Vägledning och lite om fysisk smärta

0

Hej, svejs! Oj, så fint det blev nu när alla stjärnor och ljusstakar är på plats! Speciellt här, mitt ute i skogen, där det verkligen är becksvart på vintrarna. Mysigt också att tända första ljuset i ljusstaken till morgonkaffet idag. Det känns som jag behöver mycket lugn och ro den här helgen för det har varit lite oroligt bland barnen på skolan den här veckan. De är högljudda och stökiga och jag vet inte vad det beror på. Kanske börjar de vara trötta efter höstterminen och längtar efter lov nu. Tur att det, för det mesta, är tyst här hemma!

Jag har känt mig ganska frustrerad på senaste tiden, eftersom min önskade livsstilsförändring inte har gjort några framsteg. Allt har bara varit STOPP och inget har funkat av det jag har försökt göra. Så jag bokade en tid hos Madde igen, för att, förhoppningsvis, få lite klarhet i allt. Här har jag skrivit om mitt första besök hos henne. Som tur var hade hon tid för mig veckan som gick och det blev ett givande besök! Självklart, kan inte skriva nåt annat, är allt precis som det ska vara! Mitt liv står lite på paus just nu och så behöver det vara för att jag ska vila och hämta kraft. Inget omvälvande kommer att hända just nu utan jag ska bara ta det lugnt. Tålamod ÄR en dygd! Hon gav mig en energipåfyllning och det kändes väldigt bra! Trots den, har jag varit rätt trött sen jag var hos henne, men det beror nog på att jag vågade slappna av nu. Jag vet att jag inte behöver prestera nåt just nu och min känsla blev: ‘Åh, jag FÅR vila!’ Känns härligt!

Som jag har skrivit om tidigare så har jag ont i min högra fot och i mitt vänstra knä. Jag har varit hos en sjukgymnast nu, men det var helt meningslöst! Det han sa om min fot, visste jag redan efter att ha googlat och läst om det på nätet. Troligen är det en irritation i en sena under foten (hälsporre), men jag har inte ont riktigt där man “ska” ha ont. Men han hade ingen annan förklaring till vad det kunde vara och det han sa var att det går över av sig själv. Jaha, tack då! Knät hade han ingen aning om vad det kunde vara och han “förstod inte vad det var han såg” när han kollade på knät med ultraljud. Suck! Tur att jag gick till Madde, dock, för nu vet jag vad det är! Hon fick veta att jag har en inflammation i en liten muskel i knät och ibland trycker den mot en nerv så det gör extra ont. För behandling av foten fick jag tipset från andevärlden att använda kålomslag. Lät ju lite konstigt men jag googlade det när jag kom hem och det är inte konstigt alls! Man ska krossa fibrerna i vitkålsblad, med en mortel till exempel, innan man lägger kålbladet mot skadan och binder om med något. Kål driver ut vätska och är antiinflammatoriskt. Så jag ska använda det både på foten och knät (har inte börjat än, men i natt ska jag fixa omslag till båda).  Tack andevärlden för tipset!

Bildkälla: Kreg Steppe, flickr.com

Jag har börjat följa Gordana Biernats blogg på allas.se (här finns den) och ibland köper jag tidningen allas och där skriver hon varje vecka. Hon har många intressanta och spännande tankar! I nummer 48 av tidningen skriver hon om att våga testa nya grepp mot fysisk smärta. Jag kan inte återge hela texten, förstås, men jag tänker citera några av de saker hon skriver om att hantera smärta. Texten inom citationstecken är Gordanas ord. “Jag tror att i stället för att fly smärtan genom att konstant bedöva den med smärtstillande kan det kanske vara en idé att till exempel under en meditation fråga: ‘Kära kropp, vad försöker du säga till mig? Vad är ditt budskap? Vad vill du att jag ska se och förändra?’ Och sedan med ett öppet sinne lyssna på svaren…” Hon berättar om en vän som har levt med en reumatisk sjukdom sedan hon var 11 år och haft väldigt mycket smärta. Vännen mål i livet blev att försöka döva smärtan med smärtstillande medicin. Till slut tog vännen mod till sig, stannade upp och ställde följande frågor till sig själv: ‘Vad behöver jag lära mig här? Vad är det min kropp vill säga till mig? Vad vill min själ att jag hör?’ “Vad hon hörde var att livet inte är ett slagfält. Vad hennes kropp längtade efter var inte mera kamp och medicin utan mera kärlek och omtanke.” Vännen lade om kosten, lyssnade på när kroppen behövde vila, slutade leta fel hos sig själv och slutade jämföra sig med andra. Inom ett år var hon nästan helt smärtfri trots att sjukdomen finns kvar. Jätteintressant tycker jag! Det är säkert inte så lätt att genomföra, men kan kanske vara en väg som passar någon.

Bildkälla: Blondinrikard Fröberg, flickr.com

Igår var jag och slängde en del saker på återvinningen. Det mesta gick till brännbart, men några saker lämnade jag för återbruk. Jag älskar verkligen att rensa och slänga sånt jag inte behöver längre! För mig frigör det energi! Gamla saker som bara ligger och samlar damm, och som man vet att man inte behöver längre, är riktiga energitjuvar. Speciellt om de ligger så man ser dem ofta. Jag gjorde dessutom en liten rensning bland våra krukväxter. Egentligen tycker jag det är jobbigt att slänga växter, de får ju ligga i komposten och tyna bort och man kan liksom inte “avliva” dem som man kan med ett skadat djur till exempel. Knasig tanke, jag vet, men så är det för mig! Hur som, jag slängde några växter som blivit fula och som jag led över att se varje dag. Köpte några nya och gjorde fint i fönstren och det känns som bara en sån sak gav extra energi. Topp!

Ha det gott!

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke