Att lära sig om sig själv

0

Hej, svejs! Vet ni, nu tycker jag att det börjar kännas lite bättre med humöret. Känner mig inte alls lika dyster och negativ längre och det finns, på nåt sätt, mer utrymme i huvudet för andra tankar än bara de där tråkiga. Det hela vände efter mötet i andliga gruppen i söndags. Som jag skrev har vi gjort om upplägget lite och i söndags var det mer som en diskussionsgrupp där vi pratar omkring, och reflekterar över, vissa saker. Det slumpade sig så att det bara blev jag och Pia som var där och det kändes ju väldigt lyxigt för mig! Blev nästan som en egen rådgivning även om Pia själv var med i reflektionerna och fick egna aha-upplevelser.

Innan mötet (och alla möten vi har haft) får Pia, nästan som ett färdigt program, från “kosmos” om vad vi ska ta upp och träna på. Till mötet i söndags hade hon fått till sig att vi skulle reflektera över motstånd. Alltså situationer/händelser/personer vi känner motstånd inför och även varför vi känner motstånd i vissa lägen. Det var jätteintressant! Som ett ganska enkelt exempel så känner jag, sen en tid tillbaka, motstånd inför att träna. Jag har funderat över vari motståndet ligger och jag har kommit fram till att jag vill göra andra saker med min tid. Även om jag vet att träningen är jättebra för mig vill jag ha tiden till andra grejor. Sen kanske jag inte alltid gör de där sakerna jag har tänkt, men det är i alla fall det som är orsaken till att jag hoppa över träningen.

Bildkälla: Georgie Pauwels, flickr.com

Så både hon och jag hittade anledningar till saker vi känner motstånd inför och vi blev förvånade över en del saker som dök upp. Pia märkte att hon fick hugg i magen, på ett visst ställe, när hon reflekterade inför en viss person som hon känner motstånd mot. Måste berätta om vad Pia berättade vid ett annat möte. Hon har haft problem ibland med sin mage, genom livet, och vid ett tillfälle fick hon veta att hon, i ett tidigare liv, fick magen uppskuren, tarmarna urtagna och sen magen fylld med sten. Inte konstigt att magen bråkar ibland! Även om vi inte minns sånt medvetet, så minns kroppen den upplevelsen. Om man har något lite annorlunda födelsemärke, eller annat märke på kroppen, kan det vara minnen från en händelse i ett tidigare liv. Ett ärr från en skada till exempel. Min yngre son har ett väldigt märkligt “märke” på huvudet. Det är rött, avlångt, hårlöst och knottrigt och när man tar på det känns det nästan som gummi. Läkarna säger att det ser “ofarligt” ut men de kan inte förklara vad det är. Jag är helt säker på att det är ett minne från ett tidigare liv. Han själv tror dock inte alls på sånt så han är helt ointresserad av att ta reda på vad det kan vara. Synd tycker jag som är nyfiken! 😀

I och med mötet i söndags har jag vågat plocka upp några tankar i ljuset, lite som jag skrev om för ett tag sedan att man ibland behöver titta på sina egna “värsta” tankar, och det har varit nyttigt. Jag har insett vissa rädslor jag har och bara det att man vågar erkänna sånt kan göra stor skillnad. Under de veckor när jag kände mig ganska nere upplevde jag det som att jag stod still och nästan satt fast i gegga, men nu känner jag en liten framåtrörelse igen. Alltså, den här resan jag är på nu, är så himla intressant! Som jag har skrivit många gånger, tycker jag det går alldeles för långsamt ( 😉 ), men det är nog för att jag har mycket jag behöver lära mig om mig själv.

Bildkälla: elizaIO, flickr.com

På tal om motstånd så tänkte jag på en annan sak som jag har skrivit om tidigare (mycket “jag har skrivit om tidigare” idag 😀 ). Det här med “när det är lätt, så är det rätt”. De här sakerna som man kanske vill göra, men inte kommer någon vart med. Hur man än vänder och vrider på saken så står man still och ingenting fungerar. Då tror jag man ska stanna upp och ta sig en funderare. Om man verkligen är inne på sin optimala väg. Ingenting man gör är ju “fel”, för allting får man erfarenheter av, men man kanske behöver reflektera över om man vill fortsätta att stånga sig blodig när allt går emot en. När man aldrig får tag i rätt person när man ska ringa och fråga om nåt, man får inte svar på mejlen man skickar, den där saken man ville köpa tycks aldrig komma hem i affären eller på nätet, man får alltid förhinder när man ska iväg på en viss grej, vännen man vill träffa kan aldrig när man hör av sig och så vidare. Då tror jag Universum vill säga oss något och vi behöver ta oss en funderare på om det verkligen är det rätta för oss.

Nähä, nu tog det stopp med ord! Verkar som det är färdigskrivet för idag. Just nu är det faktiskt rätt fint väder här. Inte så där grått, mulet och blött som det har varit under veckan, utan nästan så solen tittar fram lite. Så jag ska passa på att ta en promenad. Får väl duga som träning idag! 😉 Ha det gott!

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke