Kanske lite mer substans?

0

Hej, svejs! Nä, nu hade jag missat en kommentar igen! Tycker det är såååå pinsamt! Någon har läst det jag har skrivit och sedan tagit sig tiden att skriva och så kollar jag inte ordentligt om det finns en kommentar som inväntar granskning. Alltså, usch! Får bättra mig IGEN! Förlåt! Jag sitter här vid datorn och snörvlar lite, inte för att jag är ledsen, utan för att jag har en pytteliten förkylning i kroppen. Jag är verkligen förskonad från sjukdomar och är ytterst sällan sjuk. Så tacksam för det! Men någon förkylning då och då kommer inte ens jag undan. Många barn på skolan är väldigt hostiga så det är väl därifrån jag har plockat upp nåt. Men, som sagt, den är väldigt lindrig och är säkert snart över.

Förra veckan tyckte jag ju att jag mest skrev svammel. Fick ett par kommentarer på facebook om att det var bra svammel, så det kändes kul! Den här veckan känns det som jag har lite mer att skriva om förhoppningsvis blir det lite substans av det. Förra söndagen hade vi möte i andliga gruppen och det är lika intressant varje gång. Kommer upp så många spännande saker och jag lär mig så mycket. Pia, som leder gruppen, har alltid fått till sig information från “kosmos” om vad vi ska ta upp och hon brukar ha ett A4-ark med text som hon läser ifrån och sen pratar vi omkring ämnena. När hon läste det första stycket, märkte jag att jag inte riktigt lyssnade på det hon sa. Efter läsningen frågade hon vad vi tyckte om det hon läst och då sa jag att jag inte hade hört på ordentligt. “Aha!”, sa hon då. “Då läste jag saker som du egentligen inte ville höra!”, konstaterade hon.

Bildkälla: Tim Geers, flickr.com

Just nu minns jag inte exakt vad det handlade om, det hon läste, men det var ändå intressant just det att jag liksom kopplade bort när det inte passade mig riktigt. Vi pratade dock om energi, för både jag och den andra personen som var med, känner oss lätt dränerade på energi. Jag har, oftast, inte mycket energi kvar på vardagskvällarna och orkar inte göra så mycket då. Jobbet tar lite för mycket av mig, trots att jag försöker sätta upp skydd runt mig. Som högkänslig tar man ju lätt in alldeles för mycket av det som pågår omkring en. Så både jag och den andra deltagaren behöver fundera på vad vi kan göra åt våra arbetssituationer. Jag har saker jag vill pyssla med på kvällarna men energin finns inte till det och det blir inte hållbart i längden. En mening, som Pia läste (tror hon sa den kom från Taoismen) skrev jag ner. Den är så här: “Jag känner frid och har kraft över, för jag gör inte motstånd mot det som sker.” Ju mer jag läser den desto vettigare känns den. Om man hela tiden irriterar sig på det som händer eller hur ens situation är, tappar man nog väldigt mycket energi av det.

Vi pratade också om att man behöver acceptera alla delar av sig själv, för när man inte gör det så tappar man en del energi. Jag har faktiskt berört det ämnet här i bloggen, vid nåt tillfälle, men inte ur energisynpunkt. Jag skrev bara om att jag tror det är nyttigt att se även de där delarna av sig själv som man inte riktigt gillar. Enligt Pia så tappar man energi på att man försöker ignorera vissa saker i ens personlighet. Det är bättre att försöka “plocka in” de delarna och ta sig ett riktigt snack med sig själv, se verkligheten, och säga “okej, jag är faktiskt så här och jag accepterar det”. Då tar man tillbaka en del av sin energi. När vi pratade om det så kände jag, spontant, att jag vill prata med mig själv om följande delar i min personlighet: jag är dålig på att städa, jag är ganska slarvig och det blir lätt stökigt omkring mig, jag är dålig på att höra av mig till folk, jag blundar ibland för jobbiga saker, jag är expert på att skjuta upp tråkiga göromål, jag kan vara ganska snål emellanåt (speciellt mot mig själv), jag ger mig själv mentala uppgifter och skäller sen på mig själv när jag inte fullföljer dem och jag har så lätt att fastna i negativa tankar. Det finns så klart fler, men det här var de som dök upp i huvudet direkt.

Bildkälla: Blondinrikard Fröberg, flickr.com

Vi pratade även om att det är lätt att ha dåligt samvete, och känna skuld, över saker och situationer. Jag är väldigt duktig på den biten! Sånt stjäl, så klart också energi. Av den andra deltagaren som var med på mötet, hon är väldigt medial, fick jag tipset att för mig skulle det vara nyttigt att skriva ner de saker jag känner skuld för och sen elda upp papperet. Det går ju alldeles utmärkt här eftersom vi eldar med ved för uppvärmning. Jag har gjort det en gång under veckan, men jag känner att jag ska göra det igen och skriva några fler saker på papperet.

Jag ställde en fråga till gruppen, precis på slutet av mötet, och den handlade om en av mina söner. Han har viss fysiska symptom som hindrar honom i vardagen och jag ville veta om jag, på nåt sätt, kan hjälpa honom med det här. Han har sökt hjälp själv inom vanliga sjukvården, men han har inte blivit så hjälpt av det. Jag tror han behöver jobba psykiskt med problemet men det är ju inte alltid som ens barn lyssnar på de råd man ger. Pia fick då till sig väldigt intressant information, tycker jag. Sonen är väldigt introvert och trivs bäst “på sin kammare”. Som Pia sa, det är verkligen inte lätt att vara introvert i vårt samhälle där alla helst ska vara väldigt utåtriktade, vara med överallt och ta för sig av allt. Det verkar väldigt troligt att han har utvecklat de här symtomen för att ha något att skylla på och kunna fortsätta att mest hålla sig hemma. Som förälder tycker jag ju att han borde kunna ge sig ut och se sig omkring mer, men han vill nog inte det utan är helt nöjd med att mest vara i lugn och ro. Självklart är han inte medveten om att han själv har framkallat symtomen, och han lider rätt mycket av dem, så jag hoppas att han kan hitta ett sätt att komma över dem. Jag funderar fortfarande på om jag ska berätta om vad Pia sa, eller inte. Vet inte hur han skulle ta emot den informationen. Funderar ett tag till.

Bildkälla: Laurel Harvey, flickr.com

Universum har många sätt att kommunicera med oss, bara vi lägger märke till dem. Senaste veckan har jag sett harar på vår lilla väg fram till stora vägen, varje morgon när jag har varit på väg till jobbet. I torsdags morse fick jag dessutom bromsa för en hare ute på stora vägen och DÅ trillade polletten ner! När jag kom till jobbet kollade jag vad Solöga säger om harar: “Släpp taget och ge dig hän i glädje. Tag det avgörande steget nu. Min gåva till dig är att visa företagsamhet.” Jag förstår vad det handlar om och nu gäller det att sluta bara tänka och börja agera. I fredags morse såg jag inte en enda hare…

Som avslutning idag får ni en skrattande surikat. Åtminstone tror jag att den skrattar! Ljud på! Ha det gott!

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke