Ett tips omkring sömnen

Hej, svejs! Idag måste jag börja med att be om ursäkt till dig som hade kommenterat mitt inlägg förra söndagen (nu är kommentaren godkänd och syns tillsammans med mitt svar). Jag brukar alltid få meddelande på mejlen om att det finns kommentarer att godkänna men det fick jag inte den här gången. Vet inte varför. Jag vill verkligen svara på de kommentarer som kommer när någon har tagit sig tid att skriva. Känns otrevligt att inte svara tycker jag. Jag får se till att ha bättre koll helt enkelt. Jaha, idag vaknade vi till vinterlandskap här med den första snön för den här vintern. Kommer väl inte att ligga kvar för temperaturen är på nollan nu. Hösten har varit så kall så jag blev inte direkt förvånad över snön.

Gammal bild, så det har inte kommit så här mycket snö nu.

Förra veckan skrev jag att jag skulle försöka vara mer positiv idag, men jag känner mig fortfarande inte så positiv. Veckan har varit lite tung, rent mentalt, så jag känner det som jag mest släpar omkring på mig själv. Men jag vill inte hålla på och tjata om det så jag ska försöka få till något annat innehåll. Jag vill bara skriva att det märks verkligen hur mycket ens tankar påverkar livet omkring en. Det har gått mycket sämre att jobba med fler misstag och allt tar längre tid än när huvudet är mer positivt. Intressant att notera att det är så tycker jag.

Förra veckan hade jag det lite trassligt med sömnen och jag vaknade vid halv fyra varje morgon och hade svårt att somna om sen. Den här veckan har jag sovit betydligt bättre så det känns väldigt skönt. Jag pratade med en väninna om det här med sömnen och hon sa att när hon vaknar och inte kan somna om sen, börjar hon ligga och grubbla på allt möjligt. Jag tror att det är väldigt vanligt, och väldigt opraktiskt, för allting ter sig så mycket värre på natten. I dagsljus är det där man funderat på oftast inte så illa som man fick för sig när man låg där och snurrade i sängen. Jag grubblar faktiskt inte när jag vaknar så där, utan jag har hittat en teknik som gör att jag koncentrerar mig på annat. Det här vet jag att jag har skrivit om tidigare, men jag gör en upprepning av det i alla fall. När jag skrev om det förra gången minns jag att en kusin till mig kommenterade att hon använder samma teknik så det kanske är ett släktdrag. 😀

Bildkälla: chispita_666, flickr.com

Jag hittar helt enkelt på historier, oftast om mig själv, och i de berättelserna kan jag vara och göra precis vad jag vill. Det här började jag med redan när jag var liten, eller omkring 10-12 år så där, och jag minns att jag ibland hade bråttom att gå och lägga mig för att jag ville fortsätta på en berättelse jag hade börjat på. I den berättelse jag håller på med just nu är jag ute och reser i Afrika och träffar på en massa intressanta djur och människor, bor i enkla hyddor och äter annorlunda mat. Oftast somnar jag ganska snabbt när jag börjar med min historia och jag hindrar mig själv från att börja grubbla. Kanske tips till någon annan som lätt fastnar i funderingar på nätterna. Du kanske vill bestiga ett berg, bli dansare i New York, hitta en skatt i djungeln, förändra världshistorien, föda upp strutsar, hitta på en helt unik uppfinning eller bygga dig ett slott. Bara fantasin sätter gränsen!

På senaste tiden har jag nästan helt tappat bort träningen. I slutet på sommaren började det kännas så himla motigt att träna. Trots att jag kände att jag hade blivit starkare och fått bättre kondis. Men det tog emot varenda gång, så gradvis har det blivit att jag tränar mindre och mindre. Det är jättesynd för jag vet ju att jag mår så bra av det, både fysiskt och psykiskt. Min tanke nu är att jag i alla fall ska försöka att vara utomhus i ca en halvtimme varje dag. Det finns flera ställen, på väg hem från jobbet, där det är fint att promenera så jag ska verkligen försöka med det. Egentligen rör jag på mig hela dagarna, på jobbet, men nu under höst och vinter blir det sämre med att vara utomhus så det är mest “utomhusluften” jag vill åt just nu. Igår provade jag faktiskt att jogga en liten sväng och det tyckte kroppen var jättekonstigt! Så jag har ont lite här och där idag. När jag har bloggat färdigt ska jag ta en promenad och mjuka upp allt det stela.

Bildkälla: Susanne Nilsson, flickr.com

Igår fick jag en liten insikt, som har att göra med hur jag mår just nu. Jag har många yttre saker jag vill förändra, och det går, som ni vet, alldeles för långsamt för min smak. 😉 Men det jag insåg igår är att jag, just nu, måste förändra mig själv och jobba på att komma tillbaka till en mer positiv inställning till allt. Det yttre kommer inte att ändras om inte jag “plockar upp” mig själv. Ibland mår man ju så dåligt att man behöver hjälp av sjukvården, men där är inte jag just nu. Jag är så pass gammal nu, och känner mig själv så bra, att jag vet att jag klarar det här på egen hand (det blir så här för mig emellanåt, jag är så här helt enkelt). I eftermiddag ska vi ha ett möte i den andliga gruppen. Vi har gjort om den lite nu och startar om på ett annorlunda sätt. Det ska bli riktigt intressant och jag tänker att det kan hjälpa mig att komma vidare. Blir säkert bra!

Nu promenad och lite senare har jag en riktigt god lunch att se fram emot. Jag har gjort en annan linsgryta än den jag tipsade om för ett tag sedan och den här har lite indiska smaker. Hur god som helst! Kanske kommer recept på den också sen. Ha det gott!

Litet “meltdown” och ett recept

Hej, svejs! Nästan perfekt väder för mig idag! Törs man ju inte riktigt säga eftersom det är väldigt grått och regnigt. Men jag har lite matlagning och bakning, till mitt lilla projekt, som jag hade tänkt att göra idag så då passar det jättebra med trist väder. Fast jag vill, förstås, ta nån promenad sen och då kan det gärna få vara uppehåll. Igår hade jag en trevlig dag då min bror, jag och en av hans döttrar åkte till Vadstena och gjorde fint på mamma och pappas gravar. Sen fikade vi innan vi åkte hem. Kände mig lite trög, dock, för jag kunde inte fatta varför de flesta affärerna var stängda… Men då upplyste min bror mig om att det var röd dag. Såklart!

Ja, som jag skrivit i rubriken har jag haft ett litet sammanbrott den här veckan. Inget som någon annan märkte, och inte särskilt allvarligt, men jag bara blev så in i he****e trött på allting. Det finns en sak som jag letar efter och går och väntar på. Av hänsyn till andra människor vill jag (ännu) inte skriva vad det är. Jag har väntat i över ett år och mitt tålamod är slut för lääääänge sedan. Men jag försöker verkligen att göra allt jag kan för att orka och hoppas och tro på att det löser sig snart. Så på väg till jobbet någon dag under veckan sa jag många, många fula ord och grälade på både Universum och Gud, alla änglar och jag vet inte vad. Grät en skvätt gjorde jag också. Så less!

Ni som brukar läsa här vet ju att jag, flera gånger, har skrivit om hur man ska göra för att få det man vill ha. “Skriva ner hur man vill ha det, affirmera, tänka på hur allt är när det är klart, fortsätta framåt även vid bakslag” och så vidare. Precis just nu, vill jag kräkas på alla de råden för jag har gjort dem allihop. Både gjort dem och provat att inte göra dem och bara ignorera allt. Ingenting har funkat så här långt. Jag vet att jag är en otålig person, men det är alltså över ett år nu och jag vill faktiskt inte vänta längre, men jag vet inte vad jag ska göra nu.

Bildkälla: Fabienne Cresens, flickr.com

Eller, egentligen vet jag ju det. “Håll ögonen på målet och fortsätt framåt”, är förstås det som gäller. Kanske även att “ge upp” och följa med strömmen men jag vet inte om mitt tålamod klarar det mycket till. Gissningsvis är det mitt dåliga tålamod som stoppar mycket av processen. Jag blev lite mer hoppfull för ett tag sedan och fick hjälp av en väninna i vår andliga grupp. Det är faktiskt två av dem i gruppen som hjälper mig lite då och då. Men det jag senast fick hjälp med har, ännu, inte gett något resultat. Det kanske det gör om ett tag, men mina “tag” är liksom slut. Jag. Vill. Inte. Vänta. Mer!

Nä, hör ni, nu får det nog vara slut med gnäll för idag. Jag får gå vidare från mitt “meltdown” och koncentrera mig på annat. Förhoppningsvis är det bra att bryta ihop och gå vidare ibland! Så nu tänker jag skriva om nåt helt annat. Nu blir det lite mat och ett recept!

Jag är inte så jätteförtjust i linser, men jag vet att det är bra mat så jag försöker äta dem ibland ändå. I boken om levern har Anthony William ett recept på linstacos och det är jättegott! Jag har lagat det ett par gånger nu och det är riktigt, riktigt mumsigt. När jag gjorde det igår lyckades jag till och med koka linserna så de blev helt perfekta. De kokar ju lätt sönder annars. Jag åt dem med en sallad och lite råris (riset var inte riktigt klart när jag tog bilden), men man kan ju välja att ha traditionella tacos-tillbehör till om man vill. Jag har förenklat måtten från receptet i boken lite och jag skriver ut alla kryddor som står med trots att det blir gott även om man inte har precis alla (jag hade inte chipotle-pulver till exempel och glömde bort att ha i honungen).

Ser inte mycket ut för världen, men väldigt gott!

Linstacos, 3-4 portioner: 1 stor, finhackad, gul lök, 1,2 dl grönsaksbuljong (eventuellt lite mer), 2,5 dl tärnade champinjoner (jag hade kastanjechampinjoner), 4 finhackade vitlöksklyftor, 2,5 dl gröna linser, 1 tsk kycklingkrydda (jag använder Santa Marias), 0,5 tsk chilipulver, 1 tsk spiskummin, 0,5 tsk paprikapulver, 0,5 tsk chipotle-pulver, 1/4 tsk honung eller lönnsirap, 0,5 tsk havssalt, 1/4 tsk cayennepeppar. Jag tog lite oregano också. Börja med att koka linserna enligt anvisningen på förpackningen. Ta en annan kastrull och låt lök och vitlök puttra i lite buljong i ca fem minuter. Se till så det inte kokar torrt. Tillsätt svampen, alla kryddor och resten av buljongen och låt svampen puttra i ca fem minuter. Kastanjechampinjoner är ganska hårda så de kan behöva ytterligare några minuter. Lägg sist i de kokta linserna och låt allt bli genomvarmt. Klart!

Förlåt för gnället i dagens inlägg. Självklart kommer allt bli bra till slut, det är bara mitt dåliga tålamod som spökar. Nu ska jag, förhoppningsvis, lyckas med att få fram ett riktigt bra brödrecept som både är glutenfritt och utan ägg. Det är lite av en utmaning att baka glutenfritt bröd utan ägg. Senast jag bakade använde jag spadet från kikärtor (aquafaba) som äggersättning och det funkade bra. Chia-ägg kan man också ha, alltså blötlagda chiafrön, men jag tycker inte att det blir jättebra. De orkar liksom inte hålla upp degen ordentligt. För första gången ska jag idag prova att baka med kassavamjöl. Det ska bli spännande och, som jag hoppas, ge ett riktigt bra bröd.

Lovar att det blir ett mer positivt inlägg nästa vecka! Ha det gott!

Hur tar man hand om sin energi?

Hej, svejs! Jag tror jag klev upp lite för tidigt i morse… Det är alltid lika trevligt när man får en timme extra att sova på (även om jag tycker att omställningen till sommartid i sig är trams), men då vore man ju smart om man utnyttjade den också! Dessutom sov jag lite halvtaskigt i natt. Nu när det är mer höstigt och regnigt ute är katterna inne mycket mer och de vill gärna sova i min säng. Jag gillar inte det något vidare och blir störd av att de är och kliver på mig och ligger som stora paddor och mest bara är i vägen. Tur att det är söndag så jag kan vila en stund under dagen om jag känner att jag behöver det.

Idag dricker jag te på hibiskusblomma medan jag sitter här vid datorn. Det är väldigt bra för levern och har en förmåga att föryngra den. Smaken är mycket speciell med lite blommig ton och relativt syrligt. Första gången jag drack det tyckte jag inte det var så gott, men nu har jag märkt att jag kan längta efter just den där syrliga smaken. Jag beställde hibiskusblomma samtidigt som jag beställde lakritsrot från Örtagubben.se. De här produkterna är ju rätt dyra i förhållande till mängden man får, men räcker förvånansvärt länge eftersom man inte behöver så mycket varje gång (1-2 tsk). Kan inte låta bli att dela med mig av färgen på teet för den är helt fantastisk:

Te på hibiskusblomma!

Alltså, jag vill inte skriva det egentligen, men jag har, återigen, en dag då jag inte vet riktigt vad jag ska skriva om… Det känns som livet, och jag, står på paus just nu och det händer inte så mycket. Eller, jag håller på och pysslar med ett litet projekt, som jag nämnde för ett tag sedan, och det tar en del tid på kvällarna. Men jag är lite dålig på att hushålla med min energi, känner jag. DET kan jag skriva om, kom jag på nu!

Förra helgen träffade jag en väninna och pratade i telefon med annan och båda dom ville ha lite kortfattad information om vilken sorts kost Anthony William rekommenderar. Så jag satte mig och skrev ihop, det jag tycker är det viktigaste, och det tog ett par kvällar. Själva skrivandet tog väl inte så lång tid, men att leta information och sånt tog tid. Eftersom jag tycker det här är så intressant, och viktigt, kände jag att fick väldigt mycket energi av att pyssla med det. Och det är ju bra, egentligen, men energin kom på fel tidpunkt. Jag satt och skrev på kvällarna, så när jag skulle gå och lägga mig var jag klarvaken och hade jättesvårt att somna. Det här påverkade sömnen för hela veckan och i torsdags kväll var jag så trött så jag satt och somnade vid datorn (fast då slösurfade jag bara). Känns som det tar lite extra tid att återhämta sig från dålig sömn den här tiden på året tycker jag.

Bildkälla: chispita_666, flickr.com

Det här med energin är lite av ett dilemma på nåt sätt. Jag är verkligen jätteglad för att jag, äntligen, har hittat ett område som jag känner så stort engagemang för. Under många, många, många år har jag mest bara existerat och inte känt entusiasm över speciellt många saker. Jag har liksom letat efter nåt som verkligen kunde väcka mitt intresse och nu har jag hittat det! Ni som har ett stort intresse förstår vad jag menar och vet hur det känns när tiden inte riktigt räcker till till allt det roliga man vill göra och man märker inte att tiden springer iväg när man håller på. Såna aktiviteter ger energi, och det är toppen! Men samtidigt behöver man, så klart, få till den vila som kroppen är i behov av.

Jag var nästan irriterad över att jag behövde gå och lägga mig, när jag satt där och skrev, och kände hur mycket energi jag fick av det. Det var absolut inget bråttom med det jag höll på med och när jag hade mejlat sidorna till väninnorna skrev båda, “Oj, är det redan klart!”. Så det var ju bara för att jag tyckte det var intressant och roligt som jag gjorde det direkt. Mina tankar har varit lite som: “Men var sjutton, nu har jag ju hittat nåt jag blir engagerad över, ska jag inte kunna hålla på det då?” Självklart kan jag hålla på med det, men det är också min uppgift att hitta ett sätt så jag fördelar energin rätt.

Helst vill man (eller i alla fall jag) att det liksom ska sköta sig själv, eller att nån annan “fixar”. Men det här behöver jag själv komma på hur jag bäst löser. Ett smart sätt, i just det här fallet med skrivandet, hade varit att bestämma att jag gjorde det under kanske en och en halv timme på kvällen och sen började varva ner inför natten. Jag behöver nog prova mig fram, helt enkelt, för att komma fram till vad som är effektivast. Eftersom jag tröttade ut mig på ett osmart sätt i början på veckan, är jag liksom fortfarande trött. Klart dumt! Där har jag lite att träna på! Jag kanske ska sätta mig, med mitt projekt, direkt när jag kommer hem från jobbet? Då är jag ofta rätt trött och sitter bara och slösurfar på telefonen en stund. Bättre att göra nåt som ger energi ju! Det ska jag prova till veckan. Skönt med lov, förresten. Jag jobbar som vanligt, men det är ju ändå lite lugnare med färre barn än när det är vanlig skola. Fast listan med saker jag tänkte försöka hinna göra blev rätt lång när jag skrev den… Får prioritera lite tror jag!

Nu tänker jag avsluta med en lite rolig grej som hände i början på veckan. Ibland brukar jag be min skyddsängel att lämna mig en liten hälsning. Även om jag vet att hon finns där jämt, kan det vara kul att märka av henne lite mer. Så jag hade bett om ett tecken en morgon och på väg till jobbet, i bilen, när jag lyssnade på musik som vanligt (och sjöng med, som vanligt 😀 ), sjöng jag och Louise Hoffsten följande textrad: “I’m falling fast now, spiralling down.” Precis då dalar det ner ett ensamt eklöv precis framför vindrutan. Nästan utstuderat sakta! Då fick jag lov att skratta och tacka henne så klart! Prova gärna själv att be din skyddsängel om ett tecken och var sen lite uppmärksam på vad som händer omkring dig. Och kom ihåg att du aldrig är ensam! Kram och ha det gott!

När man vill komma vidare

Hej, svejs! Vad mycket höst det har varit den här veckan! Nu rasar alla löv från träden i en farlig fart (och man ser nästan inte gräsmattan i trädgården just nu…). Jag är kanske lite konstig, men för mig “kommer världen fram” när löven trillar av. Kala träd kan vara otroligt vackra tycker jag. Jag har till och med en rätt stor broderad tavla av ett kalt träd som jag broderade nån gång i min ungdom. 😀

Nu när jag sitter här med datorn i köket, dricker jag te på lakritsrot och det är riktigt gott. Jag har ju kämpat med att sluta dricka kaffe och det har verkligen varit en kamp. Koffeinet gör leverns cellväggar tunnare men det kan oftast cellerna återhämta sig från relativt snabbt. Regelbundet intag av koffein försvagar dock leverns skydd, så det vill jag gärna undvika. Koffeinfritt kaffe är okej någon gång då och då, och det är härligt att i alla fall kunna få i sig lite kaffesmak (det är själva smaken jag saknar mest). I någon av Anthony Williams böcker stod det att te på lakritsrot kunde vara uppiggande. Som tur är har jag kommit över behovet av kaffe för att hålla mig vaken så just den biten behöver jag inte. Men det är ändå gott att dricka något varmt på morgonen eftersom blåbärssmoothien är ganska kall (fast jag värmer upp den lite i mikron innan jag äter den). Så jag hittade lakritsrot på Örtagubben och beställde det. Blir, som sagt, riktigt gott med lite sötaktig, inte så kraftig, lakritssmak. Om det är uppiggande har jag inte tänkt på faktiskt.

Bildkälla: waferboard, flickr.com

Igår var jag inne i stan och fikade med en väninna/arbetskamrat. Jag sa till henne att jag inte visste vad jag skulle blogga om idag och att jag nästan kan bli lite stressad av det. Oftast skriver jag om tankar jag har haft under veckan som har gått, men senaste veckorna har det inte varit så mycket såna “dela med mig av”-tankar. Då sa hon att det måste vara lite skönt om det inte snurrar så mycket i huvudet, och det vore det så klart om det vore så, men det snurrar allt en hel del där inne! 🙂 Hennes kommentar fick mig dock att tänka lite grand, och för mig är det nog så att livet är lugnt och i rätt fas, om jag inte funderar så mycket. Det ger ett härligt lugn som jag ofta längtar efter. Men just nu är det inte så, men det som far runt inne i skallen vill jag inte dela med mig av för tillfället. Förra veckan lånade jag någon annans ord, men det vill jag inte göra varje vecka. Dessutom läser jag en alldeles vanlig roman för tillfället och inte någon upplysande bok. Kände stort behov av lite avkoppling från allt utvecklande just nu. Så jag svamlar väl vidare med vad som dyker upp i skallen!

Jo, en sak har jag faktiskt funderat lite på, kom jag på nu, och det är det här med när man inte kommer vidare i livet. Det jag skrev om i förra veckan ger lite tips om hur man kan göra för att börja “gå framåt”, men ibland tror jag man har blockeringar man behöver förbi för att allt ska börja röra på sig. Så har det verkligen varit för mig på senaste tiden. I veckan hade vi möte i den andliga gruppen och det var ett väldigt härligt möte med bubbliga, glada energier. Vi kör lite sharing i början på varje träff, där vi berättar om vad som helst som vi vill dela med gruppen. När jag då delade om vad som hänt mig sen senaste mötet sa en annan av deltagarna att hon kunde hjälpa mig med en sak där jag hade fastnat lite. Kändes så härligt! Jag tror på att när det är lätt, är det rätt och nu känns det som att saker börjar falla på plats i det jag försöker komma vidare med. Men jag hade inte kommit dit om jag inte hade fått vägledning av Pia (hon som leder gruppen).

Jag var hos henne på en rådgivning i slutet av sommaren och då lyckades vi bena upp en massa saker och tankar som jag hade fastnat i. Om man vill förändra saker i sitt liv är det viktigt att man hittar vad som är viktigast. Prio ett, liksom. Jag försökte förändra flera, rätt stora saker, samtidigt och hade kört fast fullständigt. Det blev för svårt och för mycket och ingenting gick åt rätt håll. Pia kunde hjälpa mig att se vad jag behövde göra först och fick mig att förstå att jag måste välja ett område att koncentrera mig på. Dessutom kunde vi hitta var mina rädslor ligger vilka också sätter käppar i hjulet. Jag fick, veckan efter besöket hos henne, en insikt, alldeles själv, genom en meditation där jag förstod hur jag stoppar saker genom mina tankar. Om jag har en tanke om hur jag vill förändra något, så kommer det, nästan undermedvetet, flera tankar om varför det blir svårt eller inte kommer att funka. Vilket definitivt gör att jag hindrar mig själv. Så jag behöver fortsätta att tänka på vad jag tänker på! 😀

Det har faktiskt varit så, nästan som genom ett trollslag, att saker och ting har börjat röra på sig när jag gjorde som jag fick råd om att göra. Jag har märkt att jag själv är mer aktiv också och det blir väl så automatiskt när man ser att allt, sakta men säkert, går lite framåt. Min rekommendation är att om du känner att du sitter fast, tveka inte att ta råd från nån duktig människa som du har förtroende för. Behöver självklart inte vara en medial person utan kanske någon terapeut av något slag eller en coach. Ibland kan det ju även räcka bara att prata med en nära vän som man litar på. Det kan ha effekt att man hör sina egna ord uttalade högt för att få nya insikter. Prata högt med sig själv är inte heller att förakta, men det är aldrig fel att få input från någon utifrån också.

Nu tänker jag avsluta med några ord som Pia sa på mötet i veckan. De var så kloka tycker jag. Det är en deltagare i gruppen som har väldigt svårt att bestämma sig för vad hon ska välja om hon står inför flera val. Det har varit så för henne ända sedan hon var liten. “Aftonbladet eller Expressen” (för er som kommer ihåg den sketchen) är ett omöjligt val för henne. Då sa Pia att det kan vara så att hennes högre jag, vet att det finns flera val och att just de två hon har att välja mellan kanske inte är de rätta för henne. “Vill du äta kyckling eller nötkött i kväll?” Känner hon då efter kanske det är fisk hon egentligen vill ha! Bra tankar tycker jag, om man har svårt för att bestämma sig. Troligen finns det ännu fler val och bland de valen finns det man verkligen vill göra/ha! Man behöver bara våga känna efter längst där inne i sig själv. Ha det gott!

2019-10-20 | Jag, Livet | Först att kommentera?

Lånar andras ord idag

Hej, svejs! Ja, söndag igen och dags för lite bloggning. Måste jag blogga på söndagar? Nä, självklart inte, jag kan blogga precis när jag vill. Men nu har det liksom blivit en vana så jag håller fast vid den för nu i alla fall. Senaste veckan har varit lite seg på nåt sätt. Inte för att tiden har gått långsamt utan för att jag har varit ganska trött. Jag har sovit dåligt och det verkar som om fler har gjort det. En väninna berättade att hon och hennes man har legat vakna ett par nätter och inte förstått varför. Även i nån blogg jag följer skrev bloggerskan att hon och hennes barn hade haft svårt att sova. Kanske är några intensiva energier i omlopp just nu? Läst nånstans att det är en “stark” (vad det riktigt innebär vet jag inte) fullmåne nu till veckan så den kanske också påverkar. Vad vet jag!

I och med att jag har varit trött har hjärnan känts lite avdomnad så jag vet inte om jag har funderat på så mycket saker senaste tiden. Det har jag säkert, men det är inget jag har tänkt på att jag vill dela med mig av i bloggen så det har nog mest varit allt det vardagliga som snurrar i huvudet. Så när jag vaknade i morse tänkte jag att jag skulle strunta i att blogga idag. Tyckte inte att jag hade nåt att skriva om, men så tänkte jag att jag kan låna någon annans ord för att fylla sidan. Just nu läster jag boken “Livet på Jorden” av Mike Dooley. Den är jätteintressant och handlar om varför vi är här och hur livet här egentligen fungerar. Så den rekommenderar jag verkligen! Kapitlet som jag alldeles nyss har läst har rubriken “Show me the money” och handlar om hur man kan gå till väga om man vill manifestera mer pengar i sitt liv. Man ska aldrig känna dåligt samvetet för att man önskar sig mer pengar. Absolut inget fel i det! Och man “tar” aldrig från nån annan! Det finns så det räcker till alla!

Bildkälla: Susanne Nilsson, flickr.com

Men det funkar inte att bara tänka sig att man har alla pengar i världen, och hoppas att man ska dra till sig dem, utan man behöver agera också. I boken finns en lista som författaren kallar “21 steg för att öppna slussportarna till välstånd i tid- och rumsdjungeln”. Jag tycker inte att listan bara handlar om att dra till sig pengar, utan om hur man kan komma framåt i livet när man upplever att man har fastnat. Så jag lånar den listan och återger den, i förkortat skick, här. Under varje rubrik har författaren lagt ut texten en hel del, men det kan jag inte göra här utan jag tar men några ord bara. Allt inom citationstecken är direkt från boken. Övrigt är mina egna sammanfattningar under varje rubrik.

Bildkälla: Ken Bosma, flickr.com

“Steg 1: Dröm! Precisera dina önskade slutresultat och din eftersträvansvärda livsstil i överflöd!” Skriv ner exakt hur ditt perfekta liv ser ut, utan att fundera på hur det kan bli verklighet.

“Steg 2: Visualisera dagligen.” Tankar blir till saker så ta några minuter (räcker med max 5) varje dag och visualisera ditt perfekta liv.

“Steg 3: Gör visionstavlor och klippböcker och sätt upp minneslappar runt om hemma.” Eftersom våra tankar lätt driver iväg till sånt som vi inte vill tänka på, är det här ett bra sätt att påminna sig själv om vad man egentligen vill tänka på.

“Steg 4: Bli en mästare på det du har framför fötterna tills du vet vad du ska göra.” Även om du inte tycker om den plats där du befinner dig nu, jobbmässigt, bostadsmässigt eller nåt annat, gör det bästa du kan av den. När du anstränger dig lite extra kan dörrar öppnas som du inte kan föreställa dig just nu!

“Steg 5: Gör det självklara att alltid pröva nya saker.” Eftersom du kanske inte exakt vet hur eller vad du ska göra för att komma framåt, våga prova nytt. Våga be om en löneförhöjning, prova söka ett annat jobb du kanske inte tror du kan få, vidareutbilda dig eller gör dig tillgänglig på internet. Det här kan du, så klart, tillämpa på vilket område som helst i ditt liv som du vill förändra. Våga prova!

“Steg 6: Koppla ihop dina övertygelser med överflöd.” Du kan behöva “knyta samman och installera nya övertygelser med en övning: 1 formulera så många övertygelser du kan som backar upp dig och dina drömmar, och efter det 2. agera, på nåt sätt, helst dagligen, som om du verkligen hade de här övertygelserna.” Till exempel: det finns tillräckligt för alla, tankar blir till saker, allt jag rör vid blir guld och så vidare.

“Steg 7: Se på allt du gör som en språngbräda till storslagenhet.” Byt perspektiv på hur du ser på din tillvaro!

“Steg 8: För vägledning: reflektera över allt du gillar och älskar.” Var dig själv och utgå från det du tycker om att göra. Välstånd kan komma från var som helst!

“Steg 9: Kör igång! Börja! Nu! Idag! Om du vill att något ska ändras så måste du agera fysiskt.” Det kommer att behövas förändring, så starta direkt. Små, små steg räcker!

“Steg 10: Fastna inte i detaljer och häng inte upp dig på “eländeshur” eller “-vilka”. Håll fast vid den övergripande bilden och befinn dig ute i världen. Låt universum hantera detaljerna.

“Steg 11: Var lite logisk.” Och även lite praktisk. Försök härleda var nästa möjlighet kan dyka upp och var på plats när det sker. Försök lista ut vilken sten du ska vända på härnäst. Det här kan ge dig lite intellektuell frid under resan. Pressa dig inte för hårt dock!

“Steg 12: Se rädslan i ögonen när den kommer.” Eftersom du rör dig mot saker och situationer du inte upplevt förut kommer du bli rädd. Det är naturligt och talar om att du är på rätt väg!

“Steg 13: Förbered dig på ett lekfullt sätt på din ofrånkomliga ankomst. ” Dina drömmar kommer att infrias så gör dig klar för att ta emot dem!

“Steg 14: Värdera inte utvecklingen, eller den skenbara avsaknaden av sådan, med bara dina fysiska sinnen.” Bakslag kommer att komma, men magin händer ändå där i bakgrunden. Behåll visionen och fortsätt framåt.

“Steg 15: Be om hjälp, guidning och råd hela tiden.” Människor vill gärna hjälpa till så var inte för stolt eller för blyg för att be om hjälp.

“Steg 16: Ge andra hjälp, guidning och råd hela tiden.” Finns där för andra och ge bort den hjälp du själv vill ha så skapar du skillnad i världen.

“Steg 17: Omge dig med likasinnade människor (som är medvetna om det slags sanningar som beskrivs i den här boken) och om du kan, utifrån syftet med just de här stegen, gärna med rika människor.” Men även om du inte har såna kontakter kommer du att komma dit du vill.

“Steg 18: Inse att du är född att lyckas.” När övriga världen säger negativa saker, så kan du göra motstånd och tro på det positiva och veta att du visst kan!

“Steg 19: Vila, lek och ta ledigt.” Njut av resan och kom ihåg att återhämtning är nödvändigt för att komma vidare.

“Steg 20: Var väldigt rättvis och extremt pålitlig.” Att fuska, ljuga eller missbruka andras förtroende kommer inte att leda dig framåt.

“Steg 21: Fira ofta.” Det du utstrålar drar du till dig mer av. Utstråla glädje och framtidstro så får du ännu mer! Fira det lilla och det stora och fira att livet blir som du vill ha det! Hurra!

Japp! Där satt den! Många kloka ord där och ännu mer finns i boken så det här blir bara lite skrap på ytan. Så ut nu och förändra ditt liv! Om du vill ändra nåt förstås. Annars kan du ju bara fira att livet är precis så bra som du vill ha det! 😀 Ha det gott!

Skäms lite över mig själv!

Hej, svejs! Eh, vad hände! Vaknade till -4 grader här idag. Vi eldar med ved, men vi tyckte inte det behövdes tändas upp igår kväll. Misstag! 15 grader i köket nu på morgonen. Men tur att det blir varmt ganska fort och tur att jag körde in lite ved igår så det fanns något att lägga “på brasan”. Idag vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om. Har haft väldigt splittrade tankar under veckan, men ett par smågrejor vill jag i alla fall ta upp. Jag kan börja med att berätta en liten sak från en dröm jag hade i natt. I drömmen hade jag tagit isär en liten tavla för att jag skulle skriva in ett telefonnummer på en lapp. Men när tavlan väl var isärplockad var det liksom massor med delar, foton och lappar som skulle placeras tillbaka och jag fick inte till det alls. Då bad jag faktiskt min skyddsängel, Alice, om hjälp! Om hon hjälpte mig eller inte vet jag inte, men det var lite roligt att jag gjorde det i drömmen tycker jag. För i verkligheten ber jag henne om hjälp med både det ena och det andra! Glöm inte bort att du också har en skyddsängel som du kan be om hjälp! Med allt möjligt, stort som smått. För mig känns det jättetryggt! 🙂

En sak jag vill skriva om har att göra med det jag skrev om i mitt inlägg förra söndagen. Då berättade jag om en väninna jag hade träffat på Maxi, och att jag blev så glad för det. Jag har kommit på att det var jag själv som “framkallade” henne! Ibland gör jag lite tankeexperiment och eftersom hon och jag inte hade hörts av på ett tag, tänkte jag lite extra på henne veckan innan och tänkte att hon skulle höra av sig via sms. Men det blev i verkligheten i stället! Kanske inte är så konstigt att träffas på Maxi, men hon har ingen bil i vanliga fall utan hade lånat en under den helgen så hon passade på att storhandla. Kul att veta att det funkar med tankarna!

En annan sak jag har tänkt på är att jag tror det kan vara nyttigt att erkänna saker för sig själv ibland. Alltså sånt som man egentligen inte vill kännas vid. Man kanske har en del fördomar som man inte tycker man borde ha, eller så har ens partner nån vana som man verkligen blir helt nipprig på (vilket ju inte är partnerns problem utan ens eget…), eller så tycker man faktiskt lite mer om ett av sina två (eller tre eller fler) barn, eller så orkar man verkligen inte bry sig om svältande människor/miljökrisen/krigsdrabbade/utrotningshotade djur, eller så tycker man att det är jättejobbigt att ett av ens barn älskar en människa av samma kön, eller så kan man bara inte släppa att grannarna vann en massa pengar på travet. Ja, jag behöver nog inte fortsätta! Ni fattar! 😀 Såna här tankar och känslor som man inte tycker är riktigt pk, tar ju plats och drar energi ifrån en. Jag vet inte om det gör jättestor skillnad att erkänna dem för sig själv, men jag tror ändå att det är nyttigt att göra det. Ta upp dem i ljuset liksom.

Bild från flickr.com

För min egen del har jag tagit fram en tanke som jag känner att jag egentligen inte vill ha. Jag förstår var den kommer ifrån och varför jag tycker som jag gör, men den är ändå inte helt okej för mig. Sen jag började med sellerijuicen och la om min kost, har jag gått ner en del i vikt. Jag har inte en aning om hur mycket i kilo (äger ingen våg), men jag ser det på kroppen och märker det på kläder som inte sitter åt som förut. Jag var inte på nåt sätt överviktig förut utan mer “medelåldersfluffig”, men jag trivdes verkligen inte med det. Under livets gång har jag mestadels varit normalviktig, men jag har också haft ganska lätt för att lägga på mig några kilo för mycket. Eftersom jag tröstäter när jag inte mår bra så har jag gått upp en del i vikt under perioder när jag mått sämre psykiskt. Det jag känner nu, när kroppen har blivit smalare, är att det känns jättebra! Jag trivs mycket, mycket bättre med det. Vilket väl inte är fel på nåt sätt, men för mig betyder det att jag inte alltid tycker om mig själv. När jag känner efter längst inne i mig hittar jag ett fördömande som ligger där och hackar på mig för att jag, när jag väger lite mer, inte sköter mig och inte kan kontrollera mitt ätande.

Denna bild har jag ärligt stulit från nätet!

Jag vet att de här tankarna har sitt ursprung i hur min mamma brukade kommentera andra människors utseende. Att hon gjorde så vet jag, i sin tur, att det kommer från min mormor. När man har tankar och åsikter om andra människors utseende, finns det, enligt mig, ett fördömande av dem i det. “Borde inte hon tänka lite på hur hon ser ut? Att han inte gör något åt sin enorma ölkagge.” Jag vill inte se på människor på det sättet! Gillar inte att de tankarna finns där hos mig. Dessutom vet jag nu, sen jag har läst boken om levern av Anthony William, att övervikt har med en förslöad och igenslammad lever att göra. Det här är faktiskt lite jobbigt att erkänna, märker jag nu när jag sitter och skriver. Jag skäms över mig själv. Men jag jobbar med det och känner, nu för tiden, medlidande om jag ser en väldigt överviktig person. Jag vet att den personens lever gör allt vad den kan för att hålla undan gifter och patogener från att komma ut i kroppen och att personen kan ha ärvt tungmetaller från sina föräldrar. Tungmetaller som ställer till en massa elände för levern och övriga kroppen. Det känns, i alla fall, som att medlidande är bättre än fördömande!

Ja, men det blev ju några ord i alla fall och de får räcka för idag! Funderar på om jag ska träna. Jag har slarvat ett par veckor nu… Det är rätt fint ute och långpromenad är också träning så det kanske får bli det! Ha det gott!

Bildkälla: Susanne Nilsson, flickr.com

Ett par insikter

Hej, svejs! Men, alltså, hur fort går veckorna? Det var ju typ söndag igår! Jag är en sån som kan ha lite måndagsångest, men det är ju helt bortkastad energi. Man åker till jobbet på måndag morgon, jobbar några timmar och så är det fredag. Eller hur? Nåja, nu är det helg i alla fall och det är bra skönt tycker jag. Igår var jag inne i stan och handlade. Inte min favoritsyssla, men jag behövde handla mat till katterna och då passade jag på att ta en sväng på ICA Maxi innan djuraffären öppnade. När man är morgonpigg kan det vara ett dilemma att affärerna inte öppnar förrän klockan 10. Då har ju halva förmiddagen gått! I alla fall, på Maxi träffade jag en väninna som jag inte sett på ett tag. Det var så roligt och jag blev så glad! Så då kändes det verkligen som det var värt att åka iväg (även om jag behöver handla kan jag känna att jag slösar bort min tid när jag gör det)!

Bildkälla: Bev Sykes, flickr.com

Under den här veckan har jag sett en massa “dubbelsiffror”. Ni vet när man tittar på klockan och den är 07.07, 13.13, 11.11 och så där. Nästan varje dag faktiskt. Vet inte varför men det var väl en sån vecka helt enkelt. Jag har dock upplevt att min intuition har blivit lite starkare på nåt sätt. När jag kom till jobbet i måndags tänkte jag: “Undrar om nån är sjuk idag?” Genast poppade det upp ett namn på en elev i huvudet. Då blev jag så nyfiken att jag gick och tittade på tavlan där sjuka elever och personal står uppskrivna. Och det stämde! Hen var sjuk! Så jag har gjort lite övningar, för mig själv, med att försöka känna in olika saker. Det har gått förvånansvärt bra! På torsdagar kommer det några elever och äter mellis lite efter de andra. De går i fyran i en annan skola och har lång dag på torsdagar. Jag vet oftast hur många men inte vilka som kommer. Så i torsdags skulle de bli tre stycken och jag kände efter vilka det skulle kunna bli och när de “ramlade in” (de är lite trötta och fnittriga på torsdagar) i matsalen var det de tre jag hade tänkt på. Kändes kul! Jag tänker att jag ska fortsätta och träna under nästa vecka också.

Jag tycker det är väldigt intressant med kost och hälsa, som ni som läser här säkert har förstått, och jag tycker det är fascinerande hur våra kroppar fungerar. Sen jag började läsa Anthony Williams böcker har jag förstått att kroppen är mycket mer sofistikerad än vad vi kan förstå. Den kan, och gör, så många saker som vi inte har en aning om i dagens läge. En fantastisk konstruktion helt enkelt! Just nu är det ganska populärt med något som kallas “intuitive eating” och det går att hitta massor med information om det på youtube. Det handlar alltså om att lära sig att äta efter vad kroppen meddelar att den behöver. Man lär sig att lyssna på sin egen kropp och lär sig äta när den “säger till” att den behöver ha mat och så vidare. Ingen diet eller nåt sånt alltså. Det här tror jag är bra, men säkert inte så lätt för alla. Speciellt inte om man har ett komplicerat förhållande till mat. Men får man det att fungera är det säkert jättebra. Och tänker man efter så “pratar” ju kroppen med oss hela tiden. Ibland kan man bli jättesugen på nån speciell mat och då tror jag det finns något i den maten som kroppen behöver just då. “Jaha”, kanske nån tänker, “men jag är ju alltid sugen på något sött. Och sötsaker är väl inte bra?”

Nä, i form av bakverk, godis och söta drycker är det verkligen inte bra. Det mår vi bäst av att undvika. Men nu, sen jag lärt mig att kroppens viktigaste energikälla är glukos, inser jag att när vi är sötsugna så måste det vara så att kroppen saknar bränsle! För många är sötsug något dåligt och en sak som man måste stå emot och helst försöka ignorera. Men jag tror att kroppen säger: “Ge mig någon söt frukt! Jag behöver glukosen i den!” Man kanske inte tycker att ett äpple är så speciellt sött, men det är sockret som finns däri som kroppen verkligen vill ha. Vill man själv gärna ha något som smakar sötare än ett äpple kan man äta dadlar eller torkad frukt. Jag älskar soltorkade aprikoser! Så gott! Vill du äta torkad frukt se till att den är utan konserveringsmedel. Saltå Kvarn och Kung Markatta har torkad frukt som är både ekologisk och bara soltorkad. Så jag tror vi ska lyssna på våra kroppar även när de säger att de vill ha något sött.

Bildkälla: lisaclarke, flickr.com

Det var insikt nummer ett och insikt nummer två, som jag fick den här veckan, handlar om att “gå mot strömmen”. Jag har skrivit om det förut (efter att ha läst om det i en bok), att när vi jobbar hårt mot våra mål, som vi har lärt oss att man ska göra, går vi egentligen mot strömmen och gör allting svårare för oss. Då förlitar vi oss inte på att vi får det vi önskar oss utan “lägger oss i” och försöker styra situationer som vi borde lämna därhän. Vår uppgift är att tydligt definiera vad vi vill ha och hur vi vill ha saker och sedan tänka på och agera som om vi redan har allt det vi vill ha. På vilket sätt det sedan kommer till oss är inte vår sak att fundera ut. Vi får ha tålamod, inte tappa hoppet och fortsätta föreställa oss att allt är som vi vill ha det. Lättare sagt än gjort många gånger… Men det jag insåg en dag, är att det här är precis det som händer när någon har “gett upp”. Säg att någon verkligen vill hitta en ny partner och letar och letar på alla möjliga sätt för att hitta någon. När vederbörande sen, efter mycket letande, bestämmer sig för att sluta leta, skita i det hela, och bara fortsätta med sitt liv, så “poff” står den perfekta partnern där helt plötsligt! Eller hur? Det har man ju hört många gånger och då inte bara just om en ny partner men i andra situationer också. När man slutar försöka och leta så förtvivlat så händer det! Då har man slutat gå mot strömmen och lämnat över till Universum att lösa det hela och glider i stället med strömmen. Så jag tror på att ha tillit och sluta försöka för mycket, är det bästa! 😀

Jag avslutar mina inlägg med musik, allt som oftast, och det tänker jag göra idag också. Måste bara berätta om en lite rolig sak i anslutning till det. 1984 köpte jag Eva Dahlgrens skiva “Ett fönster mot gatan” på vinyl. Jag tyckte den var otroligt bra och lyssnade nästan sönder skivan! För ett litet tag sedan blev jag påmind om den och hittade den på cd på nätet och beställde den. Jag lyssnar alltid på skivor i bilen så det är kul med något nytt tillskott. Första gången jag lyssnade igenom den tyckte jag inte att jag kände igen alla låtar, men redan vid andra lyssningen insåg jag att jag visst gjorde det. En sak till jag insåg var att jag fortfarande kan en hel del av texterna… Notera att det är 35 år sedan jag köpte skivan! Då fattar man att jag har lyssnat på den några gånger. Ha, ha! Låten nedan tycker jag är jättefin. Det är ingen video utan bara musiken. Ha det gott!

Förnöjsamhet

Hej, svejs! Hur har ni det? Fantastiskt hoppas jag! Vilken underbar sensommardag vi hade här igår. Över 20 grader varmt och strålande sol. Man kan ju inte annat än att njuta när det är så fint. Visserligen svettades jag med att klippa gräs ett par timmar, men jag hann sitta och bara gotta mig i solen också. Just nu mumsar jag på färska dadlar till min blåbärssmoothie. Sååååå gott! Jag älskar verkligen dadlar, tur att de är nyttiga (bra för levern).

För ett litet tag sedan hade jag ett erbjudande om att jag kunde ge lite medmänsklig rådgivning mot betalning. Det var ett litet test jag gjorde för att prova vilken väg i livet jag ska ta. Jag har inte fått in några frågor och det är helt okej! I det här läget skulle jag ju kunna välja att känna mig misslyckad, kanske lite fånig, “Varför trodde jag att någon ville ha mina råd”, men jag känner det inte alls så! Min tanke är i stället att: “Nähä, det var nog inte den vägen jag skulle ta just nu. Bra då vet jag det!” Det gör att jag liksom bara bockar av det på listan och fortsätter med andra tankar och idéer. Bara känslan av att jag faktiskt gjorde något, i stället för att bara tänka på att jag kanske skulle, är jättehärlig! Heja mig!

Bildkälla: Kreg Steppe, flickr.com

Jag satte “förnöjsamhet” som rubrik idag, för jag tror att det är jätteviktigt att kunna känna det för att må bra. Det har slagit mig vid några tillfällen under senaste tiden, att när jag har känt förnöjsamhet inför en situation eller uppgift så har allt flutit på mycket smidigare. Självklart är det inte lätt alla gånger, och senast i fredags svor jag över saker som gick illa på jobbet, men man kan ändå försöka sträva efter känslan av att allt är bra. Nu för tiden när jag känner att jag blir så där superirriterad, försöker jag stanna upp och ta ett par djupa andetag för att lugna ner mig lite. En känsla som kommer upp beror ju på någonting och ska inte ignoreras, men man kan försöka tänka efter och, förhoppningsvis, hitta var den kommer ifrån. Min största källa till irritation är stress och när saker går illa. På jobbet arbetar jag mot klockan hela tiden, lunch och mellis ska serveras vissa tider, och när det då går dåligt och jag känner att jag inte riktigt hinner med, blir jag irriterad. Tyvärr skapar den irritationen mer irritation eftersom många saker går illa när jag jobbar med frustration i kroppen. Jag blir klumpigare, tappar saker, spiller ut och håller på. Så då behöver jag påminna mig själv om att stanna upp och andas, för jag vet att jag hinner med bättre då.

Just det här med att känna att allt är bra, hur situationen än är, tror jag är jätteviktigt. Om man befinner sig en riktigt pressande situation, akut sorg eller något sådant, är läget så klart ett annat. Då behöver man troligen söka hjälp, eventuellt både professionell och att ta hjälp av vänner och släktingar, för att orka med tillvaron. Tveka aldrig att be om och ta emot hjälp! Ensam är inte stark och människor älskar att hjälpa till och finnas där för andra! Men, i alla fall, när man känner stort missnöje och frustration över något, flyter man inte medströms utan stoppar upp och fastnar i allt det negativa. Man blockerar liksom sig själv och kan inte alls se hur någonting skulle kunna bli bättre. Och så ältar man! Oj, som man ältar! Eller kanske bäst att skriva: JAG ältar! Finns det möjligen fler som känner igen sig i tankar som?: “Varför kommer jag inte vidare? Varför blir det alltid så här för mig? När ska jag få det där spännande jobbet jag vill ha? Varför träffar jag aldrig rätt man/kvinna? Varför räcker aldrig pengarna? Varför bråkar ungarna jämt? Varför har jag alltid ont i kroppen? Varför kommer jag aldrig igång med träningen? Varför kan jag inte sluta dricka vin/äta godis/äta onyttigt?” Och så vidare! Samma tankar snurrar i huvudet, dag som natt, och inga nya tankar har möjlighet att tränga igenom “eländessnurran”.

Bildkälla: Fabienne Cresens, flickr.com

Hur trist situation man än befinner sig i, behöver man ändå hitta ett sätt att tycka att allt är okej. Det här kan verkligen kräva en hel del jobb och ett sätt kan vara att hitta någon liten aktivitet som man tycker om att göra, och verkligen mår bra av, och sen försöka hålla i den känslan och låta den följa med i annat man gör. När man lyckas sprida den må-bra-känslan till fler och fler situationer, är det som att man frigör tankeutrymme! Ältandet får inte plats och nya tankar och idéer kan dyka upp. Det här är ett jättefånigt exempel, för det finns verkligen så mycket jobbigare saker man brottas med, men jag drar det ändå! Jag tycker inte om att stryka eller att dammsuga. Det är nog de saker jag tycker allra sämst om när det gäller hushållsarbete. I mitt fall skapar det liksom suck-och-pust redan innan jag har börjat utföra sysslorna. Dumt! Så vid de senaste tillfällena har jag i stället tänkt på varför jag utför dem och hur bra resultatet blir. Jag gör faktiskt sakerna för min egen skull eftersom jag inte tycker om att gå omkring i skrynkliga kläder eller ha dammälgar (i det här huset är det inte dammtussar…) runt fötterna. Mycket bättre känsla!

Jag har nyligen fått insikt i att när saker inte manifesteras fysiskt för mig, har jag ett invändigt, tankemässigt, jobb jag behöver göra. Förra veckan skrev jag om i bloggen, att jag äntligen förstod varför jag stoppar upp mig själv och inte kommer vidare. Mycket av det har med det jag har skrivit ovan att göra och att jag, trots att jag försöker föreställa mig hur jag vill ha vissa bitar i mitt liv, samtidigt skickar ut tankar om hur det är svårt och inte kommer att fungera. Alltså står jag still! Men det intressanta är att det verkar som att bara insikten om att jag gör så här, har öppnat vissa dörrar. Trots att jag inte egentligen har gjort så mycket! Redan förra söndagen fick jag ett sms från en väninna om en liten “dörröppning” som var intressant. Kanske inget som passar just nu, men den fick mig i alla fall att undersöka vidare och vi får se vad som händer. Och det spelar liksom ingen roll! Även om det här inte leder till nåt så känns det som en framåtrörelse har startat! Mycket bra!

Jag har dock startat med ett annat litet projekt, som jag ska berätta om snart. Ingen stor grej, men det känns jätteroligt och jag håller på med en massa förarbete just nu. Det krävs en del pyssel för att komma igång. Det var till och med så att igår höll jag på och grejade och plötsligt insåg jag att jag var hungrig och att det var lunchdags. Inget konstigt kanske, men för mig är det väldigt ovanligt! Ni som också har använt/använder mat som tröst förstår nog vad jag menar. Jag brukar alltid planera i förväg vad jag ska äta, när jag ska äta och så vidare. Igår glömde jag bort det! Också mycket bra tycker jag! Det innebär att jag har hittat något jag verkligen känner entusiasm över. Strålande!

Nähä, idag har orden verkligen värkt fram! Inte flutit på smidigt, så nu vill jag inte skriva mer. Men jag vill avsluta med musik. Jag har en vän på facebook som delar mycket musik och hon la för en tid sedan upp det här klippet. Så duktiga killar och bra låt! Jag har lyssnat på den massor med gånger. Ha det gott!

2019-09-22 | Jag, Livet | Först att kommentera?

Nya lärdomar

Hej, svejs! Idag fick jag ett lite stressande uppvaknande! Jag drömde att jag kramade om min yngre son och sa att jag snart skulle åka och jobba. Sen vaknade jag, förmodligen av att jag låg på magen och min nacke inte alls var glad över det, och så tittade jag på klockan. Den var ca en timme över den tid jag normalt går upp, och jag for upp och började ta på mig strumporna samtidigt som jag funderade på vad jag skulle hoppa över av mina morgonbestyr för att hinna till jobbet. Sen kom jag på att det är söndag! Vilken lättnad! Så jag kröp ner i sängen igen, men det gick inte att somna om så jag gick upp efter en stund. Nu sitter jag vid köksbordet och tittar ut på ett ganska höstlikt väder. Blåst och lite regn. Hoppas det slutar regna så jag kan ta en promenad sen. Ja, ja, jag vet, det går att promenera även i regn, men det är inte lika trevligt. 🙂

Bildkälla: chispita_666, flickr.com

Den här veckan har känts lite körig. Jag är en sån person som tycker det är bäst när allt är som vanligt. Saker utöver det vanliga kan stressa mig en del och jag använder onödigt mycket tankeverksamhet åt att lösa och organisera situationer som är på ett ovanligt sätt. Till exempel så serverades barnen hamburgare ute i skogen i onsdags, för det var skoljoggen då. Så efter att de hade sprungit/promenerat var det mat i det fria. Inga svåra grejer men lite logistik omkring det hela och då funderar jag mycket på allt som ska kommas ihåg och så. Onödigt! Jag behöver träna på att lita på att jag kan lösa situationen där och då (vilket jag självklart vet att jag kan). Sen var det en studiedag med lite specialgrejor, ett möte efter jobbet en dag som innebär stress för att komma dit i tid och så hade vi möte i andliga gruppen i onsdags.

Och DET blev en väldigt intressant kväll! Vi blev bara tre stycken, plus Pia, för två av deltagarna var sjuka. Pia hade många saker på agendan, men som vanligt, hann vi inte med allt som var tänkt. En av deltagarna i gruppen, vi kan kalla henne Karin, mår inte så bra just nu och har en väldigt jobbig situation både hemma och på jobbet. Karin är farligt nära att bränna slut på sig och orkar knappt med att jobba halvtid. Vid varje tillfälle vi ses, gör vi lite “sharing”, 5 minuter var, då vi berättar vad som helst som vi vill dela med gruppen. Karin blev lite ledsen under sin sharing och då började Pia att nysta lite i vad som ligger bakom. Sen blev det väldigt intensivt! Efter en stunds pratande, viftande, klappande i händer och klivande fram och tillbaka, lyckades Pia komma fram till vad det är Karin behöver jobba med. Vad som är hennes lärdom i den här jobbiga situationen. Det låter ju väldigt konstigt med Pias reaktion, men det var riktigt intressant att iaktta, för hon försökte förmedla vad hon hade insett, och stoppa Karin när hon hamnade tokigt i sina tankar, men det gick nog inte riktigt fram. Karin var inte mottaglig just den kvällen. Eller helt enkelt för trött och slut för orka ta till sig vad det är hon behöver göra och förstå varför allt har blivit så helt fel. Karin är väldigt medial och det här är nog en sak hon behöver jobba sig igenom för att utveckla sin medialitet ytterligare. Man kan ju tycka att det är orättvist att någon ska behöva ha det så här jobbigt, men som Pia sa, vi får inte mer än vad vi klarar av och allt blir så mycket bättre när man tar till sig sin lärdom och arbetar sig igenom det tunga. Jag hoppas att Karin kunde känna stödet från oss alla och att hennes situation snart lättar. <3

Jag har själv fått en insikt och den kom igår kväll. Under sharingen i onsdags berättade jag om att jag, återigen, känner mig lite frustrerad och uppgiven eftersom jag upplever att jag inte går framåt. Trots att jag känner mig mer positiv just nu, jag skrev förra veckan om att jag tror sellerijuicen gör skillnad där, hade jag ändå en downperiod under den här veckan. Men jag har börjat förstå en sak om mig själv. Varje gång jag dippar, som jag gjorde nu, så resulterar det i att jag får en viktigt insikt. Lite märkligt, och jag förstår inte vad själva “dippen” egentligen gör, men den här gången blev jag lite förväntansfull när jag märkte hur humöret var. Efter vårt möte i onsdags fick jag ett meddelande från Pia om att hon hade fått lite information till mig från “kosmos”, som hon brukar säga, och hon frågade om jag ville ta del av den. Eh, skiter björnen i skogen? Självklart ville jag det!

Hon hade fått en bild av att jag behöver lära mig vad det innebär, för mig, att gå framåt med mitt liv. När jag inte kommer framåt fysiskt så har jag jobb att göra invändigt och jag behöver gå framåt i tankarna först innan det kan visa sig fysiskt. Faktum är att jag, redan innan jag läste hennes meddelande, hade tänkt att jag behöver börja jobba mer tankemässigt med min situation. Så informationen hade nått mig redan innan jag fick den av Pia! Min idé var då att jag skulle jobba på att skapa mitt perfekta liv “i huvudet” (tänkt, det har jag väl aldrig skrivit förut… 😉 ) och att det sedan ska manifesteras för mig. Men Pia svarade att hon inte var säker på att det är det som är det arbete jag behöver göra. Så jag har mediterat och bett om att få veta hur jag ska kunna skapa det jag vill göra. Jag fick inget svar i meditationen, men igår kväll, när jag låg och läste (läser om Pam Grouts bok “E i kvadrat” just nu) tror jag att jag fattade var mitt jobb behöver göras.

Trots att jag är mer positiv nu, så finns alla de där automatiska tankarna i huvudet (tråkigt nog mest negativa), som jag knappt är medveten om. Attraktionslagen (lagen om spegling) reagerar ju, tyvärr måste jag säga, på ALLT vi tänker på. Framförallt svarar den på de dominerande tankarna. Säg att jag skulle vilja ha ett nytt hus. Samtidigt som jag då skickar ut tankar om hur mitt nya hus ska se ut och var det ska ligga, skickar jag kanske samtidigt ut tankar som: “Hur sjutton ska jag ha råd med det? Tänk om jag inte trivs där sen. Det blir ju mycket längre att åka till jobbet därifrån. Finns det några bra mataffärer där i närheten? Tänk om jag inte har råd att ha kvar bilen. Går det ens några bussar där?” Och så vidare! Blir då dessa orostankar de dominerande så finns det inte någon möjlighet i världen att jag ska kunna få det där huset (nya bilen, nya jobbet, nya förhållandet, bättre relationen eller vad det kan vara) som jag vill ha. Och det är EXAKT det här som jag gör hela tiden. För varje positiv tanke jag har, har jag samtidigt sjuttioelva negativa. Det här vet jag inte riktigt hur jag ska komma till rätta med. Men bara att vara medveten om att det är så här jag gör, känns som ett steg i rätt riktning. Jag tror jag behöver börja smått och lära mig hur det känns i kroppen när jag har ställt in mig på rätt frekvens. Det behövs nog fysiska bevis för mig, att jag kan skapa med mina tankar. Egentligen vet jag att jag kan, men de negativa, automatiska, tankarna är, än så länge, för starka så de tar över och stoppar upp mitt skapande. Fast nu när jag läste den sista meningen jag har skrivit, blev jag riktigt glad! Även om jag svävar lite i ovisshet, har jag ju nåt konkret att jobba med! Hurra!

Dags att fundera ut något litet att skapa/manifestera och sedan försöka stoppa alla tankar som säger att det inte går. Hm, trodde jag skulle få en idé direkt, men det kom ingen bra. Funderar lite till! Ha det gott!

Må bättre psykiskt!

Hej, svejs! Skönt med en inte riktigt lika svettig vecka tycker jag. Nu är det mer höstlikt och hösten är min favoritårstid. Det blir ett helt annat lugn i naturen och det tycker jag om. Inom den kinesiska medicinen säger man att det är viktigt att vi följer naturens rytm och börjar förbereda oss för den mörkare och kallare tiden på året. När naturen blir “långsammare” behöver vi också bli det. Vila mer och se till att alltid hålla oss varma. När man tänker jobbmässigt finns det ju tyvärr inget sånt på mitt jobb, antagligen inte på så många andra jobb heller, utan man behöver köra på i det vanliga tempot jämt. Då får man försöka ta det lugnare när man är ledig i stället. Inte alltid så lätt dock! Man vill ju hinna med så mycket! Jag kan faktiskt känna mig lite stressad på helgerna för att jag vill göra en massa “må bra”-saker då. Nån som känner igen sig? 🙂

Bildkälla: Tim Geers, flickr.com

Förra veckan hade jag en dag på jobbet då det var tokmycket att göra. Jag kände mig jättestressad och for som en skållad råtta (hemskt uttryck egentligen!), mellan allt som skulle fixas. Dessutom lyckades jag slå sönder en glasburk med smörgåsgurka i, så jag fick ägna en bra stund åt att städa efter min egen klantighet. När det är såna där dagar känner jag, nästan alltid, av min ätstörning genom att jag vill “unna” mig något extra gott att äta. Jag känner att jag är värd att tröstäta då. Efter den arbetsdagens slut åkte jag och handlade och medan jag satt i bilen diskuterade jag med mig själv om jag verkligen behövde någon tröst. Jag dricker nästan inget kaffe nu för tiden (men längtar ofta efter en kopp!), så jag bestämde mig för att unna mig en kopp kaffe! Det blev en kopp från McDonalds och det var så gott! Kände mig inte “duktig” för att jag undvek att äta något onyttigt, men det kändes som rätt val att ta en kopp. Jag har märkt en väldigt intressant sak som händer när jag dricker kaffe nu mer sällan. Ca 10-15 minuter efter att jag har druckit upp känner jag mig riktigt, riktigt glad. Nästan lycklig! Jag märker inte av någon uppiggande effekt utan bara att jag blir så glad. Lite konstigt faktiskt, men rätt trevligt! 😀

Bildkälla: waferboard, flickr.com

Förra veckan skrev jag om att jag var på rådgivning hos Pia för ett tag sedan och när jag var där så pratade vi om att jag behöver hitta mitt “verktyg”. Om jag nu ska ge råd till andra människor, så småningom, behöver jag hitta vad som kan hjälpa mig med det. Jag vet ännu inte vad det kan vara, men jag har i alla fall börjat att dra änglakort/orakelkort för min egen del varje morgon. Kan vara orakelkort jag ska använda. Jag har bara en kortlek, än så länge, men jag har fått väldigt intressanta kort och det får mig i alla fall att tänka efter lite och ha det aktuella kortet i åtanke under dagen. En dag fick jag ett kort som handlade om barn och då kände jag direkt att det handlade om mig själv som liten. Den dagen “hittade” jag ett minne från min barndom där jag kände mig väldigt, väldigt ensam. Eftersom jag tidigare fått veta att jag behöver läka den känslan, så tog jag hand om mitt mindre jag i tankarna och berättade att jag fanns där och att vi kunde göra saker tillsammans. Känns jättebra varje gång jag gör det! Får se om det dyker upp fler minnen vart efter! Måste bara berätta en liten sak som Pia sa när jag var där. Jag uttryckte att jag tycker att jag “inte gör” någonting för att komma framåt i livet, även om jag märker att jag utvecklas invändigt. Då sa Pia att “de” sa: “Ursäkta, men personlig utveckling är väl för fan att göra något!!” Jag vet inte om “de” svor eller om det var Pia som la till det, men det var lite roligt hur som tycker jag. 🙂

Det här med att må dåligt psykiskt kan ju vara ett litet (eller stort) helvete för många och verkligen styra hela ens liv. Jag kan inte säga att jag har haft jättestora problem under livet, men jag har haft perioder när jag inte alls mått bra och jag har ätit medicin (lyckopiller) under en period. Många blir hjälpta av såna, men jag tyckte inte om medicinen. Tyckte jag blev avtrubbad och konstig så jag slutade faktiskt på eget bevåg efter en tid. Jag skulle få uppföljning hos läkaren som hade skrivit ut medicinen, men jag fick inte tag i honom igen så då bara slutade jag. Man ska inte göra så, men för mig funkade det bra. Jag har skrivit om det, flera gånger, att jag lätt hamnar i negativa tankar och att jag då dras nedåt som i en negativ spiral. Det är som att de tankarna kommer per automatik. Vilket de så klart också gör eftersom de stigarna är väl upptrampade i min hjärna och är lätta att följa. På senaste tiden har jag dock märkt ett annat mönster i huvudet, bland tankarna. Det dyker fortfarande upp negativa tankar, men i direkt anslutning till dem kommer det en positiv tanke som uppföljning. Typ så här: “Det här gick ju inte så bra!”, “Men å andra sidan kunde det ju varit betydligt värre och det här fixar jag lätt.” Inget bakomliggande arbete finns just nu, för att tänka på ett annat sätt utan jag har kommit på att det måste bero på sellerijuicen jag dricker varje dag. Jag har ju läst massor med historier på medical mediums instagram om människor som börjat må bättre psykiskt sedan de började med juicen. Den gör något med hjärnan! Jag vet att han har skrivit om vad den gör, men jag minns inte just nu. Många har till och med kunnat sluta med sina mediciner! Alltså denna växt är helt fantastisk! Smakar hemskt, men gör väldigt gott!

Bildkälla: Bev Sykes, flickr.com

Jag har en väninna som nog skulle vilja dricka sellerijuice, men hon kräks nästan bara hon tänker på smaken! Stackars henne! Om man inte klarar av smaken, eller inte tål selleri, kan man göra juice på gurka i stället. Det är nästan lika bra. Samma gäller då som för sellerijuicen: 0,5 dl (0,47 dl egentligen men mer är bara bra) på tom mage på morgonen och sen vänta i 20 minuter innan man äter något annat. Vill du börja med juice för att förbättra din hälsa, så kom ihåg att det tar tid innan man märker någon effekt. För mig har det tagit i alla fall tre månader, så det är ingen quick fix! Men håll ut så kommer förändringen! En annan sak som sellerijuicen (vet inte om gurkjuice har samma effekt) gör är att man snabbare känner mättnadskänsla när man äter. Det har han också förklarat hur det går till, men jag minns inte förklaringen till det heller. Jag har gått ner lite i vikt sen jag la om kosten, men det var inte målet när jag började. Det är inte mycket och går inte fort! 🙂 Övervikt beror på en förslöad lever och hur snabbt man kan gå ner i vikt, om man vill det, beror på hur mycket patogener och gifter man har i kroppen och hur strikt man är med maten. När kroppen och levern avgiftas börjar levern jobba mer effektivt och då kan man gå ner i vikt i den takt kroppen tycker det är okej.

Denna bild är ärligt stulen från nätet!

Jaha, hör ni, nu får det räcka med skrivande för idag! Jag ska faktiskt ta en lite försiktig joggingtur nu. Under veckan har jag känt mig lite, lite förkyld så jag har låtit bli att träna. Det har inte brutit ut någon förkylning, men näsan har runnit en del och det har killat lite i halsen. Men allt det är borta nu så jag vågar mig på en långsam tur, som får bli till promenad om det känns för motigt. Man ska inte pressa kroppen om den talar om att den inte orkar. Ha det gott!

Ps: Såg nu, när jag förhandsgranskade mitt inlägg, på min väldigt gamla profilbild. Jag vet att jag har skrivit tidigare att jag ska ändra den, jag ser inte ut så där längre, men det blir visst aldrig av! 😀 Ja, ja, vi får se! Plötsligt händer det kanske! Ds