Förnöjsamhet

0

Hej, svejs! Hur har ni det? Fantastiskt hoppas jag! Vilken underbar sensommardag vi hade här igår. Över 20 grader varmt och strålande sol. Man kan ju inte annat än att njuta när det är så fint. Visserligen svettades jag med att klippa gräs ett par timmar, men jag hann sitta och bara gotta mig i solen också. Just nu mumsar jag på färska dadlar till min blåbärssmoothie. Sååååå gott! Jag älskar verkligen dadlar, tur att de är nyttiga (bra för levern).

För ett litet tag sedan hade jag ett erbjudande om att jag kunde ge lite medmänsklig rådgivning mot betalning. Det var ett litet test jag gjorde för att prova vilken väg i livet jag ska ta. Jag har inte fått in några frågor och det är helt okej! I det här läget skulle jag ju kunna välja att känna mig misslyckad, kanske lite fånig, “Varför trodde jag att någon ville ha mina råd”, men jag känner det inte alls så! Min tanke är i stället att: “Nähä, det var nog inte den vägen jag skulle ta just nu. Bra då vet jag det!” Det gör att jag liksom bara bockar av det på listan och fortsätter med andra tankar och idéer. Bara känslan av att jag faktiskt gjorde något, i stället för att bara tänka på att jag kanske skulle, är jättehärlig! Heja mig!

Bildkälla: Kreg Steppe, flickr.com

Jag satte “förnöjsamhet” som rubrik idag, för jag tror att det är jätteviktigt att kunna känna det för att må bra. Det har slagit mig vid några tillfällen under senaste tiden, att när jag har känt förnöjsamhet inför en situation eller uppgift så har allt flutit på mycket smidigare. Självklart är det inte lätt alla gånger, och senast i fredags svor jag över saker som gick illa på jobbet, men man kan ändå försöka sträva efter känslan av att allt är bra. Nu för tiden när jag känner att jag blir så där superirriterad, försöker jag stanna upp och ta ett par djupa andetag för att lugna ner mig lite. En känsla som kommer upp beror ju på någonting och ska inte ignoreras, men man kan försöka tänka efter och, förhoppningsvis, hitta var den kommer ifrån. Min största källa till irritation är stress och när saker går illa. På jobbet arbetar jag mot klockan hela tiden, lunch och mellis ska serveras vissa tider, och när det då går dåligt och jag känner att jag inte riktigt hinner med, blir jag irriterad. Tyvärr skapar den irritationen mer irritation eftersom många saker går illa när jag jobbar med frustration i kroppen. Jag blir klumpigare, tappar saker, spiller ut och håller på. Så då behöver jag påminna mig själv om att stanna upp och andas, för jag vet att jag hinner med bättre då.

Just det här med att känna att allt är bra, hur situationen än är, tror jag är jätteviktigt. Om man befinner sig en riktigt pressande situation, akut sorg eller något sådant, är läget så klart ett annat. Då behöver man troligen söka hjälp, eventuellt både professionell och att ta hjälp av vänner och släktingar, för att orka med tillvaron. Tveka aldrig att be om och ta emot hjälp! Ensam är inte stark och människor älskar att hjälpa till och finnas där för andra! Men, i alla fall, när man känner stort missnöje och frustration över något, flyter man inte medströms utan stoppar upp och fastnar i allt det negativa. Man blockerar liksom sig själv och kan inte alls se hur någonting skulle kunna bli bättre. Och så ältar man! Oj, som man ältar! Eller kanske bäst att skriva: JAG ältar! Finns det möjligen fler som känner igen sig i tankar som?: “Varför kommer jag inte vidare? Varför blir det alltid så här för mig? När ska jag få det där spännande jobbet jag vill ha? Varför träffar jag aldrig rätt man/kvinna? Varför räcker aldrig pengarna? Varför bråkar ungarna jämt? Varför har jag alltid ont i kroppen? Varför kommer jag aldrig igång med träningen? Varför kan jag inte sluta dricka vin/äta godis/äta onyttigt?” Och så vidare! Samma tankar snurrar i huvudet, dag som natt, och inga nya tankar har möjlighet att tränga igenom “eländessnurran”.

Bildkälla: Fabienne Cresens, flickr.com

Hur trist situation man än befinner sig i, behöver man ändå hitta ett sätt att tycka att allt är okej. Det här kan verkligen kräva en hel del jobb och ett sätt kan vara att hitta någon liten aktivitet som man tycker om att göra, och verkligen mår bra av, och sen försöka hålla i den känslan och låta den följa med i annat man gör. När man lyckas sprida den må-bra-känslan till fler och fler situationer, är det som att man frigör tankeutrymme! Ältandet får inte plats och nya tankar och idéer kan dyka upp. Det här är ett jättefånigt exempel, för det finns verkligen så mycket jobbigare saker man brottas med, men jag drar det ändå! Jag tycker inte om att stryka eller att dammsuga. Det är nog de saker jag tycker allra sämst om när det gäller hushållsarbete. I mitt fall skapar det liksom suck-och-pust redan innan jag har börjat utföra sysslorna. Dumt! Så vid de senaste tillfällena har jag i stället tänkt på varför jag utför dem och hur bra resultatet blir. Jag gör faktiskt sakerna för min egen skull eftersom jag inte tycker om att gå omkring i skrynkliga kläder eller ha dammälgar (i det här huset är det inte dammtussar…) runt fötterna. Mycket bättre känsla!

Jag har nyligen fått insikt i att när saker inte manifesteras fysiskt för mig, har jag ett invändigt, tankemässigt, jobb jag behöver göra. Förra veckan skrev jag om i bloggen, att jag äntligen förstod varför jag stoppar upp mig själv och inte kommer vidare. Mycket av det har med det jag har skrivit ovan att göra och att jag, trots att jag försöker föreställa mig hur jag vill ha vissa bitar i mitt liv, samtidigt skickar ut tankar om hur det är svårt och inte kommer att fungera. Alltså står jag still! Men det intressanta är att det verkar som att bara insikten om att jag gör så här, har öppnat vissa dörrar. Trots att jag inte egentligen har gjort så mycket! Redan förra söndagen fick jag ett sms från en väninna om en liten “dörröppning” som var intressant. Kanske inget som passar just nu, men den fick mig i alla fall att undersöka vidare och vi får se vad som händer. Och det spelar liksom ingen roll! Även om det här inte leder till nåt så känns det som en framåtrörelse har startat! Mycket bra!

Jag har dock startat med ett annat litet projekt, som jag ska berätta om snart. Ingen stor grej, men det känns jätteroligt och jag håller på med en massa förarbete just nu. Det krävs en del pyssel för att komma igång. Det var till och med så att igår höll jag på och grejade och plötsligt insåg jag att jag var hungrig och att det var lunchdags. Inget konstigt kanske, men för mig är det väldigt ovanligt! Ni som också har använt/använder mat som tröst förstår nog vad jag menar. Jag brukar alltid planera i förväg vad jag ska äta, när jag ska äta och så vidare. Igår glömde jag bort det! Också mycket bra tycker jag! Det innebär att jag har hittat något jag verkligen känner entusiasm över. Strålande!

Nähä, idag har orden verkligen värkt fram! Inte flutit på smidigt, så nu vill jag inte skriva mer. Men jag vill avsluta med musik. Jag har en vän på facebook som delar mycket musik och hon la för en tid sedan upp det här klippet. Så duktiga killar och bra låt! Jag har lyssnat på den massor med gånger. Ha det gott!

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke