Alla i samma fåra

0

Hej, svejs! Ojsan, nu blir det visst lördagsbloggande i stället för på söndag som jag brukar. Dessutom bloggar jag från telefonen eftersom vi fortfarande har stora problem med vårt internet. På telefon kan jag i alla fall välja att köra på 4G-surfen ifall vårt “router-internet” blir för långsamt. Troligen finns det fler brott på ledningen fast de inte hittat dem ännu. Det går lite sakta att knappa på telefon (som man ju som läsare inte märker av) och det lär nog bli en del stavfel. Bilder bryr jag mig inte om att lägga in idag, så det blir som det blir!

I veckan har jag funderat på det här med att alla ska passa in i den “normala” mallen. Eftersom jag jobbar i skolmiljö blir det här extra tydligt ibland. Jag vet att jag tänkte på det redan när mina egna barn var små också. Min äldre son läste ganska långsamt och då lades fokus på att han skulle öka läshastigheten. Jag tyckte det var viktigast att han förstod vad han läste men skolan höll inte riktigt med. Att han var lite långsam hela han togs ingen hänsyn till utan han skulle träna på att läsa (och göra andra saker) fortare.

Fallet med min son är ju ganska “enkelt” eller hur jag ska säga. Det finns så många barn, och vuxna, som kämpar med betydligt värre saker. Både i förra skolan jag jobbade i och där jag är nu, fanns/finns det barn med adhd och dessa barn åt/äter medicin för sin adhd. I båda fallen verkar barnen emellanåt vara illamående och ha ganska dålig aptit. Det känns så tokigt att de ska behöva ha det så för att kunna pressas in i den “normala” mallen. För äter de INTE medicinen blir de ofta okoncentrerade, stör de andra eleverna och kan inte följa med i undervisningen.

Skolan har helt enkelt inte nog med resurser för att möta dessa barn som inte passar in i mallen. Det behöver så klart inte vara adhd utan kan vara högkänslighet eller en massa andra saker. När jag skriver om det här vill jag påpeka att jag skriver ‘skolan’ och inte ‘läraren’ för jag anser att det är ett systemfel och inte enskilda personer som gör “fel”. De flesta lärare sliter som djur och jag är djupt imponerad över deras engagemang, tålamod och vilja att göra det bästa för varje elev. Men som det ser ut i skolan idag finns inte alltid möjligheten utan de MÅSTE försöka få in alla i normalmallen för att kunna bedriva någon som helst undervisning.

Tänk om alla kunde få vara som de är! De blyga får vara det, men de kunde få verktyg för att våga ta mer plats. Om de vill det och i sin egen takt. De som gärna syns och hörs får göra det men får också lära sig att lämna plats för andra. De som inte orkar en hel skoldag får möjlighet att vila. De som lär sig snabbt och lätt får svårare och mer utmanande uppgifter hela tiden. De som lär sig bäst genom att GÖRA saker får möjlighet till det. De som behöver röra på sig ofta kan göra det. Och så vidare, och så vidare…

Om ALLAS behov och unika egenskaper ska kunna tas till vara hela tiden skulle skolan behöva förändras i grunden. Jag hoppas verkligen det blir så i framtiden för det finns ju en anledning till att vi är olika. Vi behövs alla, med våra unika egenskaper, och det är förskräckligt om personer kvävs av att försöka passa in i en mall. Det går ju inte att säga till någon: ‘Var dig själv!’, och samtidigt visa att just den personens “själv” inte är helt okej. Nä, fram för olika, säger jag. Och gör om skolan så alla verkligen kan få vara som de är. Det är en otrolig resurs som riskerar att slösas bort när alla ska in i samma fåra.

Ha det gott!

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke