Hälsa, träning, cancer och andra sjukdomar

0

Hej, svejs! Hoppas ni alla har haft en bra midsommar och inte vaknade med huvudvärk idag. 😉 Vi tog det, som vanligt, väldigt lugnt och var bara här hemma. Någon liten sillbit slank väl ner, lite färskpotatis och jordgubbar förstås. Nubbar hoppar jag över, inte min grej alls, men ett glas vin drack jag. Jag är fortsatt väldigt försiktig med vindrickandet och det har gjort underverk för magen. I en av böckerna “Samtal med Gud”, säger Gud att våra kroppar inte är gjorda för att bryta ner alkohol. Författaren påpekar då att Jesus ju gjorde vatten till vin och drack det. “Vem har sagt att han var ofelbar?” svarar Gud då. 😀 Så, ja, kanske blir till att fasa ut alkoholen helt till slut, men där är jag inte riktigt än.

Som ni ser av rubriken byter jag spår lite idag, och koncentrerar mig på kroppen i stället för knoppen (risk för att det blir många ord igen…)! Anledningen är, återigen, ett par böcker jag har läst/håller på att läsa. Nu när jag är ledig (jösses så skönt det är!), hinner jag läsa mer än förut så jag läser och läser och läser. Det enda som är lite trist med det är att kroppen protesterar en del. Den är ju van vid att jag rör mig hela dagarna så jag måste komma ihåg att resa mig emellanåt och göra lite annat för annars blir jag stel som en stenstod. 🙂 Jag gör också min vanliga träning och nu när jag inte går hela dagarna, märker jag att mitt knä klarar av kortare sträckor av jogging. Känns bra! Jag har ännu inte helat min känsla av ensamhet, som jag har fått veta att jag har “placerat” i mitt knä. Men jag kanske har kommit på hur jag ska göra det. Mer om det längre ner.

Angående träning tänkte jag, idag när jag joggade lite försiktigt, att det finns så många “måsten” omkring det här med träning. Man ska göra på det ena och det andra sättet för att träningen ska göra mest nytta och förlänga ens liv. Ju äldre jag blir, desto mer emot blir jag, när det gäller allt som säger att “den här metoden är bäst”. Vi är så otroligt olika som människor och jag tror verkligen inte att det finns en allmängiltig modell som passar alla. För mig finns det tre saker som jag tror är viktiga: nummer ett är att träningen blir av, nummer två att man känner sig nöjd med den träning man har gjort och nummer tre att man tycker det är roligt! Hur sen träningen ser ut är, enligt mig, av underordnad betydelse (förutsatt att man inte gör något man blir skadad av förstås). Det spelar absolut ingen roll om den träning du gör och klarar av är att kunna promenera med fingrarna på köksbordet, lyfta en arm eller ett ben, vicka på tårna, resa dig upp utan stöd, gå fem steg, jogga en kilometer, simma en mil, cykla 30 mil, lyfta 100 kilo, vrida huvudet från sida till sida, dansa en hel natt, göra fem situps, klättra två meter upp på en klättervägg, åka slalom eller längdskidor eller spela bowling och så vidare, och så vidare. Allt som stärker musklerna är bra och sen, som sagt, att man känner sig nöjd med det man har åstadkommit. Det är en bit som jag själv jobbar mycket med. Att klappa mig på axeln, helt enkelt, för den träning som blir av. Tidigare har jag ofta sagt till mig själv: “Visst, det var ju bra att jag klarade att jogga tre kilometer, men jag borde ha klarat fem och dessutom hållit högre tempo.” Då tror jag verkligen inte träningen ger samma goda effekt som om man berömmer sig själv. Så det gör jag alltid nu, oavsett hur lite jag har gjort! Glöm inte heller bort att man behöver vila emellanåt! Är kroppen trött behöver den vila, inte mer träning!

Bildkälla: Susanne Nilsson, flickr.com

Jag har, under veckan, läst en väldigt intressant bok som heter “Resan” och den är skriven av en kvinna som heter Brandon Bays. Boken gavs ut i England 1999, så det kanske är många av er som redan har läst den. Hur som, så handlar den om hur Brandon Bays lyckades “göra sig av med” en tumör, stor som en fotboll, som hon hade i magen/livmodern. Hon behövde varken operation eller mediciner för att klara av det. Hennes läkare propsade på operation men Brandon ville prova att läka ut tumören själv så hon bad om att få skjuta upp operationen en månad och så blev det. Under den tiden hittade hon människor som kunde hjälpa henne att starta den egna läkningen i kroppen. Hon upptäckte att tumören innehöll ett inkapslat, väldigt jobbigt, känslomässigt minne som hon trodde hon hade bearbetat. Brandons syster hade drunknat när Brandon var fyra år och det var saker som den fyraåriga Brandon hade upplevt som lågt gömt i tumören. När hennes fyraåriga själv (i en sorts meditation) fick berätta hur hon hade upplevt händelsen, fick prata med föräldrarna och sedan förlåta dem för hur de hade hanterat situationen, började tumören krympa. Med hjälp av det här och annat invändigt arbete och viss kostomläggning blev hon till slut av med tumören. Det som är extra intressant i allt det här är att det är exakt det som Teal Swan pratar om i videon, som jag översatte, om hur man botar cancer (HÄR finns min översättning). Cancer kommer för att tala om att det är något i livet man behöver ta itu med. Kroppen har inga som helst problem med att göra sig av med cancer, och det kan gå väldigt snabbt, bara man tar itu med den bakomliggande orsaken till sjukdomen. Det kan innebära att man behöver vända upp och ner på sitt liv fullständigt och den omställningen i sig kan självklart vara väldigt jobbig. Man kan behöva byta jobb, byta kost, avsluta förhållanden, flytta, hitta nya vänner och så vidare. Operation, cellgifter och strålning kan ta bort tumören, men angriper man inte grundorsaken är det stor risk att cancern kommer tillbaka.

Bildkälla: Blondinrikard Fröberg, flickr.com

Allt det här som Brandon upplevde, mynnade ut i en terapiform som hon kallar för resan eller resanprocessen. Den innebär att man går igenom de känslor man har inför en viss händelse, upplever de fullt ut, “faller igenom” flera nivåer av känslor tills man kommer till källan av det hela som är ens egen själ. Sen reser man uppåt igen genom nivåerna och får då möjlighet att hitta grundorsaken till varför man mår dåligt av något och kan hela den känslan. Man kan göra en fysisk resa (alltså den äger fortfarande rum i huvudet, men är mer inriktad på själva kroppen) också och hela problem man har i den fysiska kroppen. Jag skulle verkligen vilja prova att göra en sån här “resa” och se om den kan hjälpa mig med mitt knä och även andra saker jag känner ligger och skaver i mig. Det går dock inte att utföra processen själv utan man med behöver en medhjälpare som guidar en igenom resan, gör anteckningar och ställer frågor. Jag tror jag vet vem jag ska be om hjälp med alltihop, och när jag har gjort resan bloggar jag så klart om den! 😉

Bildkälla: Ken Bosma, flickr.com

Den bok jag läser för tillfället heter “Medial läkning” och är skriven av Anthony William. Jösses, vilken intressant bok!! Anthony har, ända sedan han var liten, fått medial guidning via “Anden”, om vad människor har för medicinska problem. Han får, också via Anden, veta vad människor behöver göra för att tillfriskna. Följande åkommor tas upp i boken (först tänkte jag inte skriva alla, men jag ändrade mig 🙂 ): Kroniskt trötthetssyndrom, fibromyalgi, MS, reumatoid artrit, sköldkörtelproblem, typ 2-diabetes, hypoglykemi, binjureutmattning, candida, migrän, bältros, ADHD, autism, posttraumatiskt stressyndrom, depression, PMS, klimakteriet och borrelia. Alltså, man kan väl säga så här: sjukvården idag har i stort sett ingen aning om vad det är som orsakar de här problemen! Han säger i boken att sjukvården kommer att förstå en del av problemen men det ligger minst 30 år fram i tiden. En del kommer de kanske aldrig att fullt ut begripa. Det finns ett virus som heter Epstein-Barr-viruset, och det är en väldigt stor bov i dramat i många av de åkommor det står om i boken. Sjukvården är medveten om en version av det här viruset, men det finns över 60 sorter! Detta virus skapar massor med problem för väldigt många människor och sjukvården har ingen aning om hur det fungerar eller hur man upptäcker det. Det positiva är att man själv kan läka ut det och det gör man via kosten! En viktig sak att göra är att rensa ut tungmetaller ur kroppen. Vi har alla gott om tungmetaller i tarmarna och levern bland annat. Epstein-Barr-viruset älskar tungmetaller och drar nytta av dem för sin spridning och överlevnad!

Jag läste med stort intresse kapitlet om klimakteriet. Det visar sig att före industrirevolutionen hade kvinnor i stort sett inga problem alls med klimakteriet utan man välkomnade övergången och fick ofta ett bättre liv efter den. Klimakteriet saktar faktiskt ner vårt åldrande! Under 1950-talet hände dock något och fler och fler kvinnor började lida av de saker som vi förknippar med klimakteriet idag (vallningar, svettningar, humörsvängningar och så vidare). Män drabbades också, men det var inget de ville bli förknippade med så de höll inne med det och led i tysthet. DDT och andra miljögifter är en stor bov i dramat. Vi utsätt ju inte idag av så mycket DDT, men gifterna från tidigare generationer följer med cellerna till nästa generation och vi bär fortfarande på dem. Dessutom utsätts vi idag för en cocktail av en massa andra miljögifter. Så klimakteriet har inget alls med hormonobalanser att göra utan framkallas av miljögifter och virus.

