När man själv ändras

0

Hej, svejs! Tjoho, jag överlevde första veckan på jobbet efter en lång sommarledighet! Kan inte säga att det var någon mjukstart, förutom tisdag så det var studiedag och jag hann göra en del pappersarbete och städning, utan det kändes som allt drog igång i 180. Det är lite fler barn nu än förra läsåret så vi får se hur allt kommer att funka. Jag hörde en gullig kommentar från en tjej som börjat i förskoleklassen. Hon och en kompis stod och tvättade händerna utanför matsalen (de såg inte mig) och så sa hon: “Maten idag var jättegod (pannbiff, sås och potatis), och så fick vi glass nu! Här kommer nog jag att trivas!” De är ju bra rara ibland!

I mitt förra inlägg skrev jag om att jag ska försöka rikta in mig på att må bra och inte hålla på och grubbla över en massa saker som jag inte tycker är bra. Så den här veckan har jag verkligen jobbat på att må bra och jag måste säga att det är en fantastisk känsla! Jag kanske inte har lyckats fullt ut varje dag, men bara att tänka: “Vad kan jag göra för må-bra-saker idag?”, i stället för att stressa upp sig över alla måste-saker är väldigt skönt. Tycker många saker har flutit på ovanligt smidigt sen jag började ändra tankarna. Dessutom behöver jag åka en annan väg till jobbet nu ett tag på grund av en broreparation de håller på med på min ordinarie väg. Det går att åka den vanliga vägen, men är långa köer emellanåt så jag har valt en annan väg. Jag åker där ibland annars också, men nu blir det två gånger om dagen och jag har upptäckt att det hjälper mig att må bra. Omgivningarna längs den vägen är jättefina med skog, fält med kor och hästar och vattendrag. Det är dessutom nästan ingen trafik så jag känner mig riktigt lugn när jag kommer till jobbet/kommer hem. Det är verkligen ett val, att må bra, och jag tänker jobba vidare på det och försöka hitta bra saker även i de dagar när allt känns skit. Mest behöver jag jobba med mina tankar när jag är på arbetet, för där snurrar en massa sämre, vane-tankar, som inte lyfter mig. För jag förstår ju verkligen nu att när man själv ändras ändras världen omkring en.

Bildkälla: Susanne Nilsson, flickr.com

En kväll under veckan här fick jag ett “otålighetsutbrott” och det började snurra en massa tankar om att jag väl ändå måste göra en massa saker för att komma vidare med allt jag vill få till. Försökte pressa fram idéer och nya vinklar men blev bara nedstämd av det. När jag hade gått och lagt mig läste jag de sista sidorna i boken “Låt känslorna visa vägen” och i stycket som jag började med stod det följande: “Människor försöker få till stånd en “healing” – de vänder alltid motströms. De försöker få något “bättre” att hända – de vänder motströms. De säger: “Jag ska sätta upp ett mål” – de vänder och paddlar motströms, för det ligger något i attityden att försöka som gör att man alltid vänder i riktning mot strömmen. Det är helt annorlunda att bara ge efter: Ni kallar det att kapitulera. Vi kallar det inte att ge upp era önskningar… det kan ni inte göra – era önskningar är eviga. Ni kan inte bli mindre än det ni redan är. Ni kan inte leva livet, som får er att be om mer, och sedan säga: “Strunta i det.” Det går inte. Ni kan fortsätta att förändra och förbättra er önskan, men ni fortsätter att expandera och flödet fortsätter att öka farten och (vi älskar er väldigt mycket, men) ni har inget annat val än att följa med flödet om ni vill må bra.” För er som inte har läst böcker av paret Hicks, så är de som säger “vi” i texten ovan en samling andar som kallar sig Abraham. Det var så passande, att jag läste just det stycket den otålighetskvällen, att jag blev full i skratt. Bara att fortsätta kapitulera och låta flödet göra jobbet alltså! Och säga: “Okej, jag hör budskapet!” 😀

Bildkälla: Blondinrikard Fröberg, flickr.com

Igår morse bestämde jag mig, hastigt och lustigt, för att ta en liten joggingtur. Jag brukar planera sånt, men det blev väldigt spontant igår. Eftersom jag är väldigt morgonpigg, var jag redo att ge mig iväg ca kvart i åtta (lite tidigare än vad jag brukar träna) och när jag kommit bara en liten bit bort kom det en ladusvala och svischade förbi mig. Då tänkte jag direkt på min mormor. Hos henne, i den lilla byn Drängsmark ett par mil från Skellefteå, fanns det alltid väldigt gott om ladusvalor. Det är ett härligt barndomsminne (tror jag har skrivit om det förut), för det satt alltid ladusvalor och “pladdrade” på telefontrådarna som gick över hennes gård. Så när jag hör dem tänker jag alltid på henne och igår tror jag att jag fick en hälsning från henne. För när jag fortsatte en bit till på vägen var det MASSOR med svalor! Jag har inte sett så många där under hela sommaren men nu var de verkligen överallt och flög omkring och satt på telefontrådarna och pladdrade på. Jag blev stående en stund och bara tittade på dem! Det var jätteroligt! Mormor dog för över 20 år sedan och jag har inte märkt av henne så mycket, men det har hänt en annan gång den här sommaren, via dofter, att jag kände att hon sände en hälsning. Undrar om det är något speciellt hon vill?

Ladusvala. Bild lånad från fageln.se

Vet ni? Jag har genomlevt en hel vecka utan kaffe! Det har gått riktigt bra, förutom tisdag då jag hade huvudvärken “from hell”, nästan migrän. Då fick jag ta huvudvärkstabletter faktiskt. Tur att det var studiedag så jag var ensam på jobbet och kunde ta det lite lugnt. Igår gjorde jag en utflykt till Vadstena och tog faktiskt med mig en liten termos kaffe då. Tyvärr hade jag nog inte sköljt ur termosen ordentligt för kaffet smakade väldigt instängt och konstigt. Min tanke är att jag kanske kan unna mig någon liten kopp kaffe på helgerna, men jag får se om det fungerar eller om det triggar igång suget igen. För jag har förstått att jag inte klarar att dricka bara lite grand under veckorna utan jag måste ta bort kaffet helt då. I nån av Medial Läkning-böckerna skriver Anthony William att man kan prova att göra te på lakritsrot, den ska också vara uppiggande, om man kämpar med kaffe-abstinens. Jag gillar lakrits så jag ska skaffa sån rot och prova det, fast egentligen dricker jag kaffe mest för smakens skull. Det är såååå gott! Ja, ja kampen går vidare! 🙂

Bildkälla: waferboard, flickr.com

Annars så fortsätter min matresa och nu har jag uteslutit kött helt ur kosten. Men jag är inte rabiat, skulle jag bli hembjuden till någon som bjuder på kött skulle jag äta det. Jag inser dock att jag behöver fixa mat i förväg så jag har ett litet förråd att ta med mig av till jobbet. Jag tänkte jag ska göra några grönsaksbiffar jag kan ha på lut i frysen. Idag ska jag prova att göra en lasagne med plattor av bönpasta, en tomat och grönsaksröra och sen en sås med mandelmjölk som bas. Har upptäckt att jag tycker att Icas ekologiska mandelmjölk är väldigt god. Jag har inget recept på lasagnen utan jag experimenterar så får vi se hur det blir. Kanske kommer recept här sen om den blir bra! 🙂 Jag ska också prova att göra en sorts majonnäs, vilken jag hittade recept till på youtube, som är utan ägg och med väldigt lite olja i. Basen i den är vita bönor! Ska bli intressant!

Så nu har jag inte tid att sitta vid datorn längre utan nu ska det laboreras i köket (må-bra-aktivitet)! 😉 Hoppas att regnet håller sig borta så jag kan ta en promenad sen också. Ha det gott!

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke