Att lyssna på sig själv

2

Hej, svejs! Vilken fantastiskt väder vi har idag! Strålande sol, nästan ingen vind och, enligt mig, perfekt temperatur omkring 20 grader. Jag tog en promenad strax efter åtta i morse och det var så otroligt vackert ute då. Så här när hösten närmar sig, upplever jag att det blir lugnare energier i naturen och det uppskattar jag. På promenaden träffade jag på en del fåglar och en ekorre som åt frukost i en gran. 🙂

Sen jag började jobba har jag glömt bort bloggen lite. Arbetet tar så mycket energi ifrån mig och vi har haft en del pyssel på helgerna så då har jag inte tagit mig tid till att skriva. Jag hade hoppats att jobbet skulle starta lite lugnt, men det drog verkligen igång i 180! Nu när det har gått ett par veckor börjar dock de nya rutinerna sätta sig (det är ofta förändringar från läsåret innan när höstterminen börjar), och det känns som det funkar lite bättre för mig nu än förut. Men trött blir jag, hur som.

Bildkälla: chispita_666, flickr.com

Jag har funderat lite på det här med att det är så svårt att sätta sig själv i första rummet. Eller i alla fall har jag svårt med det. För mig har det alltid känts viktigast att andra har det bra. Kanske en ädel egenskap men det gynnar verkligen inte MIG i längden. Det var säkert det som Madde såg när jag var hos henne (jag skrev om det besöket i mitt förra inlägg), och hon såg att jag har förminskat mig själv väldigt mycket genom åren. Det, i kombination med ett jobb som tar energi, tror jag är de bidragande orsakerna till min tilltagande energibrist under de senaste åren. Hur ska man kunna ha energi om man hela tiden talar om för sig själv, och omgivningen, att man inte är värd att ta hänsyn till?!

Det finns ett ganska nyligt exempel på hur det kan bli när jag inte sätter mig själv främst. För två helger sedan ville maken bjuda hit mågen och hans föräldrar på kräftfiske. Makens dotter kunde inte följa med av olika anledningar. Jag är väldigt osocial på helgerna och vill helst vara för mig själv för att kunna återta lite energi efter arbetsveckan, men trots det sa jag att det var okej om han bjöd hit dem. De kom fredag kväll och då blev det förstås middag och umgänge hela kvällen. De är alla väldigt trevliga och lättsamma och de hade husvagn med sig så det var bara mågen vi behövde härbärgera i huset. På lördag förmiddag åkte de allihop till ett ställe utanför Vadstena där fisket skulle äga rum. Jag är noll intresserad av det så jag stannade hemma och fick alltså i alla fall en lugn lördag eftermiddag/kväll. Söndag morgon åkte jag till deras fiskeställe och kollade hur mycket kräftor de fått och så var jag till mammas och pappas gravar och tittade till dem.

Bild lånad från landleyskok.se.

 

Frampå eftermiddagen kom hela gänget hit (makens bror och brorson var också med) och då var det utfodring av alla och sen kokades det kräftor för glatta livet. Inte förrän halv sex söndag kväll åkte gästerna hemåt och då var jag helt slut. För många är säkert en sån här grej en superhärlig helg, men för mig tar det energi på så många plan. Mitt sätt att hantera när en situation är jobbig är att tröstäta. Alltså åt jag lite för mycket av fel saker (socker, bland annat) under helgen och det resulterade sen i att min mage rasade fullständigt under veckan efter. Jag hade jätteont i magen och till och med feber en kväll. När jag var hos Madde sa hon att jag kan komma att får någon sjukdom i nedre delen av magen om jag inte börjar lyssna på mig själv, och det här kändes som en försmak av hur det kan bli…

Självklart gladde vi andra människor med, vad som för de var, ett äventyr och något de inte hade gjort förut men frågan är om det är värt priset? Ett bättre sätt att hantera situationen hade kanske varit att jag hade åkt iväg och tagit lite egensemester under den helgen. Om sen gästerna hade tyckt att jag var jättekonstig som inte ville vara hemma, spelar ju ingen som helst roll! Framför allt borde jag ha sagt nej från början och förklarat att det inte var okej för min del. Men eftersom jag fortfarande sitter fast i min vana att anpassa mig efter andras önskemål gjorde jag inte det. Där har jag ännu mycket att lära!

Som jag skrev i mitt förra inlägg behöver jag stärka mig själv och våga stå för hur jag vill ha det och sluta att vara andra till lags. Det kommer nog att krävas en hel del träning eftersom jag är så van vid att bortse från mig själv. När jag promenerade i morse tänkte jag på att jag vill kunna känna att varje dag är en bra dag, inte bara en del dagar här och där. Det får bli ett mål, helt enkelt!  Jag tänkte också på det Madde sa, när jag var hos henne, att varje människa har sin egen utveckling att göra när vi är här på jorden. Varje människa är unik och har sin alldeles egen resa att göra och vi ska aldrig, aldrig jämföra oss med andra. Min resa är bara min och din resa är bara din! Jag vet att jag MÅSTE börja lyssna på mig själv för att må bra och det kanske gäller för flera?

Ha det gott!

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

2 kommentarer

  1. Hej. När jag läste om trötthet, energi… kom jag att tänka på podden med:

    20 APRIL, 2018VIVI:

    SACRED FEMININE & RECLAIM YOUR PRIESTESSHOOD – I SAMTAL MED ULLIS KARLSSON OM DEN HELIGA FEMININA KRAFTEN OCH RESAN TILL RETREATET PÅ BALI
    Pod

    Det heliga feminina går igenom en transformation vilket handlar om att hedra den kvinnliga principen både inom det andliga och i livet. Vi pratar även om kundalinins betydelse och om att lyssna på våra kroppar.

Lämna en tanke