En fantastisk dröm och mitt projekt

Hej, svejs! Det ska visst bli riktigt oväder idag. Blåst och massor med regn. Här på östra sidan av landet märks det inte så mycket ännu och jag hoppas att det inte blir så illa. För någon någonstans. En del gillar ju oväder men jag blir lite orolig av sånt så det får gärna bli ganska lindrigt. Jaha, nu stundar sportlov här hos oss så det blir en lite lugnare vecka på jobbet. Det är ovanligt lite barn anmälda till fritids under veckan och, av erfarenhet, vet jag att då blir det ännu färre i verkligheten. Men jag har skrivit en ganska lång lista med saker jag ska fixa så jag lär fylla ut tiden ändå! 🙂

För ett litet tag sedan hade jag en helt fantastisk dröm. Jag vaknade mitt i den och behövde gå på toa men ville verkligen fortsätta att drömma så jag försökte somna om. Det lyckades dock inte och jag fortsatte inte drömma den sen heller. I drömmen befann jag mig i en så otroligt trevlig atmosfär med människor jag tyckte om (obekanta) och som tyckte om mig. Låter ju som jag har människor omkring som jag inte tycker om i verkligheten, men så är det inte. 😀 Det var mest att stämningen i drömmen var så härlig och den fick mig inse vissa saker som jag saknar i mitt liv. Drömmen var ovanligt “normal” och det kändes som den ville göra mig uppmärksam på det som fattas i livet men som jag inte varit riktigt medveten om. Så tacksam för den!

BIld av John Hain från Pixabay

På kvällarna sitter jag och kollar på en hel del youtube-videor, i stället för att titta på tv. Finns ju mycket skräp, men väldigt mycket intressant och roligt också. I veckan tittade jag på en video av en kvinna (minns inte hennes namn) som pratar om attraktionslagen. Jag har sett ett par, tre videor hon har gjort och de är helt okej. Den jag tittade på i veckan var inte precis om attraktionslagen, men hon pratade om att det är viktigt att vi tillåter ALLA våra känslor att finnas. De finns ju där av en anledning. Jag kan ofta känna dåligt samvete om jag är arg, ledsen eller irriterad precis som om det bara är glada känslor som är okej att känna. Hennes förslag är att när vi känner en negativ känsla ska vi acceptera den och tänka: “Jag får vara arg/ledsen/negativ/frustrerad så länge jag väljer att vara det.” Även de känslorna är okej. Viktigast är kanske att försöka att inte fastna i dem. Jag vill gärna ta reda på varför jag har de negativa känslorna och när jag kommer på det brukar det ta udden av dem på nåt sätt. Ibland är man bara trött, helt enkelt, och orkar inte riktigt med tillvaron av den orsaken.

I höstas skrev jag om att jag hade ett litet projekt på gång men sen tappade jag energi och gjorde ingenting åt det. Jo, jag tänkte massor på det men inget praktiskt hände. I veckan blev jag så trött på att bara tänka så jag drog igång! Det är inte mer avancerat än att jag har startat ett instagramkonto där jag lägger upp recept som är inspirerade av Anthony Williams kostplan. För att kunna hitta många följare, med tiden, skriver jag både på engelska och svenska. Recepten kommer att vara både såna som jag lånar av andra och såna jag hittar på själv. Instagram funkar ju bäst från telefonen (det går till exempel inte att ladda upp bilder via datorn) så jag skriver allt text på telefonen. Det är jag inte så snabb på, speciellt inte på engelska, så det tar en stund för mig att göra varje inlägg. Alla recept ska, så klart, också lagas och fotograferas. Just nu fotar jag bara med mobilen och det får duga eftersom jag inte har någon annan kamera. Så, än så länge, finns det inte så mycket på kontot och det som finns är kanske lite taffligt. Men härifrån kan det ju bara bli bättre, och som jag skrev på messenger till medlemmarna i andliga gruppen, “Man behöver inte vara bra för att börja, men man behöver börja för att BLI bra!”. Dessutom känns det som jag har frigjort en del energi, nu när jag inte bara tänker utan agerar också.

Bildkälla: lisaclarke, flickr.com

Angående det här kontot gjorde jag en liten tankevurpa i veckan. Jag slängde ur mig en fråga till Universum om jag skulle kunna tjäna pengar på mitt konto. Jag fick inget svar och då kom jag på att det är ju upp till MIG! Det beror på vad jag sätter för intentioner för det och hur hårt jag jobbar med det. Så idag, när det ändå verkar bli skräpväder och man helst är inne, ska jag skriva ner hur jag tänker mig att kontot utvecklas. När jag har berättat för Pia om kontot har hon kunnat se att det kan ta mig vidare till andra äventyr om jag vill och väljer det längre fram. Så det känns väldigt spännande! Du som har instagram, och kanske vill ha lite matinspiration ibland, får gärna följa mitt konto på #goodfoodbyhelena. Kom ihåg att alla recept finns i texten till bilden och de står på svenska efter den engelska texten. Tack för hjälpen!

Dags att starta dagen på riktigt här! Förutom att skriva ner mina intentioner har jag lite mat att laga och ett par små inlägg att lägga upp på kontot. Hoppas ovädret är lindrigt mot oss alla! Ha det gott!

2020-02-16 | Jag, Livet | Först att kommentera?

Hälsa och några ord från Gud

Hej, svejs! Egentligen är det ju ingen idé att påpeka hur fort tiden går, men jag gör det ändå. Jösses, vad fort tiden går! 😀 Det känns som det var igår jag satt här vid köksbordet och skrev förra söndagens inlägg. Den här veckan har verkligen bara svischat förbi. Gör mig inte så mycket för januari och februari är inte mina favoritmånader. Tyvärr går ju dock tiden lika fort sen, när man vill att den ska stanna upp emellanåt. Vi fick lite, lite snö i början av veckan, men den är borta nu. Hoppas bara att det inte blir vinter sen i mars, för då kan det verkligen kvitta.

Härom dagen funderade jag på när jag egentligen började dricka sellerijuice. Tyvärr har jag inte noterat när det var, men nån gång under förra sommaren i alla fall. Jag hade inga stora hälsoproblem, när jag började, så jag kan inte säga att jag har blivit mycket bättre från någonting, men min mage är i alla fall bättre än vad den brukade vara. Till det har säkert min kostomläggning också bidragit. Speciellt att jag har plockat bort alla mjölkprodukter. En sak har jag dock noterat, som det tog ett tag innan jag insåg. Jag har något som heter oralt lichen (uttalas licken) vilket innebär att slemhinnan i munnen blir irriterad och sårig ibland. På mig utlöses det här av att jag pressar tungan upp i gommen vid stress. Eller, jag pressar tungan för det mesta, tycker jag. Även på nätterna. Jag vet inte om det finns någon skena som kan hjälpa, jag har letat men inte hittat någon lämplig. Det är inte tungspetsen jag pressar utan längst bak, mot svalget.

Bild av skeeze från Pixabay 

När jag insåg att något var konstigt i munnen fick jag, via min tandläkare, remiss till käkkirurgen. Där tog de prover på slemhinnan och konstaterade att det var lichen. Sen fick jag utskrivet någon salva, tror jag det var (det här är några år sen så jag har glömt), men den fanns inte att få tag på (intressant!). Efter mycket om och men fick jag en annan medicin utskriven men den gjorde ingen större nytta. Jag lyckades själv lista ut vad det berodde på att slemhinnorna blev irriterade, för de kunde inte förklara på käkkirurgen, vad som gjort att lichen hade uppkommit. Så slemhinnan har varit trasig ibland, och bättre ibland och jag har försökt påminna mig om att “tappa hakan” och gapa stort emellanåt. Det som har varit tråkigast med det här är att jag inte har fått fortsätta vara blodgivare. Jag började som blodgivare i 20-års åldern och har hållit på sen dess. Men de vill inte ha blod från någon med trasiga slemhinnor. 🙁

Oj, det blev en lång utläggning! Nåja, det jag egentligen ville säga var att när jag dricker sellerijuice så sköljer jag runt med den i munnen innan jag sväljer ner den. I början när jag gjorde det blev hela munnen irriterad men det gick över efter ett tag, och nu har jag noterat att mina slemhinnor inte är trasiga längre! Jag pressar fortfarande tungan, känner att jag gör det nu när jag sitter och skriver, men slemhinnorna verkar klara den påfrestningen med hjälp av sellerijuicen. Suveränt ju! Jag ska låta det gå ett tag till och om de fortsätter vara hela ska jag kolla om jag får börja ge blod igen. Det vill jag verkligen (innan jag blir för gammal)!

Bild av kalhh från Pixabay

På tal om sjukdomar och åkommor. Jag håller på att läsa om boken “Samtal med Gud” av Neale Donald Walsch. Det är nästan ett år sedan jag läste den första gången och jag kände att jag ville ta en repris på den. Fortfarande synnerligen intressant. Författaren säger sig få svar från Gud, på de frågor han har, och om det verkligen är så kan man så klart inte veta. Jag tror på att han har fått det och han ställer bland annat frågan om varför världen ser ut som den gör. Svaret från Gud är ganska långt, så jag tänker bara plocka ut ett litet stycke ur svaret: “Dålig hälsa och sjukdom är motsatser till hälsa och friskhet, och manifesteras i din verklighet på order av dig själv. Du kan inte vara sjuk utan att på något plan själv ha gjort dig sjuk, och du kan på ett ögonblick bli frisk igen genom att helt enkelt bestämma dig för att bli det. Djupa personliga besvikelser är reaktioner som du valt och världsomspännande katastrofer är resultatet av det världsomspännande medvetandet.” Det här är, självklart, väldigt provocerande ord för alla som är sjuka. Visst låter det jätteenkelt att bara bestämma sig för att bli frisk och så blir man det! Jag tror faktiskt på att det är så, MEN jag tror också att det är mycket som spelar in här. För även om jag idag bestämmer mig för att jag inte längre ska ha värk i kroppen, till exempel, så om jag samtidigt, undermedvetet, inte tror på att det kan bli någon skillnad kommer ingenting att ändras. Jag tror det måste till en grundläggande, bergfast tro på att en förändring kan ske innan det kan hända. Inte det lättaste!

Jag tror att vår värld, och vi, är så otroligt mycket mer magiska och fantastiska än vad vi i allmänhet tror och uppfattar. Jag skulle verkligen, bara för ett kort ögonblick, vilja kunna uppfatta all magi som finns och pågår omkring oss. Det skulle vara så otroligt mycket lättare att verkligen, på riktigt, kunna tro på magin då. Men jag vet också att tron kommer först, sen visar sig allt fantastiskt för en. Får nog ta och jobba på det! 😀

Hoppas att just du får en magiskt vecka så ska jag också försöka få det! Ha det gott!

Kanske lite mer substans?

Hej, svejs! Nä, nu hade jag missat en kommentar igen! Tycker det är såååå pinsamt! Någon har läst det jag har skrivit och sedan tagit sig tiden att skriva och så kollar jag inte ordentligt om det finns en kommentar som inväntar granskning. Alltså, usch! Får bättra mig IGEN! Förlåt! Jag sitter här vid datorn och snörvlar lite, inte för att jag är ledsen, utan för att jag har en pytteliten förkylning i kroppen. Jag är verkligen förskonad från sjukdomar och är ytterst sällan sjuk. Så tacksam för det! Men någon förkylning då och då kommer inte ens jag undan. Många barn på skolan är väldigt hostiga så det är väl därifrån jag har plockat upp nåt. Men, som sagt, den är väldigt lindrig och är säkert snart över.

Förra veckan tyckte jag ju att jag mest skrev svammel. Fick ett par kommentarer på facebook om att det var bra svammel, så det kändes kul! Den här veckan känns det som jag har lite mer att skriva om förhoppningsvis blir det lite substans av det. Förra söndagen hade vi möte i andliga gruppen och det är lika intressant varje gång. Kommer upp så många spännande saker och jag lär mig så mycket. Pia, som leder gruppen, har alltid fått till sig information från “kosmos” om vad vi ska ta upp och hon brukar ha ett A4-ark med text som hon läser ifrån och sen pratar vi omkring ämnena. När hon läste det första stycket, märkte jag att jag inte riktigt lyssnade på det hon sa. Efter läsningen frågade hon vad vi tyckte om det hon läst och då sa jag att jag inte hade hört på ordentligt. “Aha!”, sa hon då. “Då läste jag saker som du egentligen inte ville höra!”, konstaterade hon.

Bildkälla: Tim Geers, flickr.com

Just nu minns jag inte exakt vad det handlade om, det hon läste, men det var ändå intressant just det att jag liksom kopplade bort när det inte passade mig riktigt. Vi pratade dock om energi, för både jag och den andra personen som var med, känner oss lätt dränerade på energi. Jag har, oftast, inte mycket energi kvar på vardagskvällarna och orkar inte göra så mycket då. Jobbet tar lite för mycket av mig, trots att jag försöker sätta upp skydd runt mig. Som högkänslig tar man ju lätt in alldeles för mycket av det som pågår omkring en. Så både jag och den andra deltagaren behöver fundera på vad vi kan göra åt våra arbetssituationer. Jag har saker jag vill pyssla med på kvällarna men energin finns inte till det och det blir inte hållbart i längden. En mening, som Pia läste (tror hon sa den kom från Taoismen) skrev jag ner. Den är så här: “Jag känner frid och har kraft över, för jag gör inte motstånd mot det som sker.” Ju mer jag läser den desto vettigare känns den. Om man hela tiden irriterar sig på det som händer eller hur ens situation är, tappar man nog väldigt mycket energi av det.

Vi pratade också om att man behöver acceptera alla delar av sig själv, för när man inte gör det så tappar man en del energi. Jag har faktiskt berört det ämnet här i bloggen, vid nåt tillfälle, men inte ur energisynpunkt. Jag skrev bara om att jag tror det är nyttigt att se även de där delarna av sig själv som man inte riktigt gillar. Enligt Pia så tappar man energi på att man försöker ignorera vissa saker i ens personlighet. Det är bättre att försöka “plocka in” de delarna och ta sig ett riktigt snack med sig själv, se verkligheten, och säga “okej, jag är faktiskt så här och jag accepterar det”. Då tar man tillbaka en del av sin energi. När vi pratade om det så kände jag, spontant, att jag vill prata med mig själv om följande delar i min personlighet: jag är dålig på att städa, jag är ganska slarvig och det blir lätt stökigt omkring mig, jag är dålig på att höra av mig till folk, jag blundar ibland för jobbiga saker, jag är expert på att skjuta upp tråkiga göromål, jag kan vara ganska snål emellanåt (speciellt mot mig själv), jag ger mig själv mentala uppgifter och skäller sen på mig själv när jag inte fullföljer dem och jag har så lätt att fastna i negativa tankar. Det finns så klart fler, men det här var de som dök upp i huvudet direkt.

Bildkälla: Blondinrikard Fröberg, flickr.com

Vi pratade även om att det är lätt att ha dåligt samvete, och känna skuld, över saker och situationer. Jag är väldigt duktig på den biten! Sånt stjäl, så klart också energi. Av den andra deltagaren som var med på mötet, hon är väldigt medial, fick jag tipset att för mig skulle det vara nyttigt att skriva ner de saker jag känner skuld för och sen elda upp papperet. Det går ju alldeles utmärkt här eftersom vi eldar med ved för uppvärmning. Jag har gjort det en gång under veckan, men jag känner att jag ska göra det igen och skriva några fler saker på papperet.

Jag ställde en fråga till gruppen, precis på slutet av mötet, och den handlade om en av mina söner. Han har viss fysiska symptom som hindrar honom i vardagen och jag ville veta om jag, på nåt sätt, kan hjälpa honom med det här. Han har sökt hjälp själv inom vanliga sjukvården, men han har inte blivit så hjälpt av det. Jag tror han behöver jobba psykiskt med problemet men det är ju inte alltid som ens barn lyssnar på de råd man ger. Pia fick då till sig väldigt intressant information, tycker jag. Sonen är väldigt introvert och trivs bäst “på sin kammare”. Som Pia sa, det är verkligen inte lätt att vara introvert i vårt samhälle där alla helst ska vara väldigt utåtriktade, vara med överallt och ta för sig av allt. Det verkar väldigt troligt att han har utvecklat de här symtomen för att ha något att skylla på och kunna fortsätta att mest hålla sig hemma. Som förälder tycker jag ju att han borde kunna ge sig ut och se sig omkring mer, men han vill nog inte det utan är helt nöjd med att mest vara i lugn och ro. Självklart är han inte medveten om att han själv har framkallat symtomen, och han lider rätt mycket av dem, så jag hoppas att han kan hitta ett sätt att komma över dem. Jag funderar fortfarande på om jag ska berätta om vad Pia sa, eller inte. Vet inte hur han skulle ta emot den informationen. Funderar ett tag till.

Bildkälla: Laurel Harvey, flickr.com

Universum har många sätt att kommunicera med oss, bara vi lägger märke till dem. Senaste veckan har jag sett harar på vår lilla väg fram till stora vägen, varje morgon när jag har varit på väg till jobbet. I torsdags morse fick jag dessutom bromsa för en hare ute på stora vägen och DÅ trillade polletten ner! När jag kom till jobbet kollade jag vad Solöga säger om harar: “Släpp taget och ge dig hän i glädje. Tag det avgörande steget nu. Min gåva till dig är att visa företagsamhet.” Jag förstår vad det handlar om och nu gäller det att sluta bara tänka och börja agera. I fredags morse såg jag inte en enda hare…

Som avslutning idag får ni en skrattande surikat. Åtminstone tror jag att den skrattar! Ljud på! Ha det gott!

2020-02-02 | Jag, Livet | Först att kommentera?

Svammel

Hej, svejs! Jag kan ju inte låta bli att fundera på, när jag noterar det väder vi har nu i januari, om det kommer att komma vinter sen i februari och mars? Känns inte som man längtar efter snö och 20 grader kallt då direkt. Men, som vanligt, får vi ta det som det blir. Det är förstås väldigt smidigt nu när vägarna är snöfria och det är lätt att ta sig fram, så det kan få fortsätta så tycker jag.

Den senaste veckan har jag inte heller funderat på så mycket, försöker fortsätta hålla mig neutral, men lite har jag tänkt på det här med vad andra människor tänker om en. Egentligen kan man inte göra så mycket åt det utan det viktiga, i alla fall för mig, är att jag är på ett sätt som känns bra och riktigt för mig. Hur man än är och beter sig, kommer folk att ha åsikter om det. För mig är det viktigt att vara snäll och att behandla alla människor lika. Den sista biten kan vara lite svår ibland, för vissa människor kan jag ha lite svårare att tycka om. Just det är speciellt trixig när det gäller barn tycker jag. Barn är ju som de är och förställer sig oftast inte och jag försöker verkligen att inte visa om det är något barn jag har lite svårare för.

Jag minns när sönerna var små och att jag hade så svårt för min yngre sons bästa kompis. De umgicks, så klart, rätt mycket och jag tror att jag kanske var lite tvär mot honom ibland. Inte så bra! Jag vet inte varför jag kände så och jag hade/har lite dåligt samvete för det. De har inte fortsatt att umgås som vuxna utan tappade kontakten ungefär när de började i gymnasiet. Nu skulle det nästan vara lite roligt att träffa honom för att se om jag känner samma sak fortfarande.

På tal om det där med vad andra människor tänker om en; för ett tag sedan blev det ett litet missförstånd mellan mig och en kompis. Jag märkte att hon blev sur på mig över en situation och jag kände mig alldeles förvirrad för jag förstod inte vad som hade hänt. Det tog ett par dagar innan allt redde upp sig och det var som sagt, bara ett missförstånd. Men jag hann tänka väldigt mycket under de dagarna och kände att det var viktigt för mig att hon inte fortsatte att vara sur och arg. Jag funderade, bland annat, på varför det känns så jobbigt när någon är arg på en. Man kan ju ändå aldrig vara alla till lags, men det är klart att det är extra jobbigt när det är en god vän. Värst är väl kanske känslan när man inte förstår vad som blev fel och vad man har gjort.

Alltihop bottnar väl i en vilja att vara omtyckt, antar jag. Samtidigt som man aldrig kan bli omtyckt av alla. Jag vet inte riktigt varför det känns så viktigt, men det är det för mig i alla fall. Troligen blir livet lite enklare om man inte gör sig omöjlig överallt. Ibland tänker jag att folk nog tycker att jag är lite konstig eftersom jag är introvert och oftast tackar nej till att umgås, men det gör mig inte så mycket. För jag är ju faktiskt ganska konstig!! 😀

Bildkälla: Bev Sykes, flickr.com

Nä, hör ni, idag gick det inget vidare att skriva. När jag skulle börja knattra satte jag “svammel” som rubrik bara för att ha något där. Men den får stå kvar, för det är verkligen bara svammel idag. Känner att jag inte har så mycket att förmedla egentligen. Men jag vill i alla fall avsluta med ett boktips. I julklapp fick jag en bok som heter “Bergens stjärnor” av Jojo Moyes och den är verkligen jättebra. Lite, lite seg i början kanske men den blir mer spännande ju mer man läser. Nu har jag lite svårt att lägga den ifrån mig på kvällarna så jag läser nästan lite för länge. ==> Här kan man läsa om vad den handlar om. Nu ska jag leta fram något bra träningsprogram och köra lite hemmaträning. Jag har faktiskt börjat igen, lite försiktigt. Känns bra! Ha det gott!

Viktuppgång

Hej, svejs! Har ni haft en positiv och glad vecka? Jag skrev i slutet på mitt inlägg förra söndagen att jag skulle försöka ha det och önskade er alla detsamma. Jag har lyckats sådär, måste jag erkänna, men jag har i alla fall inte varit ledsen eller nere. En ny strategi jag har är att försöka hålla mig neutral när jag känner att humöret inte är på topp. Funkar ganska bra faktiskt! Men jag vill hitta mer glädje i min vardag för allt flyter på så himla mycket bättre då. Det behöver jag jobba på! Måste erkänna att januari inte är min favoritmånad. Tycker den är så lång och trist efter alla “festligheter” i december och det blir så himla mycket vardag. Det är ju dock också en inställningsfråga och jag får jobba på det också, att få en annan inställning till januari helt enkelt. Ljuset är ju faktiskt på väg tillbaka!

När veckan nu har varit lite så där neutral, har jag inte funderat på så många saker. Det krävs en del tankeverksamhet för att uppehålla det neutrala så då blir det inte plats för en massa andra funderingar. Många av de funderingar jag har annars, hamnar i texterna här på bloggen så idag ekar det lite tomt i skallen. Men jag kan skriva om ett irritationsmoment jag har just nu. Det är att jag har gått upp i vikt igen. Jag vet att det inte är något att irritera sig över, men som jag skrev för ett tag sedan trivs jag inte så bra med min kropp när jag upplever att jag är lite för “fluffig”. Det här betyder inte att jag är överviktigt på nåt sätt utan det är mer den där känslan av att byxorna sitter åt och att jag upplever att magen är i vägen när jag böjer mig ner och sånt. För det är på magen viktuppgången har satt sig.

Jag önskar verkligen att jag inte vore så här, att jag inte brydde mig så mycket om det där lite extra fluffet. För det spelar ju liksom ingen roll. Jag är inte en sämre människa för att jag har det och det är inte så mycket att det är hälsofarligt. Men det sitter så hårt inpräntat i mig sen ungdomen att jag har svårt att komma förbi det. Ytterligare en sak jag skulle kunna jobba med när jag känner för det. Och orkar!

Det jag normalt gör, när jag känner av fluffet för mycket, är att jag börjar granska vad jag äter, skäller på mig själv för att jag inte motionerar tillräckligt mycket och funderar på hur jag ska gå tillväga för att få bort den oönskade vikten. Vilket oftast inte hjälper så mycket. Idag, innan jag skulle börja blogga, plockade jag fram Anthony Williams bok “Leverns okända kraft” och skummade igenom kapitlet om viktuppgång. Där blev jag påmind om att det här med viktuppgång är så oerhört mer komplicerat än att vi bara äter för mycket och motionerar för lite. Om vi går upp vikt eller inte har till stora delar att göra med hur överbelastad levern är. När den innehåller för mycket tungmetaller, DDT, andra bekämpningsmedel, lösningsmedel, plaster och industrikemikalier tar de upp väldigt mycket lagringsutrymme. Är levern sen, dessutom, belastad med virus och bakterier får den för mycket att bearbeta och kan inte jobba optimalt. Även för mycket adrenalin och kortisol belastar levern. Jag kan inte ta upp allt här, om hur det fungerar, utan jag rekommenderar verkligen att läsa hans bok om man vill veta mer.

Det jag började fundera på när jag läste, är om min viktuppgång kan ha att göra med de tillskott jag tar. Eller snarare inte tar just nu. I min blåbärssmoothie, som jag äter varje morgon, brukar jag ha i spirulina, juicat korngräspulver och dulse (en alg). De produkter som Anthony William rekommenderar har varit slut ett tag på den sidan där jag brukar beställa, så jag har använt liknande produkter av annat märke. Dulse har jag inte tagit alls. De här tillskotten hjälper alltså kroppen att rensa ut, framför allt, tungmetaller. Det jag har märkt, när jag inte har tagit dem, är att jag har fått tillbaka en del av de där klimakteriesvettningarna som avtog när jag började med tillskotten. Så min tanke nu blev att viktuppgången kanske har med det att göra. Att levern har jobbat sämre ett tag eftersom kroppen inte har avgiftats lika effektivt.

Bildkälla: lisaclarke, flickr.com

Nu har jag köpt dulse igen och spirulina av den sort han rekommenderar. Jag hade inte råd att köpa det juicade korngräspulvret just nu, så jag äter upp den andra sorten som jag har tills jag har fått lön. Under ledigheten har jag, självklart, ätit lite i överflöd. Det kan jag inte sticka under stol med. Någon chokladbit här och där, något litet glas vin (jag dricker nästan ingen alkohol alls nu för tiden) och lite mer fett än vanligt. Visst är det konstigt att det räknas som att man “unnar” sig saker när man egentligen gör något som är dåligt för kroppen. Knäppt ju! Levern reagerar dessutom så att den inte riktigt vågar släppa ifrån sig gifter och annat skräp, när vi äter på ett sätt som inte är optimalt för kroppen. Då fortsätter den att försöka lagra allt vilket gör att den har mindre utrymme och kapacitet att jobba maximalt. Den gör det för att skydda oss från allt elände vi har i kroppen! Skulle den bara släppa ut alla gifter på en gång skulle vi bli jättesjuka! Så den tar hand om oss så gott den kan och för mig känns det bra om jag kan äta på ett sätt så att den litar på mig och törs släppa ifrån sig alla gifter i en skonsam takt.

Det ska bli jätteintressant att se om mina svettningar kommer att avta nu och om fluffet minskar när jag börjar äta “rätt” kosttillskott igen. Jag vill också komma igång med träningen igen. Inte för viktens skull men för att stärka kroppen. När jag var ledig fick jag ont i ryggen och det tror jag beror på att jag var så mycket still och satt så mycket. Nu när jag har jobbat ett par veckor märker jag att ryggen är mindre ond så jag har väl börjat bygga upp de muskler igen som blev förslappade när jag var ledig. Efter bloggandet ska jag faktiskt göra ett litet träningsprogram och senare idag tänker jag även ta en promenad. Ser ut att bli en strålande vacker dag här! Hoppas solen lyser på dig också idag! Ha det gott!

Det är nog bara att vänta…

Hej, svejs! Vad skönt det känns att plocka bort julen nu. Väldigt färdig med den! Det enda tråkiga är att det blir så mörkt i alla fönster och utomhus. Vår lilla utomhusgran hade blåst omkull igår natt så den är nog också färdig med julen. Här ute på landet är det inget annat som lyser upp så det blir väldigt, väldigt mörkt ett tag. Men snart är ljuset tillbaka och det brukar gå rätt snabbt tycker jag. Jaha, första arbetsveckan gjord och den löpte på rätt bra. Verkar inte vara några större förändringar från förra terminen utan allt springer på som vanligt.

Jag har velat lite om vad jag ska skriva om idag. Har haft lite olika funderingar under veckan och inte riktigt kunnat bestämma mig. Jag kan känna det som att jag skriver om samma saker jämt och att det blir för lite variation. Men å andra sidan är det så mitt liv ser ut just nu och jag utgår från mig själv när jag skriver, så det kan kanske inte bli så mycket annat. Den som tycker det blir lite tjatigt får väl läsa en annan blogg! 😀 Så, ja, det får bli lite om attraktionslagen igen! Men med en lite annan vinkling, förhoppningsvis…

Bildkälla: Tim Geers, flickr.com

Som väl ingen, som brukar läsa här, har missat vill jag förändra mitt liv på flera punkter. Det går väl så där, kan man säga. Jag tycker jag gör allt det man “ska” men ändå händer ingenting. Det är som att jag fullkomligt sitter fast. Något tröttsamt emellanåt… Jag vet att jag brister i vissa punkter angående de saker som är bra att göra när man vill förändra någonting. Det är alldeles för lätt, för mig, att tappa fokus från hur jag verkligen vill att det ska vara till att falla in i tankar om “varför” där jag ältar hur synd det är om mig, typ. Inte mycket framåtrörelse i det!

För ganska länge sedan tipsade jag om en video av Teal Swan, som heter “Fuck the law of attraction” och förra helgen tittade jag på den igen. Den är fortfarande väldigt intressant. Det jag känner när jag lyssnar på det hon säger är att det kan verkligen vara jättesvårt att få attraktionslagen att fungera. Som jag uppfattar det har vi väldigt svårt att förstå omfattningen av lagen och hur den funkar på djupet. Fortfarande gäller att det vi sänder ut får vi mera av, alltså det vi håller upp framför “spegeln” är det som reflekteras tillbaka till oss. Den biten är inte så svår att förstå, men det som komplicerar det hela är att även vårat högre jag, som vi alltid står i kontakt med, också använder attraktionslagen. När vi sänder ut våra önskningar, uppfattar vårt högre jag dem, men där det befinner sig har det en mer total överblick över allt som pågår omkring oss. Det har en helt annan bild av vad som är bra för oss och gagnar oss i det långa loppet.

Bildkälla: svklimkin, flickr.com

Det som kan kännas hopplöst med attraktionslagen är just det som händer mig, när resultaten uteblir. Då känner jag att det är mitt fel och att jag inte klarar av att göra saker på rätt sätt. Vilket resulterar i dåligt samvete och självanklagelser (för mig i alla fall), vilket, i sin tur, gör mig mer negativ och då vibrerar jag på en låg frekvens som gör att jag drar till mig mer av negativiteten. Suck, helt enkelt! När saker och ting inte alls blir som man vill och man befinner sig på en plats där man egentligen inte vill vara, kan det vara så att ens högre jag har attraherat det åt en för att det är den absolut bästa platsen att vara på för tillfället. Trots att man känner det som att allting är fel är det egentligen det som gör att man hamnar alldeles rätt till slut! Som Teal säger (på ett ungefär): “Man kan vara säker på att det är rätt saker som händer just för att de händer! Allt är som det ska vara!”

Självklart ska man fortsätta att tänka på hur man vill ha sitt liv, men samtidigt behöver man vara fullständigt nöjd med “nuet” och ha tilltro till att allt blir som man önskar sig till slut. Svår bit tycker jag! Samtidigt lyfter det en liten tyngd från mina axlar för jag känner att jag behöver inte anstränga mig så förtvivlat mycket. Ingenting går fortare för det! Mitt liv ska vara så här just nu och jag får ha tilltro till att allt både är och blir som det ska vara. Jag har skrivit en lista på hur jag vill att allt ska vara och jag kommer att fortsätta att läsa den framför spegeln två gånger varje dag och jobba på att höja min frekvens till mer positivitet. Det är nog det jag kan göra, helt enkelt!

Bildkälla: Kreg Steppe, flickr.com

Precis i början av januari tänkte jag att jag skulle prova med att sätta upp konkreta mål för det här året och sätta slutdatum på dem. För så “ska” man ju göra om man vill få saker gjorda. Men då glömde jag, för ett ögonblick, att jag är en högkänslig person. Sånt funkar inte alls för mig. Som högkänslig funkar man ofta sämre under någon form av press. Det märks väldigt tydligt på jobbet för mig. När det riktigt kör ihop sig och jag behöver tänka ut en lösning snabbt, låser sig hjärnan helt och jag kan inte tänka alls. Jag måste få fundera i lugn och ro! Så att sätta ett slutdatum på saker som jag vill få gjorda är som att sätta en stor STOPP-skylt framför mig. Då gör jag absolut ingenting. Små, små steg, utan någon press, funkar bättre för mig. Så jag har suddat ut datumen jag skrev, för de hjälper inte mig ett dugg.

Som avslutning idag lägger jag in Teal Swans video om någon vill se den. Mycket intressant, som sagt. Hon säger också att det håller på att utformas en ny lag, i stället för attraktionslagen, som förhoppningsvis funkar bättre och är enklare för oss. När den träder i kraft säger hon dock inget om. Kanske dröjer flera hundra år! Vad vet jag? Hoppas alla får en härlig vecka med mycket positivitet och mycket glädje! Det ska jag satsa på tänkte jag. Ha det gott!

Inkontinens

Hej, svejs! God fortsättning på det nya året! Inte klarade jag att hålla mig vaken till 12 på nyårsafton utan slocknade vid 10 ungefär. Spelar ju inte så stor roll, nytt år blev det i alla fall. Jag fortsätter att vara lat här hemma, och gör inte så mycket. Känns verkligen som ledigheten har varit lång och det har varit jätteskönt att kunna sova mycket. Så förhoppningsvis har jag vilat upp mig inför den nya terminen. På tisdag börjar jag jobba och det blir en relativt lugn dag (hoppas jag…) för det är studiedag så bara fritids är öppet.

Jag fick lite dåligt samvete efter mitt förra inlägg. Där skrev jag om att jag inte var så nöjd med 2019 för att det inte hade blivit som jag hade tänkt. Det är sanning, i och för sig, men det kändes så negativt det jag skrev om. Onödigt att sprida negativitet! Så jag har funderat på vilka saker jag är tacksam över i stället och, framför allt, är jag väldigt tacksam för vår andliga grupp och de nya människor jag lärt känna under året. Vårt arbete i gruppen har lärt mig så mycket, både om mig själv och om andra saker. De människor jag har lärt känna i gruppen har blivit ovärderliga för mig faktiskt! Jag är, över huvud taget, väldigt tacksam för de vänner jag har i mitt liv. Min vänkrets är ganska liten men det är såna vänner som alltid finns där även om det, ibland, går ett tag mellan gångerna vi ses. Jag är också tacksam över alla de utvecklande och intressanta böcker jag har läst under året. Kanske främst Anthony Williams böcker som har gett mig ett helt nytt sätt att tänka omkring kosten och en helt ny kosthållning. Så där, det känns bättre! Tack 2019 för all kunskap jag fått!

Bildkälla: lisaclarke, flickr.com

Hör ni, nu måste vi prata lite om det här med inkontinens. Jag har inga stora problem med det, men har fått lite av en chock de två senaste dagarna. Jag är inte speciellt insatt i ämnet, mer än det man läser i veckotidningar och nån googling då och då. Det jag har förstått är att den variant jag, främst har, är trängningsinkontinens. Alltså då man blir så kissnödig att det känns som det är omöjligt att hålla sig. Vilket det också är ibland… Men det har också hänt att det har kommit några droppar i trosorna vid en hastig nysning eller så. Den varianten kallas ansträngningsinkontinens och man kan ha en kombination av båda. Om jag har fattat det hela rätt så går den senare varianten att operera men inte den första jag nämnde. Jag är extremt dålig på att göra knipövningar och har aldrig gjort dem regelbundet så det är väl kanske inte så bra.

Senaste halvåret har jag märkt att jag kan ha lite svårt att kissa ibland. Jag får liksom trycka på lite mer än vanligt och ibland är det som att jag inte kan få ut all urin. Jag googlade på det, men tyckte inte riktigt att de förklaring jag hittade stämmer in på mig. Men överaktiv blåsa har jag haft hela livet. När jag var liten hade jag ganska lätt för att få urinvägsinfektion och jag tror det bidrog till att jag blev noga med att gå och kissa ofta. Jag har, helt enkelt, vant min blåsa vid ganska täta tömningar. När jag ska iväg någonstans går jag alltså på toa betydligt fler gånger än vad jag egentligen skulle behöva. Det gör ju dessutom ingen större skillnad för jag är ändå kissnödig i stort sett så fort jag kommer in till stan, eller vart jag nu ska. Jag kan oftast hålla mig rätt länge ändå, men det är trist att känslan finns där och att jag alltid har ett visst fokus på blåsan.

Bildkälla: flickr.com, Hans Kylberg

Det som chockade mig igår och i morse, var att jag helt plötsligt bara kissade på mig! Inte så mycket men jag läckte alltså urin helt utan förvarning. Visserligen var jag kissnödig båda gångerna men inte så det kändes akut. Jag blev synnerligen förvånad för det har inte hänt förut. Som tur är känner jag absolut inte att jag skäms för det för jag vet att det är så otroligt många människor som har problem med inkontinens av olika slag. Men det krånglar ju till livet en del känner jag. Här hemma spelar det ingen roll, men jag får införskaffa inkontinensskydd tills jag börjar jobba. Självklart ska jag söka hjälp inom sjukvården också, men jag vet att det är en hel del väntetider där så det kan nog ta ett tag innan problemet är löst. Ja, ja jag är tacksam att jag bor i ett land där det finns hjälp att få i alla fall!

Som tur är har jag några gamla bindor kvar sen den tiden när jag fortfarande hade mens, så jag får använda dem när jag är ute och promenerar och sånt så länge. Jaha, nu är det väl bara att börja samla ihop sig inför vardagen igen och ta vara på de två sista lediga dagarna för den här gången. Ha det gott!

Snart nytt år!

Hej, svejs! Så där, då var julen avklarad för i år! Vi blev fem stycken här hos oss så det var en lugn julafton. På juldagen gjorde jag i princip ingenting och på annandagen kom sönerna hit. Då blev det paketöppning och julmat igen och härligt umgänge! Dagen efter var vi och hälsade på brorsan och hans döttrar och så åkte äldre sonen hem till Norrtälje igen. Och i kväll åker yngre sonen tillbaka till Malmö. All julmat är nu slut, möjligen ligger det nån liten sillbit och skramlar i nån burk, men annars är allt slut. Den maten jag gjorde till mig, nötkransen eller vad jag kallade den, blev bra men jag blev inte helt nöjd med kryddningen. Jag skar nog för stora bitar av grönsakerna också så den höll inte ihop så bra men annars kändes den festlig och lyxig. Så i morgon är väl allt tillbaka till det vanliga igen. Förutom att man får vara ledig ett tag till och att det blir nyår då förstås. Vi gör, som vanligt, ingenting på nyårsafton så den slipper man planera inför. Jag har ju grava problem, varje år, att hålla mig vaken till 12 (lyckas oftast inte)! 😀

Jag brukar aldrig göra någon sammanfattning av året som har gått och jag vet inte om jag vill sammanfatta 2019. Det blev absolut inte som jag hade tänkt mig och jag är inte alls nöjd med året. Eller det är väl en sanning med modifikation, vissa saker har självklart varit jättebra, men på det stora hela känns det lite sisådär. Jag har försökt att fokusera på hur jag vill att allt ska vara, men det har inte hjälpt och ingenting har ändrats på det sätt som jag har önskat. Genom vår andliga grupp har jag förstått en del saker som liksom ligger i vägen och det är det jag behöver jobba vidare på och få “undan”. Ibland är det nog så också att det inte riktigt är dags för saker att ske, även om man själv är otålig och vill se förändringen NU. Men tålamod är väl en dygd, antar jag!

Senaste dagarna har jag varit med om två lite märkliga saker. I förrgår kväll när jag låg och skulle somna (jag blundade alltså) såg jag en ganska liten rektangel med alldeles kritvitt ljus som lös väldigt starkt. Samtidigt kände jag ett tryck i öronen och så tror jag det var nåt ljud också, men det är jag inte riktig säker på. Allt var över på en sekund, men kändes väldigt märkligt. Den andra händelsen skedde utomhus och gjorde mig ganska förvånad. Jag har, på senaste året, blivit lite av en stensamlare. Ofta när jag är på promenad plockar jag upp stenar som jag tycker är fina. Helst ska de vara vita, dem tycker jag bäst om. Det finns en lite större sten som jag har tittat på under säkert ett par år, och tänkta att den där ska jag nog ta hem nån gång. Men när jag har lyft på den har det varit väldigt aktivitet av kryp under den så då har jag inte velat ta bort deras hem. Stenen har alltid legat på samma ställe, utan att flytta på sig (jag gissar att den väger ett par tre kilo kanske). I förrgår när jag var ute och promenerade och kom fram till ett ställe där stigen delar sig precis innan man kommer ut på en grusväg, så låg stenen där, mitt emellan stigarna! Det är ett par meter ifrån där den brukar ligga, och det här är inte en sten som bara rullar iväg så där, den är mer platt än rund. Jag vet inte alls hur den kan ha hamnat där, men jag stod och tittade på den en stund och tänkte att det kanske är dags att ta hem den nu. Men den är så pass tung att jag behöver något att bära den i och det hade jag inte då. Igår när jag passerade hade den frusit fast så jag får väl vänta lite och se om jag får loss den sen.

Jag funderade lite på vad stenen skulle kunna representera för mig, förutom att vara fin, och kom fram till att den kan stå för en ny grund att stå på. Något stabilt som går att bygga något nytt på. Jag hoppas jag kan få loss den, när det blir plusgrader igen (vilket jag tror det ska bli idag). Annars får jag väl ha tålamod med den också och ta loss den när det blivit vår! Vi får se!

Jag känner att jag inte hade så mycket att säga idag, utan det får räcka med de ord som har blivit skrivna nu. Hoppas ni alla får en trevlig nyårsafton och så önskar jag er så klart ett Gott Nytt År! Ha det gott!

2019-12-29 | Jag, Livet | Först att kommentera?

God Jul (och lite julmat)!

Hej, svejs! Idag tänker jag inte skriva så många ord. Här står det nämligen julstädning på agendan och det brukar ta ett tag… Vi är faktiskt ganska dåliga på att städa (få det gjort alltså) och när det närmar sig jul är det som att det gror igen lite extra för att vi lämnar städningen till själva julstädningen. Inte så smart kanske, men det är väldigt trevligt när det är klart! 😀 Inte har jag hittat juldukarna heller! Det är ett mysterium, men tack vare mammas dukar får vi nog ihop det ändå. Jul blir det ju hur som.

På senaste tiden har jag läst en alldeles vanlig, väldigt tjock, roman och inte någon upplysande eller utvecklande bok alls. Det har varit riktigt skönt och när den tog slut tog jag fram boken “Livet på jorden”, av Mike Dooley igen. Jag har inte läst ut den än men det blev bara något kapitel och sen kände jag att jag vill fortsätta på “romanlinjen” ett tag till. Dock stod det en så bra sak i boken (den är jättebra och jätteintressant egentligen) och det var att i stället för att använda ordet “måste”, kan man använda uttrycket “ha möjlighet att…”. Det ger lite perspektiv tycker jag. I stället för att jag måste jobba har jag möjlighet att jobba. I stället för att jag måste träna har jag möjlighet att träna. I stället för att jag måste handla har jag möjlighet att handla. Det är ju i samma linje med att tänka att man “kan” och “vill” i stället för “måste”. Blir så mycket mer positivt då!

Den här julen blir den första köttfria för mig och jag har klurat på vad jag ska äta i stället. Det är bara jag i familjen som utesluter kött så maten behöver bara passa mina smaklökar. Jag kommer nog att äta lite rökt lax och eventuellt någon sillbit, men jag är inte så jätteförtjust i sill så vi får se. Till vardags äter jag mest veganskt, men ibland kan det bli pyttelite ägg eller någon fiskbit. Mjölkprodukter äter jag dock inte alls. Så nu till jul har jag gjort vegobullar av bönor och ris. Väldigt enkla och jag använde receptet här nedan och kryddade med kryddpeppar, kryddnejlika och lite kanel. Hon som har gjort receptet har många andra bra recept på sin kanal. Förutom att jag fick dem lite för lösa så de blev som små pannbiffar i stället för bullar, smakar de riktigt bra. Jag kommer också att ha quornprinskorvar. De är rätt så goda, men de smakar så klart inte prinskorv. I skolan, till julbordet där, hade vi anammas vegoprins (de är veganska) och de var godare. Men jag vill inte äta så mycket sojaprodukter så det får bli quorn i stället (de innehåller ägg).

Sen ska jag göra en “nötkrans” som jag hittade på avantgardevegans youtubekanal. Han har också många bra recept! Jag hittade dock inte såna kastanjer som det ska vara i receptet så jag har köpt vattenkastanjer i stället. Jag kommer att ha paranötter, hasselnötter och eventuellt valnötter i. Ska bli riktigt spännande att prova! I stället för jansson kommer jag att gör en potatisgratäng med havregrädde, lök och massor med dill. Tror jag blir gott! Till efterrätt funderar jag på om jag ska göra en saffranskladdkaka med lingongrädde till, till de andra. Men jag har inte bestämt mig än, det kanske bara blir godis och frukt efter. Duger bra det med! Här nedan är receptet på nötkransen. En cup är 2,5 dl. I det skrivna receptet står det att man ska lägga en tranbärssås i botten på formen innan man lägger på de andra ingredienserna, men tittar man på filmen så serverar han såsen till. Så det kan man nog göra som man vill! Jag kanske äter med lingonsylt eller eventuellt egengjort äppelmos sötat med honung. Får se vad jag hinner!

God Jul allihopa! Hoppas ni får en lugn och skön jul som blir precis som ni vill ha den! Ha det gott!

2019-12-22 | Jag, Kost | Först att kommentera?

Tiden och maten

Hej, svejs! Måste börja med ett stort FÖRLÅT igen! Jag såg nu att jag har missat tre kommentarer på mitt förra inlägg. Tycker det är så pinsamt när jag inte godkänner och svarar på dem. Förut fick jag en liten pling på mejlen när det fanns en kommentar att godkänna, men så är det inte längre och jag har inte vant mig vid det så jag glömmer kolla. Förlåt, förlåt! Jag ska bättra mig!

Jaha, nu är tredje ljuset tänt. Vad fort december springer fram! Och likadant är det varje år tycker jag, eller det är väl till och med så att tiden går fortare och fortare. Igår var jag och handlade några julklappar till sönerna så julklappsköpen är jag nästan klar med nu. Det blir nog en ganska lugn julafton här och jag har en känsla av att vi kanske bara blir tre stycken. Absolut max fem i alla fall. Inte mig emot, då blir det lite lagom matfixande och sånt. Mina söner är hos sin pappas familj på julafton och kommer hit på juldagen. För tre, fyra år sedan minns jag att jag var så less på allt med julfirandet och att det inte var som jag egentligen ville ha det. Det var medans mamma levde och jag hade velat göra julen på ett annat sätt. Men nu är det en annan tid och i år ser jag fram emot julen och jag försöker frammana julkänsla i alla förberedelser.

Jag satte ju “tiden” som rubrik idag och jag har funderat lite på det här med tid. Vi ser tiden som linjär men så är den egentligen inte. Den är mer som staplad på en pinne i olika lager liksom. Så allt som någonsin hänt och allt som någonsin kommer att hända finns där redan och händer samtidigt. Det här har jag jättesvårt att greppa och förstå! Hur sjutton kan det fungera? Men det gör det tydligen och en sak som är bra med det är att då kan man läka ut situationer och trauman som har hänt tidigare i livet. Även sånt som har hänt långt tillbaka i ens släkt, eller sånt som hänt i ett tidigare liv. Jag är väldigt intresserad av kost och hälsa och vill gärna själv äta så nyttigt som möjligt. Jag har funderat på vad det här kan bero på och genom möten i andliga gruppen tror jag att jag börjar få en förståelse för vad det beror på.

När jag, vid något tillfällen, nämnde att min mamma var undernärd när hon var liten, sa Pia att det säkerligen påverkar min syn på mat och näring. Min släkt är från Norrland (pappa från Arjeplog och mamma från en by ett par mil från Skellefteå), och jag tror att levnadsvillkoren var ganska tuffa där emellanåt. Speciellt matmässigt. De hade säkert oftast mat på bordet, men det var nog inte alltid så mycket näring i den. Mycket mjölmat och inte speciellt mycket grönsaker. Bär har det ju alltid funnits gott om där uppe och det var säkert bären som gav dem de vitaminer de behövde. Möjligen är det så att jag försöker läka ut de umbäranden som min släkt har haft, näringsmässigt, genom att äta så bra och näringsriktigt som möjligt. Jag har länge, länge (nästan utan att jag har varit medveten om det) letat efter det optimala sättet att äta för att ge min kropp den bästa näringen. När jag läste Anthony Williams böcker kände jag att jag hade hittat, det jag tror på, är det nyttigaste sättet att äta. Så jag hoppas på att jag hjälper mina förfäder genom att ställa om min kost. Riktigt hur det går till vet jag inte, men jag tror på att de har nytta av det! 😀

Bildkälla: lisaclarke, flickr.com

Det får bli lite kort bloggande idag, för jag tror de flesta har annat att göra just nu, än att läsa bloggar! 😀 Själv ska jag ta en promenad nu och sen ska jag byta till julgardiner i köket. Och försöka hitta var jag har lagt alla juldukar! Jag fattar inte vad jag gjorde efter förra julen för jag hittar dem inte. Mycket märkligt! Jag har dock hittat några av mammas dukar så jag får väl ta dem om inte mina vanliga dyker upp. Jag avslutar med en jullåt som jag tycker är väldigt bra. Den är kanske lite beklämmande, och jag hoppas inte det är så här hos så många, men jag gillar den i alla fall. Ha det gott!

2019-12-15 | Livet | Först att kommentera?