Skäms lite över mig själv!

0

Hej, svejs! Eh, vad hände! Vaknade till -4 grader här idag. Vi eldar med ved, men vi tyckte inte det behövdes tändas upp igår kväll. Misstag! 15 grader i köket nu på morgonen. Men tur att det blir varmt ganska fort och tur att jag körde in lite ved igår så det fanns något att lägga “på brasan”. Idag vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om. Har haft väldigt splittrade tankar under veckan, men ett par smågrejor vill jag i alla fall ta upp. Jag kan börja med att berätta en liten sak från en dröm jag hade i natt. I drömmen hade jag tagit isär en liten tavla för att jag skulle skriva in ett telefonnummer på en lapp. Men när tavlan väl var isärplockad var det liksom massor med delar, foton och lappar som skulle placeras tillbaka och jag fick inte till det alls. Då bad jag faktiskt min skyddsängel, Alice, om hjälp! Om hon hjälpte mig eller inte vet jag inte, men det var lite roligt att jag gjorde det i drömmen tycker jag. För i verkligheten ber jag henne om hjälp med både det ena och det andra! Glöm inte bort att du också har en skyddsängel som du kan be om hjälp! Med allt möjligt, stort som smått. För mig känns det jättetryggt! 🙂

En sak jag vill skriva om har att göra med det jag skrev om i mitt inlägg förra söndagen. Då berättade jag om en väninna jag hade träffat på Maxi, och att jag blev så glad för det. Jag har kommit på att det var jag själv som “framkallade” henne! Ibland gör jag lite tankeexperiment och eftersom hon och jag inte hade hörts av på ett tag, tänkte jag lite extra på henne veckan innan och tänkte att hon skulle höra av sig via sms. Men det blev i verkligheten i stället! Kanske inte är så konstigt att träffas på Maxi, men hon har ingen bil i vanliga fall utan hade lånat en under den helgen så hon passade på att storhandla. Kul att veta att det funkar med tankarna!

En annan sak jag har tänkt på är att jag tror det kan vara nyttigt att erkänna saker för sig själv ibland. Alltså sånt som man egentligen inte vill kännas vid. Man kanske har en del fördomar som man inte tycker man borde ha, eller så har ens partner nån vana som man verkligen blir helt nipprig på (vilket ju inte är partnerns problem utan ens eget…), eller så tycker man faktiskt lite mer om ett av sina två (eller tre eller fler) barn, eller så orkar man verkligen inte bry sig om svältande människor/miljökrisen/krigsdrabbade/utrotningshotade djur, eller så tycker man att det är jättejobbigt att ett av ens barn älskar en människa av samma kön, eller så kan man bara inte släppa att grannarna vann en massa pengar på travet. Ja, jag behöver nog inte fortsätta! Ni fattar! 😀 Såna här tankar och känslor som man inte tycker är riktigt pk, tar ju plats och drar energi ifrån en. Jag vet inte om det gör jättestor skillnad att erkänna dem för sig själv, men jag tror ändå att det är nyttigt att göra det. Ta upp dem i ljuset liksom.

Bild från flickr.com

För min egen del har jag tagit fram en tanke som jag känner att jag egentligen inte vill ha. Jag förstår var den kommer ifrån och varför jag tycker som jag gör, men den är ändå inte helt okej för mig. Sen jag började med sellerijuicen och la om min kost, har jag gått ner en del i vikt. Jag har inte en aning om hur mycket i kilo (äger ingen våg), men jag ser det på kroppen och märker det på kläder som inte sitter åt som förut. Jag var inte på nåt sätt överviktig förut utan mer “medelåldersfluffig”, men jag trivdes verkligen inte med det. Under livets gång har jag mestadels varit normalviktig, men jag har också haft ganska lätt för att lägga på mig några kilo för mycket. Eftersom jag tröstäter när jag inte mår bra så har jag gått upp en del i vikt under perioder när jag mått sämre psykiskt. Det jag känner nu, när kroppen har blivit smalare, är att det känns jättebra! Jag trivs mycket, mycket bättre med det. Vilket väl inte är fel på nåt sätt, men för mig betyder det att jag inte alltid tycker om mig själv. När jag känner efter längst inne i mig hittar jag ett fördömande som ligger där och hackar på mig för att jag, när jag väger lite mer, inte sköter mig och inte kan kontrollera mitt ätande.

Denna bild har jag ärligt stulit från nätet!

Jag vet att de här tankarna har sitt ursprung i hur min mamma brukade kommentera andra människors utseende. Att hon gjorde så vet jag, i sin tur, att det kommer från min mormor. När man har tankar och åsikter om andra människors utseende, finns det, enligt mig, ett fördömande av dem i det. “Borde inte hon tänka lite på hur hon ser ut? Att han inte gör något åt sin enorma ölkagge.” Jag vill inte se på människor på det sättet! Gillar inte att de tankarna finns där hos mig. Dessutom vet jag nu, sen jag har läst boken om levern av Anthony William, att övervikt har med en förslöad och igenslammad lever att göra. Det här är faktiskt lite jobbigt att erkänna, märker jag nu när jag sitter och skriver. Jag skäms över mig själv. Men jag jobbar med det och känner, nu för tiden, medlidande om jag ser en väldigt överviktig person. Jag vet att den personens lever gör allt vad den kan för att hålla undan gifter och patogener från att komma ut i kroppen och att personen kan ha ärvt tungmetaller från sina föräldrar. Tungmetaller som ställer till en massa elände för levern och övriga kroppen. Det känns, i alla fall, som att medlidande är bättre än fördömande!

Ja, men det blev ju några ord i alla fall och de får räcka för idag! Funderar på om jag ska träna. Jag har slarvat ett par veckor nu… Det är rätt fint ute och långpromenad är också träning så det kanske får bli det! Ha det gott!

Bildkälla: Susanne Nilsson, flickr.com
Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke