till mig meningen: “Tänk på hur du vill att det ska vara!” Faktum är att den frasen har funnits med i ett par av de böcker jag har läst! Som en fortsättning på den skulle man kunna säga: “Lägg inget fokus på det du INTE vill ha/uppleva!” Våra hjärnor är egentligen ganska lata och går gärna i de gamla vanliga upptrampade stigarna, så det kan verkligen vara trixigt att bryta sina invanda tankemönster. Jag själv är ett praktexempel på det! Under min uppväxt hörde jag nästan bara negativa kommentarer om allt som hände omkring oss. Det förstod jag ju inte då utan det var den normala jargongen hemma. Som att det var lite suck och pust över hela tillvaron. Så jag kämpar verkligen med att ställa om tankarna, men halkar allt som oftast tillbaka i de vältrampade tankebanorna i hjärnan. Däremot har jag märkt att jag är bra på att höra när andra gör de här tankevurporna. Men så är det väl rätt ofta, det är lättare att säga till andra vad de ska göra och hur de ska tänka än att lära sig göra det själv.

Bildkälla: Fabienne Cresens, flickr.com

Jag ska inte hålla på och tjata om attraktionslagen, som jag har skrivit flera inlägg om, men jag vill bara nämna att jag har börjat tänka på den på ett annat sätt. Nu tänker jag på den som lagen om spegling och det har gjort det lättare för mig att förstå hur den fungerar. En spegelbild kan ju bara reflektera tillbaka det som finns framför den och det är precis det som attraktionslagen gör. Om jag ställer mig framför en spegel, och nu kan vi låtsas att tankar kan synas, och skickar ut negativa tankar av frustration och otålighet (vilket är lite av den situation jag befinner mig i nu), kan spegeln bara skicka tillbaka samma vara! Jag får fler saker att bli otålig och frustrerad över. Så kan man klara av att mestadels tänka på “hur man vill att det ska vara”, är det det som “spegeln” skickar tillbaka. För egen del, och som jag skrev här ovan, med allt det negativa jag är impregnerad med, kräver det här rätt mycket övning. Men övning ger träning och jag blir bättre och bättre på det!

Hittade ett så bra citat alldeles nyss: “If you knew success was a certainty what would you attempt to do?” Alltså: “Om du visste, bortom allt tvivel, att framgången är garanterad, vad skulle du försöka åstadkomma då?” Så, så bra! När vi ställer om våra tankar ÄR framgången garanterad! Men vi måste börja i “fel” ände så att säga. Först måste vi bestämma oss hur vi vill ha det och sedan vara helt övertygade om att vi kommer att få det så. En del säger att de vill ha bevis först innan de kan tro, men så fungerar det inte! Vi måste tro först, sen kommer bevisen! Som jag skrev nyss, det du visar (alltså tänker) för “spegeln” reflekterar den tillbaka.

Bildkälla: Peaches&Cream, flickr.com

På tal om träning, förresten, hittade jag ett roligt träningspass på youtube igår. Hon som leder passet har tydligen nyligen blivit mamma så hon kallar det för mamma-träning, och det passade mig jättebra för jag är ju mamma! Fast det är måååånga år sen sönerna pluppade ut nu, så för mig kanske det mer får kallas för tant-träning. Hur som, jag tyckte den var bra och man behöver inga redskap för att göra den. Kul också att det är kvinnor med som ser ut som “vanliga människor”! Jag provade även att jogga lite försiktigt på mitt löpband efter träningen och det gick okej. Knät bråkar lite fortfarande så jag joggar väldigt sakta och bara några hundra meter, men jag får inte ondare efteråt så då tror jag på att det är bra!

Ja, det här med regnet då? Vi har det väldigt, väldigt torrt här hos oss nu, och igår morse såg jag vädret på tv och de visade en molnfront som kom in från västkusten. Det var dock tveksamt att den skulle nå hit till Östergötland. Men jag har, tankemässigt, gått och dragit i den där molnfronten för att den skulle nå upp även till oss, sen jag såg det där på tv. Jag har även bett änglarna hjälpa till att dra. Och vad vet jag, men lite regn kom det! Nu “hör” jag hur en del tänker: “Men jösses, tror människan att hon kan påverka vädret nu också?!” Ja, tänka sig, det gör jag! Låt mig tro att jag kan, för då kan jag!! 🙂 Ha det gott!