När man själv ändras

Hej, svejs! Tjoho, jag överlevde första veckan på jobbet efter en lång sommarledighet! Kan inte säga att det var någon mjukstart, förutom tisdag så det var studiedag och jag hann göra en del pappersarbete och städning, utan det kändes som allt drog igång i 180. Det är lite fler barn nu än förra läsåret så vi får se hur allt kommer att funka. Jag hörde en gullig kommentar från en tjej som börjat i förskoleklassen. Hon och en kompis stod och tvättade händerna utanför matsalen (de såg inte mig) och så sa hon: “Maten idag var jättegod (pannbiff, sås och potatis), och så fick vi glass nu! Här kommer nog jag att trivas!” De är ju bra rara ibland!

I mitt förra inlägg skrev jag om att jag ska försöka rikta in mig på att må bra och inte hålla på och grubbla över en massa saker som jag inte tycker är bra. Så den här veckan har jag verkligen jobbat på att må bra och jag måste säga att det är en fantastisk känsla! Jag kanske inte har lyckats fullt ut varje dag, men bara att tänka: “Vad kan jag göra för må-bra-saker idag?”, i stället för att stressa upp sig över alla måste-saker är väldigt skönt. Tycker många saker har flutit på ovanligt smidigt sen jag började ändra tankarna. Dessutom behöver jag åka en annan väg till jobbet nu ett tag på grund av en broreparation de håller på med på min ordinarie väg. Det går att åka den vanliga vägen, men är långa köer emellanåt så jag har valt en annan väg. Jag åker där ibland annars också, men nu blir det två gånger om dagen och jag har upptäckt att det hjälper mig att må bra. Omgivningarna längs den vägen är jättefina med skog, fält med kor och hästar och vattendrag. Det är dessutom nästan ingen trafik så jag känner mig riktigt lugn när jag kommer till jobbet/kommer hem. Det är verkligen ett val, att må bra, och jag tänker jobba vidare på det och försöka hitta bra saker även i de dagar när allt känns skit. Mest behöver jag jobba med mina tankar när jag är på arbetet, för där snurrar en massa sämre, vane-tankar, som inte lyfter mig. För jag förstår ju verkligen nu att när man själv ändras ändras världen omkring en.

Bildkälla: Susanne Nilsson, flickr.com

En kväll under veckan här fick jag ett “otålighetsutbrott” och det började snurra en massa tankar om att jag väl ändå måste göra en massa saker för att komma vidare med allt jag vill få till. Försökte pressa fram idéer och nya vinklar men blev bara nedstämd av det. När jag hade gått och lagt mig läste jag de sista sidorna i boken “Låt känslorna visa vägen” och i stycket som jag började med stod det följande: “Människor försöker få till stånd en “healing” – de vänder alltid motströms. De försöker få något “bättre” att hända – de vänder motströms. De säger: “Jag ska sätta upp ett mål” – de vänder och paddlar motströms, för det ligger något i attityden att försöka som gör att man alltid vänder i riktning mot strömmen. Det är helt annorlunda att bara ge efter: Ni kallar det att kapitulera. Vi kallar det inte att ge upp era önskningar… det kan ni inte göra – era önskningar är eviga. Ni kan inte bli mindre än det ni redan är. Ni kan inte leva livet, som får er att be om mer, och sedan säga: “Strunta i det.” Det går inte. Ni kan fortsätta att förändra och förbättra er önskan, men ni fortsätter att expandera och flödet fortsätter att öka farten och (vi älskar er väldigt mycket, men) ni har inget annat val än att följa med flödet om ni vill må bra.” För er som inte har läst böcker av paret Hicks, så är de som säger “vi” i texten ovan en samling andar som kallar sig Abraham. Det var så passande, att jag läste just det stycket den otålighetskvällen, att jag blev full i skratt. Bara att fortsätta kapitulera och låta flödet göra jobbet alltså! Och säga: “Okej, jag hör budskapet!” 😀

Bildkälla: Blondinrikard Fröberg, flickr.com

Igår morse bestämde jag mig, hastigt och lustigt, för att ta en liten joggingtur. Jag brukar planera sånt, men det blev väldigt spontant igår. Eftersom jag är väldigt morgonpigg, var jag redo att ge mig iväg ca kvart i åtta (lite tidigare än vad jag brukar träna) och när jag kommit bara en liten bit bort kom det en ladusvala och svischade förbi mig. Då tänkte jag direkt på min mormor. Hos henne, i den lilla byn Drängsmark ett par mil från Skellefteå, fanns det alltid väldigt gott om ladusvalor. Det är ett härligt barndomsminne (tror jag har skrivit om det förut), för det satt alltid ladusvalor och “pladdrade” på telefontrådarna som gick över hennes gård. Så när jag hör dem tänker jag alltid på henne och igår tror jag att jag fick en hälsning från henne. För när jag fortsatte en bit till på vägen var det MASSOR med svalor! Jag har inte sett så många där under hela sommaren men nu var de verkligen överallt och flög omkring och satt på telefontrådarna och pladdrade på. Jag blev stående en stund och bara tittade på dem! Det var jätteroligt! Mormor dog för över 20 år sedan och jag har inte märkt av henne så mycket, men det har hänt en annan gång den här sommaren, via dofter, att jag kände att hon sände en hälsning. Undrar om det är något speciellt hon vill?

Ladusvala. Bild lånad från fageln.se

Vet ni? Jag har genomlevt en hel vecka utan kaffe! Det har gått riktigt bra, förutom tisdag då jag hade huvudvärken “from hell”, nästan migrän. Då fick jag ta huvudvärkstabletter faktiskt. Tur att det var studiedag så jag var ensam på jobbet och kunde ta det lite lugnt. Igår gjorde jag en utflykt till Vadstena och tog faktiskt med mig en liten termos kaffe då. Tyvärr hade jag nog inte sköljt ur termosen ordentligt för kaffet smakade väldigt instängt och konstigt. Min tanke är att jag kanske kan unna mig någon liten kopp kaffe på helgerna, men jag får se om det fungerar eller om det triggar igång suget igen. För jag har förstått att jag inte klarar att dricka bara lite grand under veckorna utan jag måste ta bort kaffet helt då. I nån av Medial Läkning-böckerna skriver Anthony William att man kan prova att göra te på lakritsrot, den ska också vara uppiggande, om man kämpar med kaffe-abstinens. Jag gillar lakrits så jag ska skaffa sån rot och prova det, fast egentligen dricker jag kaffe mest för smakens skull. Det är såååå gott! Ja, ja kampen går vidare! 🙂

Bildkälla: waferboard, flickr.com

Annars så fortsätter min matresa och nu har jag uteslutit kött helt ur kosten. Men jag är inte rabiat, skulle jag bli hembjuden till någon som bjuder på kött skulle jag äta det. Jag inser dock att jag behöver fixa mat i förväg så jag har ett litet förråd att ta med mig av till jobbet. Jag tänkte jag ska göra några grönsaksbiffar jag kan ha på lut i frysen. Idag ska jag prova att göra en lasagne med plattor av bönpasta, en tomat och grönsaksröra och sen en sås med mandelmjölk som bas. Har upptäckt att jag tycker att Icas ekologiska mandelmjölk är väldigt god. Jag har inget recept på lasagnen utan jag experimenterar så får vi se hur det blir. Kanske kommer recept här sen om den blir bra! 🙂 Jag ska också prova att göra en sorts majonnäs, vilken jag hittade recept till på youtube, som är utan ägg och med väldigt lite olja i. Basen i den är vita bönor! Ska bli intressant!

Så nu har jag inte tid att sitta vid datorn längre utan nu ska det laboreras i köket (må-bra-aktivitet)! 😉 Hoppas att regnet håller sig borta så jag kan ta en promenad sen också. Ha det gott!

Att försöka må bra

Hej, svejs! Idag har jag inte haft någon tid alls att sätta mig vid datorn. Nu blev det lite lugnare så jag skriver några ord, men det blir inte så många (tror jag inte i alla fall). Vi har haft besök hela helgen och det har fiskats kräftor. Mågen och hans föräldrar har varit här och maken tog med dem till det nya kräftfiskestället han har arrenderat. Jag är alldeles för bekväm för att följa med så jag har skött markservicen här hemma i stället. De har sovit i tält och husvagn och vädret var inte det allra bästa så jag tyckte det var skönare att sova i min egen säng. 🙂 Men de var väldigt nöjda med fisket och de fick ihop omkring 20 kg kräftor och det var bra storlek på dem. Nu pågår kokning i köket och det ser ut som ett bombnedslag! Jag tycker så otroligt synd om kräftorna när de kryper omkring och försöker komma undan sitt öde, så jag försöker hålla mig därifrån…

Bild lånad från landleyskok.se.

I morgon börjar jag jobba igen och i natt drömde jag att jag var där och att allt var fullständig kaos (så är det alltid när jag drömmer om jobbet). Lite taskigt, tycker jag, att jag inte kan få vara ledig så länge jag är ledig… 😉 Men nu är, i alla fall, arbetskläderna strukna och det är bara att dra igång. Det är fritids nu i tre dagar och så börjar skolan på torsdag. Skönt att få börja lite lugnare och kunna kolla igenom allt och få kropp och knopp att komma igång igen.

Jag har läst lite mer i boken jag nämnde i mitt förra inlägg, “Låt känslorna visa vägen”, och den har fått mig att inse en väldigt viktig sak: Det är nödvändigt att man försöker må bra i varje skeende i livet. Oavsett hur man har det eller vad som händer. Speciellt om man vill förändra något i livet för om man inte mår bra, utan mest går och känner sig missnöjd över sin situation, är det mycket, mycket svårare att få till en förändring. Missnöje ger ju mer saker att vara missnöjd över! Då jobbar man verkligen motströms! Kan man hitta ett sätt att må bättre, även när allt omkring en är skit, går det mycket fortare att attrahera till sig en bättre tillvaro (om det är det man önskar). Det här känner jag är en väldig utmaning för mig själv och något jag behöver börja jobba med BUMS! Jag brukar skriva om att jag håller på med både det ena och det andra, för att förändra det jag vill förändra i mitt liv, men nu kommer jag lägga alla de sakerna åt sidan och bara fokusera på att MÅ BRA.

Bildkälla: Bev Sykes, flickr.com

Så här står det i boken: “Du måste må bra nu, oavsett förhållandena, för annars kan förhållandena inte förbättras. Du måste, så att säga, stifta fred med den position du har för att tillåta dig själv att förflytta dig till en plats där du heller vill vara.” När jag ser det så här klart och tydligt i skrift, förstår jag varför mitt liv inte har “uppgraderats” på det sätt jag önskar. Tyvärr låter jag ofta missnöjet över att allt inte är som jag skulle vilja, dominera, och då kan alltså ingen förändring ske.

Så det enda jag kan säga nu är (såklart): Jippi, vad härligt att jag får börja jobba i morgon! 😉 Och så måste jag jobba upp känslan att det är så också… Mmmm, utmaning, som sagt! Men det blir kanonbra, alltihop! Hur det än är, så är det kanonbra! Nu har jag lovat att hjälpa till att röja i köket, vilket blir kanonbra, givetvis! Ha det gott!

Att flyta med strömmen

Hej, svejs! Tjoff så var det söndag igen! Som vanligt springer veckorna på i en rasande fart. En veckas ledigt kvar för mig nu, och sen börjar allvaret igen. Längtar inte efter att jobba, men jag vet att det ändå brukar flyta på rätt okej i början av terminen eftersom jag har vilat ordentligt under sommaren. Det jag funderar på nu är om jag kommer att hinna att göra min sellerijuice på morgonen? Men det går nog bra om jag skär upp sellerin kvällen innan så det bara är att köra igenom den genom råsaftcentrifugen sen. Juicen ska drickas nygjord så det funkar inte att göra den kvällen innan för då gör den inte lika mycket nytta när man dricker den. Det löser sig säkert!

I veckan var jag och tre tanter till på en liten utflykt ner till Småland. En tjej som jobbade som lärare när jag jobbade i Brokind, har flyttat dit med sin familj och öppnat ett litet kafé ihop med sina två systrar. De har haft öppet torsdagar till söndagar nu under sommaren och har haft massor med besökare. Kaféet är inrymt i källaren på Vrånganäs skola. Det var jättekul att träffa Martina igen och se hur de har fått till allt. Jag tycker det är så roligt när människor har en dröm/önskan och sedan fullföljer den. Det blir jag imponerad av! Under hösten kommer de att ha öppet vissa helger bara, för alla har andra jobb också. Men jag rekommenderar verkligen Kafé Tre Systrar, mitt emellan Målilla och Virserum, om någon har vägarna förbi. Kommande helg är sista helgen nu i sommar de har öppet. Det var en väldigt trevlig utflykt! Jag har också fått umgås lite med stora sonen och det var härligt att se att han mår bra och han verkar trivas väldigt bra i Norrtälje.

Bildkälla: Tim Geers, flickr.com

Jag läser ju mycket böcker, och just nu håller jag på med en bok som heter “Låt känslorna visa vägen” av Esther och Jerry Hicks. Den handlar om hur man, genom att ta kontroll över sina tankar, kan få en bättre tillvaro. Alltså handlar den om ännu en aspekt av attraktionslagen (lagen om spegling) för tillvaron blir som man tänker sig den. Positiv eller negativ. Boken handlar också mycket om att man inte kan styra andra människor, utan i alla lägen där man tycker att andra borde ändra sig/sitt beteende, är det man själv som behöver göra en förändring. Genom att styra om sina egna tankar kan man uppnå den förändring av situationen man vill få till. Våra tankar är väl egentligen det enda vi kan ha full kontroll över. Men kanske inte så lätt alla gånger!

När vi inte har full koll på vad vi tänker på är det stor risk att vi liksom “paddlar mot strömmen” och bara tröttar ut oss utan att egentligen komma någon vart. Jag gillar den liknelsen och kan verkligen se att jag själv, under lång, lång tid, har försökt paddla mot strömmen genom frustration och otålighet. När vi gör så skjuter vi också upp det liv vi egentligen vill ha och allt blir svårare och jobbigare för oss. Nu försöker jag i stället ha en bild av att jag har släppt paddlarna och sitter och bara åker med i en kanot, i lugn takt nedströms. På vägen ser jag de saker jag vill uppnå bli verklighet! Sen behöver jag påminna mig om att jag verkligen nu sitter där i kanoten och inte behöver fundera på hur saker och ting ska kunna bli verklighet. Försöker man kontrollera skeendet paddlar man motströms och det tar då förstås mycket längre tid att komma dit man vill.

Bildkälla: Ken Bosma, flickr.com

En sak jag tycker är bra i boken är att man får exempel på tankar man kan tänka i en viss situation som representerar motströms- och sen exempel på medströms-tankar i stället. Allt blir så mycket tydligare då. Det man ska leta efter hos sig själv, är tankar som skänker lättnad inför det man grubblar över. Om man till exempel inte trivs på sitt jobb kanske man har följande tankar: Jag tycker det är fel att de flesta på jobbet inte gör sitt bästa. Det gör mig så illa till mods att se dem få ut sin lön utan att sköta sitt jobb. De tankarna är exempel på motströms-tankar som inte på nåt sätt får dig att må bättre. Exempel på medströms-tankar kan vara: Jag vet i själva verket ytterst lite om mina arbetskamrater. Jag förstår inte riktigt motivet bakom deras handlingar. Vad andra gör eller inte gör, angår egentligen inte mig. Att alltid lägga fokus på sig själv och hur man tänker är inte på nåt sätt själviskt utan det är ett sätt att få kontroll på sin situation. Om du kan lära dig att ta full kontroll över dina tankar kommer också din omgivning att ändras. Det gör den för att när du tänker tankar som är mer positiva vibrerar du på en ny, högre frekvens, och då börjar du attrahera till dig en tillvaro som vibrerar på samma frekvens som du gör.

Helt plötsligt, nu medan jag sitter och skriver det här, kom jag ihåg en sak som jag skrev i mitt förra inlägg och samtidigt tror jag att jag fick en insikt. I det inlägget skrev jag att jag inte var säker på om avgiftningen av tungmetaller ur kroppen, påverkar humöret/känslorna. Men efter inlägget läste jag i boken om levern och där förklarar Anthony William att levern har lagrat och stuvat undan alla möjliga saker som vi har fått i oss under vår levnad. Levern har även en egen intelligens och ett väldigt bra minne. Den lär sig, till exempel, att hålla reda på våra vanor och vet att när det närmar sig helg finns det risk att det kommer dyka upp till sämre mat och eventuellt en del alkohol. När vi jobbar med att avgifta levern kan den släppa ifrån sig gifter som den har lagrat för länge, länge sedan. I samband med det kan det bubbla upp minnen som är förknippade med den gången, för 15 år sedan, när man var extra ledsen och åt extra dåligt eller drack extra mycket under en period. Så självklart påverkar det här humöret! Senaste tiden har jag tänkt JÄTTEMYCKET på min barndom och mitt barndomshem i Vadstena. Alltså verkligen hela tiden. Det brukar jag inte göra så det är ju möjligt att levern just nu håller på att släppa gifter som jag fick i mig under min barndom och att det är därför alla dessa minnesbilder dyker upp. Behöver inte alls vara så förstås, för ibland funderar man mer på vissa saker, men omöjligt är det inte.

Jag som väldigt liten!

Jag skrev också förra veckan att jag skulle försöka ta mig i kragen och meditera mera (som jag ofta har skrivit). Tror ni jag har gjort det? Nä, det har jag inte! Jag ska sluta skriva det och i stället bara göra meditationer när andan faller på. Om jag, vid nåt tillfälle, kommer in i en rutin och gör det varje dag kanske jag skriver om det. Vi får se! Nu är det dags att ta tag i dagen här och det känns som det är en promenad som står på schemat här näst. Ha det gott!

Mest matprat idag!

Hej, svejs! Det här blir nästan lite spännande för nu bloggar jag från en ny dator! Eller, ny och ny, jag köpte den begagnad men den är ju ny för mig. Tangentbordet är något mindre än på den andra datorn så vi får se vad fingrarna säger om det. Jag sitter utomhus, i skuggan, och skriver nu för det är lite skönt att kunna göra det tycker jag. Det är varmt här men fläktar en del så det känns rätt behagligt. Dessutom drog maken igång dammsugaren i köket och det ljudet slipper jag gärna! Fantastiskt att han gör något åt dammtussarna och alla djurhåren!

Alltså, det känns som jag inte har någonting att skriva om idag så det kanske blir mest svammel det här! Senaste veckan har det inte hänt speciellt mycket, men jag har i alla fall känt mig på lite bättre humör än vad jag gjorde vid förra bloggningen. Möjligen har jag känt mig lite likgiltig och liksom blasé. Men inte så det har stört mig på nåt sätt. Jag har funderat lite om avgiftningen av tungmetaller jag håller på med påverkar känslorna och humöret också. Den borde göra det, men jag vet inte egentligen om det är så. Kroppen har känts lite trött och orkeslös på nåt sätt senaste tiden, men det verkar som det börjar vända nu. Jag brukar gilla att träna på morgonen, innan jag äter något, men det har jag inte riktigt orkat med utan jag har tränat senare på dagarna. Idag joggade jag dock innan jag tog min blåbärssmoothie och det kändes bra och “som vanligt” liksom.

Du som är intresserad av att göra saker som gynnar levern och kroppen, men inte har Anthony Williams böcker, kan följa honom på facebook eller instagram (sök på Medical Medium). Där delar han med sig av många recept och förklaring till på vilket sätt olika frukter och grönsaker är nyttiga för oss. På instagram är det också många människor som delar med sig av sina berättelser om hur de har blivit friska från alla möjliga åkommor. Flera har haft förskräckliga eksem som har läkt ut genom att de har druckit sellerijuice och gjort utrensning av tungmetallare och virus ur kroppen.

Bildkälla: Kreg Steppe, flickr.com

Jag letar en del recept just nu, för att kunna baka glutenfritt bröd utan ägg och mjölkprodukter. Dessutom funderar jag på att göra brödet så smakrikt att jag inte behöver ha något pålägg på för det är lite trixigt med pålägg när man inte äter mjölkprodukter. Det finns veganska “ostar” att köpa, men jag gillar inte riktigt vad de innehåller och jag har provat att göra en variant själv. Den är gjort med bland annat sötpotatis och cashewnötter och är helt okej. Men så härom dagen funderade jag på om det kanske är bättre att stoppa i sötpotatisen i brödet i stället. Det har jag inte provat än, men jag råkade ha kokt kall potatis i kylen, så jag bakade brödet med bara olika glutenfria mjölsorter, vatten och mosad potatis i. Funkade riktigt bra och brödet blev ovanligt saftigt för att vara glutenfritt! Nästa gång ska jag prova att ha i lite torkade aprikoser också, för då kanske det blir så gott att pålägg inte behövs. Till min lunch idag gjorde jag hummus som jag bredde på köpt glutenfritt bröd. Det var gott! Och, ja, jag är en riktig brödmänniska och vill fortsätta äta det! 🙂

Bild lånad från 56kilo.se.

Jag hittade ett väldigt enkelt recept på en mjölkfri glass härom dagen. När det är varmt kan jag längta efter glass så jag ska prova att göra den sen idag. Den innehåller bara kokosgrädde och dadlar! I receptet står det att man ska blötlägga dadlarna i kokosgrädden tills dadlarna är tillräckligt mjuka för att det ska gå lätt att mixa dem. Men jag tror inte det behövs om man har färska dadlar för de är ju jättemjuka redan. Så det går åt en burk kokosgrädde (400 ml) och 200 gram urkärnade dadlar. Jag köper Kung Markattas kokosgrädde för den innehåller bara kokosnöt och vatten. Mixa alltihop när dadlarna är mjuka, häll upp i en bytta med bakplåtspapper i och frys i några timmar. Ta ut glassen ur frysen 10-20 minuter innan den ska ätas. Låter himla gott faktiskt!

Bild lånad från kindearth.net

Jag funderar lite emellanåt på det här med min kostomläggning. Det känns som det är något jag verkligen behöver göra och var jag hamnar i mitt ätande sen får vi se. Jag äter fortfarande lite kött och fisk, men jag tror att jag kommer utesluta allt kött framöver. Eventuellt får fisken vara kvar ett tag till. Mer och mer känns det för mig som det är fel att äta djur och jag tror inte att de finns här på jorden för att föda oss. Det är nåt som vi människor har hittat på. Dessutom är mycket av djurindustrin helt vidrig mot djuren. Här hemma äter vi visserligen mest viltkött och de djuren har, förhoppningsvis, haft det bra fram till de dog. Men ändå… känns inte helt okej faktiskt. Maken fiskar lite ibland och för ett tag sedan fick han upp en stor abborre på strax över ett kilo. När den låg där på skärbrädan, för att bli filéad, så kändes det mest bara sorgligt och jag tittade på fiskens ögon som inte hade nåt liv i sig längre. Jag åt av den sen, och den var god, men det gör lite ont i mig på nåt sätt. Mm… får se vart allt det här landar!

Bildkälla: Michael Ocampo, flickr.com

Under större delen av sommaren har jag känt mig mer förankrad på jorden än uppe i huvudet, så att säga. Men det har säkert att göra med att jag varit så fokuserad på maten. Jag har inte känt mig speciellt “andlig” utan den biten har fått stå åt sidan och det är säkert precis som det ska vara med de val jag har gjort. Min ambition inför sommaren var egentligen att meditera varje dag, men så har det inte blivit. Nu har jag två lediga veckor kvar och det kanske är bra att jag försöker “samla ihop” mig genom att verkligen göra de där meditationerna. För jag vet ju att de är bra för mig! Tror jag behöver ta mig i kragen med det! 😉

Om ett par timmar ska jag skjutsa yngre sonen till hans pappas familj och så ska han vara där ett par veckor tills det är dags för honom att återvända till Malmö. Han har varit här i tre veckor nu så det kommer att kännas lite tomt efter honom. Vi ses nog inte förrän till jul sen. Jag tror att Kapten kommer att sakna honom också, för han har varit i hans rum jättemycket under de här veckorna. På onsdag kommer stora sonen hem så då får jag träffa honom några timmar i alla fall. Det blir kul! Som jag har skrivit tidigare, är det en ynnest när man får umgås med sina vuxna barn emellanåt. Får se om jag kanske behöver åka och hälsa på stora sonen under hösten för han har flyttat från Åkersberga till Norrtälje. Borde ju inspekteras!

Kapten

Jaha, det gick ju riktigt bra att skriva även på den nya datorn! Fingrarna hittade, för det mesta, rätt. Fast, som sagt, mest svammel blev det nog, men så får det vara ibland! Ha det gott!

Lite sisådär…

Hej, svejs! Idag satt jag med min tekopp, tittade ut genom köksfönstret och tänkte att jag nog inte ville blogga nåt idag. Humöret har inte varit något vidare de senaste dagarna och jag har varit väldigt lättirriterad. Dessutom gick jag upp lite tidigare än vad jag egentligen ville idag för det kom en sån där monstersvettning så det kändes inte bekvämt att ligga kvar i sängen. Jag har heller liksom ingen lust att göra något, och jag har till och med struntat i träningen. Jag bara vill inte… Kanske en del känner igen sig och förr, när jag fortfarande hade mens, var det här rätt typiskt humör för dagarna innan den kom. Igår var jag och plockade lite skogshallon, det finns så mycket i år att man inte riktigt vet vart man ska plocka, och jag brukar bli på bra humör av att plocka bär, men inte ens det hjälpte. Så, ja, så är det med mig just nu!

Bildkälla: Raj Stevenson, flickr.com.

Jag tänkte att jag skulle låta bli att blogga för att bespara er mitt gnäll, men så tänkte jag att jag kan försöka lyfta mig själv (och kanske någon annan som också känner sig lite nere) i stället, genom att skriva av mig en del tankar. Eftersom jag har skrivit om det flera gånger, så vet vi ju vid det här laget att det blir som man tänker och det man fokuserar på får man mer av. När man då mår lite skrutt så vill man ju bara säga “bajs-attraktionslag”, sluta gälla just nu är du snäll (eller egentligen säger man “för helvete sluta vara så jävla jobbig jävla skit-speglings-lag”). Jag tycker att många saker krånglar lite extra när man inte är på topp, och har många negativa tankar, eller också är det bara att man inte orkar med allt just då. I morse, när jag gjorde min sellerijuice, lyckades jag skära mig i vänster pekfinger! Precis innan hade det malt en massa negativt skit i huvudet och jag är säker på att det är därför det hände. Det är inget djupt skärsår och kommer snart vara läkt, men en ändå. Bajs!

Jag ska inte skriva om min nuvarande kost och så idag, men jag måste bara nämna en sak om sellerijuicen. Den stjälkselleri som finns att köpa nu är svenskodlad, och det är så klart bra, men smaken! Jösses! En optimal mängd sellerijuice på morgonen är 4-5 dl, men jag klarar bara halva den mängden just nu. Selleri är inte min favoritgrönsak och det är väldigt, väldigt, väldigt, väldigt mycket sellerismak på den svenska. Huga! Får hoppas den gör lite nytta ändå. En lite intressant sak med juicen är, att trots att den smakar så mycket selleri, så är det en helt annan, lite citrusaktig smak när man rapar sen. Lite märkligt faktiskt! Ursäkta detaljerna…

Bildkälla: Tim Geers, flickr.com

Jaha, vad kan man då göra för att försöka lyfta humöret lite? Att göra saker man mår bra av är förstås alltid en fördel. När jag har bloggat klart ska jag baka lite bröd för det är en sysselsättning som jag tycker om. Jag kommer att försöka ta mig samman och träna lite senare idag också, för jag vet ju att humöret oftast lyfter efter ett träningspass. För mig känns det bra att ta bort en massa “måsten” när måendet är sämre. Tvätten får samlas på hög, likaså de redan tvättade sakerna och jag stänger dörren om högarna. Jag bryr mig inte om dammtussarna utan de får virvla runt fötterna. Däremot klarar jag inte att ha det stökigt i köket. Då mår jag sämre, så där blir det undanplockat så inte bänkarna och spisen blir belamrade. En del människor mår ju bättre av att städa och ha ordning omkring sig, och jag avundas dem lite. Tänk att ta sig an nåt man mår bra av och så blir det samtidigt rent och fint hemma! Sån e inte jag…

Liten parentes bara: oj, vad det regnar här just nu! Men det passar bra när jag vill vara inne och baka! Igår var det jättevarmt i stället så vädret varierar sig.

Bildkälla: Blondinrikard Fröberg, flickr.com

En sak som är väldigt effektiv, tycker jag, för att lyfta humöret är att göra en tacksamhetslista. När de negativa tankarna är väldigt aktiva kommer man nästan inte igenom “stimmet” med någon positiv tanke och man (eller jag kanske ska skriva “jag”…) vill nästan inte försöka hitta de positiva. Jag nästan grottar ner mig i allt det dåliga och hur illa allting är. Så dumt!

En liten parentes till: nu hämtade jag mig en halv kopp kaffe! Nästan lite trotsigt så där! Försöker undvika kaffet på förmiddagarna för levern gillar inte att få kaffe att ta hand om när den håller på att städa upp (vilket den gör tidiga mornar och förmiddagar). Så, förlåt levern, men kaffet smakade väldigt gott!

Bildkälla: waferboard, flickr.com

Åter till tacksamhetslistan! Jag tänkte att jag gör en tacksamhetslista med, typ, “för att/så att” efter det jag är tacksam över för då får man tänka till lite extra. Min lista över saker jag är tacksam för idag ser ut så här:

  • Att jag har tak över huvudet så att jag inte behöver sova/vara utomhus i regnet.
  • Att jag har rent vatten att dricka för det är det många som inte har.
  • Att jag är ledig och inte behöver stressa iväg till något jobb.
  • Att jag har hela kylskåpet, frysen och skafferiet fulla med mat så jag, och övriga familjen, kan äta oss mätta idag också.
  • Att jag har varmvatten, tvål och schampo så jag kan duscha och göra mig ren när jag vill.
  • Att jag kan göra saker som jag mår bra av utan att någon kräver att jag gör något annat som jag inte vill.
  • Att jag har pengar så jag klarar tillvaron för det är väldigt många som inte har det så.
  • Att jag har en bil som fungerar så jag kan åka vart jag vill när jag vill.
  • Att jag har en familj som, så vitt jag vet, mår bra och har hälsan. Många lever utan sina nära anhöriga av olika anledningar.
  • Att jag är trygg och kan leva utan rädsla för många, speciellt barn, lever i stor otrygghet.
  • Att jag har elektricitet som underlättar livet väldigt mycket. Många lever utan.
  • Att jag har toalett inomhus och inte behöver springa ut, speciellt på vintern, för att gå på toaletten. Många, många lever utan tillgång till ordentliga toaletter.
  • Att mina katter mår bra för de är ofta en källa till glädje och gos!
  • Att jag har en dator som underlättar livet på många sätt och ger mig avkoppling när jag bara vill sitta och slösurfa eller “titta på tv”.
  • Att jag lever i ett land utan en massa farliga djur eftersom jag tycker om att vistas i skogen.
  • Att jag bor på en lugn plats med naturen inpå knutarna för där kan jag hämta energi och bara njuta.
  • Att jag har mina, ganska få men väldigt nära, vänner som jag uppskattar väldigt mycket att umgås med.

Nu kom en av katterna, Gandalf, in (dyngsur!) och hoppade upp i mitt knä, så nu “måste” jag gosa med honom samtidigt som jag skriver! När det är fint väder är han mest bara ute, men när han kommer in vill han ha jättemycket mys och gos så det får man ju ge honom då!

Gandalf

Vet ni, nu känns det faktiskt lite bättre! Tacksamhetslistan och kattmys har lyft humöret lite grand i alla fall! Och snart kan jag börja baka, dessutom. Just för tillfället försöker jag att inte äta så mycket ägg så jag har letat efter recept på glutenfritt bröd utan det. Hittade ett igår som jag tänkte prova. Ni kan få receptet också och det hittar ni HÄR. Jag har inte psylliumfrön hemma just nu, så jag provar med chiafrön i stället och hoppas att det funkar. Båda är ju gelé-bildande och jag gissar att det är det som är meningen med dem så det går säkert bra. Så jag jobbar vidare på att göra det här till en bra söndag och jag önskar er alla det samma! Ha det gott!

Bild lånad från Nilla’s Kitchen

Internet igen och hälsa igen!

Hej, svejs! Japp, nu har vi ny router och kontakt med yttervärlden igen! 😉 Så just därför tänkte jag ta en mitt-i-veckan-bloggning som en liten överraskning. När vår router hade pajat, ringde maken och felanmälde den i måndags. Vi har Telia som leverantör av bredband via ADSL och när han ringde satt han i telefonkö i en timme och 40 minuter! Tur att han jobbade så han kunde göra annat medan han köade. 😀 Men sen var de ju snabba för den nya skickades under måndagen och vi fick de igår.

I lördags hade jag och en väninna en himla trevlig förmiddag! Vi tog en second-hand-shoppingtur som var riktigt rolig. Jag gillar ju inte shopping något vidare egentligen, men det känns bättre att handla så än på vanligt sätt. Vi var på tre olika ställen och det var rätt mycket folk på alla tre. Min kompis hittade lite kläder och jag köpte några småsaker till köket. På sista stället hade de ett trevligt kafé så där fikade vi och pratade en lång stund.

Bildkälla: waferboard, flickr.com

Medan vi har varit utan internet har jag mest läst på kvällarna. Jag är för snål för att ta slut på surfen i telefon så där har jag bara kollat väldigt korta stunder. 😉 Bland annat har jag läst i boken om levern av Anthony William, och jag vill ta den i lite mindre “bitar” för det är så himla mycket information i den, så jag läser då och då. Det senaste jag läste om är en lista med vad han kallar för “bråkstakar” och det är produkter som ställer till det lite extra för levern. Många är självklara, som bensin, diesel, plast, alkohol, läkemedel, avgaser, lösningsmedel, bekämpningsmedel, formaldehyd och tungmetaller. Men det finns rätt många saker på listan som man blir lite överraskad över. Jag ska inte ta upp alla här, det blir alldeles för mycket, men några stycken vill jag nämna. Tändvätska ansamlas i levern så det kanske är dags att börja tända grillen på annat sätt (vi brukar alltid använda tändvätska tyvärr)! Vinäger är nästan lika illa för levern som alkohol och vill man ändå använda vinäger är äppelcidervinäger bäst. Koffein (snyft) gör leverns cellväggar tunnare. Cellväggarna återhämtar sig visserligen snabbt, men regelbundet intag av koffein försvagar leverns skydd. Jag kämpar fortfarande med kaffet och har inte lyckats sluta än, men jag jobbar vidare på det!

Alla produkter (i stort sett) med parfym är illa för levern. Hårsprej och vanlig make-up är inte heller så bra. Hårfärg (konventionell) är riktigt skadlig för levern och kan trigga igång klimakteriebesvär. De naturliga hårfärgerna är ett bättre val. Spray-tan kväver levern eftersom hela huden blir täckt av preparatet och huden är leverns andningshål när det gäller att göra sig av med gifter. Dessutom ansamlas kemikalierna i själva levern. Även kemikalierna från nagellack och nagelprodukter ansamlas i levern.

När det gäller mat kallar han just den listan för “problematisk mat” och jag bara räknar upp de produkter som finns med där utan förklaringar (annars får jag sitta och skriva i många timmar 🙂 ): Ägg, mjölkprodukter, ost, feta livsmedel, hormoner i maten, vinäger, koffein, överdriven konsumtion av salt (det skriver jag lite om här nedanför), gluten, majs, rapsolja och fläskkött. Alla de här produkterna är bra att undvika helt eller äta/dricka måttligt av.

Levern klarar av små mängder av hälsosamt salt, det vill säga havssalt eller bergsalt men större mängder av fel sorts salt är inte bra. Speciellt inte om det kombineras med fet mat. Fettceller tenderar att kapsla in saltet som sedan torkar ut fettcellerna. Den sortens celler är svårare att driva ut ur kroppen och de ansamlas i levern. Fel sorts salt torkar även ut andra organ i kroppen. Våra kroppar behöver dock natrium och i naturlig form finns det i: selleri, kokosvatten, spenat, alger, citron och lime och den sortens natrium torkar inte ut kroppen utan hjälper till att dra ut skadliga salter i stället.

Hela kapitlet om “bråkstakar i levern” är på 16 sidor så det finns mycket information att hämta där. Man kan ju bli lite nedslagen för det känns nästan som man inte kan använda några produkter över huvud taget. Men så funkar, så klart, inte livet, utan vi måste ju leva här på jorden och när man har kunskapen om vad som inte är bra för oss kan man också göra bättre val. När man vet hur skadliga en del produkter är för levern, kan man försöka att undvika dem helt. Stärker man sedan levern med att äta rätt sorts mat och dessutom rensar ut gifter ur den, kan den klara av att ta hand om de giftiga saker som vi kommer att få i oss (hur vi än gör).

Nu ska jag ta och äta lite lunch och sen ska jag åka och hälsa på en kompis. Vi kommer garanterat att dricka kaffe så jag hoppar över det efter maten (har inte druckit något än i dag). Till lunch blir det sallad från igår och stekt potatis som jag har stekt i lite kokosolja. Troligen tar jag ett frökex till också med en sorts vegansk “ost” på som jag hittade recept till på youtube. Jag saknar pålägg till smörgåsar nu när jag inte äter mjölkprodukter så jag letar på youtube och testar recept. Självklart finns det att köpa också men det är kul att prova att göra själv. Passar mig ypperligt att veganism är en trend så det finns mycket att välja på! Ha det gott!

Inget internet!

Hej, svejs! Äsch, vår router har pajat, troligen av åskan fast jag tyckte jag hann dra ur sladdarna i tid, så jag försöker blogga från mobilen nu. Inte alls bekväm med det för det tar sån tid att skriva för mig. Får se hur mycket jag orkar skriva och några bilder bryr jag mig inte om att försöka lägga in. Men så blir det ibland!

Det här har varit en lite märklig vecka för jag har försökt att umgås med folk men det har inte funkat. Ni vet så där som det är ibland att man måste ställa in saker, folk är inte hemma och så vidare. Först blev jag lite stressad av att det var så. Vi kommer nog, av olika anledningar, att vara hemma hela sommaren och då blir jag lätt lite rastlös så jag försöker sysselsätta mig med att umgås med vänner. Men när det sen inte funkade, backade jag lite och tänkte att jag kanske ska ta det lugnt och bara vara. Så jag har liksom försökt att “landa” i att det nog blir bara en hemma-sommar utan några åthävor alls. Känns bättre nu och rastlösheten försvann faktiskt. Jag har yngre sonen hemma just nu så sällskap har jag ändå på dagarna (maken jobbar).

Idag tänkte jag inte skriva så mycket om kost och hälsa men jag ska ändå nämna en sak från Anthony Williams första bok “Medial läkning”. I slutet på den har han ett kapitel som heter “Meditationer och tekniker som läker själen” och från det provar jag en teknik med att samla stenar. Man kan leta efter fina stenar, när man är på promenad, och plocka upp tre stycken som man tycker om. Sedan kan man använda dem för att rena kroppen från negativa känslor. Mina stenar “heter” tvivel, ovärdighet (vet inte om det ordet finns men jag vet ju vad jag menar 😊) och uppgivenhet. Andra förslag kan vara ångest, ilska nedstämdhet, eller något annat man vill göra sig av med. Sedan lägger man stenarna på nattduksbordet och låter de hjälpa till att rena de negativa känslorna. Jag håller i stenarna ibland och tackar dem för allt de gör för mig. När man känner att de har fullföljt sin uppgift bär man ut dem igen och lägger de i nån form av levande vatten där de kan bli renade igen. Då kan man själv känna sig renad också! Jag kommer att ha kvar mina på nattduksbordet ett tag till.

Igår kväll var jag med om en lite konstig grej. Jag låg och läste i boken “Klara svar från andevärlden” (intressant bok, rekommenderas) och jag läste om att det inte alltid är så lätt att stå för det man tror på och att man måste välja hur man vill leva sitt liv och sen stå upp för sig själv. Samtidigt som jag läste om det fick jag en bild i huvudet (inte så tydlig eftersom jag har svårt att se i bilder) där jag stod rakryggad och stark mitt i en storm. Inget oväder utan bara väldigt blåsigt. Jag stod dock orubbligt kvar och jag kände hur det växte ut rötter ur fötterna, och de sökte sig långt ner i jorden så att jag var riktigt förankrad. Samtidigt växte jag på längden (jag är bara strax övet 1,60 lång), och jag kände att jag blev både längre och mer bredaxlad och jag kände mig stolt på nåt sätt. Sen var det liksom inte mer, men jag tyckte om känslan jag fick av synen och ska försöka bära den med mig. Det var länge sen jag mediterade nu, men när jag gör det nästa gång ska jag ta med bilden och känslan och försöka förstärka den ytterligare.

Nä, hör ni, det här går för långsamt och känns för tramsigt! Någon telefon-bloggare kommer jag nog aldrig bli!😁 Jag hoppas vi får en ny router under veckan så jag kan blogga som vanligt från datorn sen. Ha det gott!

Mest kost och hälsa idag också

Hej, svejs! Pust, kände jag precis nu när jag startade datorn och öppnade bloggen. Ibland har jag många ord som trängs i huvudet och vill komma ut men just nu är det ganska tomt. Så idag blir det kanske lite mediokert innehåll. Känner mig lite trött och låg och det är som jag går på sparlåga för tillfället. Jag håller fortfarande på med kostomläggning och giftutrensning ur kroppen och jag misstänker att det kan vara bidragande. Sen gick ju sommaren över och blev till höst här, men det gör egentligen inte mig så mycket. Och regn behöver vi verkligen så det är bara bra att det kommer lite.

Precis innan jag satte mig vid datorn hade jag druckit min selleri juice och jag har köpt mig en råsaftcentrifug så det går betydligt smidigare att göra den nu. Det går inte åt lika mycket selleri heller så det är bra. Än så länge har jag bara gjort juice på selleri i den, men det går ju att göra på andra grönsaker/frukter också så det ska jag prova nån dag. Efter juicen väntar jag ca en kvart innan jag stoppar något annat i magen så juicen får göra nytta. Jag är ju van vid att inte äta någon frukost, eftersom jag har kört på periodisk fasta i flera år, men nu gör jag blåbärssmoothien och äter den en stund efter juicen. Magen tycker inte att det är speciellt konstigt så det funkar bra. Sen jobbar kroppen på med att rensa ut det som behöver rensas ut och utan att ge några detaljer så kan jag bara säga att toaletter är bra uppfinningar! Men det är inte besvärligt eller hindrande på nåt sätt utan det funkar. Jo, en liten detalj måste jag nog dela med er, och jag ber om ursäkt i förväg, men när jag gör nr två så luktar det ingenting. Nada! Det tycker jag är lite märkligt, men om det nu är så att kroppen rensar ut tungmetaller så har de kanske inte så mycket lukt… 🙂

Min lilla samling!

Jag håller på att läsa Anthony Williams bok om levern (över 400 sidor tjock!): “Leverns okända kraft” och även den är väldigt intressant. Levern är en riktig hjälte och det organ som ser till att hålla oss vid liv. Den har även egen intelligens och det är likadant med bukspottkörteln. Däremot är magsäcken bara en påse som tar emot det vi äter och dricker, men levern och bukspottkörteln har ändå stor respekt för den och hjälper den. Levern lär sig våra vanor och vet att när det är fredag kommer det nog ner lite extra fet mat och kanske en del alkohol så den förbered sig för det i förväg. Men levern har otroligt mycket att ta hand om, bland annat för att vi har så mycket gifter, virus och patogener i kroppen, så den har väldigt svårt att klara av sin uppgift. Den får gömma undan saker den skulle vilja ta hand om för att lösa akuta uppgifter hela tiden. Till slut gör det, så klart, att vi blir sjuka. Följande sjukdomar står uppräknade på framsidan av boken och de är alla orsakade av en förslöad och igensatt lever: eksem, psoriasis, diabetes (skriver lite om det längre ner), streptokocker, akne, gikt, svullen mage, gallsten, binjurestress, utmattning, fettlever, viktproblem, SIBO och autoimmuna sjukdomar.

Bildkälla: Tim Geers, flickr.com

När det gäller diabetes finns det ju typ 1, 1,5 och 2 (och en massa andra varianter som forskarna inte har upptäckt ännu) och de är lite olika. Viktigaste skillnaden är att vid typ 1 och 1,5 diabetes finns det en skada i bukspottkörteln som gör att den inte producerar insulin som den ska. Enligt Anthony William kan en skadad bukspottkörtel bero på matförgiftning, virusinfektion, bakterieinfektion, giftämnen eller om körteln får en fysisk skada. Det är ingen autoimmun reaktion för kroppen angriper ALDRIG sig själv. Vid alla typer av diabetes är det välgörande för kroppen att minska på allt fett (framförallt animaliskt fett), utesluta raffinerat socker och gluten och öka på grönsaker och frukt. Det naturliga sockret i frukt är inte skadligt vid diabetes. I boken finns det en omfattande beskrivning av varför LCHF inte fungerar i längden (många med typ 2-diabetes blir mycket bättre av sån kost), men jag kan inte återge allt här utan rekommenderar den som är intresserad att läsa boken. Eller i alla fall kapitlet om diabetes och blodsockerrubbningar.

Ja, det har blivit mycket kost och hälsa här ett tag nu, men jag tycker ju det är så himla intressant! Ska dock försöka variera mig lite framöver! Men idag blir det inte så mycket mer än det här. Sitter och funderar på om jag ska träna idag, men jag tror jag nöjer mig med en promenad sen. Har verkligen ingen lust att anstränga mig känner jag. Ska bara åka och handla mer selleri först! 😉

Som avslutning idag vill jag visa en bild på min vänstra arm. Jag har alltid haft ett ovalt födelsemärke på armen, men igår upptäckte jag att det såg ut som ett hjärta! Vad jag kan komma ihåg så har det aldrig sett ut så förut. Väldigt märkligt! Jag har en väninna som är sjuksköterska och hon säger att märket ser helt ofarligt ut, som tur är. Ha det gott alla!

Jag har haft så fel!

Hej, svejs! Allra först idag vill jag nämna det här med kommentarsfunktionen på facebook. Av någon anledning väljer facebook ibland att inte visa vissa kommentarer. Jag har ingen aning om varför, men jag ska se om jag kan luska ut nåt. För mig är det viktigt att svara eller reagera på de kommentarer jag får så det känns väldigt trist när jag inte kan läsa alla. Det går ju alltid att kommentera under blogginlägget också om någon vill “säga” något som jag garanterat kan läsa.

Jag har tänkt att nu när jag är ledig kan jag ju blogga mer än en gång i veckan, men senaste veckan har jag mest bara varit. Ett par inbokade aktiviteter blev inte av och då tänkte jag att jag kanske bara faktiskt ska ta det lugnt. Så jag har i princip gjort vardagliga saker, tränat och läst. Jag håller på att ställa om kosten också och det har varit lite pyssel med det. I onsdags hade vi en träff i den lilla andliga gruppen och det var en väldigt givande kväll. En av deltagarna var sjuk så då följde en kompis till en av de andra tjejerna med och hon passade in i gruppen direkt! Ingen tvekan om det, så nu är vi fem i gruppen! Nu när jag tänker tillbaka kommer jag knappt ihåg vad vi gjorde 😀 , men vi pratade mycket och ett par av tjejerna mådde lite dåligt och var lite ledsna så vi stöttade dem så mycket vi kunde. Vi gjorde ett par enkla övningar också och jag vet inte om vi fick så “bra” resultat i dem men det är inte viktigt. Utan fokus ligger på själva träningen.

Ett par av tjejerna i gruppen, förutom Pia som “leder” oss, är mediala på det sättet att de får till sig bilder, symboler och fraser när vi övar på vissa saker. Jag är inte alls så, men jag börjar lära mig att jag kan “höra” saker som inte sägs, eller mer: läsa mellan raderna kanske, och se samband mellan en persons mående och det personen berättar om sin situation. För mig känns det väldigt självklart och jag tror att alla ju måste förstå att det hänger ihop på det sättet, men så är det förstås inte. Vi är alla bra på olika saker och jag tycker det känns så positivt att hitta vad som är mina styrkor. Jag tror alla mår bra av att utveckla det man naturligt är bra på. Självklart behöver man prova nya saker och utmana sig själv ibland, men att bli ännu bättre på det man intuitivt är bra på kan aldrig vara fel. Människor har alltid sagt att de tycker det är så bra att prata med mig och det är nog för att jag verkligen lyssnar och hör även det de inte säger. 🙂

Rubriken idag syftar på den kost jag har ätit under ganska många år nu, LCHF. När jag började med den tyckte jag att gjorde mycket nytta för mig genom att bland annat lugna ner min bråkiga mage. Men det var nog mest för att jag uteslöt gluten som den blev lugn. Hur som, jag har verkligen förespråkat LCHF och trott att det var ett bra sätt att äta. Som jag skrev i mitt förra inlägg har jag läst boken “Medial läkning” av Anthony William och jag måste säga att det är den intressantaste bok jag läst i hela mitt liv. Vill man läsa boken (vilket jag definitivt rekommenderar) behöver man nog ha ett lite öppet sinne och kunna acceptera att saker och ting inte fungerar som vi människor tror. Författaren har, sen han var fyra år gammal, fått information via “Anden” om vad människor har för sjukdomar och hur de kan läkas ut via kosten. Eftersom det, för mig, inte finns någon tvekan om att den andliga sidan existerar, känner jag att jag litar mer på den information som kommer från “Anden” än den vad vi människor hittar på och tror. Jag har beställt hans övriga böcker och ser fram emot att lära mig mer! Den enda boken jag inte har är den om selleri juice, och jag tror inte att den finns på svenska ännu. Jag har inga problem att läsa på engelska men det är en hel del medicinska- och sjukdomstermer i böckerna så det blir lite enklare att läsa på svenska.

Bildkälla: Raj Stevenson, flickr.com. Vilda blåbär är bland det nyttigaste vi kan äta!

Det jag blev mest skrämd av när jag läste första boken, är hur mycket tungmetaller vi alla har i våra kroppar. De orsakar oerhört många problem och göder många virus som vi bär på. Epstein-barr viruset, som orsakar jättemånga sjukdomstillstånd fullkomligt älskar tungmetaller och kan växa till sig tack vare att vi har så mycket av dem i kroppen. Alla människor på hela jorden har kvicksilver i hjärnan. I hjärnan! Det är en av orsakerna till ADHD bland annat. Tungmetaller lägger sig dessutom i botten av tarmarna och skapar problem även där och de finns i alla övriga organ också. Våra levrar, som är vårt viktigaste organ för att rena kroppen, är ofta väldigt överbelastade av tungmetaller, fett, adrenalin och annat vilket gör att den inte kan sköta sitt jobb på rätt sätt. Och då är det ju inte så svårt att förstå att vi lättare drabbas av sjukdomar och åkommor. Fett, som jag har trott är bra för oss, lägger sig också i tarmarna och orsakar problem där (jag minns inte nu exakt på vilket sätt). Men man ska dock inte misströsta, det går att hjälpa kroppen att bli frisk och hel igen och det gör man via kosten.

Jag har, under senaste halvåret, känt att jag inte har mått riktigt bra på den mat jag har ätit och jag har börjat fundera på att ändra kosten igen. Min mage har krånglat på ett annat sätt än den brukar och jag har känt att jag har längtat efter frukt mer än vad jag brukar. Äter man LCHF-kost utesluter man den mesta frukten eftersom den innehåller socker. Men man ska absolut inte vara rädd för frukt, utan det är det man ska äta för att tillfriskna och må bra! Sockret i frukten är bra för oss och ger hjärnan den energi den behöver för att fungera optimalt. Dessutom hjälper frukten till att transportera ut gifter och tungmetaller ur kroppen. Frukter och grönsaker är det som är allra bäst för oss och som hjälper kroppen på ett optimalt sätt. Man behöver dock inte bli vegetarian eller vegan men det är bra att minska ner på kött på grund av fettet det innehåller (även magert kött). När det gäller fisk ska man tänka på att undvika odlad fisk eftersom den ofta innehåller mycket gifter.

Bildkälla: Rich Ellison, flickr.com

Så just nu håller jag på att ställa om från fett och protein till grönsaker och frukt. Jag kommer att fortsätta att äta kött och fisk men i mindre mängd än förut. Det som har känts lite svårt är att utesluta alla mjölkprodukter, jag älskar ju ost bland annat, men det är faktiskt något jag har funderat på att göra ändå så det var väl dags nu! 🙂 Jag börjar varje dag med ca 5 dl sellerijuice för den är bra för mag-tarmkanalen. Och, ja, det är lite bökigt och stökigt att fixa den. Sellerin tar mycket plats i kylen, kostar en del och det tar en stund att göra juicen (tur att jag är ledig). Jag mixar selleristjälkarna och pressar ur juicen genom en silduk men jag ska nog ta och köpa mig en råsaftcentrifug. Det är säkert en hel del juice jag inte lyckas pressa ur stjälkarna så en maskin gör garanterat jobbet bättre. Smaken är faktiskt helt okej! Trodde jag skulle tycka den var alldeles förskräcklig men det går bra. Sen, för att hjälpa till att rensa ut tungmetaller ur levern och kroppen, gör jag en smoothie på banan, blåbär, gurka, spenatblad, spirulina, korngräspulver och algen dulse. Egentligen ska det vara koriander i också, men den smaken har jag väldigt svårt för så just nu hoppar jag över den. Egentligen ska gurkan och spenatbladen inte vara med men jag tycker den blir lite för kompakt och tung utan så jag slänger i dem. Gurka är bra för levern hur som så det kan inte bli fel. Dadlar ska man ha i också men eftersom dadlar är det bästa jag vet, äter jag dem efteråt precis som de är. Älskar smaken på dem och nu “får” jag ju äta dem varje dag! Hurra! Ni får ingen bild på blandningen för den ser faktiskt inte så aptitlig ut, men smaken är bra. Dulse är en väldigt seg alg, så den får man klippa i små, små bitar för annars är den svår att få i sig.

Ja, jösses, det känns som det är dags för ett nytt kapitel i livet när det gäller kosten. Jag har haft så mycket problem med maten, magen och ätandet genom mitt liv så det jag hoppas på den här omläggningen är att det är den sista jag behöver göra. Jag vill verkligen sluta behöva fundera på vad jag stoppar i mig och bara äta och må bra. Det ska bli spännande att se hur kroppen reagerar på den här avgiftningen och än så länge har reaktionerna varit ganska lugna. Jag går på toa lite mer än förut för både nummer ett och två och magen låter lite mer än den brukar men den gör inte ont. Man kan göra en avgiftning på 28 dagar då man i stort sett bara äter frukt och grönsaker, men den har jag inte nån lust att prova just precis nu. Får se längre fram. Jag nöjer mig med att öka på frukt, bär och grönt, minska kött och fisk, utesluta mjölkprodukter och dra ner på fettet. De fetter som är bäst för oss är avokado och kokosfett och de som finns i nötter och frön. Olivolja är också okej, men rapsolja ska man undvika för den har en frätande effekt på blodkärlen. Jag märker, när jag skriver, att jag vill nämna mer saker om allting men det finns så otroligt mycket information i böckerna att det inte är möjligt. Så mycket orkar jag inte skriva och ni vill garanterat inte läsa det heller. Läs böckerna i stället!

Bild lånad från bokus.se

Som avslutning vill jag docka berätta om en sak som står i boken “Medial läkning, Kostguiden”, vilken jag läser just nu. Och det här låter så otroligt att jag förstår om många tror att det är påhitt, men jag vill verkligen tro att det är så här. Frukt och grönsaker tar in information om hur vi mår och vad vi behöver och kan anpassa sitt näringsinnehåll så att det passar oss perfekt. Det här är speciellt effektivt när vi odlar våra egna grönsaker för växter tar upp information om oss när vi är i närheten av dem. Alla kan självklart inte odla sin egen mat och det vi köper i affären har passerat många händer och plockat upp information från många olika människor. Men för att dra mest nytta av den frukt och de grönsaker vi äter kan vi hålla i dem i händerna i ca en halv minut innan vi börjar tillaga dem så optimerar vi näringsinnehållet för oss. Man kan också stryka över frukt och grönt där de ligger i fruktskålen eller kylskåpet. Blir man inte nästan lite rörd av det? Gör de det för att jag ska få den allra bästa näringen i mig? För min skull? Det är väl alldeles fantastiskt! Det finns mycket, mycket där ute i världen vi inte vet nåt om! Ha det gott!

Bildkälla: lisaclarke, flickr.com

Hälsa, träning, cancer och andra sjukdomar

Hej, svejs! Hoppas ni alla har haft en bra midsommar och inte vaknade med huvudvärk idag. 😉 Vi tog det, som vanligt, väldigt lugnt och var bara här hemma. Någon liten sillbit slank väl ner, lite färskpotatis och jordgubbar förstås. Nubbar hoppar jag över, inte min grej alls, men ett glas vin drack jag. Jag är fortsatt väldigt försiktig med vindrickandet och det har gjort underverk för magen. I en av böckerna “Samtal med Gud”, säger Gud att våra kroppar inte är gjorda för att bryta ner alkohol. Författaren påpekar då att Jesus ju gjorde vatten till vin och drack det. “Vem har sagt att han var ofelbar?” svarar Gud då. 😀 Så, ja, kanske blir till att fasa ut alkoholen helt till slut, men där är jag inte riktigt än.

Som ni ser av rubriken byter jag spår lite idag, och koncentrerar mig på kroppen i stället för knoppen (risk för att det blir många ord igen…)! Anledningen är, återigen, ett par böcker jag har läst/håller på att läsa. Nu när jag är ledig (jösses så skönt det är!), hinner jag läsa mer än förut så jag läser och läser och läser. Det enda som är lite trist med det är att kroppen protesterar en del. Den är ju van vid att jag rör mig hela dagarna så jag måste komma ihåg att resa mig emellanåt och göra lite annat för annars blir jag stel som en stenstod. 🙂 Jag gör också min vanliga träning och nu när jag inte går hela dagarna, märker jag att mitt knä klarar av kortare sträckor av jogging. Känns bra! Jag har ännu inte helat min känsla av ensamhet, som jag har fått veta att jag har “placerat” i mitt knä. Men jag kanske har kommit på hur jag ska göra det. Mer om det längre ner.

Angående träning tänkte jag, idag när jag joggade lite försiktigt, att det finns så många “måsten” omkring det här med träning. Man ska göra på det ena och det andra sättet för att träningen ska göra mest nytta och förlänga ens liv. Ju äldre jag blir, desto mer emot blir jag, när det gäller allt som säger att “den här metoden är bäst”. Vi är så otroligt olika som människor och jag tror verkligen inte att det finns en allmängiltig modell som passar alla. För mig finns det tre saker som jag tror är viktiga: nummer ett är att träningen blir av, nummer två att man känner sig nöjd med den träning man har gjort och nummer tre att man tycker det är roligt! Hur sen träningen ser ut är, enligt mig, av underordnad betydelse (förutsatt att man inte gör något man blir skadad av förstås). Det spelar absolut ingen roll om den träning du gör och klarar av är att kunna promenera med fingrarna på köksbordet, lyfta en arm eller ett ben, vicka på tårna, resa dig upp utan stöd, gå fem steg, jogga en kilometer, simma en mil, cykla 30 mil, lyfta 100 kilo, vrida huvudet från sida till sida, dansa en hel natt, göra fem situps, klättra två meter upp på en klättervägg, åka slalom eller längdskidor eller spela bowling och så vidare, och så vidare. Allt som stärker musklerna är bra och sen, som sagt, att man känner sig nöjd med det man har åstadkommit. Det är en bit som jag själv jobbar mycket med. Att klappa mig på axeln, helt enkelt, för den träning som blir av. Tidigare har jag ofta sagt till mig själv: “Visst, det var ju bra att jag klarade att jogga tre kilometer, men jag borde ha klarat fem och dessutom hållit högre tempo.” Då tror jag verkligen inte träningen ger samma goda effekt som om man berömmer sig själv. Så det gör jag alltid nu, oavsett hur lite jag har gjort! Glöm inte heller bort att man behöver vila emellanåt! Är kroppen trött behöver den vila, inte mer träning!

Bildkälla: Susanne Nilsson, flickr.com

Jag har, under veckan, läst en väldigt intressant bok som heter “Resan” och den är skriven av en kvinna som heter Brandon Bays. Boken gavs ut i England 1999, så det kanske är många av er som redan har läst den. Hur som, så handlar den om hur Brandon Bays lyckades “göra sig av med” en tumör, stor som en fotboll, som hon hade i magen/livmodern. Hon behövde varken operation eller mediciner för att klara av det. Hennes läkare propsade på operation men Brandon ville prova att läka ut tumören själv så hon bad om att få skjuta upp operationen en månad och så blev det. Under den tiden hittade hon människor som kunde hjälpa henne att starta den egna läkningen i kroppen. Hon upptäckte att tumören innehöll ett inkapslat, väldigt jobbigt, känslomässigt minne som hon trodde hon hade bearbetat. Brandons syster hade drunknat när Brandon var fyra år och det var saker som den fyraåriga Brandon hade upplevt som lågt gömt i tumören. När hennes fyraåriga själv (i en sorts meditation) fick berätta hur hon hade upplevt händelsen, fick prata med föräldrarna och sedan förlåta dem för hur de hade hanterat situationen, började tumören krympa. Med hjälp av det här och annat invändigt arbete och viss kostomläggning blev hon till slut av med tumören. Det som är extra intressant i allt det här är att det är exakt det som Teal Swan pratar om i videon, som jag översatte, om hur man botar cancer (HÄR finns min översättning). Cancer kommer för att tala om att det är något i livet man behöver ta itu med. Kroppen har inga som helst problem med att göra sig av med cancer, och det kan gå väldigt snabbt, bara man tar itu med den bakomliggande orsaken till sjukdomen. Det kan innebära att man behöver vända upp och ner på sitt liv fullständigt och den omställningen i sig kan självklart vara väldigt jobbig. Man kan behöva byta jobb, byta kost, avsluta förhållanden, flytta, hitta nya vänner och så vidare. Operation, cellgifter och strålning kan ta bort tumören, men angriper man inte grundorsaken är det stor risk att cancern kommer tillbaka.

Bildkälla: Blondinrikard Fröberg, flickr.com

Allt det här som Brandon upplevde, mynnade ut i en terapiform som hon kallar för resan eller resanprocessen. Den innebär att man går igenom de känslor man har inför en viss händelse, upplever de fullt ut, “faller igenom” flera nivåer av känslor tills man kommer till källan av det hela som är ens egen själ. Sen reser man uppåt igen genom nivåerna och får då möjlighet att hitta grundorsaken till varför man mår dåligt av något och kan hela den känslan. Man kan göra en fysisk resa (alltså den äger fortfarande rum i huvudet, men är mer inriktad på själva kroppen) också och hela problem man har i den fysiska kroppen. Jag skulle verkligen vilja prova att göra en sån här “resa” och se om den kan hjälpa mig med mitt knä och även andra saker jag känner ligger och skaver i mig. Det går dock inte att utföra processen själv utan man med behöver en medhjälpare som guidar en igenom resan, gör anteckningar och ställer frågor. Jag tror jag vet vem jag ska be om hjälp med alltihop, och när jag har gjort resan bloggar jag så klart om den! 😉

Bildkälla: Ken Bosma, flickr.com

Den bok jag läser för tillfället heter “Medial läkning” och är skriven av Anthony William. Jösses, vilken intressant bok!! Anthony har, ända sedan han var liten, fått medial guidning via “Anden”, om vad människor har för medicinska problem. Han får, också via Anden, veta vad människor behöver göra för att tillfriskna. Följande åkommor tas upp i boken (först tänkte jag inte skriva alla, men jag ändrade mig 🙂 ): Kroniskt trötthetssyndrom, fibromyalgi, MS, reumatoid artrit, sköldkörtelproblem, typ 2-diabetes, hypoglykemi, binjureutmattning, candida, migrän, bältros, ADHD, autism, posttraumatiskt stressyndrom, depression, PMS, klimakteriet och borrelia. Alltså, man kan väl säga så här: sjukvården idag har i stort sett ingen aning om vad det är som orsakar de här problemen! Han säger i boken att sjukvården kommer att förstå en del av problemen men det ligger minst 30 år fram i tiden. En del kommer de kanske aldrig att fullt ut begripa. Det finns ett virus som heter Epstein-Barr-viruset, och det är en väldigt stor bov i dramat i många av de åkommor det står om i boken. Sjukvården är medveten om en version av det här viruset, men det finns över 60 sorter! Detta virus skapar massor med problem för väldigt många människor och sjukvården har ingen aning om hur det fungerar eller hur man upptäcker det. Det positiva är att man själv kan läka ut det och det gör man via kosten! En viktig sak att göra är att rensa ut tungmetaller ur kroppen. Vi har alla gott om tungmetaller i tarmarna och levern bland annat. Epstein-Barr-viruset älskar tungmetaller och drar nytta av dem för sin spridning och överlevnad!

Jag läste med stort intresse kapitlet om klimakteriet. Det visar sig att före industrirevolutionen hade kvinnor i stort sett inga problem alls med klimakteriet utan man välkomnade övergången och fick ofta ett bättre liv efter den. Klimakteriet saktar faktiskt ner vårt åldrande! Under 1950-talet hände dock något och fler och fler kvinnor började lida av de saker som vi förknippar med klimakteriet idag (vallningar, svettningar, humörsvängningar och så vidare). Män drabbades också, men det var inget de ville bli förknippade med så de höll inne med det och led i tysthet. DDT och andra miljögifter är en stor bov i dramat. Vi utsätt ju inte idag av så mycket DDT, men gifterna från tidigare generationer följer med cellerna till nästa generation och vi bär fortfarande på dem. Dessutom utsätts vi idag för en cocktail av en massa andra miljögifter. Så klimakteriet har inget alls med hormonobalanser att göra utan framkallas av miljögifter och virus.

Bildkälla: chispita_666, flickr.com

Det finns ett kapitel som heter “Tarmhälsa” och det har jag också läst med stort intresse eftersom jag har haft mycket problem med min mage under livet. Författaren skriver att magen är en av nycklarna till hälsa, vilket inte alls förvånar mig. Han skriver om en sak som jag själv känner igen och det är att jag ibland upplever att jag har slem i munnen (eller kanske mer halsen egentligen), som jag inte förstår var det kommer ifrån. Förklaringen på vad det är är ganska lång, men förkortat beror det på att man då har fel sorts saltsyra i magsäcken. För att skydda sig mot den dåliga saltsyran skapar magslemhinnan ett slem som kan komma upp i halsen, munnen och även gå ner i tarmen och försämra näringsupptaget där. Man kan på ett enkelt sätt stärka saltsyraproduktionen av den rätta saltsyran och det är genom att dricka juice av selleri! Det har blivit lite av en modegrej att göra det men jag har inte vetat var idén kom ifrån. Men nu vet jag! Det är inget svårt alls, utan man ska skölja av en bukett färsk selleri, göra juice av den och dricka den på morgonen på fastande mage. Juicen ska inte blandas med något annat (inte ens vatten) och man ska dricka nästan en halvliter vid samma tillfälle! För mig kan nog det svåra bli att få ner juicen! Jag gillar verkligen inte selleri! Men eftersom jag har en del problem med magen tänker jag nog prova vid tillfälle. Hoppas det går att göra juice i mixern för jag har ingen råsaftcentrifug. Jag får prova helt enkelt!

Jag har inte läst hela boken ännu, och jag har hoppat lite hit och dit i den för jag ville läsa det jag tyckte kändes mest intressant först. Del fyra i boken har överrubriken: “Vägen till det efterlängtade tillfrisknandet” och den känns ju väldigt spännande (“Tarmhälsan” är i det kapitlet). Det jag tycker är mest intressant är att man kan läka kroppen och rensa ut gifter med kosten. Vill man det behöver man sluta helt med mjölkprodukter bland annat. Det känns lite tufft för jag älskar ju ost till exempel. Man bör också minska ner på protein från djur och äta det högst en gång om dagen. Min tro på att LCHF är en bra kost har fått sig en rejäl törn när jag har läst boken. Enligt författaren är det egentligen bara kokosolja som är ett bra fett att äta och kolhydrater från frukt är jätteviktiga för oss. Fettet som finns i kött (även magert kött) är inte alls nyttigt. Däremot är jag helt överens med honom om att gluten och raffinerat socker inte är bra! Enda sötningen som kan vara okej, förutom den som finns i frukt, är, enligt författaren, rå honung.

Eftersom jag är som jag är, tror jag på de här råden som kommer från det högre vetandet som författaren kallar “Anden”. Det är inte så länge sedan jag skrev om hur trött jag är på alla som hittar på olika dieter och talar om vad de anser att man ska äta och inte äta. Men den här boken känns annorlunda för mig. Dessutom är det inte så avancerade saker man behöver göra (även om en del produkter och örter han pratar om kanske inte är så lätta att få tag i) så det är egentligen bara att prova. Lägger man om kosten, lyckas avgifta kroppen och mår bättre av det kan det ju vara intressant att fortsätta så. Märker man ingen skillnad kan man bara återgå till sin vanliga kost. Om du lider av någon av de åkommor som boken behandlar, och tycker att du inte får någon hjälp av vanliga sjukvården (vilket inte är konstigt alls för de har ingen aning om vad de ska göra) tycker jag absolut att du ska läsa den. Kanske kan du få hjälp av de kostråd han ger! Men räkna med att det tar tid! Läkningen, och det beror förstås på vad man lider av och hur länge man har haft det, kan ta allt från tre månader upp till två och ett halv år. Fast i relation till ett livslångt lidande är det förhoppningsvis värt det.

Ja, hör ni, jag skrev ju att det skulle bli många ord och det blev det! Men nu säger kroppen att jag har suttit still för länge så jag ska ta och gå ut och plocka fläderblommor och göra flädersaft. Jag vet, inte nyttigt alls med sockret! Men maken och sönerna, som är de som dricker saften, bryr sig inte om sånt så jag gör den till dem. Det hjälper inte att jag talar om hur onyttigt socker är så jag har gett upp! De får upptäcka det själva! Men innan jag går ut ska jag ta och tina lite mango och äta. Mumsigt! Ha det gott!