Lånar andras ord idag

Hej, svejs! Ja, söndag igen och dags för lite bloggning. Måste jag blogga på söndagar? Nä, självklart inte, jag kan blogga precis när jag vill. Men nu har det liksom blivit en vana så jag håller fast vid den för nu i alla fall. Senaste veckan har varit lite seg på nåt sätt. Inte för att tiden har gått långsamt utan för att jag har varit ganska trött. Jag har sovit dåligt och det verkar som om fler har gjort det. En väninna berättade att hon och hennes man har legat vakna ett par nätter och inte förstått varför. Även i nån blogg jag följer skrev bloggerskan att hon och hennes barn hade haft svårt att sova. Kanske är några intensiva energier i omlopp just nu? Läst nånstans att det är en “stark” (vad det riktigt innebär vet jag inte) fullmåne nu till veckan så den kanske också påverkar. Vad vet jag!

I och med att jag har varit trött har hjärnan känts lite avdomnad så jag vet inte om jag har funderat på så mycket saker senaste tiden. Det har jag säkert, men det är inget jag har tänkt på att jag vill dela med mig av i bloggen så det har nog mest varit allt det vardagliga som snurrar i huvudet. Så när jag vaknade i morse tänkte jag att jag skulle strunta i att blogga idag. Tyckte inte att jag hade nåt att skriva om, men så tänkte jag att jag kan låna någon annans ord för att fylla sidan. Just nu läster jag boken “Livet på Jorden” av Mike Dooley. Den är jätteintressant och handlar om varför vi är här och hur livet här egentligen fungerar. Så den rekommenderar jag verkligen! Kapitlet som jag alldeles nyss har läst har rubriken “Show me the money” och handlar om hur man kan gå till väga om man vill manifestera mer pengar i sitt liv. Man ska aldrig känna dåligt samvetet för att man önskar sig mer pengar. Absolut inget fel i det! Och man “tar” aldrig från nån annan! Det finns så det räcker till alla!

Bildkälla: Susanne Nilsson, flickr.com

Men det funkar inte att bara tänka sig att man har alla pengar i världen, och hoppas att man ska dra till sig dem, utan man behöver agera också. I boken finns en lista som författaren kallar “21 steg för att öppna slussportarna till välstånd i tid- och rumsdjungeln”. Jag tycker inte att listan bara handlar om att dra till sig pengar, utan om hur man kan komma framåt i livet när man upplever att man har fastnat. Så jag lånar den listan och återger den, i förkortat skick, här. Under varje rubrik har författaren lagt ut texten en hel del, men det kan jag inte göra här utan jag tar men några ord bara. Allt inom citationstecken är direkt från boken. Övrigt är mina egna sammanfattningar under varje rubrik.

Bildkälla: Ken Bosma, flickr.com

“Steg 1: Dröm! Precisera dina önskade slutresultat och din eftersträvansvärda livsstil i överflöd!” Skriv ner exakt hur ditt perfekta liv ser ut, utan att fundera på hur det kan bli verklighet.

“Steg 2: Visualisera dagligen.” Tankar blir till saker så ta några minuter (räcker med max 5) varje dag och visualisera ditt perfekta liv.

“Steg 3: Gör visionstavlor och klippböcker och sätt upp minneslappar runt om hemma.” Eftersom våra tankar lätt driver iväg till sånt som vi inte vill tänka på, är det här ett bra sätt att påminna sig själv om vad man egentligen vill tänka på.

“Steg 4: Bli en mästare på det du har framför fötterna tills du vet vad du ska göra.” Även om du inte tycker om den plats där du befinner dig nu, jobbmässigt, bostadsmässigt eller nåt annat, gör det bästa du kan av den. När du anstränger dig lite extra kan dörrar öppnas som du inte kan föreställa dig just nu!

“Steg 5: Gör det självklara att alltid pröva nya saker.” Eftersom du kanske inte exakt vet hur eller vad du ska göra för att komma framåt, våga prova nytt. Våga be om en löneförhöjning, prova söka ett annat jobb du kanske inte tror du kan få, vidareutbilda dig eller gör dig tillgänglig på internet. Det här kan du, så klart, tillämpa på vilket område som helst i ditt liv som du vill förändra. Våga prova!

“Steg 6: Koppla ihop dina övertygelser med överflöd.” Du kan behöva “knyta samman och installera nya övertygelser med en övning: 1 formulera så många övertygelser du kan som backar upp dig och dina drömmar, och efter det 2. agera, på nåt sätt, helst dagligen, som om du verkligen hade de här övertygelserna.” Till exempel: det finns tillräckligt för alla, tankar blir till saker, allt jag rör vid blir guld och så vidare.

“Steg 7: Se på allt du gör som en språngbräda till storslagenhet.” Byt perspektiv på hur du ser på din tillvaro!

“Steg 8: För vägledning: reflektera över allt du gillar och älskar.” Var dig själv och utgå från det du tycker om att göra. Välstånd kan komma från var som helst!

“Steg 9: Kör igång! Börja! Nu! Idag! Om du vill att något ska ändras så måste du agera fysiskt.” Det kommer att behövas förändring, så starta direkt. Små, små steg räcker!

“Steg 10: Fastna inte i detaljer och häng inte upp dig på “eländeshur” eller “-vilka”. Håll fast vid den övergripande bilden och befinn dig ute i världen. Låt universum hantera detaljerna.

“Steg 11: Var lite logisk.” Och även lite praktisk. Försök härleda var nästa möjlighet kan dyka upp och var på plats när det sker. Försök lista ut vilken sten du ska vända på härnäst. Det här kan ge dig lite intellektuell frid under resan. Pressa dig inte för hårt dock!

“Steg 12: Se rädslan i ögonen när den kommer.” Eftersom du rör dig mot saker och situationer du inte upplevt förut kommer du bli rädd. Det är naturligt och talar om att du är på rätt väg!

“Steg 13: Förbered dig på ett lekfullt sätt på din ofrånkomliga ankomst. ” Dina drömmar kommer att infrias så gör dig klar för att ta emot dem!

“Steg 14: Värdera inte utvecklingen, eller den skenbara avsaknaden av sådan, med bara dina fysiska sinnen.” Bakslag kommer att komma, men magin händer ändå där i bakgrunden. Behåll visionen och fortsätt framåt.

“Steg 15: Be om hjälp, guidning och råd hela tiden.” Människor vill gärna hjälpa till så var inte för stolt eller för blyg för att be om hjälp.

“Steg 16: Ge andra hjälp, guidning och råd hela tiden.” Finns där för andra och ge bort den hjälp du själv vill ha så skapar du skillnad i världen.

“Steg 17: Omge dig med likasinnade människor (som är medvetna om det slags sanningar som beskrivs i den här boken) och om du kan, utifrån syftet med just de här stegen, gärna med rika människor.” Men även om du inte har såna kontakter kommer du att komma dit du vill.

“Steg 18: Inse att du är född att lyckas.” När övriga världen säger negativa saker, så kan du göra motstånd och tro på det positiva och veta att du visst kan!

“Steg 19: Vila, lek och ta ledigt.” Njut av resan och kom ihåg att återhämtning är nödvändigt för att komma vidare.

“Steg 20: Var väldigt rättvis och extremt pålitlig.” Att fuska, ljuga eller missbruka andras förtroende kommer inte att leda dig framåt.

“Steg 21: Fira ofta.” Det du utstrålar drar du till dig mer av. Utstråla glädje och framtidstro så får du ännu mer! Fira det lilla och det stora och fira att livet blir som du vill ha det! Hurra!

Japp! Där satt den! Många kloka ord där och ännu mer finns i boken så det här blir bara lite skrap på ytan. Så ut nu och förändra ditt liv! Om du vill ändra nåt förstås. Annars kan du ju bara fira att livet är precis så bra som du vill ha det! 😀 Ha det gott!

Skäms lite över mig själv!

Hej, svejs! Eh, vad hände! Vaknade till -4 grader här idag. Vi eldar med ved, men vi tyckte inte det behövdes tändas upp igår kväll. Misstag! 15 grader i köket nu på morgonen. Men tur att det blir varmt ganska fort och tur att jag körde in lite ved igår så det fanns något att lägga “på brasan”. Idag vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om. Har haft väldigt splittrade tankar under veckan, men ett par smågrejor vill jag i alla fall ta upp. Jag kan börja med att berätta en liten sak från en dröm jag hade i natt. I drömmen hade jag tagit isär en liten tavla för att jag skulle skriva in ett telefonnummer på en lapp. Men när tavlan väl var isärplockad var det liksom massor med delar, foton och lappar som skulle placeras tillbaka och jag fick inte till det alls. Då bad jag faktiskt min skyddsängel, Alice, om hjälp! Om hon hjälpte mig eller inte vet jag inte, men det var lite roligt att jag gjorde det i drömmen tycker jag. För i verkligheten ber jag henne om hjälp med både det ena och det andra! Glöm inte bort att du också har en skyddsängel som du kan be om hjälp! Med allt möjligt, stort som smått. För mig känns det jättetryggt! 🙂

En sak jag vill skriva om har att göra med det jag skrev om i mitt inlägg förra söndagen. Då berättade jag om en väninna jag hade träffat på Maxi, och att jag blev så glad för det. Jag har kommit på att det var jag själv som “framkallade” henne! Ibland gör jag lite tankeexperiment och eftersom hon och jag inte hade hörts av på ett tag, tänkte jag lite extra på henne veckan innan och tänkte att hon skulle höra av sig via sms. Men det blev i verkligheten i stället! Kanske inte är så konstigt att träffas på Maxi, men hon har ingen bil i vanliga fall utan hade lånat en under den helgen så hon passade på att storhandla. Kul att veta att det funkar med tankarna!

En annan sak jag har tänkt på är att jag tror det kan vara nyttigt att erkänna saker för sig själv ibland. Alltså sånt som man egentligen inte vill kännas vid. Man kanske har en del fördomar som man inte tycker man borde ha, eller så har ens partner nån vana som man verkligen blir helt nipprig på (vilket ju inte är partnerns problem utan ens eget…), eller så tycker man faktiskt lite mer om ett av sina två (eller tre eller fler) barn, eller så orkar man verkligen inte bry sig om svältande människor/miljökrisen/krigsdrabbade/utrotningshotade djur, eller så tycker man att det är jättejobbigt att ett av ens barn älskar en människa av samma kön, eller så kan man bara inte släppa att grannarna vann en massa pengar på travet. Ja, jag behöver nog inte fortsätta! Ni fattar! 😀 Såna här tankar och känslor som man inte tycker är riktigt pk, tar ju plats och drar energi ifrån en. Jag vet inte om det gör jättestor skillnad att erkänna dem för sig själv, men jag tror ändå att det är nyttigt att göra det. Ta upp dem i ljuset liksom.

Bild från flickr.com

För min egen del har jag tagit fram en tanke som jag känner att jag egentligen inte vill ha. Jag förstår var den kommer ifrån och varför jag tycker som jag gör, men den är ändå inte helt okej för mig. Sen jag började med sellerijuicen och la om min kost, har jag gått ner en del i vikt. Jag har inte en aning om hur mycket i kilo (äger ingen våg), men jag ser det på kroppen och märker det på kläder som inte sitter åt som förut. Jag var inte på nåt sätt överviktig förut utan mer “medelåldersfluffig”, men jag trivdes verkligen inte med det. Under livets gång har jag mestadels varit normalviktig, men jag har också haft ganska lätt för att lägga på mig några kilo för mycket. Eftersom jag tröstäter när jag inte mår bra så har jag gått upp en del i vikt under perioder när jag mått sämre psykiskt. Det jag känner nu, när kroppen har blivit smalare, är att det känns jättebra! Jag trivs mycket, mycket bättre med det. Vilket väl inte är fel på nåt sätt, men för mig betyder det att jag inte alltid tycker om mig själv. När jag känner efter längst inne i mig hittar jag ett fördömande som ligger där och hackar på mig för att jag, när jag väger lite mer, inte sköter mig och inte kan kontrollera mitt ätande.

Denna bild har jag ärligt stulit från nätet!

Jag vet att de här tankarna har sitt ursprung i hur min mamma brukade kommentera andra människors utseende. Att hon gjorde så vet jag, i sin tur, att det kommer från min mormor. När man har tankar och åsikter om andra människors utseende, finns det, enligt mig, ett fördömande av dem i det. “Borde inte hon tänka lite på hur hon ser ut? Att han inte gör något åt sin enorma ölkagge.” Jag vill inte se på människor på det sättet! Gillar inte att de tankarna finns där hos mig. Dessutom vet jag nu, sen jag har läst boken om levern av Anthony William, att övervikt har med en förslöad och igenslammad lever att göra. Det här är faktiskt lite jobbigt att erkänna, märker jag nu när jag sitter och skriver. Jag skäms över mig själv. Men jag jobbar med det och känner, nu för tiden, medlidande om jag ser en väldigt överviktig person. Jag vet att den personens lever gör allt vad den kan för att hålla undan gifter och patogener från att komma ut i kroppen och att personen kan ha ärvt tungmetaller från sina föräldrar. Tungmetaller som ställer till en massa elände för levern och övriga kroppen. Det känns, i alla fall, som att medlidande är bättre än fördömande!

Ja, men det blev ju några ord i alla fall och de får räcka för idag! Funderar på om jag ska träna. Jag har slarvat ett par veckor nu… Det är rätt fint ute och långpromenad är också träning så det kanske får bli det! Ha det gott!

Bildkälla: Susanne Nilsson, flickr.com

Ett par insikter

Hej, svejs! Men, alltså, hur fort går veckorna? Det var ju typ söndag igår! Jag är en sån som kan ha lite måndagsångest, men det är ju helt bortkastad energi. Man åker till jobbet på måndag morgon, jobbar några timmar och så är det fredag. Eller hur? Nåja, nu är det helg i alla fall och det är bra skönt tycker jag. Igår var jag inne i stan och handlade. Inte min favoritsyssla, men jag behövde handla mat till katterna och då passade jag på att ta en sväng på ICA Maxi innan djuraffären öppnade. När man är morgonpigg kan det vara ett dilemma att affärerna inte öppnar förrän klockan 10. Då har ju halva förmiddagen gått! I alla fall, på Maxi träffade jag en väninna som jag inte sett på ett tag. Det var så roligt och jag blev så glad! Så då kändes det verkligen som det var värt att åka iväg (även om jag behöver handla kan jag känna att jag slösar bort min tid när jag gör det)!

Bildkälla: Bev Sykes, flickr.com

Under den här veckan har jag sett en massa “dubbelsiffror”. Ni vet när man tittar på klockan och den är 07.07, 13.13, 11.11 och så där. Nästan varje dag faktiskt. Vet inte varför men det var väl en sån vecka helt enkelt. Jag har dock upplevt att min intuition har blivit lite starkare på nåt sätt. När jag kom till jobbet i måndags tänkte jag: “Undrar om nån är sjuk idag?” Genast poppade det upp ett namn på en elev i huvudet. Då blev jag så nyfiken att jag gick och tittade på tavlan där sjuka elever och personal står uppskrivna. Och det stämde! Hen var sjuk! Så jag har gjort lite övningar, för mig själv, med att försöka känna in olika saker. Det har gått förvånansvärt bra! På torsdagar kommer det några elever och äter mellis lite efter de andra. De går i fyran i en annan skola och har lång dag på torsdagar. Jag vet oftast hur många men inte vilka som kommer. Så i torsdags skulle de bli tre stycken och jag kände efter vilka det skulle kunna bli och när de “ramlade in” (de är lite trötta och fnittriga på torsdagar) i matsalen var det de tre jag hade tänkt på. Kändes kul! Jag tänker att jag ska fortsätta och träna under nästa vecka också.

Jag tycker det är väldigt intressant med kost och hälsa, som ni som läser här säkert har förstått, och jag tycker det är fascinerande hur våra kroppar fungerar. Sen jag började läsa Anthony Williams böcker har jag förstått att kroppen är mycket mer sofistikerad än vad vi kan förstå. Den kan, och gör, så många saker som vi inte har en aning om i dagens läge. En fantastisk konstruktion helt enkelt! Just nu är det ganska populärt med något som kallas “intuitive eating” och det går att hitta massor med information om det på youtube. Det handlar alltså om att lära sig att äta efter vad kroppen meddelar att den behöver. Man lär sig att lyssna på sin egen kropp och lär sig äta när den “säger till” att den behöver ha mat och så vidare. Ingen diet eller nåt sånt alltså. Det här tror jag är bra, men säkert inte så lätt för alla. Speciellt inte om man har ett komplicerat förhållande till mat. Men får man det att fungera är det säkert jättebra. Och tänker man efter så “pratar” ju kroppen med oss hela tiden. Ibland kan man bli jättesugen på nån speciell mat och då tror jag det finns något i den maten som kroppen behöver just då. “Jaha”, kanske nån tänker, “men jag är ju alltid sugen på något sött. Och sötsaker är väl inte bra?”

Nä, i form av bakverk, godis och söta drycker är det verkligen inte bra. Det mår vi bäst av att undvika. Men nu, sen jag lärt mig att kroppens viktigaste energikälla är glukos, inser jag att när vi är sötsugna så måste det vara så att kroppen saknar bränsle! För många är sötsug något dåligt och en sak som man måste stå emot och helst försöka ignorera. Men jag tror att kroppen säger: “Ge mig någon söt frukt! Jag behöver glukosen i den!” Man kanske inte tycker att ett äpple är så speciellt sött, men det är sockret som finns däri som kroppen verkligen vill ha. Vill man själv gärna ha något som smakar sötare än ett äpple kan man äta dadlar eller torkad frukt. Jag älskar soltorkade aprikoser! Så gott! Vill du äta torkad frukt se till att den är utan konserveringsmedel. Saltå Kvarn och Kung Markatta har torkad frukt som är både ekologisk och bara soltorkad. Så jag tror vi ska lyssna på våra kroppar även när de säger att de vill ha något sött.

Bildkälla: lisaclarke, flickr.com

Det var insikt nummer ett och insikt nummer två, som jag fick den här veckan, handlar om att “gå mot strömmen”. Jag har skrivit om det förut (efter att ha läst om det i en bok), att när vi jobbar hårt mot våra mål, som vi har lärt oss att man ska göra, går vi egentligen mot strömmen och gör allting svårare för oss. Då förlitar vi oss inte på att vi får det vi önskar oss utan “lägger oss i” och försöker styra situationer som vi borde lämna därhän. Vår uppgift är att tydligt definiera vad vi vill ha och hur vi vill ha saker och sedan tänka på och agera som om vi redan har allt det vi vill ha. På vilket sätt det sedan kommer till oss är inte vår sak att fundera ut. Vi får ha tålamod, inte tappa hoppet och fortsätta föreställa oss att allt är som vi vill ha det. Lättare sagt än gjort många gånger… Men det jag insåg en dag, är att det här är precis det som händer när någon har “gett upp”. Säg att någon verkligen vill hitta en ny partner och letar och letar på alla möjliga sätt för att hitta någon. När vederbörande sen, efter mycket letande, bestämmer sig för att sluta leta, skita i det hela, och bara fortsätta med sitt liv, så “poff” står den perfekta partnern där helt plötsligt! Eller hur? Det har man ju hört många gånger och då inte bara just om en ny partner men i andra situationer också. När man slutar försöka och leta så förtvivlat så händer det! Då har man slutat gå mot strömmen och lämnat över till Universum att lösa det hela och glider i stället med strömmen. Så jag tror på att ha tillit och sluta försöka för mycket, är det bästa! 😀

Jag avslutar mina inlägg med musik, allt som oftast, och det tänker jag göra idag också. Måste bara berätta om en lite rolig sak i anslutning till det. 1984 köpte jag Eva Dahlgrens skiva “Ett fönster mot gatan” på vinyl. Jag tyckte den var otroligt bra och lyssnade nästan sönder skivan! För ett litet tag sedan blev jag påmind om den och hittade den på cd på nätet och beställde den. Jag lyssnar alltid på skivor i bilen så det är kul med något nytt tillskott. Första gången jag lyssnade igenom den tyckte jag inte att jag kände igen alla låtar, men redan vid andra lyssningen insåg jag att jag visst gjorde det. En sak till jag insåg var att jag fortfarande kan en hel del av texterna… Notera att det är 35 år sedan jag köpte skivan! Då fattar man att jag har lyssnat på den några gånger. Ha, ha! Låten nedan tycker jag är jättefin. Det är ingen video utan bara musiken. Ha det gott!

Förnöjsamhet

Hej, svejs! Hur har ni det? Fantastiskt hoppas jag! Vilken underbar sensommardag vi hade här igår. Över 20 grader varmt och strålande sol. Man kan ju inte annat än att njuta när det är så fint. Visserligen svettades jag med att klippa gräs ett par timmar, men jag hann sitta och bara gotta mig i solen också. Just nu mumsar jag på färska dadlar till min blåbärssmoothie. Sååååå gott! Jag älskar verkligen dadlar, tur att de är nyttiga (bra för levern).

För ett litet tag sedan hade jag ett erbjudande om att jag kunde ge lite medmänsklig rådgivning mot betalning. Det var ett litet test jag gjorde för att prova vilken väg i livet jag ska ta. Jag har inte fått in några frågor och det är helt okej! I det här läget skulle jag ju kunna välja att känna mig misslyckad, kanske lite fånig, “Varför trodde jag att någon ville ha mina råd”, men jag känner det inte alls så! Min tanke är i stället att: “Nähä, det var nog inte den vägen jag skulle ta just nu. Bra då vet jag det!” Det gör att jag liksom bara bockar av det på listan och fortsätter med andra tankar och idéer. Bara känslan av att jag faktiskt gjorde något, i stället för att bara tänka på att jag kanske skulle, är jättehärlig! Heja mig!

Bildkälla: Kreg Steppe, flickr.com

Jag satte “förnöjsamhet” som rubrik idag, för jag tror att det är jätteviktigt att kunna känna det för att må bra. Det har slagit mig vid några tillfällen under senaste tiden, att när jag har känt förnöjsamhet inför en situation eller uppgift så har allt flutit på mycket smidigare. Självklart är det inte lätt alla gånger, och senast i fredags svor jag över saker som gick illa på jobbet, men man kan ändå försöka sträva efter känslan av att allt är bra. Nu för tiden när jag känner att jag blir så där superirriterad, försöker jag stanna upp och ta ett par djupa andetag för att lugna ner mig lite. En känsla som kommer upp beror ju på någonting och ska inte ignoreras, men man kan försöka tänka efter och, förhoppningsvis, hitta var den kommer ifrån. Min största källa till irritation är stress och när saker går illa. På jobbet arbetar jag mot klockan hela tiden, lunch och mellis ska serveras vissa tider, och när det då går dåligt och jag känner att jag inte riktigt hinner med, blir jag irriterad. Tyvärr skapar den irritationen mer irritation eftersom många saker går illa när jag jobbar med frustration i kroppen. Jag blir klumpigare, tappar saker, spiller ut och håller på. Så då behöver jag påminna mig själv om att stanna upp och andas, för jag vet att jag hinner med bättre då.

Just det här med att känna att allt är bra, hur situationen än är, tror jag är jätteviktigt. Om man befinner sig en riktigt pressande situation, akut sorg eller något sådant, är läget så klart ett annat. Då behöver man troligen söka hjälp, eventuellt både professionell och att ta hjälp av vänner och släktingar, för att orka med tillvaron. Tveka aldrig att be om och ta emot hjälp! Ensam är inte stark och människor älskar att hjälpa till och finnas där för andra! Men, i alla fall, när man känner stort missnöje och frustration över något, flyter man inte medströms utan stoppar upp och fastnar i allt det negativa. Man blockerar liksom sig själv och kan inte alls se hur någonting skulle kunna bli bättre. Och så ältar man! Oj, som man ältar! Eller kanske bäst att skriva: JAG ältar! Finns det möjligen fler som känner igen sig i tankar som?: “Varför kommer jag inte vidare? Varför blir det alltid så här för mig? När ska jag få det där spännande jobbet jag vill ha? Varför träffar jag aldrig rätt man/kvinna? Varför räcker aldrig pengarna? Varför bråkar ungarna jämt? Varför har jag alltid ont i kroppen? Varför kommer jag aldrig igång med träningen? Varför kan jag inte sluta dricka vin/äta godis/äta onyttigt?” Och så vidare! Samma tankar snurrar i huvudet, dag som natt, och inga nya tankar har möjlighet att tränga igenom “eländessnurran”.

Bildkälla: Fabienne Cresens, flickr.com

Hur trist situation man än befinner sig i, behöver man ändå hitta ett sätt att tycka att allt är okej. Det här kan verkligen kräva en hel del jobb och ett sätt kan vara att hitta någon liten aktivitet som man tycker om att göra, och verkligen mår bra av, och sen försöka hålla i den känslan och låta den följa med i annat man gör. När man lyckas sprida den må-bra-känslan till fler och fler situationer, är det som att man frigör tankeutrymme! Ältandet får inte plats och nya tankar och idéer kan dyka upp. Det här är ett jättefånigt exempel, för det finns verkligen så mycket jobbigare saker man brottas med, men jag drar det ändå! Jag tycker inte om att stryka eller att dammsuga. Det är nog de saker jag tycker allra sämst om när det gäller hushållsarbete. I mitt fall skapar det liksom suck-och-pust redan innan jag har börjat utföra sysslorna. Dumt! Så vid de senaste tillfällena har jag i stället tänkt på varför jag utför dem och hur bra resultatet blir. Jag gör faktiskt sakerna för min egen skull eftersom jag inte tycker om att gå omkring i skrynkliga kläder eller ha dammälgar (i det här huset är det inte dammtussar…) runt fötterna. Mycket bättre känsla!

Jag har nyligen fått insikt i att när saker inte manifesteras fysiskt för mig, har jag ett invändigt, tankemässigt, jobb jag behöver göra. Förra veckan skrev jag om i bloggen, att jag äntligen förstod varför jag stoppar upp mig själv och inte kommer vidare. Mycket av det har med det jag har skrivit ovan att göra och att jag, trots att jag försöker föreställa mig hur jag vill ha vissa bitar i mitt liv, samtidigt skickar ut tankar om hur det är svårt och inte kommer att fungera. Alltså står jag still! Men det intressanta är att det verkar som att bara insikten om att jag gör så här, har öppnat vissa dörrar. Trots att jag inte egentligen har gjort så mycket! Redan förra söndagen fick jag ett sms från en väninna om en liten “dörröppning” som var intressant. Kanske inget som passar just nu, men den fick mig i alla fall att undersöka vidare och vi får se vad som händer. Och det spelar liksom ingen roll! Även om det här inte leder till nåt så känns det som en framåtrörelse har startat! Mycket bra!

Jag har dock startat med ett annat litet projekt, som jag ska berätta om snart. Ingen stor grej, men det känns jätteroligt och jag håller på med en massa förarbete just nu. Det krävs en del pyssel för att komma igång. Det var till och med så att igår höll jag på och grejade och plötsligt insåg jag att jag var hungrig och att det var lunchdags. Inget konstigt kanske, men för mig är det väldigt ovanligt! Ni som också har använt/använder mat som tröst förstår nog vad jag menar. Jag brukar alltid planera i förväg vad jag ska äta, när jag ska äta och så vidare. Igår glömde jag bort det! Också mycket bra tycker jag! Det innebär att jag har hittat något jag verkligen känner entusiasm över. Strålande!

Nähä, idag har orden verkligen värkt fram! Inte flutit på smidigt, så nu vill jag inte skriva mer. Men jag vill avsluta med musik. Jag har en vän på facebook som delar mycket musik och hon la för en tid sedan upp det här klippet. Så duktiga killar och bra låt! Jag har lyssnat på den massor med gånger. Ha det gott!

2019-09-22 | Jag, Livet | Först att kommentera?

Nya lärdomar

Hej, svejs! Idag fick jag ett lite stressande uppvaknande! Jag drömde att jag kramade om min yngre son och sa att jag snart skulle åka och jobba. Sen vaknade jag, förmodligen av att jag låg på magen och min nacke inte alls var glad över det, och så tittade jag på klockan. Den var ca en timme över den tid jag normalt går upp, och jag for upp och började ta på mig strumporna samtidigt som jag funderade på vad jag skulle hoppa över av mina morgonbestyr för att hinna till jobbet. Sen kom jag på att det är söndag! Vilken lättnad! Så jag kröp ner i sängen igen, men det gick inte att somna om så jag gick upp efter en stund. Nu sitter jag vid köksbordet och tittar ut på ett ganska höstlikt väder. Blåst och lite regn. Hoppas det slutar regna så jag kan ta en promenad sen. Ja, ja, jag vet, det går att promenera även i regn, men det är inte lika trevligt. 🙂

Bildkälla: chispita_666, flickr.com

Den här veckan har känts lite körig. Jag är en sån person som tycker det är bäst när allt är som vanligt. Saker utöver det vanliga kan stressa mig en del och jag använder onödigt mycket tankeverksamhet åt att lösa och organisera situationer som är på ett ovanligt sätt. Till exempel så serverades barnen hamburgare ute i skogen i onsdags, för det var skoljoggen då. Så efter att de hade sprungit/promenerat var det mat i det fria. Inga svåra grejer men lite logistik omkring det hela och då funderar jag mycket på allt som ska kommas ihåg och så. Onödigt! Jag behöver träna på att lita på att jag kan lösa situationen där och då (vilket jag självklart vet att jag kan). Sen var det en studiedag med lite specialgrejor, ett möte efter jobbet en dag som innebär stress för att komma dit i tid och så hade vi möte i andliga gruppen i onsdags.

Och DET blev en väldigt intressant kväll! Vi blev bara tre stycken, plus Pia, för två av deltagarna var sjuka. Pia hade många saker på agendan, men som vanligt, hann vi inte med allt som var tänkt. En av deltagarna i gruppen, vi kan kalla henne Karin, mår inte så bra just nu och har en väldigt jobbig situation både hemma och på jobbet. Karin är farligt nära att bränna slut på sig och orkar knappt med att jobba halvtid. Vid varje tillfälle vi ses, gör vi lite “sharing”, 5 minuter var, då vi berättar vad som helst som vi vill dela med gruppen. Karin blev lite ledsen under sin sharing och då började Pia att nysta lite i vad som ligger bakom. Sen blev det väldigt intensivt! Efter en stunds pratande, viftande, klappande i händer och klivande fram och tillbaka, lyckades Pia komma fram till vad det är Karin behöver jobba med. Vad som är hennes lärdom i den här jobbiga situationen. Det låter ju väldigt konstigt med Pias reaktion, men det var riktigt intressant att iaktta, för hon försökte förmedla vad hon hade insett, och stoppa Karin när hon hamnade tokigt i sina tankar, men det gick nog inte riktigt fram. Karin var inte mottaglig just den kvällen. Eller helt enkelt för trött och slut för orka ta till sig vad det är hon behöver göra och förstå varför allt har blivit så helt fel. Karin är väldigt medial och det här är nog en sak hon behöver jobba sig igenom för att utveckla sin medialitet ytterligare. Man kan ju tycka att det är orättvist att någon ska behöva ha det så här jobbigt, men som Pia sa, vi får inte mer än vad vi klarar av och allt blir så mycket bättre när man tar till sig sin lärdom och arbetar sig igenom det tunga. Jag hoppas att Karin kunde känna stödet från oss alla och att hennes situation snart lättar. <3

Jag har själv fått en insikt och den kom igår kväll. Under sharingen i onsdags berättade jag om att jag, återigen, känner mig lite frustrerad och uppgiven eftersom jag upplever att jag inte går framåt. Trots att jag känner mig mer positiv just nu, jag skrev förra veckan om att jag tror sellerijuicen gör skillnad där, hade jag ändå en downperiod under den här veckan. Men jag har börjat förstå en sak om mig själv. Varje gång jag dippar, som jag gjorde nu, så resulterar det i att jag får en viktigt insikt. Lite märkligt, och jag förstår inte vad själva “dippen” egentligen gör, men den här gången blev jag lite förväntansfull när jag märkte hur humöret var. Efter vårt möte i onsdags fick jag ett meddelande från Pia om att hon hade fått lite information till mig från “kosmos”, som hon brukar säga, och hon frågade om jag ville ta del av den. Eh, skiter björnen i skogen? Självklart ville jag det!

Hon hade fått en bild av att jag behöver lära mig vad det innebär, för mig, att gå framåt med mitt liv. När jag inte kommer framåt fysiskt så har jag jobb att göra invändigt och jag behöver gå framåt i tankarna först innan det kan visa sig fysiskt. Faktum är att jag, redan innan jag läste hennes meddelande, hade tänkt att jag behöver börja jobba mer tankemässigt med min situation. Så informationen hade nått mig redan innan jag fick den av Pia! Min idé var då att jag skulle jobba på att skapa mitt perfekta liv “i huvudet” (tänkt, det har jag väl aldrig skrivit förut… 😉 ) och att det sedan ska manifesteras för mig. Men Pia svarade att hon inte var säker på att det är det som är det arbete jag behöver göra. Så jag har mediterat och bett om att få veta hur jag ska kunna skapa det jag vill göra. Jag fick inget svar i meditationen, men igår kväll, när jag låg och läste (läser om Pam Grouts bok “E i kvadrat” just nu) tror jag att jag fattade var mitt jobb behöver göras.

Trots att jag är mer positiv nu, så finns alla de där automatiska tankarna i huvudet (tråkigt nog mest negativa), som jag knappt är medveten om. Attraktionslagen (lagen om spegling) reagerar ju, tyvärr måste jag säga, på ALLT vi tänker på. Framförallt svarar den på de dominerande tankarna. Säg att jag skulle vilja ha ett nytt hus. Samtidigt som jag då skickar ut tankar om hur mitt nya hus ska se ut och var det ska ligga, skickar jag kanske samtidigt ut tankar som: “Hur sjutton ska jag ha råd med det? Tänk om jag inte trivs där sen. Det blir ju mycket längre att åka till jobbet därifrån. Finns det några bra mataffärer där i närheten? Tänk om jag inte har råd att ha kvar bilen. Går det ens några bussar där?” Och så vidare! Blir då dessa orostankar de dominerande så finns det inte någon möjlighet i världen att jag ska kunna få det där huset (nya bilen, nya jobbet, nya förhållandet, bättre relationen eller vad det kan vara) som jag vill ha. Och det är EXAKT det här som jag gör hela tiden. För varje positiv tanke jag har, har jag samtidigt sjuttioelva negativa. Det här vet jag inte riktigt hur jag ska komma till rätta med. Men bara att vara medveten om att det är så här jag gör, känns som ett steg i rätt riktning. Jag tror jag behöver börja smått och lära mig hur det känns i kroppen när jag har ställt in mig på rätt frekvens. Det behövs nog fysiska bevis för mig, att jag kan skapa med mina tankar. Egentligen vet jag att jag kan, men de negativa, automatiska, tankarna är, än så länge, för starka så de tar över och stoppar upp mitt skapande. Fast nu när jag läste den sista meningen jag har skrivit, blev jag riktigt glad! Även om jag svävar lite i ovisshet, har jag ju nåt konkret att jobba med! Hurra!

Dags att fundera ut något litet att skapa/manifestera och sedan försöka stoppa alla tankar som säger att det inte går. Hm, trodde jag skulle få en idé direkt, men det kom ingen bra. Funderar lite till! Ha det gott!

Må bättre psykiskt!

Hej, svejs! Skönt med en inte riktigt lika svettig vecka tycker jag. Nu är det mer höstlikt och hösten är min favoritårstid. Det blir ett helt annat lugn i naturen och det tycker jag om. Inom den kinesiska medicinen säger man att det är viktigt att vi följer naturens rytm och börjar förbereda oss för den mörkare och kallare tiden på året. När naturen blir “långsammare” behöver vi också bli det. Vila mer och se till att alltid hålla oss varma. När man tänker jobbmässigt finns det ju tyvärr inget sånt på mitt jobb, antagligen inte på så många andra jobb heller, utan man behöver köra på i det vanliga tempot jämt. Då får man försöka ta det lugnare när man är ledig i stället. Inte alltid så lätt dock! Man vill ju hinna med så mycket! Jag kan faktiskt känna mig lite stressad på helgerna för att jag vill göra en massa “må bra”-saker då. Nån som känner igen sig? 🙂

Bildkälla: Tim Geers, flickr.com

Förra veckan hade jag en dag på jobbet då det var tokmycket att göra. Jag kände mig jättestressad och for som en skållad råtta (hemskt uttryck egentligen!), mellan allt som skulle fixas. Dessutom lyckades jag slå sönder en glasburk med smörgåsgurka i, så jag fick ägna en bra stund åt att städa efter min egen klantighet. När det är såna där dagar känner jag, nästan alltid, av min ätstörning genom att jag vill “unna” mig något extra gott att äta. Jag känner att jag är värd att tröstäta då. Efter den arbetsdagens slut åkte jag och handlade och medan jag satt i bilen diskuterade jag med mig själv om jag verkligen behövde någon tröst. Jag dricker nästan inget kaffe nu för tiden (men längtar ofta efter en kopp!), så jag bestämde mig för att unna mig en kopp kaffe! Det blev en kopp från McDonalds och det var så gott! Kände mig inte “duktig” för att jag undvek att äta något onyttigt, men det kändes som rätt val att ta en kopp. Jag har märkt en väldigt intressant sak som händer när jag dricker kaffe nu mer sällan. Ca 10-15 minuter efter att jag har druckit upp känner jag mig riktigt, riktigt glad. Nästan lycklig! Jag märker inte av någon uppiggande effekt utan bara att jag blir så glad. Lite konstigt faktiskt, men rätt trevligt! 😀

Bildkälla: waferboard, flickr.com

Förra veckan skrev jag om att jag var på rådgivning hos Pia för ett tag sedan och när jag var där så pratade vi om att jag behöver hitta mitt “verktyg”. Om jag nu ska ge råd till andra människor, så småningom, behöver jag hitta vad som kan hjälpa mig med det. Jag vet ännu inte vad det kan vara, men jag har i alla fall börjat att dra änglakort/orakelkort för min egen del varje morgon. Kan vara orakelkort jag ska använda. Jag har bara en kortlek, än så länge, men jag har fått väldigt intressanta kort och det får mig i alla fall att tänka efter lite och ha det aktuella kortet i åtanke under dagen. En dag fick jag ett kort som handlade om barn och då kände jag direkt att det handlade om mig själv som liten. Den dagen “hittade” jag ett minne från min barndom där jag kände mig väldigt, väldigt ensam. Eftersom jag tidigare fått veta att jag behöver läka den känslan, så tog jag hand om mitt mindre jag i tankarna och berättade att jag fanns där och att vi kunde göra saker tillsammans. Känns jättebra varje gång jag gör det! Får se om det dyker upp fler minnen vart efter! Måste bara berätta en liten sak som Pia sa när jag var där. Jag uttryckte att jag tycker att jag “inte gör” någonting för att komma framåt i livet, även om jag märker att jag utvecklas invändigt. Då sa Pia att “de” sa: “Ursäkta, men personlig utveckling är väl för fan att göra något!!” Jag vet inte om “de” svor eller om det var Pia som la till det, men det var lite roligt hur som tycker jag. 🙂

Det här med att må dåligt psykiskt kan ju vara ett litet (eller stort) helvete för många och verkligen styra hela ens liv. Jag kan inte säga att jag har haft jättestora problem under livet, men jag har haft perioder när jag inte alls mått bra och jag har ätit medicin (lyckopiller) under en period. Många blir hjälpta av såna, men jag tyckte inte om medicinen. Tyckte jag blev avtrubbad och konstig så jag slutade faktiskt på eget bevåg efter en tid. Jag skulle få uppföljning hos läkaren som hade skrivit ut medicinen, men jag fick inte tag i honom igen så då bara slutade jag. Man ska inte göra så, men för mig funkade det bra. Jag har skrivit om det, flera gånger, att jag lätt hamnar i negativa tankar och att jag då dras nedåt som i en negativ spiral. Det är som att de tankarna kommer per automatik. Vilket de så klart också gör eftersom de stigarna är väl upptrampade i min hjärna och är lätta att följa. På senaste tiden har jag dock märkt ett annat mönster i huvudet, bland tankarna. Det dyker fortfarande upp negativa tankar, men i direkt anslutning till dem kommer det en positiv tanke som uppföljning. Typ så här: “Det här gick ju inte så bra!”, “Men å andra sidan kunde det ju varit betydligt värre och det här fixar jag lätt.” Inget bakomliggande arbete finns just nu, för att tänka på ett annat sätt utan jag har kommit på att det måste bero på sellerijuicen jag dricker varje dag. Jag har ju läst massor med historier på medical mediums instagram om människor som börjat må bättre psykiskt sedan de började med juicen. Den gör något med hjärnan! Jag vet att han har skrivit om vad den gör, men jag minns inte just nu. Många har till och med kunnat sluta med sina mediciner! Alltså denna växt är helt fantastisk! Smakar hemskt, men gör väldigt gott!

Bildkälla: Bev Sykes, flickr.com

Jag har en väninna som nog skulle vilja dricka sellerijuice, men hon kräks nästan bara hon tänker på smaken! Stackars henne! Om man inte klarar av smaken, eller inte tål selleri, kan man göra juice på gurka i stället. Det är nästan lika bra. Samma gäller då som för sellerijuicen: 0,5 dl (0,47 dl egentligen men mer är bara bra) på tom mage på morgonen och sen vänta i 20 minuter innan man äter något annat. Vill du börja med juice för att förbättra din hälsa, så kom ihåg att det tar tid innan man märker någon effekt. För mig har det tagit i alla fall tre månader, så det är ingen quick fix! Men håll ut så kommer förändringen! En annan sak som sellerijuicen (vet inte om gurkjuice har samma effekt) gör är att man snabbare känner mättnadskänsla när man äter. Det har han också förklarat hur det går till, men jag minns inte förklaringen till det heller. Jag har gått ner lite i vikt sen jag la om kosten, men det var inte målet när jag började. Det är inte mycket och går inte fort! 🙂 Övervikt beror på en förslöad lever och hur snabbt man kan gå ner i vikt, om man vill det, beror på hur mycket patogener och gifter man har i kroppen och hur strikt man är med maten. När kroppen och levern avgiftas börjar levern jobba mer effektivt och då kan man gå ner i vikt i den takt kroppen tycker det är okej.

Denna bild är ärligt stulen från nätet!

Jaha, hör ni, nu får det räcka med skrivande för idag! Jag ska faktiskt ta en lite försiktig joggingtur nu. Under veckan har jag känt mig lite, lite förkyld så jag har låtit bli att träna. Det har inte brutit ut någon förkylning, men näsan har runnit en del och det har killat lite i halsen. Men allt det är borta nu så jag vågar mig på en långsam tur, som får bli till promenad om det känns för motigt. Man ska inte pressa kroppen om den talar om att den inte orkar. Ha det gott!

Ps: Såg nu, när jag förhandsgranskade mitt inlägg, på min väldigt gamla profilbild. Jag vet att jag har skrivit tidigare att jag ska ändra den, jag ser inte ut så där längre, men det blir visst aldrig av! 😀 Ja, ja, vi får se! Plötsligt händer det kanske! Ds

Lite träning, lite hälsa, en liten meditation för tillit och lite annat!

Hej, svejs! Blev mycket “lite” där i rubriken! Men, så blev det idag! 😉 Det har, minst sagt, varit en svettig vecka på jobbet. Självklart är det härligt med sommarvärme när det faktiskt fortfarande är sommar, men lite påfrestande är det när man jobbar i ett varmt kök. Och jag springer, springer, springer på dagarna så det har svettats några liter under de varmaste dagarna. Hoppas det är nyttigt! 😀 Innan jag börjar dagens inlägg gör jag en repetition av det jag skrev förra veckan:

Vet ni, nu tänker jag prova en ny sak och verkligen kliva utanför min komfortzon! Det här känns jätteläskigt och jag vet inte om det kommer funka men ibland behöver man nog utmana sig själv lite grand. Jag tänker erbjuda en möjlighet att få rådgivning, eller kanske mer, coaching av mig. Det kan gälla något du har gått och funderat på, något gällande din hälsa, eller en situation som du inte hittar någon lösning på eller där du känner att du “sitter fast”. Då kan du mejla din fråga till mig och sen ger jag min syn på din situation. Om du tycker det är okej att din fråga och mitt svar, syns i ett blogginlägg (utan några namn förstås) kostar det 100 kr. Vill du ha helt privat svar kostar det 200 kr. Jag tänker att jag gör ett separat blogginlägg, kanske onsdagar, med eventuella frågor och svar. Det kan ju vara intressant för andra som befinner sig i en liknande situation tänker jag. Inför det här försöket vill jag noga påpeka att det inte blir ett medialt svar utan mer medmänniska till medmänniska. Jag har ingen medicinsk utbildning eller någon utbildning inom psykologi. Kommer det frågor som jag inte alls känner mig kompetent att svara på meddelar jag så klart det till frågeställaren. Om det inte kommer något blogginlägg mitt i veckan har jag inte fått in några frågor. Min mejladress är: s.helena.w62@gmail.com och betalningen kan ske via swish eller banköverföring. Du som eventuellt har en fråga, beskriv så noga du kan den situation du funderar så jag kan få en förståelse för vad som kan spela in och påverka.

Bildkälla: Blondinrikard Fröberg, flickr.com

Det var det! Nu till dagens “knatter”. För ett par veckor sedan var jag på rådgivning hos Pia, som håller i vår lilla mediala grupp, och det var väldigt givande. Jag fick en tid hos henne med kort varsel för jag kände att jag hade fastnat i en del funderingar och behövde lite ny input. När jag var på rådgivning hos henne första gången fick jag veta att jag behövde vila och tänka på mig själv, men nu är det dags att börja agera mer. En praktiskt sak, som jag har dragit på ett tag, fick jag gjord nästan direkt när jag hade varit hos henne, så det var bra. Vi pratade en del om mitt jobb och att det dränerar mig på energi. Visserligen tar kroppen en del stryk, men det som är jobbigast är alla intryck och energier som tröttar mig allra mest. Pia sa att jag visserligen skulle kunna sluta på jobbet och komma ifrån det besvärliga, men då skulle jag inte ha lärt mig nåt om hur jag hanterar en sån situation. Alltså finns det stor risk att jag hamnar i samma situation igen och fortsätter att uppleva den jobbig. Så jag måste lära mig hantera det här och skydda mig från det jag tycker är tröttande. När jag funderade på det fick jag genast en tanke om att ha en imaginär rullgardin som skydd framför mig. Först tänkte jag att jag drog ner en rullgardin, men det kändes lite negativt, så nu drar jag upp en rullgardin som skydd i stället. Jag tänker mig att jag drar den framför kroppen och upp över huvudet och fäster den lite bakom huvudet. Mot den studsar energier och annat som kan påverka mig och den hjälper mig att behålla fokus. Jag försöker komma ihåg att dra upp den ett par gånger under arbetsdagen. Det funkar riktigt bra! Visserligen är jag trött när arbetsdagen är slut, men inte fullständigt matt som jag kunde vara förut. Pia hjälpte mig också att reda ut varför jag inte riktigt kommer vidare i saker jag vill uppnå och fick mig att förstå att det kan vara förvirrande att försöka ändra för många saker samtidigt. Jag behöver fokusera på det som är viktigast för mig och ta de andra sakerna sen. Bra insikter! Om någon bor i närheten av Linköping kan jag verkligen rekommendera Pia (inget samarbete, bara tips), hon är superduktig! Här är adressen till hennes hemsida: http://omstart.nu/

Bildkälla: Susanne Nilsson, flickr.com

Igår hade Anthony William en livesändning på facebook (kanske instagram också, jag tror det), om varför ägg inte är så nyttiga för oss. Från början, alltså låååångt tillbaka i tiden, var ägg viktiga för vår överlevnad och vi kunde äta dem utan att få några problem. Men sen började gifter och tungmetaller dyka upp i vår miljö och vi blev infekterade med bakterier och virus av alla de slag. Patogenerna vi har i våra kroppar behöver något att äta för att leva och föröka sig och de äter gärna ägg (tungmetaller är också favoritmat för dem). Ägg innehåller socker, fett och naturliga hormoner. Sockret i äggen behöver kycklingarna för att kunna utveckla muskler. Det är alltså socker, i naturlig form i frukt till exempel (undvik raffinerat), som ser till att muskler växer, INTE protein! Så vill du bygga muskler: ät frukt! Som säkert de flesta vet är socker och fett ingen nyttig kombination för oss så redan där är ägg sämre mat. Sen göder vi alltså alla patogener i kroppen när vi äter ägg. De naturliga hormonerna som finns i ägg göder cystor och cancer (cancer lever även på tungmetaller). Det tar 90 dagar för ett ägg att fullständigt försvinna ur vårt system, så jag inser att jag fortfarande har rester kvar i kroppen från ett ägg jag åt under sommaren. Anthony säger att om man är fullständigt frisk och inte har några hälsoproblem kan man självklart äta ett ekologiskt ägg då och då, men har man några som helst problem i kroppen är det bättre att låta bli. Vill du lyssna själv på vad han säger kan du leta upp Medical Medium på facebook. Sändningen finns där.

Fin trollslända jag såg igår.

För ett tag sedan la Anthony upp en liten meditation på facebook, och den kan man använda för att reparera sin tillit. Vi har väl alla blivit lite tilltufsade av livet och det är lätt att tappa tilltron till andra människor och tillvaron. För att försöka återskapa sin tilltro till allt, kan man använda solen. Den går ner varje kväll och upp varje morgon och har så gjort sen tidernas begynnelse och kommer att fortsätta att göra det tills jorden inte finns kvar längre. Fullständigt tillförlitlig alltså! 😀 Hans tips är att du, så ofta du har möjlighet, koncentrerar dig på solnedgången, när det är dags för den. Du behöver inte se den “live”, men tänk på den när den tiden på kvällen kommer och känn att du vet att solen kommer att gå upp nästa morgon igen. Detta är absolut säkert och den sviker dig inte! Han säger också att det inte alls skulle vara lika effektivt att göra meditationen när solen går upp. När du fokuserar på solnedgången så vågar du möta mörkret. Det krävs stor tilltro för att möta allt det mörka och, utan någon som helst tvekan, veta att ljuset kommer tillbaka nästa dag. Det tränar din själ i att ha samma tilltro till livet och alla förändringar som finns där. När du gör den här meditationen kommer du i samklang med jordens rytm och när solen går upp nästa morgon (oavsett om du ser det eller inte) vet din själ att något som du har tillit till och tror på verkligen händer. Mycket vackert tycker jag!

Bildkälla: Tom Hall, flickr.com

Det blir faktiskt lite till med Anthony William, men nu är det en matnyttig grej. Han lägger upp en del recept också och de här kakorna har jag velat prova ett tag och igår blev det av. Trots att jag inte hade alla ingredienser hemma blev de jättegoda! Lätta att göra också. Jag har översatt cup-mått till dl så det blir kanske inte lika exakt som originalreceptet, men det funkar nog ändå. Degen är väldigt lätthanterlig och blir den för torr går det att tillsätta en liten skvätt vatten. Är den för fuktig kan man tillsätta lite mer kokosmjöl. Jag tror det kan bli gott med lite kardemumma i dem också. I originalreceptet står det 2 tsk vaniljextrakt utan alkohol. Jag vet inte om det går att hitta, men det går säkert att ta vaniljpulver i stället fast kanske inte lika mycket som 2 tsk. Man får nog prova sig fram. De blev bra även utan vanilj! Minns inte om de “hette” något, men Kanelkakor kan passa bra!

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda ihop 2 tsk kanel och 0,5 dl kokossocker i en skål och ställ åt sidan. Blanda ihop 3,5 dl mandelmjöl, en rågad dl kokosmjöl, 1 tsk bakpulver, lite salt, 0,5 tsk kanel, 1 tsk citronsaft, 0,75 dl lönnsirap, 0,5 dl smält kokosolja och 2 tsk vaniljextrakt i en bytta. Rulla bollar av degen, så stora du själv vill ha dem, och rulla dem i kanel och kokossocker. Lägg dem på bakplåtspapper på en plåt och platta till dem lite med handflatan. Grädda dem i 10-15 minuter. Mums!

Garanterat inte de vackraste kakor ni sett, men låt inte det avskräcka någon från att baka dem.

Nu blir det ju så där många ord igen! Men inte så mycket kvar nu, håll ut! Eftersom jag har lagt upp ett recept på kakor måste jag ju kompensera med lite träning (skojar så klart). Så jag avslutar idag med ett träningsprogram som jag gillar. Varje gång jag gör det får jag träningsvärk i rumpan så jag borde nog göra det oftare (träningsvärk idag!). Det här passet är ansträngande trots att det inte innehåller några hopp. Jag hinner inte göra lika många repetitioner som hon gör, men det spelar ju ingen roll. Jag gör det kan och hinner. Ha det gott!

Helat knä, läkning för kroppen och provar en ny grej

Hej svejs! Oj, så många ord som vill komma ut den här gången! Vi får se om jag får någon ordning på dem eller om det bara blir ett sammelsurium! Igår gick jag nästan hela dagen och vände och vred på orden till det här inlägget, men det är det egentligen ingen mening med att göra för det blir som det blir när jag väl skriver sen. Många gånger kan det bli helt annorlunda mot vad jag hade tänkt från början och då får det vara så. Varning för långt inlägg idag! 😀 Vad härligt med en sommarvarm helg, förresten! Jag tänkte lata mig i solen en stund senare idag, men det behöver klippas gräs också. Hm, får se vilket jag prioriterar… 😉

Vet ni att det är jätteviktigt för oss att vara i solen (utan att bränna sig förstås)? Enligt Anthony Williams (jag vet att jag tjatar om honom men det står så fantastiska saker i böckerna han skrivit) kan både levern och sköldkörteln lagra solstrålar! Sköldkörteln sitter strax nedanför struphuvudet och ser ut lite som en fjäril. Det är “vingarna” på den som tankar solljus och sedan lagras det i körteln. Immunförsvaret kan, när det behöver, hämta ljus och energi från depåerna och försvara kroppen från inkräktare. Jag har inte läst hela boken om sköldkörteln ännu, men igår kollade jag på recepten som finns i boken och i anslutning till det läste jag om det med solljuset. En sak till som sköldkörteln kan göra är, förutom att kommunicera med kroppen, kan den kommunicera med andra människors sköldkörtlar! Om man står intill en människa som har en sjuk eller skadad sköldkörtel, skickar den personens körtel ut ett rop på hjälp. Den friskare sköldkörteln sänder då ut en frekvens som förbättrar den andra sköldkörtelns immunförsvar. Det spelar ingen roll om man känner den andra människan eller vad man tycker om den personen, står man inom en armlängds avstånd kan ens egen sköldkörtel skicka, eller ta emot, hjälp om det behövs. Överföringen dränerar inte den friskare sköldkörteln på något sätt och den drar heller inte till sig någon sjukdom från en annan persons körtel. Va? Man blir ju helt stum när man får veta vad våra kroppar kan göra! Så har du någon bland familj eller vänner som har en sjuk sköldkörtel kan du hjälpa den personen bara genom att vara nära! Det gör inget om din egen sköldkörtel inte är helt frisk, den kan hjälpa ändå!

Bildkälla: Kreg Steppe, flickr.com

Ni som brukar läsa hos mig kanske kommer ihåg att jag har haft ont i vänster knä ett tag. Jag tror det började i våras, till synes utan anledning. Till sjukvården fick jag inte komma, när jag försökte få en tid, och en sjukgymnast jag gick till kunde inte förklara vad som var fel. Inget jag själv försökte göra gjorde knät bättre och vid ett tillfälle skickade jag ut en fråga till Universum om varför knät gjorde ont. Då fick jag svaret: “Det är en känsla som behöver helas.” Under en meditation fick jag till mig att det var en känsla av ensamhet. Det förbryllade mig en del och jag har gått och funderat på vad det kunde komma ifrån. Sen, plötsligt, kom jag ihåg en bild jag såg i en meditation för flera år sedan. Då såg jag mig själv som väldigt liten, kanske ett par, tre år, sittandes ihopkurad på vägen här hos oss. Jag såg också mig själv som vuxen, gå fram och lyfta upp mitt “barnjag”. När jag började fundera på den bilden kopplade jag den till när jag var två år och vi flyttade från Arjeplog till Vadstena (för att pappa hade fått jobb där). Mamma har berättat att jag var jätteledsen i bilen när vi åkte iväg och sträckte mig efter “Kanka”, morbror Kalle som var min farmors bror, som stod och vinkade av oss. Säkerligen var mamma väldigt ledsen också eftersom hon skulle lämna släkt och vänner 120 mil bakom sig.

Bildkälla: Laurel Harvey, flickr.com

Självklart var jag högkänslig redan då och jag kände garanterat av att mamma nog var väldigt ensam i början när vi hade flyttat. Det var liksom bara hon och jag på dagarna när pappa jobbade och det tog ett tag innan hon hittade väninnor i Vadstena. Jag har även haft perioder i min ungdom när jag har känt mig väldigt ensam. Det kändes som jag hade kommit på var ensamhetskänslan kom ifrån, men jag visste inte hur jag skulle hela den. Men något ville jag prova så jag mediterade och i meditationen placerade jag mig själv som vuxen intill mitt “barn- och ungdomsjag” och förklarade, för mig själv, att jag fanns där och att “vi” inte var ensamma. Det märktes ingen skillnad på knät direkt, men efter första veckan på arbetet insåg jag att jag inte kände av någon smärta i knät längre! Lite, lite ibland bara men absolut inget problem. Jag kan till och med jogga som vanligt nu! Självklart kan det ha spelat in att jag har varit ledig i åtta veckor och vilat knät en del då, men jag tror på att meditationen gjorde nytta. Känns jättebra!

På tal om jogging så börjar min kropp kännas starkare nu. När jag la om kosten och började med sellerijuice och tungmetallutrensning, märkte jag först inte någon direkt förändring (förutom att jag gick på toa mycket). Men senaste två veckorna har jag känt mig piggare och när jag tränar känns kroppen starkare. Även humöret är något bättre faktiskt! Det har alltså tagit lite drygt två månader och det är inte så konstigt för läkning tar tid. Jag åt ju mycket fett förut och inte så mycket frukt och det hade då tömt alla depåer av glukos vilket är kroppens viktigaste bränsle. Dessa depåer behövde fyllas på och därför tog det tid innan jag märkte någon skillnad. Har man stora hälsoproblem kan det ta väldigt lång tid att läka helt så man behöver utrusta sig med tålamod. Vill man göra några små, ganska enkla, förändringar för att må lite bättre och hjälpa levern blir friskare kan man göra följande saker: Börja varje dag med att dricka minst ett par glas vatten. Gärna med citron eller lime i. Levern jobbar på så sätt att den “går och lägger sig” när vi gör det och vilar i några timmar. Frampå morgonsidan “vaknar” den och börjar städa ut gifter. Så när vi kliver upp har vi gifter som cirkulerar i blodet och behöver skickas ut ur kroppen. Det är det som vattnet hjälper till med. Dricker vi ingenting måste levern suga upp gifterna igen och dess jobb har varit till ingen nytta. Om du sedan kan tänka dig att undvika att äta något fett på förmiddagen, blir levern ännu gladare (och helst undvika koffein)!

Bildkälla: Raj Stevenson, flickr.com. Vilda blåbär är bland det nyttigaste vi kan äta!

Levern fortsätter att städa under förmiddagen, men om vi äter fett måste den sluta med det och i stället se till att det produceras galla för att ta hand om fettet. Vill man prova det här behöver man kanske se över sina frukostvanor lite. Mjölkprodukter, ägg och bacon, till exempel, innehåller ju alla mycket fett så bättre val kan vara frukt och grönsaker. Min frukost är en blåbärssmoothie med spenat, bananer och dadlar i (och alger och korngräspulver som hjälper till att rensa ut tungmetaller) och den blir jag mätt på. Blir man inte mätt kan man fylla på med mer frukt och/eller bär. Glukosen i frukten blir levern jätteglad över! Och, jo, det här är faktiskt bra även för diabetiker! Det naturliga sockret i frukten är vad kroppen verkligen behöver! Var dock snäll mot dig själv om du vill göra en omställning och ta det steg för steg. Allt behöver inte ske på en dag! Du kanske kan börja med att bara öka på antalet frukter du äter varje dag och fortsätta därifrån (om du vill och det känns bra).

Bildkälla: Bev Sykes, flickr.com

Vet ni, nu tänker jag prova en ny sak och verkligen kliva utanför min komfortzon! Det här känns jätteläskigt och jag vet inte om det kommer funka men ibland behöver man nog utmana sig själv lite grand. Jag tänker erbjuda en möjlighet att få rådgivning, eller kanske mer, coaching av mig. Det kan gälla något du har gått och funderat på, något gällande din hälsa, eller en situation som du inte hittar någon lösning på eller där du känner att du “sitter fast”. Då kan du mejla din fråga till mig och sen ger jag min syn på din situation. Om du tycker det är okej att din fråga och mitt svar, syns i ett blogginlägg (utan några namn förstås) kostar det 100 kr. Vill du ha helt privat svar kostar det 200 kr. Jag tänker att jag gör ett separat blogginlägg, kanske onsdagar, med eventuella frågor och svar. Det kan ju vara intressant för andra som befinner sig i en liknande situation tänker jag.

Inför det här försöket vill jag noga påpeka att det inte blir ett medialt svar utan mer medmänniska till medmänniska. Jag har ingen medicinsk utbildning eller någon utbildning inom psykologi. Kommer det frågor som jag inte alls känner mig kompetent att svara på meddelar jag så klart det till frågeställaren. Om det inte kommer något blogginlägg mitt i veckan har jag inte fått in några frågor. Min mejladress är: s.helena.w62@gmail.com och betalningen kan ske via swish eller banköverföring. Du som eventuellt har en fråga, beskriv så noga du kan den situation du funderar så jag kan få en förståelse för vad som kan spela in och påverka. Som sagt: Läskigt så det förslår! Men jag gör ett försök i alla fall! 🙂

Och nu räcker det verkligen med ord för idag! Tänkte avsluta med musik och, som flera gånger förut, är det Pentatonix som briljerar. Det här är “Can you feel the love tonight” från Lejonkungen och den låten har jag gillat ända sedan första filmen kom ut. Men jag skulle aldrig våga ha sån urringning som Kirstin har!! 😀 Ha det gott!

När man själv ändras

Hej, svejs! Tjoho, jag överlevde första veckan på jobbet efter en lång sommarledighet! Kan inte säga att det var någon mjukstart, förutom tisdag så det var studiedag och jag hann göra en del pappersarbete och städning, utan det kändes som allt drog igång i 180. Det är lite fler barn nu än förra läsåret så vi får se hur allt kommer att funka. Jag hörde en gullig kommentar från en tjej som börjat i förskoleklassen. Hon och en kompis stod och tvättade händerna utanför matsalen (de såg inte mig) och så sa hon: “Maten idag var jättegod (pannbiff, sås och potatis), och så fick vi glass nu! Här kommer nog jag att trivas!” De är ju bra rara ibland!

I mitt förra inlägg skrev jag om att jag ska försöka rikta in mig på att må bra och inte hålla på och grubbla över en massa saker som jag inte tycker är bra. Så den här veckan har jag verkligen jobbat på att må bra och jag måste säga att det är en fantastisk känsla! Jag kanske inte har lyckats fullt ut varje dag, men bara att tänka: “Vad kan jag göra för må-bra-saker idag?”, i stället för att stressa upp sig över alla måste-saker är väldigt skönt. Tycker många saker har flutit på ovanligt smidigt sen jag började ändra tankarna. Dessutom behöver jag åka en annan väg till jobbet nu ett tag på grund av en broreparation de håller på med på min ordinarie väg. Det går att åka den vanliga vägen, men är långa köer emellanåt så jag har valt en annan väg. Jag åker där ibland annars också, men nu blir det två gånger om dagen och jag har upptäckt att det hjälper mig att må bra. Omgivningarna längs den vägen är jättefina med skog, fält med kor och hästar och vattendrag. Det är dessutom nästan ingen trafik så jag känner mig riktigt lugn när jag kommer till jobbet/kommer hem. Det är verkligen ett val, att må bra, och jag tänker jobba vidare på det och försöka hitta bra saker även i de dagar när allt känns skit. Mest behöver jag jobba med mina tankar när jag är på arbetet, för där snurrar en massa sämre, vane-tankar, som inte lyfter mig. För jag förstår ju verkligen nu att när man själv ändras ändras världen omkring en.

Bildkälla: Susanne Nilsson, flickr.com

En kväll under veckan här fick jag ett “otålighetsutbrott” och det började snurra en massa tankar om att jag väl ändå måste göra en massa saker för att komma vidare med allt jag vill få till. Försökte pressa fram idéer och nya vinklar men blev bara nedstämd av det. När jag hade gått och lagt mig läste jag de sista sidorna i boken “Låt känslorna visa vägen” och i stycket som jag började med stod det följande: “Människor försöker få till stånd en “healing” – de vänder alltid motströms. De försöker få något “bättre” att hända – de vänder motströms. De säger: “Jag ska sätta upp ett mål” – de vänder och paddlar motströms, för det ligger något i attityden att försöka som gör att man alltid vänder i riktning mot strömmen. Det är helt annorlunda att bara ge efter: Ni kallar det att kapitulera. Vi kallar det inte att ge upp era önskningar… det kan ni inte göra – era önskningar är eviga. Ni kan inte bli mindre än det ni redan är. Ni kan inte leva livet, som får er att be om mer, och sedan säga: “Strunta i det.” Det går inte. Ni kan fortsätta att förändra och förbättra er önskan, men ni fortsätter att expandera och flödet fortsätter att öka farten och (vi älskar er väldigt mycket, men) ni har inget annat val än att följa med flödet om ni vill må bra.” För er som inte har läst böcker av paret Hicks, så är de som säger “vi” i texten ovan en samling andar som kallar sig Abraham. Det var så passande, att jag läste just det stycket den otålighetskvällen, att jag blev full i skratt. Bara att fortsätta kapitulera och låta flödet göra jobbet alltså! Och säga: “Okej, jag hör budskapet!” 😀

Bildkälla: Blondinrikard Fröberg, flickr.com

Igår morse bestämde jag mig, hastigt och lustigt, för att ta en liten joggingtur. Jag brukar planera sånt, men det blev väldigt spontant igår. Eftersom jag är väldigt morgonpigg, var jag redo att ge mig iväg ca kvart i åtta (lite tidigare än vad jag brukar träna) och när jag kommit bara en liten bit bort kom det en ladusvala och svischade förbi mig. Då tänkte jag direkt på min mormor. Hos henne, i den lilla byn Drängsmark ett par mil från Skellefteå, fanns det alltid väldigt gott om ladusvalor. Det är ett härligt barndomsminne (tror jag har skrivit om det förut), för det satt alltid ladusvalor och “pladdrade” på telefontrådarna som gick över hennes gård. Så när jag hör dem tänker jag alltid på henne och igår tror jag att jag fick en hälsning från henne. För när jag fortsatte en bit till på vägen var det MASSOR med svalor! Jag har inte sett så många där under hela sommaren men nu var de verkligen överallt och flög omkring och satt på telefontrådarna och pladdrade på. Jag blev stående en stund och bara tittade på dem! Det var jätteroligt! Mormor dog för över 20 år sedan och jag har inte märkt av henne så mycket, men det har hänt en annan gång den här sommaren, via dofter, att jag kände att hon sände en hälsning. Undrar om det är något speciellt hon vill?

Ladusvala. Bild lånad från fageln.se

Vet ni? Jag har genomlevt en hel vecka utan kaffe! Det har gått riktigt bra, förutom tisdag då jag hade huvudvärken “from hell”, nästan migrän. Då fick jag ta huvudvärkstabletter faktiskt. Tur att det var studiedag så jag var ensam på jobbet och kunde ta det lite lugnt. Igår gjorde jag en utflykt till Vadstena och tog faktiskt med mig en liten termos kaffe då. Tyvärr hade jag nog inte sköljt ur termosen ordentligt för kaffet smakade väldigt instängt och konstigt. Min tanke är att jag kanske kan unna mig någon liten kopp kaffe på helgerna, men jag får se om det fungerar eller om det triggar igång suget igen. För jag har förstått att jag inte klarar att dricka bara lite grand under veckorna utan jag måste ta bort kaffet helt då. I nån av Medial Läkning-böckerna skriver Anthony William att man kan prova att göra te på lakritsrot, den ska också vara uppiggande, om man kämpar med kaffe-abstinens. Jag gillar lakrits så jag ska skaffa sån rot och prova det, fast egentligen dricker jag kaffe mest för smakens skull. Det är såååå gott! Ja, ja kampen går vidare! 🙂

Bildkälla: waferboard, flickr.com

Annars så fortsätter min matresa och nu har jag uteslutit kött helt ur kosten. Men jag är inte rabiat, skulle jag bli hembjuden till någon som bjuder på kött skulle jag äta det. Jag inser dock att jag behöver fixa mat i förväg så jag har ett litet förråd att ta med mig av till jobbet. Jag tänkte jag ska göra några grönsaksbiffar jag kan ha på lut i frysen. Idag ska jag prova att göra en lasagne med plattor av bönpasta, en tomat och grönsaksröra och sen en sås med mandelmjölk som bas. Har upptäckt att jag tycker att Icas ekologiska mandelmjölk är väldigt god. Jag har inget recept på lasagnen utan jag experimenterar så får vi se hur det blir. Kanske kommer recept här sen om den blir bra! 🙂 Jag ska också prova att göra en sorts majonnäs, vilken jag hittade recept till på youtube, som är utan ägg och med väldigt lite olja i. Basen i den är vita bönor! Ska bli intressant!

Så nu har jag inte tid att sitta vid datorn längre utan nu ska det laboreras i köket (må-bra-aktivitet)! 😉 Hoppas att regnet håller sig borta så jag kan ta en promenad sen också. Ha det gott!

Att försöka må bra

Hej, svejs! Idag har jag inte haft någon tid alls att sätta mig vid datorn. Nu blev det lite lugnare så jag skriver några ord, men det blir inte så många (tror jag inte i alla fall). Vi har haft besök hela helgen och det har fiskats kräftor. Mågen och hans föräldrar har varit här och maken tog med dem till det nya kräftfiskestället han har arrenderat. Jag är alldeles för bekväm för att följa med så jag har skött markservicen här hemma i stället. De har sovit i tält och husvagn och vädret var inte det allra bästa så jag tyckte det var skönare att sova i min egen säng. 🙂 Men de var väldigt nöjda med fisket och de fick ihop omkring 20 kg kräftor och det var bra storlek på dem. Nu pågår kokning i köket och det ser ut som ett bombnedslag! Jag tycker så otroligt synd om kräftorna när de kryper omkring och försöker komma undan sitt öde, så jag försöker hålla mig därifrån…

Bild lånad från landleyskok.se.

I morgon börjar jag jobba igen och i natt drömde jag att jag var där och att allt var fullständig kaos (så är det alltid när jag drömmer om jobbet). Lite taskigt, tycker jag, att jag inte kan få vara ledig så länge jag är ledig… 😉 Men nu är, i alla fall, arbetskläderna strukna och det är bara att dra igång. Det är fritids nu i tre dagar och så börjar skolan på torsdag. Skönt att få börja lite lugnare och kunna kolla igenom allt och få kropp och knopp att komma igång igen.

Jag har läst lite mer i boken jag nämnde i mitt förra inlägg, “Låt känslorna visa vägen”, och den har fått mig att inse en väldigt viktig sak: Det är nödvändigt att man försöker må bra i varje skeende i livet. Oavsett hur man har det eller vad som händer. Speciellt om man vill förändra något i livet för om man inte mår bra, utan mest går och känner sig missnöjd över sin situation, är det mycket, mycket svårare att få till en förändring. Missnöje ger ju mer saker att vara missnöjd över! Då jobbar man verkligen motströms! Kan man hitta ett sätt att må bättre, även när allt omkring en är skit, går det mycket fortare att attrahera till sig en bättre tillvaro (om det är det man önskar). Det här känner jag är en väldig utmaning för mig själv och något jag behöver börja jobba med BUMS! Jag brukar skriva om att jag håller på med både det ena och det andra, för att förändra det jag vill förändra i mitt liv, men nu kommer jag lägga alla de sakerna åt sidan och bara fokusera på att MÅ BRA.

Bildkälla: Bev Sykes, flickr.com

Så här står det i boken: “Du måste må bra nu, oavsett förhållandena, för annars kan förhållandena inte förbättras. Du måste, så att säga, stifta fred med den position du har för att tillåta dig själv att förflytta dig till en plats där du heller vill vara.” När jag ser det så här klart och tydligt i skrift, förstår jag varför mitt liv inte har “uppgraderats” på det sätt jag önskar. Tyvärr låter jag ofta missnöjet över att allt inte är som jag skulle vilja, dominera, och då kan alltså ingen förändring ske.

Så det enda jag kan säga nu är (såklart): Jippi, vad härligt att jag får börja jobba i morgon! 😉 Och så måste jag jobba upp känslan att det är så också… Mmmm, utmaning, som sagt! Men det blir kanonbra, alltihop! Hur det än är, så är det kanonbra! Nu har jag lovat att hjälpa till att röja i köket, vilket blir kanonbra, givetvis! Ha det gott!