Bildkälla: chispita_666, flickr.com

Det finns ett kapitel som heter “Tarmhälsa” och det har jag också läst med stort intresse eftersom jag har haft mycket problem med min mage under livet. Författaren skriver att magen är en av nycklarna till hälsa, vilket inte alls förvånar mig. Han skriver om en sak som jag själv känner igen och det är att jag ibland upplever att jag har slem i munnen (eller kanske mer halsen egentligen), som jag inte förstår var det kommer ifrån. Förklaringen på vad det är är ganska lång, men förkortat beror det på att man då har fel sorts saltsyra i magsäcken. För att skydda sig mot den dåliga saltsyran skapar magslemhinnan ett slem som kan komma upp i halsen, munnen och även gå ner i tarmen och försämra näringsupptaget där. Man kan på ett enkelt sätt stärka saltsyraproduktionen av den rätta saltsyran och det är genom att dricka juice av selleri! Det har blivit lite av en modegrej att göra det men jag har inte vetat var idén kom ifrån. Men nu vet jag! Det är inget svårt alls, utan man ska skölja av en bukett färsk selleri, göra juice av den och dricka den på morgonen på fastande mage. Juicen ska inte blandas med något annat (inte ens vatten) och man ska dricka nästan en halvliter vid samma tillfälle! För mig kan nog det svåra bli att få ner juicen! Jag gillar verkligen inte selleri! Men eftersom jag har en del problem med magen tänker jag nog prova vid tillfälle. Hoppas det går att göra juice i mixern för jag har ingen råsaftcentrifug. Jag får prova helt enkelt!

Jag har inte läst hela boken ännu, och jag har hoppat lite hit och dit i den för jag ville läsa det jag tyckte kändes mest intressant först. Del fyra i boken har överrubriken: “Vägen till det efterlängtade tillfrisknandet” och den känns ju väldigt spännande (“Tarmhälsan” är i det kapitlet). Det jag tycker är mest intressant är att man kan läka kroppen och rensa ut gifter med kosten. Vill man det behöver man sluta helt med mjölkprodukter bland annat. Det känns lite tufft för jag älskar ju ost till exempel. Man bör också minska ner på protein från djur och äta det högst en gång om dagen. Min tro på att LCHF är en bra kost har fått sig en rejäl törn när jag har läst boken. Enligt författaren är det egentligen bara kokosolja som är ett bra fett att äta och kolhydrater från frukt är jätteviktiga för oss. Fettet som finns i kött (även magert kött) är inte alls nyttigt. Däremot är jag helt överens med honom om att gluten och raffinerat socker inte är bra! Enda sötningen som kan vara okej, förutom den som finns i frukt, är, enligt författaren, rå honung.

Eftersom jag är som jag är, tror jag på de här råden som kommer från det högre vetandet som författaren kallar “Anden”. Det är inte så länge sedan jag skrev om hur trött jag är på alla som hittar på olika dieter och talar om vad de anser att man ska äta och inte äta. Men den här boken känns annorlunda för mig. Dessutom är det inte så avancerade saker man behöver göra (även om en del produkter och örter han pratar om kanske inte är så lätta att få tag i) så det är egentligen bara att prova. Lägger man om kosten, lyckas avgifta kroppen och mår bättre av det kan det ju vara intressant att fortsätta så. Märker man ingen skillnad kan man bara återgå till sin vanliga kost. Om du lider av någon av de åkommor som boken behandlar, och tycker att du inte får någon hjälp av vanliga sjukvården (vilket inte är konstigt alls för de har ingen aning om vad de ska göra) tycker jag absolut att du ska läsa den. Kanske kan du få hjälp av de kostråd han ger! Men räkna med att det tar tid! Läkningen, och det beror förstås på vad man lider av och hur länge man har haft det, kan ta allt från tre månader upp till två och ett halv år. Fast i relation till ett livslångt lidande är det förhoppningsvis värt det.

Ja, hör ni, jag skrev ju att det skulle bli många ord och det blev det! Men nu säger kroppen att jag har suttit still för länge så jag ska ta och gå ut och plocka fläderblommor och göra flädersaft. Jag vet, inte nyttigt alls med sockret! Men maken och sönerna, som är de som dricker saften, bryr sig inte om sånt så jag gör den till dem. Det hjälper inte att jag talar om hur onyttigt socker är så jag har gett upp! De får upptäcka det själva! Men innan jag går ut ska jag ta och tina lite mango och äta. Mumsigt! Ha det gott!

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke