Nya lärdomar

0

Hej, svejs! Idag fick jag ett lite stressande uppvaknande! Jag drömde att jag kramade om min yngre son och sa att jag snart skulle åka och jobba. Sen vaknade jag, förmodligen av att jag låg på magen och min nacke inte alls var glad över det, och så tittade jag på klockan. Den var ca en timme över den tid jag normalt går upp, och jag for upp och började ta på mig strumporna samtidigt som jag funderade på vad jag skulle hoppa över av mina morgonbestyr för att hinna till jobbet. Sen kom jag på att det är söndag! Vilken lättnad! Så jag kröp ner i sängen igen, men det gick inte att somna om så jag gick upp efter en stund. Nu sitter jag vid köksbordet och tittar ut på ett ganska höstlikt väder. Blåst och lite regn. Hoppas det slutar regna så jag kan ta en promenad sen. Ja, ja, jag vet, det går att promenera även i regn, men det är inte lika trevligt. 🙂

Bildkälla: chispita_666, flickr.com

Den här veckan har känts lite körig. Jag är en sån person som tycker det är bäst när allt är som vanligt. Saker utöver det vanliga kan stressa mig en del och jag använder onödigt mycket tankeverksamhet åt att lösa och organisera situationer som är på ett ovanligt sätt. Till exempel så serverades barnen hamburgare ute i skogen i onsdags, för det var skoljoggen då. Så efter att de hade sprungit/promenerat var det mat i det fria. Inga svåra grejer men lite logistik omkring det hela och då funderar jag mycket på allt som ska kommas ihåg och så. Onödigt! Jag behöver träna på att lita på att jag kan lösa situationen där och då (vilket jag självklart vet att jag kan). Sen var det en studiedag med lite specialgrejor, ett möte efter jobbet en dag som innebär stress för att komma dit i tid och så hade vi möte i andliga gruppen i onsdags.

Och DET blev en väldigt intressant kväll! Vi blev bara tre stycken, plus Pia, för två av deltagarna var sjuka. Pia hade många saker på agendan, men som vanligt, hann vi inte med allt som var tänkt. En av deltagarna i gruppen, vi kan kalla henne Karin, mår inte så bra just nu och har en väldigt jobbig situation både hemma och på jobbet. Karin är farligt nära att bränna slut på sig och orkar knappt med att jobba halvtid. Vid varje tillfälle vi ses, gör vi lite “sharing”, 5 minuter var, då vi berättar vad som helst som vi vill dela med gruppen. Karin blev lite ledsen under sin sharing och då började Pia att nysta lite i vad som ligger bakom. Sen blev det väldigt intensivt! Efter en stunds pratande, viftande, klappande i händer och klivande fram och tillbaka, lyckades Pia komma fram till vad det är Karin behöver jobba med. Vad som är hennes lärdom i den här jobbiga situationen. Det låter ju väldigt konstigt med Pias reaktion, men det var riktigt intressant att iaktta, för hon försökte förmedla vad hon hade insett, och stoppa Karin när hon hamnade tokigt i sina tankar, men det gick nog inte riktigt fram. Karin var inte mottaglig just den kvällen. Eller helt enkelt för trött och slut för orka ta till sig vad det är hon behöver göra och förstå varför allt har blivit så helt fel. Karin är väldigt medial och det här är nog en sak hon behöver jobba sig igenom för att utveckla sin medialitet ytterligare. Man kan ju tycka att det är orättvist att någon ska behöva ha det så här jobbigt, men som Pia sa, vi får inte mer än vad vi klarar av och allt blir så mycket bättre när man tar till sig sin lärdom och arbetar sig igenom det tunga. Jag hoppas att Karin kunde känna stödet från oss alla och att hennes situation snart lättar. <3

