Viktuppgång

Hej, svejs! Har ni haft en positiv och glad vecka? Jag skrev i slutet på mitt inlägg förra söndagen att jag skulle försöka ha det och önskade er alla detsamma. Jag har lyckats sådär, måste jag erkänna, men jag har i alla fall inte varit ledsen eller nere. En ny strategi jag har är att försöka hålla mig neutral när jag känner att humöret inte är på topp. Funkar ganska bra faktiskt! Men jag vill hitta mer glädje i min vardag för allt flyter på så himla mycket bättre då. Det behöver jag jobba på! Måste erkänna att januari inte är min favoritmånad. Tycker den är så lång och trist efter alla “festligheter” i december och det blir så himla mycket vardag. Det är ju dock också en inställningsfråga och jag får jobba på det också, att få en annan inställning till januari helt enkelt. Ljuset är ju faktiskt på väg tillbaka!

När veckan nu har varit lite så där neutral, har jag inte funderat på så många saker. Det krävs en del tankeverksamhet för att uppehålla det neutrala så då blir det inte plats för en massa andra funderingar. Många av de funderingar jag har annars, hamnar i texterna här på bloggen så idag ekar det lite tomt i skallen. Men jag kan skriva om ett irritationsmoment jag har just nu. Det är att jag har gått upp i vikt igen. Jag vet att det inte är något att irritera sig över, men som jag skrev för ett tag sedan trivs jag inte så bra med min kropp när jag upplever att jag är lite för “fluffig”. Det här betyder inte att jag är överviktigt på nåt sätt utan det är mer den där känslan av att byxorna sitter åt och att jag upplever att magen är i vägen när jag böjer mig ner och sånt. För det är på magen viktuppgången har satt sig.

Jag önskar verkligen att jag inte vore så här, att jag inte brydde mig så mycket om det där lite extra fluffet. För det spelar ju liksom ingen roll. Jag är inte en sämre människa för att jag har det och det är inte så mycket att det är hälsofarligt. Men det sitter så hårt inpräntat i mig sen ungdomen att jag har svårt att komma förbi det. Ytterligare en sak jag skulle kunna jobba med när jag känner för det. Och orkar!

Det jag normalt gör, när jag känner av fluffet för mycket, är att jag börjar granska vad jag äter, skäller på mig själv för att jag inte motionerar tillräckligt mycket och funderar på hur jag ska gå tillväga för att få bort den oönskade vikten. Vilket oftast inte hjälper så mycket. Idag, innan jag skulle börja blogga, plockade jag fram Anthony Williams bok “Leverns okända kraft” och skummade igenom kapitlet om viktuppgång. Där blev jag påmind om att det här med viktuppgång är så oerhört mer komplicerat än att vi bara äter för mycket och motionerar för lite. Om vi går upp vikt eller inte har till stora delar att göra med hur överbelastad levern är. När den innehåller för mycket tungmetaller, DDT, andra bekämpningsmedel, lösningsmedel, plaster och industrikemikalier tar de upp väldigt mycket lagringsutrymme. Är levern sen, dessutom, belastad med virus och bakterier får den för mycket att bearbeta och kan inte jobba optimalt. Även för mycket adrenalin och kortisol belastar levern. Jag kan inte ta upp allt här, om hur det fungerar, utan jag rekommenderar verkligen att läsa hans bok om man vill veta mer.

Det jag började fundera på när jag läste, är om min viktuppgång kan ha att göra med de tillskott jag tar. Eller snarare inte tar just nu. I min blåbärssmoothie, som jag äter varje morgon, brukar jag ha i spirulina, juicat korngräspulver och dulse (en alg). De produkter som Anthony William rekommenderar har varit slut ett tag på den sidan där jag brukar beställa, så jag har använt liknande produkter av annat märke. Dulse har jag inte tagit alls. De här tillskotten hjälper alltså kroppen att rensa ut, framför allt, tungmetaller. Det jag har märkt, när jag inte har tagit dem, är att jag har fått tillbaka en del av de där klimakteriesvettningarna som avtog när jag började med tillskotten. Så min tanke nu blev att viktuppgången kanske har med det att göra. Att levern har jobbat sämre ett tag eftersom kroppen inte har avgiftats lika effektivt.

Bildkälla: lisaclarke, flickr.com

Nu har jag köpt dulse igen och spirulina av den sort han rekommenderar. Jag hade inte råd att köpa det juicade korngräspulvret just nu, så jag äter upp den andra sorten som jag har tills jag har fått lön. Under ledigheten har jag, självklart, ätit lite i överflöd. Det kan jag inte sticka under stol med. Någon chokladbit här och där, något litet glas vin (jag dricker nästan ingen alkohol alls nu för tiden) och lite mer fett än vanligt. Visst är det konstigt att det räknas som att man “unnar” sig saker när man egentligen gör något som är dåligt för kroppen. Knäppt ju! Levern reagerar dessutom så att den inte riktigt vågar släppa ifrån sig gifter och annat skräp, när vi äter på ett sätt som inte är optimalt för kroppen. Då fortsätter den att försöka lagra allt vilket gör att den har mindre utrymme och kapacitet att jobba maximalt. Den gör det för att skydda oss från allt elände vi har i kroppen! Skulle den bara släppa ut alla gifter på en gång skulle vi bli jättesjuka! Så den tar hand om oss så gott den kan och för mig känns det bra om jag kan äta på ett sätt så att den litar på mig och törs släppa ifrån sig alla gifter i en skonsam takt.

Det ska bli jätteintressant att se om mina svettningar kommer att avta nu och om fluffet minskar när jag börjar äta “rätt” kosttillskott igen. Jag vill också komma igång med träningen igen. Inte för viktens skull men för att stärka kroppen. När jag var ledig fick jag ont i ryggen och det tror jag beror på att jag var så mycket still och satt så mycket. Nu när jag har jobbat ett par veckor märker jag att ryggen är mindre ond så jag har väl börjat bygga upp de muskler igen som blev förslappade när jag var ledig. Efter bloggandet ska jag faktiskt göra ett litet träningsprogram och senare idag tänker jag även ta en promenad. Ser ut att bli en strålande vacker dag här! Hoppas solen lyser på dig också idag! Ha det gott!

Det är nog bara att vänta…

Hej, svejs! Vad skönt det känns att plocka bort julen nu. Väldigt färdig med den! Det enda tråkiga är att det blir så mörkt i alla fönster och utomhus. Vår lilla utomhusgran hade blåst omkull igår natt så den är nog också färdig med julen. Här ute på landet är det inget annat som lyser upp så det blir väldigt, väldigt mörkt ett tag. Men snart är ljuset tillbaka och det brukar gå rätt snabbt tycker jag. Jaha, första arbetsveckan gjord och den löpte på rätt bra. Verkar inte vara några större förändringar från förra terminen utan allt springer på som vanligt.

Jag har velat lite om vad jag ska skriva om idag. Har haft lite olika funderingar under veckan och inte riktigt kunnat bestämma mig. Jag kan känna det som att jag skriver om samma saker jämt och att det blir för lite variation. Men å andra sidan är det så mitt liv ser ut just nu och jag utgår från mig själv när jag skriver, så det kan kanske inte bli så mycket annat. Den som tycker det blir lite tjatigt får väl läsa en annan blogg! 😀 Så, ja, det får bli lite om attraktionslagen igen! Men med en lite annan vinkling, förhoppningsvis…

Bildkälla: Tim Geers, flickr.com

Som väl ingen, som brukar läsa här, har missat vill jag förändra mitt liv på flera punkter. Det går väl så där, kan man säga. Jag tycker jag gör allt det man “ska” men ändå händer ingenting. Det är som att jag fullkomligt sitter fast. Något tröttsamt emellanåt… Jag vet att jag brister i vissa punkter angående de saker som är bra att göra när man vill förändra någonting. Det är alldeles för lätt, för mig, att tappa fokus från hur jag verkligen vill att det ska vara till att falla in i tankar om “varför” där jag ältar hur synd det är om mig, typ. Inte mycket framåtrörelse i det!

För ganska länge sedan tipsade jag om en video av Teal Swan, som heter “Fuck the law of attraction” och förra helgen tittade jag på den igen. Den är fortfarande väldigt intressant. Det jag känner när jag lyssnar på det hon säger är att det kan verkligen vara jättesvårt att få attraktionslagen att fungera. Som jag uppfattar det har vi väldigt svårt att förstå omfattningen av lagen och hur den funkar på djupet. Fortfarande gäller att det vi sänder ut får vi mera av, alltså det vi håller upp framför “spegeln” är det som reflekteras tillbaka till oss. Den biten är inte så svår att förstå, men det som komplicerar det hela är att även vårat högre jag, som vi alltid står i kontakt med, också använder attraktionslagen. När vi sänder ut våra önskningar, uppfattar vårt högre jag dem, men där det befinner sig har det en mer total överblick över allt som pågår omkring oss. Det har en helt annan bild av vad som är bra för oss och gagnar oss i det långa loppet.

Bildkälla: svklimkin, flickr.com

Det som kan kännas hopplöst med attraktionslagen är just det som händer mig, när resultaten uteblir. Då känner jag att det är mitt fel och att jag inte klarar av att göra saker på rätt sätt. Vilket resulterar i dåligt samvete och självanklagelser (för mig i alla fall), vilket, i sin tur, gör mig mer negativ och då vibrerar jag på en låg frekvens som gör att jag drar till mig mer av negativiteten. Suck, helt enkelt! När saker och ting inte alls blir som man vill och man befinner sig på en plats där man egentligen inte vill vara, kan det vara så att ens högre jag har attraherat det åt en för att det är den absolut bästa platsen att vara på för tillfället. Trots att man känner det som att allting är fel är det egentligen det som gör att man hamnar alldeles rätt till slut! Som Teal säger (på ett ungefär): “Man kan vara säker på att det är rätt saker som händer just för att de händer! Allt är som det ska vara!”

Självklart ska man fortsätta att tänka på hur man vill ha sitt liv, men samtidigt behöver man vara fullständigt nöjd med “nuet” och ha tilltro till att allt blir som man önskar sig till slut. Svår bit tycker jag! Samtidigt lyfter det en liten tyngd från mina axlar för jag känner att jag behöver inte anstränga mig så förtvivlat mycket. Ingenting går fortare för det! Mitt liv ska vara så här just nu och jag får ha tilltro till att allt både är och blir som det ska vara. Jag har skrivit en lista på hur jag vill att allt ska vara och jag kommer att fortsätta att läsa den framför spegeln två gånger varje dag och jobba på att höja min frekvens till mer positivitet. Det är nog det jag kan göra, helt enkelt!

Bildkälla: Kreg Steppe, flickr.com

Precis i början av januari tänkte jag att jag skulle prova med att sätta upp konkreta mål för det här året och sätta slutdatum på dem. För så “ska” man ju göra om man vill få saker gjorda. Men då glömde jag, för ett ögonblick, att jag är en högkänslig person. Sånt funkar inte alls för mig. Som högkänslig funkar man ofta sämre under någon form av press. Det märks väldigt tydligt på jobbet för mig. När det riktigt kör ihop sig och jag behöver tänka ut en lösning snabbt, låser sig hjärnan helt och jag kan inte tänka alls. Jag måste få fundera i lugn och ro! Så att sätta ett slutdatum på saker som jag vill få gjorda är som att sätta en stor STOPP-skylt framför mig. Då gör jag absolut ingenting. Små, små steg, utan någon press, funkar bättre för mig. Så jag har suddat ut datumen jag skrev, för de hjälper inte mig ett dugg.

Som avslutning idag lägger jag in Teal Swans video om någon vill se den. Mycket intressant, som sagt. Hon säger också att det håller på att utformas en ny lag, i stället för attraktionslagen, som förhoppningsvis funkar bättre och är enklare för oss. När den träder i kraft säger hon dock inget om. Kanske dröjer flera hundra år! Vad vet jag? Hoppas alla får en härlig vecka med mycket positivitet och mycket glädje! Det ska jag satsa på tänkte jag. Ha det gott!

Inkontinens

Hej, svejs! God fortsättning på det nya året! Inte klarade jag att hålla mig vaken till 12 på nyårsafton utan slocknade vid 10 ungefär. Spelar ju inte så stor roll, nytt år blev det i alla fall. Jag fortsätter att vara lat här hemma, och gör inte så mycket. Känns verkligen som ledigheten har varit lång och det har varit jätteskönt att kunna sova mycket. Så förhoppningsvis har jag vilat upp mig inför den nya terminen. På tisdag börjar jag jobba och det blir en relativt lugn dag (hoppas jag…) för det är studiedag så bara fritids är öppet.

Jag fick lite dåligt samvete efter mitt förra inlägg. Där skrev jag om att jag inte var så nöjd med 2019 för att det inte hade blivit som jag hade tänkt. Det är sanning, i och för sig, men det kändes så negativt det jag skrev om. Onödigt att sprida negativitet! Så jag har funderat på vilka saker jag är tacksam över i stället och, framför allt, är jag väldigt tacksam för vår andliga grupp och de nya människor jag lärt känna under året. Vårt arbete i gruppen har lärt mig så mycket, både om mig själv och om andra saker. De människor jag har lärt känna i gruppen har blivit ovärderliga för mig faktiskt! Jag är, över huvud taget, väldigt tacksam för de vänner jag har i mitt liv. Min vänkrets är ganska liten men det är såna vänner som alltid finns där även om det, ibland, går ett tag mellan gångerna vi ses. Jag är också tacksam över alla de utvecklande och intressanta böcker jag har läst under året. Kanske främst Anthony Williams böcker som har gett mig ett helt nytt sätt att tänka omkring kosten och en helt ny kosthållning. Så där, det känns bättre! Tack 2019 för all kunskap jag fått!

Bildkälla: lisaclarke, flickr.com

Hör ni, nu måste vi prata lite om det här med inkontinens. Jag har inga stora problem med det, men har fått lite av en chock de två senaste dagarna. Jag är inte speciellt insatt i ämnet, mer än det man läser i veckotidningar och nån googling då och då. Det jag har förstått är att den variant jag, främst har, är trängningsinkontinens. Alltså då man blir så kissnödig att det känns som det är omöjligt att hålla sig. Vilket det också är ibland… Men det har också hänt att det har kommit några droppar i trosorna vid en hastig nysning eller så. Den varianten kallas ansträngningsinkontinens och man kan ha en kombination av båda. Om jag har fattat det hela rätt så går den senare varianten att operera men inte den första jag nämnde. Jag är extremt dålig på att göra knipövningar och har aldrig gjort dem regelbundet så det är väl kanske inte så bra.

Senaste halvåret har jag märkt att jag kan ha lite svårt att kissa ibland. Jag får liksom trycka på lite mer än vanligt och ibland är det som att jag inte kan få ut all urin. Jag googlade på det, men tyckte inte riktigt att de förklaring jag hittade stämmer in på mig. Men överaktiv blåsa har jag haft hela livet. När jag var liten hade jag ganska lätt för att få urinvägsinfektion och jag tror det bidrog till att jag blev noga med att gå och kissa ofta. Jag har, helt enkelt, vant min blåsa vid ganska täta tömningar. När jag ska iväg någonstans går jag alltså på toa betydligt fler gånger än vad jag egentligen skulle behöva. Det gör ju dessutom ingen större skillnad för jag är ändå kissnödig i stort sett så fort jag kommer in till stan, eller vart jag nu ska. Jag kan oftast hålla mig rätt länge ändå, men det är trist att känslan finns där och att jag alltid har ett visst fokus på blåsan.

Bildkälla: flickr.com, Hans Kylberg

Det som chockade mig igår och i morse, var att jag helt plötsligt bara kissade på mig! Inte så mycket men jag läckte alltså urin helt utan förvarning. Visserligen var jag kissnödig båda gångerna men inte så det kändes akut. Jag blev synnerligen förvånad för det har inte hänt förut. Som tur är känner jag absolut inte att jag skäms för det för jag vet att det är så otroligt många människor som har problem med inkontinens av olika slag. Men det krånglar ju till livet en del känner jag. Här hemma spelar det ingen roll, men jag får införskaffa inkontinensskydd tills jag börjar jobba. Självklart ska jag söka hjälp inom sjukvården också, men jag vet att det är en hel del väntetider där så det kan nog ta ett tag innan problemet är löst. Ja, ja jag är tacksam att jag bor i ett land där det finns hjälp att få i alla fall!

Som tur är har jag några gamla bindor kvar sen den tiden när jag fortfarande hade mens, så jag får använda dem när jag är ute och promenerar och sånt så länge. Jaha, nu är det väl bara att börja samla ihop sig inför vardagen igen och ta vara på de två sista lediga dagarna för den här gången. Ha det gott!

Snart nytt år!

Hej, svejs! Så där, då var julen avklarad för i år! Vi blev fem stycken här hos oss så det var en lugn julafton. På juldagen gjorde jag i princip ingenting och på annandagen kom sönerna hit. Då blev det paketöppning och julmat igen och härligt umgänge! Dagen efter var vi och hälsade på brorsan och hans döttrar och så åkte äldre sonen hem till Norrtälje igen. Och i kväll åker yngre sonen tillbaka till Malmö. All julmat är nu slut, möjligen ligger det nån liten sillbit och skramlar i nån burk, men annars är allt slut. Den maten jag gjorde till mig, nötkransen eller vad jag kallade den, blev bra men jag blev inte helt nöjd med kryddningen. Jag skar nog för stora bitar av grönsakerna också så den höll inte ihop så bra men annars kändes den festlig och lyxig. Så i morgon är väl allt tillbaka till det vanliga igen. Förutom att man får vara ledig ett tag till och att det blir nyår då förstås. Vi gör, som vanligt, ingenting på nyårsafton så den slipper man planera inför. Jag har ju grava problem, varje år, att hålla mig vaken till 12 (lyckas oftast inte)! 😀

Jag brukar aldrig göra någon sammanfattning av året som har gått och jag vet inte om jag vill sammanfatta 2019. Det blev absolut inte som jag hade tänkt mig och jag är inte alls nöjd med året. Eller det är väl en sanning med modifikation, vissa saker har självklart varit jättebra, men på det stora hela känns det lite sisådär. Jag har försökt att fokusera på hur jag vill att allt ska vara, men det har inte hjälpt och ingenting har ändrats på det sätt som jag har önskat. Genom vår andliga grupp har jag förstått en del saker som liksom ligger i vägen och det är det jag behöver jobba vidare på och få “undan”. Ibland är det nog så också att det inte riktigt är dags för saker att ske, även om man själv är otålig och vill se förändringen NU. Men tålamod är väl en dygd, antar jag!

Senaste dagarna har jag varit med om två lite märkliga saker. I förrgår kväll när jag låg och skulle somna (jag blundade alltså) såg jag en ganska liten rektangel med alldeles kritvitt ljus som lös väldigt starkt. Samtidigt kände jag ett tryck i öronen och så tror jag det var nåt ljud också, men det är jag inte riktig säker på. Allt var över på en sekund, men kändes väldigt märkligt. Den andra händelsen skedde utomhus och gjorde mig ganska förvånad. Jag har, på senaste året, blivit lite av en stensamlare. Ofta när jag är på promenad plockar jag upp stenar som jag tycker är fina. Helst ska de vara vita, dem tycker jag bäst om. Det finns en lite större sten som jag har tittat på under säkert ett par år, och tänkta att den där ska jag nog ta hem nån gång. Men när jag har lyft på den har det varit väldigt aktivitet av kryp under den så då har jag inte velat ta bort deras hem. Stenen har alltid legat på samma ställe, utan att flytta på sig (jag gissar att den väger ett par tre kilo kanske). I förrgår när jag var ute och promenerade och kom fram till ett ställe där stigen delar sig precis innan man kommer ut på en grusväg, så låg stenen där, mitt emellan stigarna! Det är ett par meter ifrån där den brukar ligga, och det här är inte en sten som bara rullar iväg så där, den är mer platt än rund. Jag vet inte alls hur den kan ha hamnat där, men jag stod och tittade på den en stund och tänkte att det kanske är dags att ta hem den nu. Men den är så pass tung att jag behöver något att bära den i och det hade jag inte då. Igår när jag passerade hade den frusit fast så jag får väl vänta lite och se om jag får loss den sen.

Jag funderade lite på vad stenen skulle kunna representera för mig, förutom att vara fin, och kom fram till att den kan stå för en ny grund att stå på. Något stabilt som går att bygga något nytt på. Jag hoppas jag kan få loss den, när det blir plusgrader igen (vilket jag tror det ska bli idag). Annars får jag väl ha tålamod med den också och ta loss den när det blivit vår! Vi får se!

Jag känner att jag inte hade så mycket att säga idag, utan det får räcka med de ord som har blivit skrivna nu. Hoppas ni alla får en trevlig nyårsafton och så önskar jag er så klart ett Gott Nytt År! Ha det gott!

2019-12-29 | Jag, Livet | Först att kommentera?

God Jul (och lite julmat)!

Hej, svejs! Idag tänker jag inte skriva så många ord. Här står det nämligen julstädning på agendan och det brukar ta ett tag… Vi är faktiskt ganska dåliga på att städa (få det gjort alltså) och när det närmar sig jul är det som att det gror igen lite extra för att vi lämnar städningen till själva julstädningen. Inte så smart kanske, men det är väldigt trevligt när det är klart! 😀 Inte har jag hittat juldukarna heller! Det är ett mysterium, men tack vare mammas dukar får vi nog ihop det ändå. Jul blir det ju hur som.

På senaste tiden har jag läst en alldeles vanlig, väldigt tjock, roman och inte någon upplysande eller utvecklande bok alls. Det har varit riktigt skönt och när den tog slut tog jag fram boken “Livet på jorden”, av Mike Dooley igen. Jag har inte läst ut den än men det blev bara något kapitel och sen kände jag att jag vill fortsätta på “romanlinjen” ett tag till. Dock stod det en så bra sak i boken (den är jättebra och jätteintressant egentligen) och det var att i stället för att använda ordet “måste”, kan man använda uttrycket “ha möjlighet att…”. Det ger lite perspektiv tycker jag. I stället för att jag måste jobba har jag möjlighet att jobba. I stället för att jag måste träna har jag möjlighet att träna. I stället för att jag måste handla har jag möjlighet att handla. Det är ju i samma linje med att tänka att man “kan” och “vill” i stället för “måste”. Blir så mycket mer positivt då!

Den här julen blir den första köttfria för mig och jag har klurat på vad jag ska äta i stället. Det är bara jag i familjen som utesluter kött så maten behöver bara passa mina smaklökar. Jag kommer nog att äta lite rökt lax och eventuellt någon sillbit, men jag är inte så jätteförtjust i sill så vi får se. Till vardags äter jag mest veganskt, men ibland kan det bli pyttelite ägg eller någon fiskbit. Mjölkprodukter äter jag dock inte alls. Så nu till jul har jag gjort vegobullar av bönor och ris. Väldigt enkla och jag använde receptet här nedan och kryddade med kryddpeppar, kryddnejlika och lite kanel. Hon som har gjort receptet har många andra bra recept på sin kanal. Förutom att jag fick dem lite för lösa så de blev som små pannbiffar i stället för bullar, smakar de riktigt bra. Jag kommer också att ha quornprinskorvar. De är rätt så goda, men de smakar så klart inte prinskorv. I skolan, till julbordet där, hade vi anammas vegoprins (de är veganska) och de var godare. Men jag vill inte äta så mycket sojaprodukter så det får bli quorn i stället (de innehåller ägg).

Sen ska jag göra en “nötkrans” som jag hittade på avantgardevegans youtubekanal. Han har också många bra recept! Jag hittade dock inte såna kastanjer som det ska vara i receptet så jag har köpt vattenkastanjer i stället. Jag kommer att ha paranötter, hasselnötter och eventuellt valnötter i. Ska bli riktigt spännande att prova! I stället för jansson kommer jag att gör en potatisgratäng med havregrädde, lök och massor med dill. Tror jag blir gott! Till efterrätt funderar jag på om jag ska göra en saffranskladdkaka med lingongrädde till, till de andra. Men jag har inte bestämt mig än, det kanske bara blir godis och frukt efter. Duger bra det med! Här nedan är receptet på nötkransen. En cup är 2,5 dl. I det skrivna receptet står det att man ska lägga en tranbärssås i botten på formen innan man lägger på de andra ingredienserna, men tittar man på filmen så serverar han såsen till. Så det kan man nog göra som man vill! Jag kanske äter med lingonsylt eller eventuellt egengjort äppelmos sötat med honung. Får se vad jag hinner!

God Jul allihopa! Hoppas ni får en lugn och skön jul som blir precis som ni vill ha den! Ha det gott!

2019-12-22 | Jag, Kost | Först att kommentera?

Tiden och maten

Hej, svejs! Måste börja med ett stort FÖRLÅT igen! Jag såg nu att jag har missat tre kommentarer på mitt förra inlägg. Tycker det är så pinsamt när jag inte godkänner och svarar på dem. Förut fick jag en liten pling på mejlen när det fanns en kommentar att godkänna, men så är det inte längre och jag har inte vant mig vid det så jag glömmer kolla. Förlåt, förlåt! Jag ska bättra mig!

Jaha, nu är tredje ljuset tänt. Vad fort december springer fram! Och likadant är det varje år tycker jag, eller det är väl till och med så att tiden går fortare och fortare. Igår var jag och handlade några julklappar till sönerna så julklappsköpen är jag nästan klar med nu. Det blir nog en ganska lugn julafton här och jag har en känsla av att vi kanske bara blir tre stycken. Absolut max fem i alla fall. Inte mig emot, då blir det lite lagom matfixande och sånt. Mina söner är hos sin pappas familj på julafton och kommer hit på juldagen. För tre, fyra år sedan minns jag att jag var så less på allt med julfirandet och att det inte var som jag egentligen ville ha det. Det var medans mamma levde och jag hade velat göra julen på ett annat sätt. Men nu är det en annan tid och i år ser jag fram emot julen och jag försöker frammana julkänsla i alla förberedelser.

Jag satte ju “tiden” som rubrik idag och jag har funderat lite på det här med tid. Vi ser tiden som linjär men så är den egentligen inte. Den är mer som staplad på en pinne i olika lager liksom. Så allt som någonsin hänt och allt som någonsin kommer att hända finns där redan och händer samtidigt. Det här har jag jättesvårt att greppa och förstå! Hur sjutton kan det fungera? Men det gör det tydligen och en sak som är bra med det är att då kan man läka ut situationer och trauman som har hänt tidigare i livet. Även sånt som har hänt långt tillbaka i ens släkt, eller sånt som hänt i ett tidigare liv. Jag är väldigt intresserad av kost och hälsa och vill gärna själv äta så nyttigt som möjligt. Jag har funderat på vad det här kan bero på och genom möten i andliga gruppen tror jag att jag börjar få en förståelse för vad det beror på.

När jag, vid något tillfällen, nämnde att min mamma var undernärd när hon var liten, sa Pia att det säkerligen påverkar min syn på mat och näring. Min släkt är från Norrland (pappa från Arjeplog och mamma från en by ett par mil från Skellefteå), och jag tror att levnadsvillkoren var ganska tuffa där emellanåt. Speciellt matmässigt. De hade säkert oftast mat på bordet, men det var nog inte alltid så mycket näring i den. Mycket mjölmat och inte speciellt mycket grönsaker. Bär har det ju alltid funnits gott om där uppe och det var säkert bären som gav dem de vitaminer de behövde. Möjligen är det så att jag försöker läka ut de umbäranden som min släkt har haft, näringsmässigt, genom att äta så bra och näringsriktigt som möjligt. Jag har länge, länge (nästan utan att jag har varit medveten om det) letat efter det optimala sättet att äta för att ge min kropp den bästa näringen. När jag läste Anthony Williams böcker kände jag att jag hade hittat, det jag tror på, är det nyttigaste sättet att äta. Så jag hoppas på att jag hjälper mina förfäder genom att ställa om min kost. Riktigt hur det går till vet jag inte, men jag tror på att de har nytta av det! 😀

Bildkälla: lisaclarke, flickr.com

Det får bli lite kort bloggande idag, för jag tror de flesta har annat att göra just nu, än att läsa bloggar! 😀 Själv ska jag ta en promenad nu och sen ska jag byta till julgardiner i köket. Och försöka hitta var jag har lagt alla juldukar! Jag fattar inte vad jag gjorde efter förra julen för jag hittar dem inte. Mycket märkligt! Jag har dock hittat några av mammas dukar så jag får väl ta dem om inte mina vanliga dyker upp. Jag avslutar med en jullåt som jag tycker är väldigt bra. Den är kanske lite beklämmande, och jag hoppas inte det är så här hos så många, men jag gillar den i alla fall. Ha det gott!

2019-12-15 | Livet | Först att kommentera?

Respektera gränser

Hej, svejs! När jag gick ner hit till köket nu på morgonen, tänkte jag på hur olika vi människor är. Jag vill börja min morgon väldigt lugnt med inte så mycket ljus tänt, absolut ingen radio och lite långsamt. Definitivt stearinljus tända när jag sätter mig med min frukost. Han jag bor med, däremot, tänder precis alla lampor som finns och har inget behov alls av lugn och ro. Allt ska gå undan och eftersom han hör lite illa, blir det gärna att han bullrar rätt mycket i det han gör. Tur att vi nästan alltid går upp olika tider! Mina mornar ser alltid ut likadant, oavsett om det är helg eller vardag, men på helgerna går jag förstås upp lite senare än annars. Tyvärr behöver jag bullra lite grand eftersom jag juicar selleri och mixar blåbärssmoothien, men båda går, som tur är, rätt snabbt att göra.

Bildkälla: svklimkin, flickr.com

I veckan råkade jag ut för en sak som fick mig att tänka på hur viktigt det är att respektera att alla människor tycker om olika saker och har olika referensramar. Jag har tidigare skrivit om att jag inte är en “kramig” människa. Självklart kramas jag med familjemedlemmar och nära vänner och när jag märker att någon verkligen behöver en kram, men annars försöker jag undvika att göra det. Att kramas med människor som jag inte träffar så ofta och inte känner så väl, känns bara konstigt för mig. Kramar anses ju väldigt “nyttigt” och ska ha en massa hälsofördelar. Så är det säkert för de flesta, men jag fungerar inte så. Kramar ska göra så att det utsöndras oxytocin i kroppen. Oxytocin kallas “må bra hormon” och det är, bland annat, viktigt vid amning och anknytning mellan mamma och barn.

Hos mig fungerar inte den utsöndringen så bra. En kram ger mig helt enkelt inte den där duschen av välbefinnande som det är meningen att den ska göra. Jag upplever det lite som att jag har ett skal utanpå kroppen som gör att jag liksom inte känner beröringen på “rätt sätt”. Det går säkert att träna upp den här förmågan och förbättra oxytocinutsöndringen, men jag har inte gjort det än så länge i alla fall. För min egen del tycker jag inte att det spelar så stor roll, men jag kan ha lite dåligt samvete gentemot mina barn ibland. Jag gav dem kanske inte all närhet de behövde när de var små (de bodde mest hos mig från det de var 3 och 5 år och vi separerade). Känner att jag nog behöver prata med dem om det vid tillfälle.

Bildkälla: Laurel Harvey, flickr.com

Hur som, i veckan här fick jag en hård kram av en person som jag absolut inte vill kramas med. Vi känner inte varandra speciellt väl och har bara en arbetsmässig relation. Jag insåg att personen i fråga tänkte kramas och jag försökte backa undan, men det gick inte. Självklart borde jag ha sagt något också men jag blev lite överrumplad och kom mig inte för. Jag kan dessutom känna mig lite konstig ibland eftersom man ju SKA tycka om att kramas. Som jag upplevde det, gjorde personen i fråga det bara för sin egen skull, utan att fundera på om det var okej för mig eller inte. Kändes inte bra någonstans för mig och det störde mig hela resten av dagen. Både att det hände och att jag inte sa ifrån ordentligt.

Jag tycker det är jätteviktigt att inte stövla på, in i andras personliga utrymme, utan att försöka läsa av om det är okej eller inte. Här i norden har vi ganska stora personliga utrymmen eftersom vi aldrig har varit speciellt tättbefolkade. Det är ju helt annorlunda i många andra länder. Speciellt viktigt tycker jag det är när det gäller barn. Man ska verkligen aldrig tvinga dem att krama någon de inte vill kramas med. Många barn kramas gärna, men absolut inte alla. Jag har inte speciellt mycket närkontakt med barnen i skolan, men jag kan lägga en hand på deras ryggar eller om deras axlar om jag är i närheten och ska fylla på någon mat eller så eller pratar med dem. De allra flesta reagerar inte på det, men det har hänt att något barn liksom försöker skaka av sig mina händer. Då släpper jag omedelbart, för då känns det ju inte okej för den individen. Den gränsen känns jätteviktig för mig att respektera!

Bildkälla: Peter Harrison, flickr.com

Ja, så är det för mig! Lite konstigt kanske men nån ska ju vara på det sättet också! 😀 Jag brukar tänka att jag kanske har valt att vara på det sättet i det här livet eftersom det ger mig erfarenheter som mitt högre jag tycker jag behöver. Eller så ska jag lära mig hur jag river ner mitt försvar (för jag tror det kan vara ett försvar för någonting). Så länge jag är här på jorden behöver jag, så klart, kunna umgås med människor på ett bra sätt. Det kommer man liksom inte undan. Senaste mötet i andliga gruppen (när det bara var Pia och jag) pratade vi om hur hon och jag hanterar att vara här på jorden. Vi konstaterade att ingen av oss egentligen vill vara här. Låter hemskt att skriva så, men jag gör det i alla fall, för så är det för oss. Hon hanterar det genom att omge sig med mycket människor och jag genom att dra mig undan människor. Kanske hennes sätt är bättre? Jag vet inte riktigt faktiskt. Skulle kännas jättejobbigt men vore nog nyttigt också. Fast lagom är väl alltid bäst?! Tål att funderas på!

Alltså det finns väl inget dåligt väder, bara dåliga kläder, men idag är det faktiskt ganska dåligt väder här. Min tanke var att promenera efter bloggandet, men det vete fasen om jag gör. Ett par plusgrader och iskallt regn. Får nog fundera på det också! 😀 Ha det gott!

Tips i förkylningstider

Hej, svejs! Idag började jag dagen med att skämmas lite för mig själv. Vi eldar med ved och när jag kom ner till köket nu på morgonen var det ca 17 grader här. -6 grader ute och ingen ved inne. Huset vi bor i är rätt stort, gammalt och dragigt och det kändes ganska kyligt. Så jag suckade och pustade en stund, tills jag kom att tänka på alla dem som inte ens har ett hus att vara i nu i kylan. Då skämdes jag! Det är ju faktiskt bara att hämta in ved från vedboden och tända upp i pannan så är det snart varmt igen. Så nu sitter jag här med en varm kopp te, en extra tröja, första adventsljuset tänt och känner stor tacksamhet i stället.

Den här veckan har jag haft många “varför”-funderingar omkring mitt liv. Tyvärr oftast inte så positiva tankar så jag har fått jobba med att stoppa dem. Som jag har skrivit många gånger; det blir bara som en rundgång med mer och mer negativt. Just “varför”-tankar leder liksom ingenstans heller utan blir oftast, i alla fall för mig, bara till självömkan. Inget som leder framåt direkt. Jag lyckades få mig själv att sluta tänka så och det gjorde genast att allt kändes mer positivt!

Nu börjar vi komma in i den riktiga högsäsongen för förkylningar och så småningom influensa också. Det är förvånansvärt många barn på skolan, som håller sig friska än så länge. En del feber och hosta men inte så jättemycket. Hur som är det ju skönt om man kan hålla sig så frisk det går och jag tänker dela med mig av lite tips som Anthony William har i sina böcker, och på sina sociala medier, om produkter som kan hjälpa till med det.

9 örter och tillskott som är bra för att hålla förkylningar borta

  • Zink (i form av flytande zinksulfat), dödar virus.
  • Kattklo (cat’s claw), dödar virus, bakterier och illasinnade mikroorganismer. Stärker immunförsvaret.
  • Te på nypon, ger c-vitamin av rätt sort som hjälper till att döda virus och bakterier.
  • C-vitamin, i form av Ester-C, hjälper till att mota bort virus och bakterier och stärker hela immunförsvaret. Speciellt stärks de mördarceller som jagar och förgör virus, bakterier, jäst, mögel och andra ovälkomna svampangrepp.
  • Citronmeliss, förutom att slå ut virus och bakterier hjälper den mot illamående, aptitlöshet och den lugnar även nervsystemet.
  • Sirap av fläderbär, ett av det effektivaste botemedlet mot virus och bakterieinfektioner. Kan avsevärt förkorta sjukdomstiden.
  • B12 i form adenosylkobalami och methylcobalamin. Skyddar nervsystemet och körtlar som försvagas av feber, virus och bakterier.
  • Te av pepparmynta, är milt och lugnande för nerver i tarmarna. Lindrar också huvudvärk.
  • Curcumin (som finns i gurkmeja). Minskar inflammationer, lindrar smärta och är bra mot hosta, halsont och problem i bihålorna. 

Man kan enkelt göra fläderbärssirap själv, om man råkar ha fläderbär i frysen eller det kanske går att få tag i torkade. På Anthony Williams blogg finns det ett recept med torkade fläderbär. Då tar man 2 dl torkade fläderbär till knappt 8 dl vatten. Vill man ha lite extra kryddor kan man låta en kanelstång, en stjärnanis och 1/4 tsk hel kryddnejlika koka med. Det kokar man i ca en timme tills det har tjocknat och reducerats till hälften. Sen silar man sirapen genom en sil, pressar ut all saft ur bären och tar bort de hela kryddorna. När sirapen har kallnat helt rör man i 2 dl honung (rå) och häller upp på burkar. För att hålla sig frisk kan man ta 1 msk/dag och om man vill bli frisk fort från en förkylning tar man 1 msk 3 gånger per dag. 

Det får nog räcka för idag! Inte så jättemånga ord, men det tog tid att översätta allt och hitta rätt benämningar. 🙂 Jag tänker faktiskt avsluta det här inlägget med två, ganska olika, låtar. Den ena har några år på nacken och den andra är väldigt ny. Båda är dock riktigt bra! Och jag tycker sångerskan i den den nedre videon har så vackra kläder. Nu ska jag, hör och häpna, ta och träna lite! Får bli ett kort träningspass så jag inte får alltför mycket träningsvärk! 😀 Skönt att få upp värmen lite och eftersom det är upptänt nu kommer det att finnas varmvatten tills jag tränat klart. Lyx! Ha det gott!

Olika åsikter

Hej, svejs! Lite glad just nu (för man måste ju glädja sig även åt de små sakerna)! Vann just 180 kr på en trisslott! Största vinsten jag har vunnit på en sån på många år. Väldigt praktiskt också eftersom lönen i stort sett är slut och jag får inte lön förrän på onsdag. Pengarna räcker nästan till fika med en kompis sen idag och lunch med en kollega i morgon. Nja, kanske inte riktigt men en bit i alla fall! Tack för det!

Jag läser några bloggar regelbundet och de har lite olika inriktning (mest om mat). En blogg handlar om lite allt möjligt, och hon som har bloggen är ganska intresserad av hudvård och smink. Inte mitt största intresse så de inläggen brukar jag bara skrolla igenom. Men för ett par, tre veckor sedan läste jag ett inlägg där hon skrev om nån produkt som man skulle ta invärtes och den skulle kunna förbättra huden. Hon skrev att när hon tar den produkten försvinner hennes psoriasis i hårbotten, men när hon slutar ta den kommer utslagen tillbaka. Då kunde jag inte låta blir att kommentera, för i mina ögon maskerar man bara problemen då. Jag tipsade om att läsa Anthony Williams böcker i stället så att hon skulle kunna bli av med utslagen “på riktigt”. Enligt honom beror psoriasis på att man har koppar och kvicksilver i levern som i kombination med Epstein-Barr viruset ger utslagen.

Hon själv svarade inte på kommentaren, men det blev ändå en liten diskussion mellan mig och en annan läsare som inte tyckte att man kan slänga ur sig såna påståenden om att man kan få hjälp genom att läsa en bok. Den personen tyckte att såna utsagor måste vara understödda av vetenskapliga bevis. Och så tyckte personen att det är illa om Anthony William tjänar pengar på att påstå såna saker. Så klart tjänar han pengar på sina böcker, det är helt sant, men vill man läsa dem utan att köpa kan man låna på biblioteket. I min sista kommentar skrev jag att om man ska prata om pengar så vill jag inte veta hur mycket läkemedelsindustrin drar in varje år. Det blev ingen hetsig ordväxling och ingen skrev något elakt om den andra (kors i taket på sociala medier 🙂 ), men det märktes ändå att vi hade totalt olika åsikter inom det här området.

Jag har förstått att väldigt många människor har svårt att tro på det som står i hans böcker eftersom det han skriver inte har några vetenskapliga bevis och att han själv inte är läkare. En del tycker det är direkt fånigt att han påstår att han får informationen från Anden för då går det ju inte att tro på att det är sant. Jag kan förstå det för alla är självklart inte andligt intresserade eller tror på att det finns något mer än det vi ser och kan ta på. Min yngre son frågade, när jag berättade lite om vad han skriver i böckerna, var han får informationen ifrån. När jag svarade att han får den andligt, sa sonen att då hittar han bara på det han skriven. Men han hittar på väldigt bra, måste jag säga, för tusentals människor blir hjälpta av det han “hittar på” i sina böcker! 😀

Själv har jag lite svårt att förstå den här övertron på vetenskapliga bevis. Jag ser det som så att nästan vad som helst går att bevisa vetenskapligt om någon betalar tillräckligt bra. Givetvis är vetenskap viktigt, den behövs för att vi ska kunna lära oss mer och gå framåt, men jag tror man ska vara lite försiktig med att blint lita på vad som påstås vara sant och rätt och riktigt. På samma sätt som man ska vara försiktig med att lita blint på alla som säger att de får andlig vägledning och har kunskaper vi vanliga dödliga inte har (eller i alla fall inte kan plocka fram). För mig känns det som det allra bästa vore om man kunde kombinera de båda världarna!

Bildkälla: lisaclarke, flickr.com

När det gäller informationen i Anthony Williams böcker tycker jag de är superintressanta för att han, samtidigt som han förklarar vad olika sjukdomstillstånd beror på, berättar hur man kan läka ut dem via kosten. Man behöver inte köpa en massa konstiga preparat utan man kan äta sig till bättre hälsa. Visserligen rekommenderar han vissa kosttillskott, men de behöver man ju inte ta om man inte vill. Det går bra att börja bara med att ändra kosten. Gör man sen det ett tag och inte känner någon skillnad alls, kan man återgå till att äta som man gjorde innan. Märker man att man blir bättre kanske man vill ta reda på mer och fördjupa sig i det han skriver.

För mig känns det som ett mycket bättre sätt att bli frisk på än att gå till en läkare som skriver ut något piller (om läkaren ens vet vad man lider av) som man ska ta flera gånger om dagen. Man kanske blir bättre av pillren men samtidigt har man inte en aning om av de kan ställa till för andra problem i kroppen. Som man i sin tur sen kanske måste ta en annan sorts piller för att bli frisk från. Vilket läkemedelsindustrin, så klart, klappar i händerna åt. Jag tror inte att den industrin har något intresse alls av att göra oss friska för då skulle vi ju sluta köpa deras mediciner. De försöker i stället göra det normalt att alltid ta ett piller, så fort man han något litet symtom. Titta bara på hur mycket reklam det görs för receptfria läkemedel.

Jo, då, så klart finns det mediciner som är livsviktiga för många, men jag tror att det kan finnas (notera att jag skriver kan finnas) möjlighet till hälsa på annat sätt än att ta mediciner. Tyvärr har nog oftast inte läkare kunskaper om detta utan den informationen får man leta reda på själv. Vilket inte alltid är så lätt, för det är verkligen en djungel där ute, med preparat och alla möjliga gurus som vill få oss att köpa deras grejor och utnyttja deras tjänster. Supersvårt att veta vad som är bra och vad som är skräp, helt enkelt! Är man sen väldigt dålig, kanske helt utmattad, har man troligtvis inte alls orken att försöka hitta informationen eller ens läsa den man hittar. Så jag har full förståelse för att det, ibland, är enklast att ta de tabletter som läkaren rekommenderar. Vet ni, förresten, att i USA (vet inte om det är så här i Sverige), håller läkemedelstillverkare i vissa utbildningar för läkare. Läs den meningen igen! Känns inte rätt någonstans för mig! Jag garanterar att läkare även får betalt av företagen för att “prångla ut” deras mediciner.

Bildkälla: Tim Geers, flickr.com

Det här inlägget spårade iväg lite och blev något annorlunda än vad jag hade tänkt från början, men orden får stå kvar för det var kanske det som skulle skrivas. Min önskan, är väl helt enkelt, att så många som möjligt kan få bli friska från sina symptom och sjukdomar. Hur det sen går till är kanske inte det viktigaste. Jag tycker dock det är tråkigt när någon liksom bara stänger dörren för andra möjligheter än det man själv tror på (gäller givetvis mig själv också). Tänk om man missar information som kan vara till nytta för en bara för att man “inte tror på det där”. Jättesynd ju!

Så idag avslutar jag med “Bättre hälsa åt folket!” och önskar er alla en skön söndag och en härlig vecka. Ha det gott!

Att lära sig om sig själv

Hej, svejs! Vet ni, nu tycker jag att det börjar kännas lite bättre med humöret. Känner mig inte alls lika dyster och negativ längre och det finns, på nåt sätt, mer utrymme i huvudet för andra tankar än bara de där tråkiga. Det hela vände efter mötet i andliga gruppen i söndags. Som jag skrev har vi gjort om upplägget lite och i söndags var det mer som en diskussionsgrupp där vi pratar omkring, och reflekterar över, vissa saker. Det slumpade sig så att det bara blev jag och Pia som var där och det kändes ju väldigt lyxigt för mig! Blev nästan som en egen rådgivning även om Pia själv var med i reflektionerna och fick egna aha-upplevelser.

Innan mötet (och alla möten vi har haft) får Pia, nästan som ett färdigt program, från “kosmos” om vad vi ska ta upp och träna på. Till mötet i söndags hade hon fått till sig att vi skulle reflektera över motstånd. Alltså situationer/händelser/personer vi känner motstånd inför och även varför vi känner motstånd i vissa lägen. Det var jätteintressant! Som ett ganska enkelt exempel så känner jag, sen en tid tillbaka, motstånd inför att träna. Jag har funderat över vari motståndet ligger och jag har kommit fram till att jag vill göra andra saker med min tid. Även om jag vet att träningen är jättebra för mig vill jag ha tiden till andra grejor. Sen kanske jag inte alltid gör de där sakerna jag har tänkt, men det är i alla fall det som är orsaken till att jag hoppa över träningen.

Bildkälla: Georgie Pauwels, flickr.com

Så både hon och jag hittade anledningar till saker vi känner motstånd inför och vi blev förvånade över en del saker som dök upp. Pia märkte att hon fick hugg i magen, på ett visst ställe, när hon reflekterade inför en viss person som hon känner motstånd mot. Måste berätta om vad Pia berättade vid ett annat möte. Hon har haft problem ibland med sin mage, genom livet, och vid ett tillfälle fick hon veta att hon, i ett tidigare liv, fick magen uppskuren, tarmarna urtagna och sen magen fylld med sten. Inte konstigt att magen bråkar ibland! Även om vi inte minns sånt medvetet, så minns kroppen den upplevelsen. Om man har något lite annorlunda födelsemärke, eller annat märke på kroppen, kan det vara minnen från en händelse i ett tidigare liv. Ett ärr från en skada till exempel. Min yngre son har ett väldigt märkligt “märke” på huvudet. Det är rött, avlångt, hårlöst och knottrigt och när man tar på det känns det nästan som gummi. Läkarna säger att det ser “ofarligt” ut men de kan inte förklara vad det är. Jag är helt säker på att det är ett minne från ett tidigare liv. Han själv tror dock inte alls på sånt så han är helt ointresserad av att ta reda på vad det kan vara. Synd tycker jag som är nyfiken! 😀

I och med mötet i söndags har jag vågat plocka upp några tankar i ljuset, lite som jag skrev om för ett tag sedan att man ibland behöver titta på sina egna “värsta” tankar, och det har varit nyttigt. Jag har insett vissa rädslor jag har och bara det att man vågar erkänna sånt kan göra stor skillnad. Under de veckor när jag kände mig ganska nere upplevde jag det som att jag stod still och nästan satt fast i gegga, men nu känner jag en liten framåtrörelse igen. Alltså, den här resan jag är på nu, är så himla intressant! Som jag har skrivit många gånger, tycker jag det går alldeles för långsamt ( 😉 ), men det är nog för att jag har mycket jag behöver lära mig om mig själv.

Bildkälla: elizaIO, flickr.com

På tal om motstånd så tänkte jag på en annan sak som jag har skrivit om tidigare (mycket “jag har skrivit om tidigare” idag 😀 ). Det här med “när det är lätt, så är det rätt”. De här sakerna som man kanske vill göra, men inte kommer någon vart med. Hur man än vänder och vrider på saken så står man still och ingenting fungerar. Då tror jag man ska stanna upp och ta sig en funderare. Om man verkligen är inne på sin optimala väg. Ingenting man gör är ju “fel”, för allting får man erfarenheter av, men man kanske behöver reflektera över om man vill fortsätta att stånga sig blodig när allt går emot en. När man aldrig får tag i rätt person när man ska ringa och fråga om nåt, man får inte svar på mejlen man skickar, den där saken man ville köpa tycks aldrig komma hem i affären eller på nätet, man får alltid förhinder när man ska iväg på en viss grej, vännen man vill träffa kan aldrig när man hör av sig och så vidare. Då tror jag Universum vill säga oss något och vi behöver ta oss en funderare på om det verkligen är det rätta för oss.

Nähä, nu tog det stopp med ord! Verkar som det är färdigskrivet för idag. Just nu är det faktiskt rätt fint väder här. Inte så där grått, mulet och blött som det har varit under veckan, utan nästan så solen tittar fram lite. Så jag ska passa på att ta en promenad. Får väl duga som träning idag! 😉 Ha det gott!

2019-11-17 | Jag, Livet | Först att kommentera?