Tiden och maten

Hej, svejs! Måste börja med ett stort FÖRLÅT igen! Jag såg nu att jag har missat tre kommentarer på mitt förra inlägg. Tycker det är så pinsamt när jag inte godkänner och svarar på dem. Förut fick jag en liten pling på mejlen när det fanns en kommentar att godkänna, men så är det inte längre och jag har inte vant mig vid det så jag glömmer kolla. Förlåt, förlåt! Jag ska bättra mig!

Jaha, nu är tredje ljuset tänt. Vad fort december springer fram! Och likadant är det varje år tycker jag, eller det är väl till och med så att tiden går fortare och fortare. Igår var jag och handlade några julklappar till sönerna så julklappsköpen är jag nästan klar med nu. Det blir nog en ganska lugn julafton här och jag har en känsla av att vi kanske bara blir tre stycken. Absolut max fem i alla fall. Inte mig emot, då blir det lite lagom matfixande och sånt. Mina söner är hos sin pappas familj på julafton och kommer hit på juldagen. För tre, fyra år sedan minns jag att jag var så less på allt med julfirandet och att det inte var som jag egentligen ville ha det. Det var medans mamma levde och jag hade velat göra julen på ett annat sätt. Men nu är det en annan tid och i år ser jag fram emot julen och jag försöker frammana julkänsla i alla förberedelser.

Jag satte ju “tiden” som rubrik idag och jag har funderat lite på det här med tid. Vi ser tiden som linjär men så är den egentligen inte. Den är mer som staplad på en pinne i olika lager liksom. Så allt som någonsin hänt och allt som någonsin kommer att hända finns där redan och händer samtidigt. Det här har jag jättesvårt att greppa och förstå! Hur sjutton kan det fungera? Men det gör det tydligen och en sak som är bra med det är att då kan man läka ut situationer och trauman som har hänt tidigare i livet. Även sånt som har hänt långt tillbaka i ens släkt, eller sånt som hänt i ett tidigare liv. Jag är väldigt intresserad av kost och hälsa och vill gärna själv äta så nyttigt som möjligt. Jag har funderat på vad det här kan bero på och genom möten i andliga gruppen tror jag att jag börjar få en förståelse för vad det beror på.

När jag, vid något tillfällen, nämnde att min mamma var undernärd när hon var liten, sa Pia att det säkerligen påverkar min syn på mat och näring. Min släkt är från Norrland (pappa från Arjeplog och mamma från en by ett par mil från Skellefteå), och jag tror att levnadsvillkoren var ganska tuffa där emellanåt. Speciellt matmässigt. De hade säkert oftast mat på bordet, men det var nog inte alltid så mycket näring i den. Mycket mjölmat och inte speciellt mycket grönsaker. Bär har det ju alltid funnits gott om där uppe och det var säkert bären som gav dem de vitaminer de behövde. Möjligen är det så att jag försöker läka ut de umbäranden som min släkt har haft, näringsmässigt, genom att äta så bra och näringsriktigt som möjligt. Jag har länge, länge (nästan utan att jag har varit medveten om det) letat efter det optimala sättet att äta för att ge min kropp den bästa näringen. När jag läste Anthony Williams böcker kände jag att jag hade hittat, det jag tror på, är det nyttigaste sättet att äta. Så jag hoppas på att jag hjälper mina förfäder genom att ställa om min kost. Riktigt hur det går till vet jag inte, men jag tror på att de har nytta av det! 😀

Bildkälla: lisaclarke, flickr.com

Det får bli lite kort bloggande idag, för jag tror de flesta har annat att göra just nu, än att läsa bloggar! 😀 Själv ska jag ta en promenad nu och sen ska jag byta till julgardiner i köket. Och försöka hitta var jag har lagt alla juldukar! Jag fattar inte vad jag gjorde efter förra julen för jag hittar dem inte. Mycket märkligt! Jag har dock hittat några av mammas dukar så jag får väl ta dem om inte mina vanliga dyker upp. Jag avslutar med en jullåt som jag tycker är väldigt bra. Den är kanske lite beklämmande, och jag hoppas inte det är så här hos så många, men jag gillar den i alla fall. Ha det gott!

2019-12-15 | Livet | Först att kommentera?

Respektera gränser

Hej, svejs! När jag gick ner hit till köket nu på morgonen, tänkte jag på hur olika vi människor är. Jag vill börja min morgon väldigt lugnt med inte så mycket ljus tänt, absolut ingen radio och lite långsamt. Definitivt stearinljus tända när jag sätter mig med min frukost. Han jag bor med, däremot, tänder precis alla lampor som finns och har inget behov alls av lugn och ro. Allt ska gå undan och eftersom han hör lite illa, blir det gärna att han bullrar rätt mycket i det han gör. Tur att vi nästan alltid går upp olika tider! Mina mornar ser alltid ut likadant, oavsett om det är helg eller vardag, men på helgerna går jag förstås upp lite senare än annars. Tyvärr behöver jag bullra lite grand eftersom jag juicar selleri och mixar blåbärssmoothien, men båda går, som tur är, rätt snabbt att göra.

Bildkälla: svklimkin, flickr.com

I veckan råkade jag ut för en sak som fick mig att tänka på hur viktigt det är att respektera att alla människor tycker om olika saker och har olika referensramar. Jag har tidigare skrivit om att jag inte är en “kramig” människa. Självklart kramas jag med familjemedlemmar och nära vänner och när jag märker att någon verkligen behöver en kram, men annars försöker jag undvika att göra det. Att kramas med människor som jag inte träffar så ofta och inte känner så väl, känns bara konstigt för mig. Kramar anses ju väldigt “nyttigt” och ska ha en massa hälsofördelar. Så är det säkert för de flesta, men jag fungerar inte så. Kramar ska göra så att det utsöndras oxytocin i kroppen. Oxytocin kallas “må bra hormon” och det är, bland annat, viktigt vid amning och anknytning mellan mamma och barn.

Hos mig fungerar inte den utsöndringen så bra. En kram ger mig helt enkelt inte den där duschen av välbefinnande som det är meningen att den ska göra. Jag upplever det lite som att jag har ett skal utanpå kroppen som gör att jag liksom inte känner beröringen på “rätt sätt”. Det går säkert att träna upp den här förmågan och förbättra oxytocinutsöndringen, men jag har inte gjort det än så länge i alla fall. För min egen del tycker jag inte att det spelar så stor roll, men jag kan ha lite dåligt samvete gentemot mina barn ibland. Jag gav dem kanske inte all närhet de behövde när de var små (de bodde mest hos mig från det de var 3 och 5 år och vi separerade). Känner att jag nog behöver prata med dem om det vid tillfälle.

Bildkälla: Laurel Harvey, flickr.com

Hur som, i veckan här fick jag en hård kram av en person som jag absolut inte vill kramas med. Vi känner inte varandra speciellt väl och har bara en arbetsmässig relation. Jag insåg att personen i fråga tänkte kramas och jag försökte backa undan, men det gick inte. Självklart borde jag ha sagt något också men jag blev lite överrumplad och kom mig inte för. Jag kan dessutom känna mig lite konstig ibland eftersom man ju SKA tycka om att kramas. Som jag upplevde det, gjorde personen i fråga det bara för sin egen skull, utan att fundera på om det var okej för mig eller inte. Kändes inte bra någonstans för mig och det störde mig hela resten av dagen. Både att det hände och att jag inte sa ifrån ordentligt.

Jag tycker det är jätteviktigt att inte stövla på, in i andras personliga utrymme, utan att försöka läsa av om det är okej eller inte. Här i norden har vi ganska stora personliga utrymmen eftersom vi aldrig har varit speciellt tättbefolkade. Det är ju helt annorlunda i många andra länder. Speciellt viktigt tycker jag det är när det gäller barn. Man ska verkligen aldrig tvinga dem att krama någon de inte vill kramas med. Många barn kramas gärna, men absolut inte alla. Jag har inte speciellt mycket närkontakt med barnen i skolan, men jag kan lägga en hand på deras ryggar eller om deras axlar om jag är i närheten och ska fylla på någon mat eller så eller pratar med dem. De allra flesta reagerar inte på det, men det har hänt att något barn liksom försöker skaka av sig mina händer. Då släpper jag omedelbart, för då känns det ju inte okej för den individen. Den gränsen känns jätteviktig för mig att respektera!

Bildkälla: Peter Harrison, flickr.com

Ja, så är det för mig! Lite konstigt kanske men nån ska ju vara på det sättet också! 😀 Jag brukar tänka att jag kanske har valt att vara på det sättet i det här livet eftersom det ger mig erfarenheter som mitt högre jag tycker jag behöver. Eller så ska jag lära mig hur jag river ner mitt försvar (för jag tror det kan vara ett försvar för någonting). Så länge jag är här på jorden behöver jag, så klart, kunna umgås med människor på ett bra sätt. Det kommer man liksom inte undan. Senaste mötet i andliga gruppen (när det bara var Pia och jag) pratade vi om hur hon och jag hanterar att vara här på jorden. Vi konstaterade att ingen av oss egentligen vill vara här. Låter hemskt att skriva så, men jag gör det i alla fall, för så är det för oss. Hon hanterar det genom att omge sig med mycket människor och jag genom att dra mig undan människor. Kanske hennes sätt är bättre? Jag vet inte riktigt faktiskt. Skulle kännas jättejobbigt men vore nog nyttigt också. Fast lagom är väl alltid bäst?! Tål att funderas på!

Alltså det finns väl inget dåligt väder, bara dåliga kläder, men idag är det faktiskt ganska dåligt väder här. Min tanke var att promenera efter bloggandet, men det vete fasen om jag gör. Ett par plusgrader och iskallt regn. Får nog fundera på det också! 😀 Ha det gott!

Tips i förkylningstider

Hej, svejs! Idag började jag dagen med att skämmas lite för mig själv. Vi eldar med ved och när jag kom ner till köket nu på morgonen var det ca 17 grader här. -6 grader ute och ingen ved inne. Huset vi bor i är rätt stort, gammalt och dragigt och det kändes ganska kyligt. Så jag suckade och pustade en stund, tills jag kom att tänka på alla dem som inte ens har ett hus att vara i nu i kylan. Då skämdes jag! Det är ju faktiskt bara att hämta in ved från vedboden och tända upp i pannan så är det snart varmt igen. Så nu sitter jag här med en varm kopp te, en extra tröja, första adventsljuset tänt och känner stor tacksamhet i stället.

Den här veckan har jag haft många “varför”-funderingar omkring mitt liv. Tyvärr oftast inte så positiva tankar så jag har fått jobba med att stoppa dem. Som jag har skrivit många gånger; det blir bara som en rundgång med mer och mer negativt. Just “varför”-tankar leder liksom ingenstans heller utan blir oftast, i alla fall för mig, bara till självömkan. Inget som leder framåt direkt. Jag lyckades få mig själv att sluta tänka så och det gjorde genast att allt kändes mer positivt!

Nu börjar vi komma in i den riktiga högsäsongen för förkylningar och så småningom influensa också. Det är förvånansvärt många barn på skolan, som håller sig friska än så länge. En del feber och hosta men inte så jättemycket. Hur som är det ju skönt om man kan hålla sig så frisk det går och jag tänker dela med mig av lite tips som Anthony William har i sina böcker, och på sina sociala medier, om produkter som kan hjälpa till med det.

9 örter och tillskott som är bra för att hålla förkylningar borta

  • Zink (i form av flytande zinksulfat), dödar virus.
  • Kattklo (cat’s claw), dödar virus, bakterier och illasinnade mikroorganismer. Stärker immunförsvaret.
  • Te på nypon, ger c-vitamin av rätt sort som hjälper till att döda virus och bakterier.
  • C-vitamin, i form av Ester-C, hjälper till att mota bort virus och bakterier och stärker hela immunförsvaret. Speciellt stärks de mördarceller som jagar och förgör virus, bakterier, jäst, mögel och andra ovälkomna svampangrepp.
  • Citronmeliss, förutom att slå ut virus och bakterier hjälper den mot illamående, aptitlöshet och den lugnar även nervsystemet.
  • Sirap av fläderbär, ett av det effektivaste botemedlet mot virus och bakterieinfektioner. Kan avsevärt förkorta sjukdomstiden.
  • B12 i form adenosylkobalami och methylcobalamin. Skyddar nervsystemet och körtlar som försvagas av feber, virus och bakterier.
  • Te av pepparmynta, är milt och lugnande för nerver i tarmarna. Lindrar också huvudvärk.
  • Curcumin (som finns i gurkmeja). Minskar inflammationer, lindrar smärta och är bra mot hosta, halsont och problem i bihålorna. 

Man kan enkelt göra fläderbärssirap själv, om man råkar ha fläderbär i frysen eller det kanske går att få tag i torkade. På Anthony Williams blogg finns det ett recept med torkade fläderbär. Då tar man 2 dl torkade fläderbär till knappt 8 dl vatten. Vill man ha lite extra kryddor kan man låta en kanelstång, en stjärnanis och 1/4 tsk hel kryddnejlika koka med. Det kokar man i ca en timme tills det har tjocknat och reducerats till hälften. Sen silar man sirapen genom en sil, pressar ut all saft ur bären och tar bort de hela kryddorna. När sirapen har kallnat helt rör man i 2 dl honung (rå) och häller upp på burkar. För att hålla sig frisk kan man ta 1 msk/dag och om man vill bli frisk fort från en förkylning tar man 1 msk 3 gånger per dag. 

Det får nog räcka för idag! Inte så jättemånga ord, men det tog tid att översätta allt och hitta rätt benämningar. 🙂 Jag tänker faktiskt avsluta det här inlägget med två, ganska olika, låtar. Den ena har några år på nacken och den andra är väldigt ny. Båda är dock riktigt bra! Och jag tycker sångerskan i den den nedre videon har så vackra kläder. Nu ska jag, hör och häpna, ta och träna lite! Får bli ett kort träningspass så jag inte får alltför mycket träningsvärk! 😀 Skönt att få upp värmen lite och eftersom det är upptänt nu kommer det att finnas varmvatten tills jag tränat klart. Lyx! Ha det gott!

Olika åsikter

Hej, svejs! Lite glad just nu (för man måste ju glädja sig även åt de små sakerna)! Vann just 180 kr på en trisslott! Största vinsten jag har vunnit på en sån på många år. Väldigt praktiskt också eftersom lönen i stort sett är slut och jag får inte lön förrän på onsdag. Pengarna räcker nästan till fika med en kompis sen idag och lunch med en kollega i morgon. Nja, kanske inte riktigt men en bit i alla fall! Tack för det!

Jag läser några bloggar regelbundet och de har lite olika inriktning (mest om mat). En blogg handlar om lite allt möjligt, och hon som har bloggen är ganska intresserad av hudvård och smink. Inte mitt största intresse så de inläggen brukar jag bara skrolla igenom. Men för ett par, tre veckor sedan läste jag ett inlägg där hon skrev om nån produkt som man skulle ta invärtes och den skulle kunna förbättra huden. Hon skrev att när hon tar den produkten försvinner hennes psoriasis i hårbotten, men när hon slutar ta den kommer utslagen tillbaka. Då kunde jag inte låta blir att kommentera, för i mina ögon maskerar man bara problemen då. Jag tipsade om att läsa Anthony Williams böcker i stället så att hon skulle kunna bli av med utslagen “på riktigt”. Enligt honom beror psoriasis på att man har koppar och kvicksilver i levern som i kombination med Epstein-Barr viruset ger utslagen.

Hon själv svarade inte på kommentaren, men det blev ändå en liten diskussion mellan mig och en annan läsare som inte tyckte att man kan slänga ur sig såna påståenden om att man kan få hjälp genom att läsa en bok. Den personen tyckte att såna utsagor måste vara understödda av vetenskapliga bevis. Och så tyckte personen att det är illa om Anthony William tjänar pengar på att påstå såna saker. Så klart tjänar han pengar på sina böcker, det är helt sant, men vill man läsa dem utan att köpa kan man låna på biblioteket. I min sista kommentar skrev jag att om man ska prata om pengar så vill jag inte veta hur mycket läkemedelsindustrin drar in varje år. Det blev ingen hetsig ordväxling och ingen skrev något elakt om den andra (kors i taket på sociala medier 🙂 ), men det märktes ändå att vi hade totalt olika åsikter inom det här området.

Jag har förstått att väldigt många människor har svårt att tro på det som står i hans böcker eftersom det han skriver inte har några vetenskapliga bevis och att han själv inte är läkare. En del tycker det är direkt fånigt att han påstår att han får informationen från Anden för då går det ju inte att tro på att det är sant. Jag kan förstå det för alla är självklart inte andligt intresserade eller tror på att det finns något mer än det vi ser och kan ta på. Min yngre son frågade, när jag berättade lite om vad han skriver i böckerna, var han får informationen ifrån. När jag svarade att han får den andligt, sa sonen att då hittar han bara på det han skriven. Men han hittar på väldigt bra, måste jag säga, för tusentals människor blir hjälpta av det han “hittar på” i sina böcker! 😀

Själv har jag lite svårt att förstå den här övertron på vetenskapliga bevis. Jag ser det som så att nästan vad som helst går att bevisa vetenskapligt om någon betalar tillräckligt bra. Givetvis är vetenskap viktigt, den behövs för att vi ska kunna lära oss mer och gå framåt, men jag tror man ska vara lite försiktig med att blint lita på vad som påstås vara sant och rätt och riktigt. På samma sätt som man ska vara försiktig med att lita blint på alla som säger att de får andlig vägledning och har kunskaper vi vanliga dödliga inte har (eller i alla fall inte kan plocka fram). För mig känns det som det allra bästa vore om man kunde kombinera de båda världarna!

Bildkälla: lisaclarke, flickr.com

När det gäller informationen i Anthony Williams böcker tycker jag de är superintressanta för att han, samtidigt som han förklarar vad olika sjukdomstillstånd beror på, berättar hur man kan läka ut dem via kosten. Man behöver inte köpa en massa konstiga preparat utan man kan äta sig till bättre hälsa. Visserligen rekommenderar han vissa kosttillskott, men de behöver man ju inte ta om man inte vill. Det går bra att börja bara med att ändra kosten. Gör man sen det ett tag och inte känner någon skillnad alls, kan man återgå till att äta som man gjorde innan. Märker man att man blir bättre kanske man vill ta reda på mer och fördjupa sig i det han skriver.

För mig känns det som ett mycket bättre sätt att bli frisk på än att gå till en läkare som skriver ut något piller (om läkaren ens vet vad man lider av) som man ska ta flera gånger om dagen. Man kanske blir bättre av pillren men samtidigt har man inte en aning om av de kan ställa till för andra problem i kroppen. Som man i sin tur sen kanske måste ta en annan sorts piller för att bli frisk från. Vilket läkemedelsindustrin, så klart, klappar i händerna åt. Jag tror inte att den industrin har något intresse alls av att göra oss friska för då skulle vi ju sluta köpa deras mediciner. De försöker i stället göra det normalt att alltid ta ett piller, så fort man han något litet symtom. Titta bara på hur mycket reklam det görs för receptfria läkemedel.

Jo, då, så klart finns det mediciner som är livsviktiga för många, men jag tror att det kan finnas (notera att jag skriver kan finnas) möjlighet till hälsa på annat sätt än att ta mediciner. Tyvärr har nog oftast inte läkare kunskaper om detta utan den informationen får man leta reda på själv. Vilket inte alltid är så lätt, för det är verkligen en djungel där ute, med preparat och alla möjliga gurus som vill få oss att köpa deras grejor och utnyttja deras tjänster. Supersvårt att veta vad som är bra och vad som är skräp, helt enkelt! Är man sen väldigt dålig, kanske helt utmattad, har man troligtvis inte alls orken att försöka hitta informationen eller ens läsa den man hittar. Så jag har full förståelse för att det, ibland, är enklast att ta de tabletter som läkaren rekommenderar. Vet ni, förresten, att i USA (vet inte om det är så här i Sverige), håller läkemedelstillverkare i vissa utbildningar för läkare. Läs den meningen igen! Känns inte rätt någonstans för mig! Jag garanterar att läkare även får betalt av företagen för att “prångla ut” deras mediciner.

Bildkälla: Tim Geers, flickr.com

Det här inlägget spårade iväg lite och blev något annorlunda än vad jag hade tänkt från början, men orden får stå kvar för det var kanske det som skulle skrivas. Min önskan, är väl helt enkelt, att så många som möjligt kan få bli friska från sina symptom och sjukdomar. Hur det sen går till är kanske inte det viktigaste. Jag tycker dock det är tråkigt när någon liksom bara stänger dörren för andra möjligheter än det man själv tror på (gäller givetvis mig själv också). Tänk om man missar information som kan vara till nytta för en bara för att man “inte tror på det där”. Jättesynd ju!

Så idag avslutar jag med “Bättre hälsa åt folket!” och önskar er alla en skön söndag och en härlig vecka. Ha det gott!

Att lära sig om sig själv

Hej, svejs! Vet ni, nu tycker jag att det börjar kännas lite bättre med humöret. Känner mig inte alls lika dyster och negativ längre och det finns, på nåt sätt, mer utrymme i huvudet för andra tankar än bara de där tråkiga. Det hela vände efter mötet i andliga gruppen i söndags. Som jag skrev har vi gjort om upplägget lite och i söndags var det mer som en diskussionsgrupp där vi pratar omkring, och reflekterar över, vissa saker. Det slumpade sig så att det bara blev jag och Pia som var där och det kändes ju väldigt lyxigt för mig! Blev nästan som en egen rådgivning även om Pia själv var med i reflektionerna och fick egna aha-upplevelser.

Innan mötet (och alla möten vi har haft) får Pia, nästan som ett färdigt program, från “kosmos” om vad vi ska ta upp och träna på. Till mötet i söndags hade hon fått till sig att vi skulle reflektera över motstånd. Alltså situationer/händelser/personer vi känner motstånd inför och även varför vi känner motstånd i vissa lägen. Det var jätteintressant! Som ett ganska enkelt exempel så känner jag, sen en tid tillbaka, motstånd inför att träna. Jag har funderat över vari motståndet ligger och jag har kommit fram till att jag vill göra andra saker med min tid. Även om jag vet att träningen är jättebra för mig vill jag ha tiden till andra grejor. Sen kanske jag inte alltid gör de där sakerna jag har tänkt, men det är i alla fall det som är orsaken till att jag hoppa över träningen.

Bildkälla: Georgie Pauwels, flickr.com

Så både hon och jag hittade anledningar till saker vi känner motstånd inför och vi blev förvånade över en del saker som dök upp. Pia märkte att hon fick hugg i magen, på ett visst ställe, när hon reflekterade inför en viss person som hon känner motstånd mot. Måste berätta om vad Pia berättade vid ett annat möte. Hon har haft problem ibland med sin mage, genom livet, och vid ett tillfälle fick hon veta att hon, i ett tidigare liv, fick magen uppskuren, tarmarna urtagna och sen magen fylld med sten. Inte konstigt att magen bråkar ibland! Även om vi inte minns sånt medvetet, så minns kroppen den upplevelsen. Om man har något lite annorlunda födelsemärke, eller annat märke på kroppen, kan det vara minnen från en händelse i ett tidigare liv. Ett ärr från en skada till exempel. Min yngre son har ett väldigt märkligt “märke” på huvudet. Det är rött, avlångt, hårlöst och knottrigt och när man tar på det känns det nästan som gummi. Läkarna säger att det ser “ofarligt” ut men de kan inte förklara vad det är. Jag är helt säker på att det är ett minne från ett tidigare liv. Han själv tror dock inte alls på sånt så han är helt ointresserad av att ta reda på vad det kan vara. Synd tycker jag som är nyfiken! 😀

I och med mötet i söndags har jag vågat plocka upp några tankar i ljuset, lite som jag skrev om för ett tag sedan att man ibland behöver titta på sina egna “värsta” tankar, och det har varit nyttigt. Jag har insett vissa rädslor jag har och bara det att man vågar erkänna sånt kan göra stor skillnad. Under de veckor när jag kände mig ganska nere upplevde jag det som att jag stod still och nästan satt fast i gegga, men nu känner jag en liten framåtrörelse igen. Alltså, den här resan jag är på nu, är så himla intressant! Som jag har skrivit många gånger, tycker jag det går alldeles för långsamt ( 😉 ), men det är nog för att jag har mycket jag behöver lära mig om mig själv.

Bildkälla: elizaIO, flickr.com

På tal om motstånd så tänkte jag på en annan sak som jag har skrivit om tidigare (mycket “jag har skrivit om tidigare” idag 😀 ). Det här med “när det är lätt, så är det rätt”. De här sakerna som man kanske vill göra, men inte kommer någon vart med. Hur man än vänder och vrider på saken så står man still och ingenting fungerar. Då tror jag man ska stanna upp och ta sig en funderare. Om man verkligen är inne på sin optimala väg. Ingenting man gör är ju “fel”, för allting får man erfarenheter av, men man kanske behöver reflektera över om man vill fortsätta att stånga sig blodig när allt går emot en. När man aldrig får tag i rätt person när man ska ringa och fråga om nåt, man får inte svar på mejlen man skickar, den där saken man ville köpa tycks aldrig komma hem i affären eller på nätet, man får alltid förhinder när man ska iväg på en viss grej, vännen man vill träffa kan aldrig när man hör av sig och så vidare. Då tror jag Universum vill säga oss något och vi behöver ta oss en funderare på om det verkligen är det rätta för oss.

Nähä, nu tog det stopp med ord! Verkar som det är färdigskrivet för idag. Just nu är det faktiskt rätt fint väder här. Inte så där grått, mulet och blött som det har varit under veckan, utan nästan så solen tittar fram lite. Så jag ska passa på att ta en promenad. Får väl duga som träning idag! 😉 Ha det gott!

2019-11-17 | Jag, Livet | Först att kommentera?

Ett tips omkring sömnen

Hej, svejs! Idag måste jag börja med att be om ursäkt till dig som hade kommenterat mitt inlägg förra söndagen (nu är kommentaren godkänd och syns tillsammans med mitt svar). Jag brukar alltid få meddelande på mejlen om att det finns kommentarer att godkänna men det fick jag inte den här gången. Vet inte varför. Jag vill verkligen svara på de kommentarer som kommer när någon har tagit sig tid att skriva. Känns otrevligt att inte svara tycker jag. Jag får se till att ha bättre koll helt enkelt. Jaha, idag vaknade vi till vinterlandskap här med den första snön för den här vintern. Kommer väl inte att ligga kvar för temperaturen är på nollan nu. Hösten har varit så kall så jag blev inte direkt förvånad över snön.

Gammal bild, så det har inte kommit så här mycket snö nu.

Förra veckan skrev jag att jag skulle försöka vara mer positiv idag, men jag känner mig fortfarande inte så positiv. Veckan har varit lite tung, rent mentalt, så jag känner det som jag mest släpar omkring på mig själv. Men jag vill inte hålla på och tjata om det så jag ska försöka få till något annat innehåll. Jag vill bara skriva att det märks verkligen hur mycket ens tankar påverkar livet omkring en. Det har gått mycket sämre att jobba med fler misstag och allt tar längre tid än när huvudet är mer positivt. Intressant att notera att det är så tycker jag.

Förra veckan hade jag det lite trassligt med sömnen och jag vaknade vid halv fyra varje morgon och hade svårt att somna om sen. Den här veckan har jag sovit betydligt bättre så det känns väldigt skönt. Jag pratade med en väninna om det här med sömnen och hon sa att när hon vaknar och inte kan somna om sen, börjar hon ligga och grubbla på allt möjligt. Jag tror att det är väldigt vanligt, och väldigt opraktiskt, för allting ter sig så mycket värre på natten. I dagsljus är det där man funderat på oftast inte så illa som man fick för sig när man låg där och snurrade i sängen. Jag grubblar faktiskt inte när jag vaknar så där, utan jag har hittat en teknik som gör att jag koncentrerar mig på annat. Det här vet jag att jag har skrivit om tidigare, men jag gör en upprepning av det i alla fall. När jag skrev om det förra gången minns jag att en kusin till mig kommenterade att hon använder samma teknik så det kanske är ett släktdrag. 😀

Bildkälla: chispita_666, flickr.com

Jag hittar helt enkelt på historier, oftast om mig själv, och i de berättelserna kan jag vara och göra precis vad jag vill. Det här började jag med redan när jag var liten, eller omkring 10-12 år så där, och jag minns att jag ibland hade bråttom att gå och lägga mig för att jag ville fortsätta på en berättelse jag hade börjat på. I den berättelse jag håller på med just nu är jag ute och reser i Afrika och träffar på en massa intressanta djur och människor, bor i enkla hyddor och äter annorlunda mat. Oftast somnar jag ganska snabbt när jag börjar med min historia och jag hindrar mig själv från att börja grubbla. Kanske tips till någon annan som lätt fastnar i funderingar på nätterna. Du kanske vill bestiga ett berg, bli dansare i New York, hitta en skatt i djungeln, förändra världshistorien, föda upp strutsar, hitta på en helt unik uppfinning eller bygga dig ett slott. Bara fantasin sätter gränsen!

På senaste tiden har jag nästan helt tappat bort träningen. I slutet på sommaren började det kännas så himla motigt att träna. Trots att jag kände att jag hade blivit starkare och fått bättre kondis. Men det tog emot varenda gång, så gradvis har det blivit att jag tränar mindre och mindre. Det är jättesynd för jag vet ju att jag mår så bra av det, både fysiskt och psykiskt. Min tanke nu är att jag i alla fall ska försöka att vara utomhus i ca en halvtimme varje dag. Det finns flera ställen, på väg hem från jobbet, där det är fint att promenera så jag ska verkligen försöka med det. Egentligen rör jag på mig hela dagarna, på jobbet, men nu under höst och vinter blir det sämre med att vara utomhus så det är mest “utomhusluften” jag vill åt just nu. Igår provade jag faktiskt att jogga en liten sväng och det tyckte kroppen var jättekonstigt! Så jag har ont lite här och där idag. När jag har bloggat färdigt ska jag ta en promenad och mjuka upp allt det stela.

Bildkälla: Susanne Nilsson, flickr.com

Igår fick jag en liten insikt, som har att göra med hur jag mår just nu. Jag har många yttre saker jag vill förändra, och det går, som ni vet, alldeles för långsamt för min smak. 😉 Men det jag insåg igår är att jag, just nu, måste förändra mig själv och jobba på att komma tillbaka till en mer positiv inställning till allt. Det yttre kommer inte att ändras om inte jag “plockar upp” mig själv. Ibland mår man ju så dåligt att man behöver hjälp av sjukvården, men där är inte jag just nu. Jag är så pass gammal nu, och känner mig själv så bra, att jag vet att jag klarar det här på egen hand (det blir så här för mig emellanåt, jag är så här helt enkelt). I eftermiddag ska vi ha ett möte i den andliga gruppen. Vi har gjort om den lite nu och startar om på ett annorlunda sätt. Det ska bli riktigt intressant och jag tänker att det kan hjälpa mig att komma vidare. Blir säkert bra!

Nu promenad och lite senare har jag en riktigt god lunch att se fram emot. Jag har gjort en annan linsgryta än den jag tipsade om för ett tag sedan och den här har lite indiska smaker. Hur god som helst! Kanske kommer recept på den också sen. Ha det gott!

Litet “meltdown” och ett recept

Hej, svejs! Nästan perfekt väder för mig idag! Törs man ju inte riktigt säga eftersom det är väldigt grått och regnigt. Men jag har lite matlagning och bakning, till mitt lilla projekt, som jag hade tänkt att göra idag så då passar det jättebra med trist väder. Fast jag vill, förstås, ta nån promenad sen och då kan det gärna få vara uppehåll. Igår hade jag en trevlig dag då min bror, jag och en av hans döttrar åkte till Vadstena och gjorde fint på mamma och pappas gravar. Sen fikade vi innan vi åkte hem. Kände mig lite trög, dock, för jag kunde inte fatta varför de flesta affärerna var stängda… Men då upplyste min bror mig om att det var röd dag. Såklart!

Ja, som jag skrivit i rubriken har jag haft ett litet sammanbrott den här veckan. Inget som någon annan märkte, och inte särskilt allvarligt, men jag bara blev så in i he****e trött på allting. Det finns en sak som jag letar efter och går och väntar på. Av hänsyn till andra människor vill jag (ännu) inte skriva vad det är. Jag har väntat i över ett år och mitt tålamod är slut för lääääänge sedan. Men jag försöker verkligen att göra allt jag kan för att orka och hoppas och tro på att det löser sig snart. Så på väg till jobbet någon dag under veckan sa jag många, många fula ord och grälade på både Universum och Gud, alla änglar och jag vet inte vad. Grät en skvätt gjorde jag också. Så less!

Ni som brukar läsa här vet ju att jag, flera gånger, har skrivit om hur man ska göra för att få det man vill ha. “Skriva ner hur man vill ha det, affirmera, tänka på hur allt är när det är klart, fortsätta framåt även vid bakslag” och så vidare. Precis just nu, vill jag kräkas på alla de råden för jag har gjort dem allihop. Både gjort dem och provat att inte göra dem och bara ignorera allt. Ingenting har funkat så här långt. Jag vet att jag är en otålig person, men det är alltså över ett år nu och jag vill faktiskt inte vänta längre, men jag vet inte vad jag ska göra nu.

Bildkälla: Fabienne Cresens, flickr.com

Eller, egentligen vet jag ju det. “Håll ögonen på målet och fortsätt framåt”, är förstås det som gäller. Kanske även att “ge upp” och följa med strömmen men jag vet inte om mitt tålamod klarar det mycket till. Gissningsvis är det mitt dåliga tålamod som stoppar mycket av processen. Jag blev lite mer hoppfull för ett tag sedan och fick hjälp av en väninna i vår andliga grupp. Det är faktiskt två av dem i gruppen som hjälper mig lite då och då. Men det jag senast fick hjälp med har, ännu, inte gett något resultat. Det kanske det gör om ett tag, men mina “tag” är liksom slut. Jag. Vill. Inte. Vänta. Mer!

Nä, hör ni, nu får det nog vara slut med gnäll för idag. Jag får gå vidare från mitt “meltdown” och koncentrera mig på annat. Förhoppningsvis är det bra att bryta ihop och gå vidare ibland! Så nu tänker jag skriva om nåt helt annat. Nu blir det lite mat och ett recept!

Jag är inte så jätteförtjust i linser, men jag vet att det är bra mat så jag försöker äta dem ibland ändå. I boken om levern har Anthony William ett recept på linstacos och det är jättegott! Jag har lagat det ett par gånger nu och det är riktigt, riktigt mumsigt. När jag gjorde det igår lyckades jag till och med koka linserna så de blev helt perfekta. De kokar ju lätt sönder annars. Jag åt dem med en sallad och lite råris (riset var inte riktigt klart när jag tog bilden), men man kan ju välja att ha traditionella tacos-tillbehör till om man vill. Jag har förenklat måtten från receptet i boken lite och jag skriver ut alla kryddor som står med trots att det blir gott även om man inte har precis alla (jag hade inte chipotle-pulver till exempel och glömde bort att ha i honungen).

Ser inte mycket ut för världen, men väldigt gott!

Linstacos, 3-4 portioner: 1 stor, finhackad, gul lök, 1,2 dl grönsaksbuljong (eventuellt lite mer), 2,5 dl tärnade champinjoner (jag hade kastanjechampinjoner), 4 finhackade vitlöksklyftor, 2,5 dl gröna linser, 1 tsk kycklingkrydda (jag använder Santa Marias), 0,5 tsk chilipulver, 1 tsk spiskummin, 0,5 tsk paprikapulver, 0,5 tsk chipotle-pulver, 1/4 tsk honung eller lönnsirap, 0,5 tsk havssalt, 1/4 tsk cayennepeppar. Jag tog lite oregano också. Börja med att koka linserna enligt anvisningen på förpackningen. Ta en annan kastrull och låt lök och vitlök puttra i lite buljong i ca fem minuter. Se till så det inte kokar torrt. Tillsätt svampen, alla kryddor och resten av buljongen och låt svampen puttra i ca fem minuter. Kastanjechampinjoner är ganska hårda så de kan behöva ytterligare några minuter. Lägg sist i de kokta linserna och låt allt bli genomvarmt. Klart!

Förlåt för gnället i dagens inlägg. Självklart kommer allt bli bra till slut, det är bara mitt dåliga tålamod som spökar. Nu ska jag, förhoppningsvis, lyckas med att få fram ett riktigt bra brödrecept som både är glutenfritt och utan ägg. Det är lite av en utmaning att baka glutenfritt bröd utan ägg. Senast jag bakade använde jag spadet från kikärtor (aquafaba) som äggersättning och det funkade bra. Chia-ägg kan man också ha, alltså blötlagda chiafrön, men jag tycker inte att det blir jättebra. De orkar liksom inte hålla upp degen ordentligt. För första gången ska jag idag prova att baka med kassavamjöl. Det ska bli spännande och, som jag hoppas, ge ett riktigt bra bröd.

Lovar att det blir ett mer positivt inlägg nästa vecka! Ha det gott!

Hur tar man hand om sin energi?

Hej, svejs! Jag tror jag klev upp lite för tidigt i morse… Det är alltid lika trevligt när man får en timme extra att sova på (även om jag tycker att omställningen till sommartid i sig är trams), men då vore man ju smart om man utnyttjade den också! Dessutom sov jag lite halvtaskigt i natt. Nu när det är mer höstigt och regnigt ute är katterna inne mycket mer och de vill gärna sova i min säng. Jag gillar inte det något vidare och blir störd av att de är och kliver på mig och ligger som stora paddor och mest bara är i vägen. Tur att det är söndag så jag kan vila en stund under dagen om jag känner att jag behöver det.

Idag dricker jag te på hibiskusblomma medan jag sitter här vid datorn. Det är väldigt bra för levern och har en förmåga att föryngra den. Smaken är mycket speciell med lite blommig ton och relativt syrligt. Första gången jag drack det tyckte jag inte det var så gott, men nu har jag märkt att jag kan längta efter just den där syrliga smaken. Jag beställde hibiskusblomma samtidigt som jag beställde lakritsrot från Örtagubben.se. De här produkterna är ju rätt dyra i förhållande till mängden man får, men räcker förvånansvärt länge eftersom man inte behöver så mycket varje gång (1-2 tsk). Kan inte låta bli att dela med mig av färgen på teet för den är helt fantastisk:

Te på hibiskusblomma!

Alltså, jag vill inte skriva det egentligen, men jag har, återigen, en dag då jag inte vet riktigt vad jag ska skriva om… Det känns som livet, och jag, står på paus just nu och det händer inte så mycket. Eller, jag håller på och pysslar med ett litet projekt, som jag nämnde för ett tag sedan, och det tar en del tid på kvällarna. Men jag är lite dålig på att hushålla med min energi, känner jag. DET kan jag skriva om, kom jag på nu!

Förra helgen träffade jag en väninna och pratade i telefon med annan och båda dom ville ha lite kortfattad information om vilken sorts kost Anthony William rekommenderar. Så jag satte mig och skrev ihop, det jag tycker är det viktigaste, och det tog ett par kvällar. Själva skrivandet tog väl inte så lång tid, men att leta information och sånt tog tid. Eftersom jag tycker det här är så intressant, och viktigt, kände jag att fick väldigt mycket energi av att pyssla med det. Och det är ju bra, egentligen, men energin kom på fel tidpunkt. Jag satt och skrev på kvällarna, så när jag skulle gå och lägga mig var jag klarvaken och hade jättesvårt att somna. Det här påverkade sömnen för hela veckan och i torsdags kväll var jag så trött så jag satt och somnade vid datorn (fast då slösurfade jag bara). Känns som det tar lite extra tid att återhämta sig från dålig sömn den här tiden på året tycker jag.

Bildkälla: chispita_666, flickr.com

Det här med energin är lite av ett dilemma på nåt sätt. Jag är verkligen jätteglad för att jag, äntligen, har hittat ett område som jag känner så stort engagemang för. Under många, många, många år har jag mest bara existerat och inte känt entusiasm över speciellt många saker. Jag har liksom letat efter nåt som verkligen kunde väcka mitt intresse och nu har jag hittat det! Ni som har ett stort intresse förstår vad jag menar och vet hur det känns när tiden inte riktigt räcker till till allt det roliga man vill göra och man märker inte att tiden springer iväg när man håller på. Såna aktiviteter ger energi, och det är toppen! Men samtidigt behöver man, så klart, få till den vila som kroppen är i behov av.

Jag var nästan irriterad över att jag behövde gå och lägga mig, när jag satt där och skrev, och kände hur mycket energi jag fick av det. Det var absolut inget bråttom med det jag höll på med och när jag hade mejlat sidorna till väninnorna skrev båda, “Oj, är det redan klart!”. Så det var ju bara för att jag tyckte det var intressant och roligt som jag gjorde det direkt. Mina tankar har varit lite som: “Men var sjutton, nu har jag ju hittat nåt jag blir engagerad över, ska jag inte kunna hålla på det då?” Självklart kan jag hålla på med det, men det är också min uppgift att hitta ett sätt så jag fördelar energin rätt.

Helst vill man (eller i alla fall jag) att det liksom ska sköta sig själv, eller att nån annan “fixar”. Men det här behöver jag själv komma på hur jag bäst löser. Ett smart sätt, i just det här fallet med skrivandet, hade varit att bestämma att jag gjorde det under kanske en och en halv timme på kvällen och sen började varva ner inför natten. Jag behöver nog prova mig fram, helt enkelt, för att komma fram till vad som är effektivast. Eftersom jag tröttade ut mig på ett osmart sätt i början på veckan, är jag liksom fortfarande trött. Klart dumt! Där har jag lite att träna på! Jag kanske ska sätta mig, med mitt projekt, direkt när jag kommer hem från jobbet? Då är jag ofta rätt trött och sitter bara och slösurfar på telefonen en stund. Bättre att göra nåt som ger energi ju! Det ska jag prova till veckan. Skönt med lov, förresten. Jag jobbar som vanligt, men det är ju ändå lite lugnare med färre barn än när det är vanlig skola. Fast listan med saker jag tänkte försöka hinna göra blev rätt lång när jag skrev den… Får prioritera lite tror jag!

Nu tänker jag avsluta med en lite rolig grej som hände i början på veckan. Ibland brukar jag be min skyddsängel att lämna mig en liten hälsning. Även om jag vet att hon finns där jämt, kan det vara kul att märka av henne lite mer. Så jag hade bett om ett tecken en morgon och på väg till jobbet, i bilen, när jag lyssnade på musik som vanligt (och sjöng med, som vanligt 😀 ), sjöng jag och Louise Hoffsten följande textrad: “I’m falling fast now, spiralling down.” Precis då dalar det ner ett ensamt eklöv precis framför vindrutan. Nästan utstuderat sakta! Då fick jag lov att skratta och tacka henne så klart! Prova gärna själv att be din skyddsängel om ett tecken och var sen lite uppmärksam på vad som händer omkring dig. Och kom ihåg att du aldrig är ensam! Kram och ha det gott!

När man vill komma vidare

Hej, svejs! Vad mycket höst det har varit den här veckan! Nu rasar alla löv från träden i en farlig fart (och man ser nästan inte gräsmattan i trädgården just nu…). Jag är kanske lite konstig, men för mig “kommer världen fram” när löven trillar av. Kala träd kan vara otroligt vackra tycker jag. Jag har till och med en rätt stor broderad tavla av ett kalt träd som jag broderade nån gång i min ungdom. 😀

Nu när jag sitter här med datorn i köket, dricker jag te på lakritsrot och det är riktigt gott. Jag har ju kämpat med att sluta dricka kaffe och det har verkligen varit en kamp. Koffeinet gör leverns cellväggar tunnare men det kan oftast cellerna återhämta sig från relativt snabbt. Regelbundet intag av koffein försvagar dock leverns skydd, så det vill jag gärna undvika. Koffeinfritt kaffe är okej någon gång då och då, och det är härligt att i alla fall kunna få i sig lite kaffesmak (det är själva smaken jag saknar mest). I någon av Anthony Williams böcker stod det att te på lakritsrot kunde vara uppiggande. Som tur är har jag kommit över behovet av kaffe för att hålla mig vaken så just den biten behöver jag inte. Men det är ändå gott att dricka något varmt på morgonen eftersom blåbärssmoothien är ganska kall (fast jag värmer upp den lite i mikron innan jag äter den). Så jag hittade lakritsrot på Örtagubben och beställde det. Blir, som sagt, riktigt gott med lite sötaktig, inte så kraftig, lakritssmak. Om det är uppiggande har jag inte tänkt på faktiskt.

Bildkälla: waferboard, flickr.com

Igår var jag inne i stan och fikade med en väninna/arbetskamrat. Jag sa till henne att jag inte visste vad jag skulle blogga om idag och att jag nästan kan bli lite stressad av det. Oftast skriver jag om tankar jag har haft under veckan som har gått, men senaste veckorna har det inte varit så mycket såna “dela med mig av”-tankar. Då sa hon att det måste vara lite skönt om det inte snurrar så mycket i huvudet, och det vore det så klart om det vore så, men det snurrar allt en hel del där inne! 🙂 Hennes kommentar fick mig dock att tänka lite grand, och för mig är det nog så att livet är lugnt och i rätt fas, om jag inte funderar så mycket. Det ger ett härligt lugn som jag ofta längtar efter. Men just nu är det inte så, men det som far runt inne i skallen vill jag inte dela med mig av för tillfället. Förra veckan lånade jag någon annans ord, men det vill jag inte göra varje vecka. Dessutom läser jag en alldeles vanlig roman för tillfället och inte någon upplysande bok. Kände stort behov av lite avkoppling från allt utvecklande just nu. Så jag svamlar väl vidare med vad som dyker upp i skallen!

Jo, en sak har jag faktiskt funderat lite på, kom jag på nu, och det är det här med när man inte kommer vidare i livet. Det jag skrev om i förra veckan ger lite tips om hur man kan göra för att börja “gå framåt”, men ibland tror jag man har blockeringar man behöver förbi för att allt ska börja röra på sig. Så har det verkligen varit för mig på senaste tiden. I veckan hade vi möte i den andliga gruppen och det var ett väldigt härligt möte med bubbliga, glada energier. Vi kör lite sharing i början på varje träff, där vi berättar om vad som helst som vi vill dela med gruppen. När jag då delade om vad som hänt mig sen senaste mötet sa en annan av deltagarna att hon kunde hjälpa mig med en sak där jag hade fastnat lite. Kändes så härligt! Jag tror på att när det är lätt, är det rätt och nu känns det som att saker börjar falla på plats i det jag försöker komma vidare med. Men jag hade inte kommit dit om jag inte hade fått vägledning av Pia (hon som leder gruppen).

Jag var hos henne på en rådgivning i slutet av sommaren och då lyckades vi bena upp en massa saker och tankar som jag hade fastnat i. Om man vill förändra saker i sitt liv är det viktigt att man hittar vad som är viktigast. Prio ett, liksom. Jag försökte förändra flera, rätt stora saker, samtidigt och hade kört fast fullständigt. Det blev för svårt och för mycket och ingenting gick åt rätt håll. Pia kunde hjälpa mig att se vad jag behövde göra först och fick mig att förstå att jag måste välja ett område att koncentrera mig på. Dessutom kunde vi hitta var mina rädslor ligger vilka också sätter käppar i hjulet. Jag fick, veckan efter besöket hos henne, en insikt, alldeles själv, genom en meditation där jag förstod hur jag stoppar saker genom mina tankar. Om jag har en tanke om hur jag vill förändra något, så kommer det, nästan undermedvetet, flera tankar om varför det blir svårt eller inte kommer att funka. Vilket definitivt gör att jag hindrar mig själv. Så jag behöver fortsätta att tänka på vad jag tänker på! 😀

Det har faktiskt varit så, nästan som genom ett trollslag, att saker och ting har börjat röra på sig när jag gjorde som jag fick råd om att göra. Jag har märkt att jag själv är mer aktiv också och det blir väl så automatiskt när man ser att allt, sakta men säkert, går lite framåt. Min rekommendation är att om du känner att du sitter fast, tveka inte att ta råd från nån duktig människa som du har förtroende för. Behöver självklart inte vara en medial person utan kanske någon terapeut av något slag eller en coach. Ibland kan det ju även räcka bara att prata med en nära vän som man litar på. Det kan ha effekt att man hör sina egna ord uttalade högt för att få nya insikter. Prata högt med sig själv är inte heller att förakta, men det är aldrig fel att få input från någon utifrån också.

Nu tänker jag avsluta med några ord som Pia sa på mötet i veckan. De var så kloka tycker jag. Det är en deltagare i gruppen som har väldigt svårt att bestämma sig för vad hon ska välja om hon står inför flera val. Det har varit så för henne ända sedan hon var liten. “Aftonbladet eller Expressen” (för er som kommer ihåg den sketchen) är ett omöjligt val för henne. Då sa Pia att det kan vara så att hennes högre jag, vet att det finns flera val och att just de två hon har att välja mellan kanske inte är de rätta för henne. “Vill du äta kyckling eller nötkött i kväll?” Känner hon då efter kanske det är fisk hon egentligen vill ha! Bra tankar tycker jag, om man har svårt för att bestämma sig. Troligen finns det ännu fler val och bland de valen finns det man verkligen vill göra/ha! Man behöver bara våga känna efter längst där inne i sig själv. Ha det gott!

2019-10-20 | Jag, Livet | Först att kommentera?

Lånar andras ord idag

Hej, svejs! Ja, söndag igen och dags för lite bloggning. Måste jag blogga på söndagar? Nä, självklart inte, jag kan blogga precis när jag vill. Men nu har det liksom blivit en vana så jag håller fast vid den för nu i alla fall. Senaste veckan har varit lite seg på nåt sätt. Inte för att tiden har gått långsamt utan för att jag har varit ganska trött. Jag har sovit dåligt och det verkar som om fler har gjort det. En väninna berättade att hon och hennes man har legat vakna ett par nätter och inte förstått varför. Även i nån blogg jag följer skrev bloggerskan att hon och hennes barn hade haft svårt att sova. Kanske är några intensiva energier i omlopp just nu? Läst nånstans att det är en “stark” (vad det riktigt innebär vet jag inte) fullmåne nu till veckan så den kanske också påverkar. Vad vet jag!

I och med att jag har varit trött har hjärnan känts lite avdomnad så jag vet inte om jag har funderat på så mycket saker senaste tiden. Det har jag säkert, men det är inget jag har tänkt på att jag vill dela med mig av i bloggen så det har nog mest varit allt det vardagliga som snurrar i huvudet. Så när jag vaknade i morse tänkte jag att jag skulle strunta i att blogga idag. Tyckte inte att jag hade nåt att skriva om, men så tänkte jag att jag kan låna någon annans ord för att fylla sidan. Just nu läster jag boken “Livet på Jorden” av Mike Dooley. Den är jätteintressant och handlar om varför vi är här och hur livet här egentligen fungerar. Så den rekommenderar jag verkligen! Kapitlet som jag alldeles nyss har läst har rubriken “Show me the money” och handlar om hur man kan gå till väga om man vill manifestera mer pengar i sitt liv. Man ska aldrig känna dåligt samvetet för att man önskar sig mer pengar. Absolut inget fel i det! Och man “tar” aldrig från nån annan! Det finns så det räcker till alla!

Bildkälla: Susanne Nilsson, flickr.com

Men det funkar inte att bara tänka sig att man har alla pengar i världen, och hoppas att man ska dra till sig dem, utan man behöver agera också. I boken finns en lista som författaren kallar “21 steg för att öppna slussportarna till välstånd i tid- och rumsdjungeln”. Jag tycker inte att listan bara handlar om att dra till sig pengar, utan om hur man kan komma framåt i livet när man upplever att man har fastnat. Så jag lånar den listan och återger den, i förkortat skick, här. Under varje rubrik har författaren lagt ut texten en hel del, men det kan jag inte göra här utan jag tar men några ord bara. Allt inom citationstecken är direkt från boken. Övrigt är mina egna sammanfattningar under varje rubrik.

Bildkälla: Ken Bosma, flickr.com

“Steg 1: Dröm! Precisera dina önskade slutresultat och din eftersträvansvärda livsstil i överflöd!” Skriv ner exakt hur ditt perfekta liv ser ut, utan att fundera på hur det kan bli verklighet.

“Steg 2: Visualisera dagligen.” Tankar blir till saker så ta några minuter (räcker med max 5) varje dag och visualisera ditt perfekta liv.

“Steg 3: Gör visionstavlor och klippböcker och sätt upp minneslappar runt om hemma.” Eftersom våra tankar lätt driver iväg till sånt som vi inte vill tänka på, är det här ett bra sätt att påminna sig själv om vad man egentligen vill tänka på.

“Steg 4: Bli en mästare på det du har framför fötterna tills du vet vad du ska göra.” Även om du inte tycker om den plats där du befinner dig nu, jobbmässigt, bostadsmässigt eller nåt annat, gör det bästa du kan av den. När du anstränger dig lite extra kan dörrar öppnas som du inte kan föreställa dig just nu!

“Steg 5: Gör det självklara att alltid pröva nya saker.” Eftersom du kanske inte exakt vet hur eller vad du ska göra för att komma framåt, våga prova nytt. Våga be om en löneförhöjning, prova söka ett annat jobb du kanske inte tror du kan få, vidareutbilda dig eller gör dig tillgänglig på internet. Det här kan du, så klart, tillämpa på vilket område som helst i ditt liv som du vill förändra. Våga prova!

“Steg 6: Koppla ihop dina övertygelser med överflöd.” Du kan behöva “knyta samman och installera nya övertygelser med en övning: 1 formulera så många övertygelser du kan som backar upp dig och dina drömmar, och efter det 2. agera, på nåt sätt, helst dagligen, som om du verkligen hade de här övertygelserna.” Till exempel: det finns tillräckligt för alla, tankar blir till saker, allt jag rör vid blir guld och så vidare.

“Steg 7: Se på allt du gör som en språngbräda till storslagenhet.” Byt perspektiv på hur du ser på din tillvaro!

“Steg 8: För vägledning: reflektera över allt du gillar och älskar.” Var dig själv och utgå från det du tycker om att göra. Välstånd kan komma från var som helst!

“Steg 9: Kör igång! Börja! Nu! Idag! Om du vill att något ska ändras så måste du agera fysiskt.” Det kommer att behövas förändring, så starta direkt. Små, små steg räcker!

“Steg 10: Fastna inte i detaljer och häng inte upp dig på “eländeshur” eller “-vilka”. Håll fast vid den övergripande bilden och befinn dig ute i världen. Låt universum hantera detaljerna.

“Steg 11: Var lite logisk.” Och även lite praktisk. Försök härleda var nästa möjlighet kan dyka upp och var på plats när det sker. Försök lista ut vilken sten du ska vända på härnäst. Det här kan ge dig lite intellektuell frid under resan. Pressa dig inte för hårt dock!

“Steg 12: Se rädslan i ögonen när den kommer.” Eftersom du rör dig mot saker och situationer du inte upplevt förut kommer du bli rädd. Det är naturligt och talar om att du är på rätt väg!

“Steg 13: Förbered dig på ett lekfullt sätt på din ofrånkomliga ankomst. ” Dina drömmar kommer att infrias så gör dig klar för att ta emot dem!

“Steg 14: Värdera inte utvecklingen, eller den skenbara avsaknaden av sådan, med bara dina fysiska sinnen.” Bakslag kommer att komma, men magin händer ändå där i bakgrunden. Behåll visionen och fortsätt framåt.

“Steg 15: Be om hjälp, guidning och råd hela tiden.” Människor vill gärna hjälpa till så var inte för stolt eller för blyg för att be om hjälp.

“Steg 16: Ge andra hjälp, guidning och råd hela tiden.” Finns där för andra och ge bort den hjälp du själv vill ha så skapar du skillnad i världen.

“Steg 17: Omge dig med likasinnade människor (som är medvetna om det slags sanningar som beskrivs i den här boken) och om du kan, utifrån syftet med just de här stegen, gärna med rika människor.” Men även om du inte har såna kontakter kommer du att komma dit du vill.

“Steg 18: Inse att du är född att lyckas.” När övriga världen säger negativa saker, så kan du göra motstånd och tro på det positiva och veta att du visst kan!

“Steg 19: Vila, lek och ta ledigt.” Njut av resan och kom ihåg att återhämtning är nödvändigt för att komma vidare.

“Steg 20: Var väldigt rättvis och extremt pålitlig.” Att fuska, ljuga eller missbruka andras förtroende kommer inte att leda dig framåt.

“Steg 21: Fira ofta.” Det du utstrålar drar du till dig mer av. Utstråla glädje och framtidstro så får du ännu mer! Fira det lilla och det stora och fira att livet blir som du vill ha det! Hurra!

Japp! Där satt den! Många kloka ord där och ännu mer finns i boken så det här blir bara lite skrap på ytan. Så ut nu och förändra ditt liv! Om du vill ändra nåt förstås. Annars kan du ju bara fira att livet är precis så bra som du vill ha det! 😀 Ha det gott!