Jag har själv fått en insikt och den kom igår kväll. Under sharingen i onsdags berättade jag om att jag, återigen, känner mig lite frustrerad och uppgiven eftersom jag upplever att jag inte går framåt. Trots att jag känner mig mer positiv just nu, jag skrev förra veckan om att jag tror sellerijuicen gör skillnad där, hade jag ändå en downperiod under den här veckan. Men jag har börjat förstå en sak om mig själv. Varje gång jag dippar, som jag gjorde nu, så resulterar det i att jag får en viktigt insikt. Lite märkligt, och jag förstår inte vad själva “dippen” egentligen gör, men den här gången blev jag lite förväntansfull när jag märkte hur humöret var. Efter vårt möte i onsdags fick jag ett meddelande från Pia om att hon hade fått lite information till mig från “kosmos”, som hon brukar säga, och hon frågade om jag ville ta del av den. Eh, skiter björnen i skogen? Självklart ville jag det!

Hon hade fått en bild av att jag behöver lära mig vad det innebär, för mig, att gå framåt med mitt liv. När jag inte kommer framåt fysiskt så har jag jobb att göra invändigt och jag behöver gå framåt i tankarna först innan det kan visa sig fysiskt. Faktum är att jag, redan innan jag läste hennes meddelande, hade tänkt att jag behöver börja jobba mer tankemässigt med min situation. Så informationen hade nått mig redan innan jag fick den av Pia! Min idé var då att jag skulle jobba på att skapa mitt perfekta liv “i huvudet” (tänkt, det har jag väl aldrig skrivit förut… 😉 ) och att det sedan ska manifesteras för mig. Men Pia svarade att hon inte var säker på att det är det som är det arbete jag behöver göra. Så jag har mediterat och bett om att få veta hur jag ska kunna skapa det jag vill göra. Jag fick inget svar i meditationen, men igår kväll, när jag låg och läste (läser om Pam Grouts bok “E i kvadrat” just nu) tror jag att jag fattade var mitt jobb behöver göras.

Trots att jag är mer positiv nu, så finns alla de där automatiska tankarna i huvudet (tråkigt nog mest negativa), som jag knappt är medveten om. Attraktionslagen (lagen om spegling) reagerar ju, tyvärr måste jag säga, på ALLT vi tänker på. Framförallt svarar den på de dominerande tankarna. Säg att jag skulle vilja ha ett nytt hus. Samtidigt som jag då skickar ut tankar om hur mitt nya hus ska se ut och var det ska ligga, skickar jag kanske samtidigt ut tankar som: “Hur sjutton ska jag ha råd med det? Tänk om jag inte trivs där sen. Det blir ju mycket längre att åka till jobbet därifrån. Finns det några bra mataffärer där i närheten? Tänk om jag inte har råd att ha kvar bilen. Går det ens några bussar där?” Och så vidare! Blir då dessa orostankar de dominerande så finns det inte någon möjlighet i världen att jag ska kunna få det där huset (nya bilen, nya jobbet, nya förhållandet, bättre relationen eller vad det kan vara) som jag vill ha. Och det är EXAKT det här som jag gör hela tiden. För varje positiv tanke jag har, har jag samtidigt sjuttioelva negativa. Det här vet jag inte riktigt hur jag ska komma till rätta med. Men bara att vara medveten om att det är så här jag gör, känns som ett steg i rätt riktning. Jag tror jag behöver börja smått och lära mig hur det känns i kroppen när jag har ställt in mig på rätt frekvens. Det behövs nog fysiska bevis för mig, att jag kan skapa med mina tankar. Egentligen vet jag att jag kan, men de negativa, automatiska, tankarna är, än så länge, för starka så de tar över och stoppar upp mitt skapande. Fast nu när jag läste den sista meningen jag har skrivit, blev jag riktigt glad! Även om jag svävar lite i ovisshet, har jag ju nåt konkret att jobba med! Hurra!

Dags att fundera ut något litet att skapa/manifestera och sedan försöka stoppa alla tankar som säger att det inte går. Hm, trodde jag skulle få en idé direkt, men det kom ingen bra. Funderar lite till! Ha det gott!

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke