Så trött på “dieter”

0

Hej, svejs! Hå, hå, ja, ja! Då var det söndag igen och jag känner ett sorts “mot” i kroppen. Inte just för att det är söndag utan mest för att mycket känns mot för tillfället. Jag har känt mig “taggig” hela veckan. Kanske finns fler kvinnor som kan känna igen sig i den där taggigheten? Ungefär som det var förr, veckan innan mensen skulle komma igång. Nu har jag inte nån mens längre, men det är som att de där cyklerna fortfarande finns kvar i kroppen och humöret blir då lite sämre under vissa perioder. Mina tacksamhetsövningar har känts lite ansträngda under veckan och när jag för sjuhundrafjärde gången har tappat något på golvet har mitt ‘Tack!’ (för att jag får böja mig ner och hålla mig spänstig) västs fram mellan sammanbitna tänder. Grrr och morr!

Bildkälla: Fabienne Cresens, flickr.com

Förra söndagen hade jag till och med ett riktigt raseriutbrott! Det kunde jag ha ganska ofta i min ungdom, men det händer i stort sett aldrig nu för tiden. Förrän i söndags då… Jag höll på att städa i badrummet och skulle ta ur den inre plasthinken som satt i pedalhinken vi har, eh hade… där. Den gick dock inte att få ur och hur jag än gjorde så satt den fast. Något hade uppenbarligen gått sönder, och jag blev helt vansinnig och hade sönder hinken ännu mer. Alltså när man har lugnat ner sig lite, efter att en sån här grej har hänt, blir man ju lite fundersam. Vad hände egentligen? Så där brukar inte jag bete mig! Efter en stunds funderande kom jag på vad det var jag egentligen var irriterad på och det hänger ihop med min ätstörning.

På förmiddagen hade jag läst om två böcker med titlarna ‘Växtparadoxen’ och ‘PXP – Ditt bästa jag’. Jag har alltså inte läst någon av böckerna utan bara korta beskrivningar av innehållet. Väldigt enkelt sammanfattat kan man säga att de handlar om att vissa växter kanske inte är så nyttiga för oss och att författarna anser att vi bör undvika att äta lektiner. Här beskriver livsmedelsverket vad lektiner är. Jag har alltid varit intresserad av vad som kan anses som nyttigt för oss och vad som kanske inte är så nyttigt att stoppa i sig. Självklart varierar det över tid, vad som är bra för oss och inte. Man suckar ju emellanåt när man försöker hänga med i svängarna för det kommer nya rön hela tiden som motsäger gamla sanningar. Hur man vänder sig har man ändan bak, känns det som!

Jag tror att många som har, eller har haft, någon form av ätstörning, känner igen sig i att man gärna sätter upp förbud för sig själv vad man “får” och “inte får” äta. Det är inte så fasligt länge sedan jag skrev ett inlägg om att jag funderade på att bestämma mig för att jag fick äta vissa livsmedel vissa dagar. Alltså när jag skriver det nu blir jag bara så trött på mig själv! Men jag förstår också var det kommer ifrån. På nåt sätt vill man försöka kontrollera sin ätstörning fast man egentligen inte har någon kontroll alls. Den lever sitt eget liv på nåt sätt (som det säkert är med alla beroenden).

Bildkälla: flickr.com

På senaste tiden upplever jag att min ätstörning har blivit bättre, men mitt överätningsbeteende kan slå till emellanåt när jag känner mig lite i obalans. Men i det stora hela är det bättre nu än vad det har varit på många år och jag börjar känna att jag vet vad jag ska äta för att må så bra som möjligt. Jag vet också vad som händer om jag äter av “fel” saker och ibland tar jag konsekvenserna av att äta sånt som inte är optimalt för mig. När jag då, i söndags, hade läst om de här böckerna blev jag så fruktansvärt irriterad! Det var som att det blev en “dietmodell” för mycket för mig! “Vad farao ska man äta då?”, blev min tanke och känsla i det här. Självklart vet jag att jag inte behöver följa någon annans ät-modell än min egna, men det var som att jag blev så otroligt less på alla som säger att man ska äta på deras sätt för att må bra. Jag har ju läst boken ‘Nyckeln till hälsa’ och förstått att vi är väldigt komplexa varelser där kropp och själ är intimt sammanbundna med varandra. Vi har alla olika sammansättningar och väldigt många av oss har obalanser som gör att vi får olika sjukdomssymtom från kroppen. Det kan innebära att vi behöver ändra många saker i både vår kost och vårt vardagliga liv för att rätta till obalanserna. Så jag tror faktiskt mer på den 5000 år gamla visdomen inom den kinesiska medicinen än vad många moderna undersökningar säger. Visst är det bra med nya rön, men många gånger tror jag dessa undersökningar bara är inriktade på ett område och inte ser till helheten så då kan det nog bli rätt så tokigt i slutänden.

Ja, ja, alla får göra som de vill och jag får jobba vidare på att hitta min optimala ät-modell för just mig. Nu hoppas jag på att kommande vecka känns mindre taggig och att jag låter bli att förstöra saker i ilska! 😉

Ha det gott!

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke