Hur en ny själ föds

2

Det jag ska blogga om idag har jag känt ett visst motstånd till att sätta på pränt. Anledningen till det är att det jag ska berätta om/citera låter som påhitt eller science fiction men för mig är det självklart att det är sant. När jag kände efter, längst inne i mig själv, insåg jag att min tvekan bottnade i en rädsla för att folk ska tycka att jag är helt stollig. Men så tänkte jag att är man inne på sitt 55:de levnadsår och fortfarande inte vågar stå för det man tror på, så är man väl inte mer än en liten… lort. Därför skriver jag, trots viss rädsla, om något som jag tycker är heeeelt fantastiskt. Om du som läser inte tror på Gud eller änglar har du kanske inte så stort utbyte av texten. Eller så läser du ändå, skrattar och slår dig för knäna, och säger: “Ja, jisses vilka stolliga människor det finns som kan tro på sånt där!” Det är helt okej om du tycker så!

Jag har nyligen läst ut Lorna Byrnes senaste bok: Angels at my Fingertips och jag har tidigare läst hennes andra böcker och skrivit om dem här i bloggen. Lorna är Irländska och hon har kunnat se änglar ända sedan hon var liten. Hon växte upp i en fattig familj och hade en rätt besvärlig uppväxt. Eftersom hon hela tiden såg och kommunicerade med änglar betedde hon sig frånvarande, och hennes föräldrar tog henne till en läkare. Han konstaterade att hon förmodligen var lite efterbliven och eftersom änglarna, om och om igen, talade om för Lorna att hon inte fick berätta att hon kunde se och höra dem, kunde hon inte förklara sitt annorlunda beteende. Änglarna talade om att det skulle bli ännu värre för henne om hon berättade om sina upplevelser och att hon förmodligen skulle hamna på en anstalt då. Så hon fortsatte att vara i sin värld och fick den mesta av sin utbildning av änglarna. I skolan ignorerade lärarna henne för det mesta, eller var elaka mot henne, och hon hade det tufft på grund av grav dyslexi. Inte förrän hennes första bok, Änglar i mitt hår, gavs ut 2008, fick omgivningen en förklaring till hennes sätt att vara.

I den senaste boken berättar hon, bland annat, om hur det går till när nya själar föds. När jag läste det stycket första gången blev jag helt fascinerad och jag läste om det fyra gånger på raken. Jag vill alltså dela med mig av det hon berättar om, trots att det kan låta fullkomligt uppåt väggarna! Lorna ser ju inte bara änglar utan hon har, vid flera tillfällen, träffat Gud (det är han som har gett henne i uppdrag att skriva böckerna). Ibland vill han visa henne saker och då “skickar han efter” hennes själ. Oftast är det Ärkeängel Mikael som kommer och tar med hennes själ till himlen. Så här beskriver Lorna själv hur det känns: “Han (Ärkeängel Mikael) knäböjde framför mig på ett knä och hans högra hand såg ut som den vilade mot marken, men ingen del av honom kan egentligen nudda jorden. Ingen ängel kan nudda jorden. Det var som en luftkudde mellan Ärkeängel Mikael och marken. Han sa: ‘Lorna, jag kommer att ta din själ. Gud vill prata med dig. Var inte rädd.’ Änglar omgav mig. De var som en filt. ‘Titta mig i ögonen, Lorna,’ sa Ärkeängel Mikael. Jag tittade in i hans ögon och i samma ögonblick sträckte han in sin vänstra hand i min kropp, och för en kort sekund tappade jag andan. I nästa stund kändes det som jag var fullkomligt ensam, men det var jag egentligen inte. Det var väldigt ljust. Allting var otroligt vitt och sen såg jag fler änglar.”

Jag vill påpeka att det jag återger från boken är MIN översättning, eftersom boken inte finns på svenska ännu. Jag kan alltså missa vissa nyanser i språket, men andemeningen kommer ju ändå med. De delar jag har översatt direkt från boken är omgivna av citationstecken (“).

När Ärkeängel Mikael hade hämtat Lornas själ, och hon såg allt det vita, kände hon hur någon rufsade om i hennes hår. Då förstod hon att Gud var där och han tog hennes hand och så gick de en bit. Det var som att Gud åkte på någonting men Lorna kunde inte se vad det var för det var så ljust. Efter en stund lyfte han upp Lorna i sitt knä och sa: “Lorna, jag tänker visa dig hur en själ föds.’ Gud var klädd i vitt ljus. Ett vitt ljus som är klarare och renare än något vitt du någonsin sett. När Gud lyfte sin hand flödade det ljus från hans fingrar. Delar av Guds ärmar täckte handflatorna, som de alltid har gjort. Han pratade med mig med en mild röst som en pappa skulle använda när han pratar med sitt barn och han sa: ‘Lorna, titta noga.’

När jag satt på hans knä, såg jag hur hans vänstra hand närmade sig hans bröstkorg. Bröstkorgen öppnade sig. Jag blev nästan förblindad. Det var svårt att se något, men sen såg jag hans hjärta. Det förflyttade sig framåt. Det var strålande och djupt rött. Från hjärtat kom det ljus som sköt iväg i alla riktningar. Gud förde sin hand in mot hjärtat och tog en liten, liten bit av det med sina fingertoppar. Han lade biten precis mitt i handflatan på sin vänstra hand, ovanpå ärmen som dolde handflatan och så andades han på den. Den började leva och växte till ett litet barn, Guds barn, och han höll i själen, på det lilla, lilla barnet. Sedan kom en ängel och ställde sig vid sidan av Gud. Strax efter sa Gud till ängeln: ‘Tag det här som är mitt barn.’ Ängeln böjde sig fram och lyfte, väldigt försiktigt, upp barnet av Gud.”

Ja, vad ska man säga! Det här är allt som Lorna skriver om just den här händelsen och jag blev i alla fall helt hänförd! Sedan började jag tänka ett steg längre. Om det nu är så här nya själar föds, och jag tror på det Lorna skriver, så har vi ju alla en liten, liten del av Gud i vår själ. Hur fantastiskt är inte det! Vilken potential vi alla besitter och vilken fantastisk gåva vi har fått! Jag kan själv ibland, som jag har skrivit om, ha lite svårt att uppskatta livet jag har. Men när jag läser den här beskrivningen känner jag mer att det finns en mening med att jag är här just nu. Att jag, liksom alla andra, verkligen har en uppgift att fylla.

Jag hoppas att fler än jag tycker det här är fantastiskt! Ha det gott alla!

 

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

2 kommentarer

  1. Agneta Sjöberg/ Tullinge on

    Fantastiskt! Tack för din översättning, går och väntar på denna bok i svensk översättning, men är lycklig över att få ta del av en liten del av den 💜 hälsningar Agneta Sjöberg

    • saharblevdetidag on

      Hej! Förlåt, jag har inte sett din kommentar tidigare (därför den inte blivit synlig här). Ja, det är fantastiska böcker! Hon har nyligen gett ut en ny bok, men den är nog inte översatt ännu. Tack för din kommentar! <3

Lämna en tanke