Nya lärdomar

Hej, svejs! Idag fick jag ett lite stressande uppvaknande! Jag drömde att jag kramade om min yngre son och sa att jag snart skulle åka och jobba. Sen vaknade jag, förmodligen av att jag låg på magen och min nacke inte alls var glad över det, och så tittade jag på klockan. Den var ca en timme över den tid jag normalt går upp, och jag for upp och började ta på mig strumporna samtidigt som jag funderade på vad jag skulle hoppa över av mina morgonbestyr för att hinna till jobbet. Sen kom jag på att det är söndag! Vilken lättnad! Så jag kröp ner i sängen igen, men det gick inte att somna om så jag gick upp efter en stund. Nu sitter jag vid köksbordet och tittar ut på ett ganska höstlikt väder. Blåst och lite regn. Hoppas det slutar regna så jag kan ta en promenad sen. Ja, ja, jag vet, det går att promenera även i regn, men det är inte lika trevligt. 🙂

Bildkälla: chispita_666, flickr.com

Den här veckan har känts lite körig. Jag är en sån person som tycker det är bäst när allt är som vanligt. Saker utöver det vanliga kan stressa mig en del och jag använder onödigt mycket tankeverksamhet åt att lösa och organisera situationer som är på ett ovanligt sätt. Till exempel så serverades barnen hamburgare ute i skogen i onsdags, för det var skoljoggen då. Så efter att de hade sprungit/promenerat var det mat i det fria. Inga svåra grejer men lite logistik omkring det hela och då funderar jag mycket på allt som ska kommas ihåg och så. Onödigt! Jag behöver träna på att lita på att jag kan lösa situationen där och då (vilket jag självklart vet att jag kan). Sen var det en studiedag med lite specialgrejor, ett möte efter jobbet en dag som innebär stress för att komma dit i tid och så hade vi möte i andliga gruppen i onsdags.

Och DET blev en väldigt intressant kväll! Vi blev bara tre stycken, plus Pia, för två av deltagarna var sjuka. Pia hade många saker på agendan, men som vanligt, hann vi inte med allt som var tänkt. En av deltagarna i gruppen, vi kan kalla henne Karin, mår inte så bra just nu och har en väldigt jobbig situation både hemma och på jobbet. Karin är farligt nära att bränna slut på sig och orkar knappt med att jobba halvtid. Vid varje tillfälle vi ses, gör vi lite “sharing”, 5 minuter var, då vi berättar vad som helst som vi vill dela med gruppen. Karin blev lite ledsen under sin sharing och då började Pia att nysta lite i vad som ligger bakom. Sen blev det väldigt intensivt! Efter en stunds pratande, viftande, klappande i händer och klivande fram och tillbaka, lyckades Pia komma fram till vad det är Karin behöver jobba med. Vad som är hennes lärdom i den här jobbiga situationen. Det låter ju väldigt konstigt med Pias reaktion, men det var riktigt intressant att iaktta, för hon försökte förmedla vad hon hade insett, och stoppa Karin när hon hamnade tokigt i sina tankar, men det gick nog inte riktigt fram. Karin var inte mottaglig just den kvällen. Eller helt enkelt för trött och slut för orka ta till sig vad det är hon behöver göra och förstå varför allt har blivit så helt fel. Karin är väldigt medial och det här är nog en sak hon behöver jobba sig igenom för att utveckla sin medialitet ytterligare. Man kan ju tycka att det är orättvist att någon ska behöva ha det så här jobbigt, men som Pia sa, vi får inte mer än vad vi klarar av och allt blir så mycket bättre när man tar till sig sin lärdom och arbetar sig igenom det tunga. Jag hoppas att Karin kunde känna stödet från oss alla och att hennes situation snart lättar. <3

Jag har själv fått en insikt och den kom igår kväll. Under sharingen i onsdags berättade jag om att jag, återigen, känner mig lite frustrerad och uppgiven eftersom jag upplever att jag inte går framåt. Trots att jag känner mig mer positiv just nu, jag skrev förra veckan om att jag tror sellerijuicen gör skillnad där, hade jag ändå en downperiod under den här veckan. Men jag har börjat förstå en sak om mig själv. Varje gång jag dippar, som jag gjorde nu, så resulterar det i att jag får en viktigt insikt. Lite märkligt, och jag förstår inte vad själva “dippen” egentligen gör, men den här gången blev jag lite förväntansfull när jag märkte hur humöret var. Efter vårt möte i onsdags fick jag ett meddelande från Pia om att hon hade fått lite information till mig från “kosmos”, som hon brukar säga, och hon frågade om jag ville ta del av den. Eh, skiter björnen i skogen? Självklart ville jag det!

Hon hade fått en bild av att jag behöver lära mig vad det innebär, för mig, att gå framåt med mitt liv. När jag inte kommer framåt fysiskt så har jag jobb att göra invändigt och jag behöver gå framåt i tankarna först innan det kan visa sig fysiskt. Faktum är att jag, redan innan jag läste hennes meddelande, hade tänkt att jag behöver börja jobba mer tankemässigt med min situation. Så informationen hade nått mig redan innan jag fick den av Pia! Min idé var då att jag skulle jobba på att skapa mitt perfekta liv “i huvudet” (tänkt, det har jag väl aldrig skrivit förut… 😉 ) och att det sedan ska manifesteras för mig. Men Pia svarade att hon inte var säker på att det är det som är det arbete jag behöver göra. Så jag har mediterat och bett om att få veta hur jag ska kunna skapa det jag vill göra. Jag fick inget svar i meditationen, men igår kväll, när jag låg och läste (läser om Pam Grouts bok “E i kvadrat” just nu) tror jag att jag fattade var mitt jobb behöver göras.

Trots att jag är mer positiv nu, så finns alla de där automatiska tankarna i huvudet (tråkigt nog mest negativa), som jag knappt är medveten om. Attraktionslagen (lagen om spegling) reagerar ju, tyvärr måste jag säga, på ALLT vi tänker på. Framförallt svarar den på de dominerande tankarna. Säg att jag skulle vilja ha ett nytt hus. Samtidigt som jag då skickar ut tankar om hur mitt nya hus ska se ut och var det ska ligga, skickar jag kanske samtidigt ut tankar som: “Hur sjutton ska jag ha råd med det? Tänk om jag inte trivs där sen. Det blir ju mycket längre att åka till jobbet därifrån. Finns det några bra mataffärer där i närheten? Tänk om jag inte har råd att ha kvar bilen. Går det ens några bussar där?” Och så vidare! Blir då dessa orostankar de dominerande så finns det inte någon möjlighet i världen att jag ska kunna få det där huset (nya bilen, nya jobbet, nya förhållandet, bättre relationen eller vad det kan vara) som jag vill ha. Och det är EXAKT det här som jag gör hela tiden. För varje positiv tanke jag har, har jag samtidigt sjuttioelva negativa. Det här vet jag inte riktigt hur jag ska komma till rätta med. Men bara att vara medveten om att det är så här jag gör, känns som ett steg i rätt riktning. Jag tror jag behöver börja smått och lära mig hur det känns i kroppen när jag har ställt in mig på rätt frekvens. Det behövs nog fysiska bevis för mig, att jag kan skapa med mina tankar. Egentligen vet jag att jag kan, men de negativa, automatiska, tankarna är, än så länge, för starka så de tar över och stoppar upp mitt skapande. Fast nu när jag läste den sista meningen jag har skrivit, blev jag riktigt glad! Även om jag svävar lite i ovisshet, har jag ju nåt konkret att jobba med! Hurra!

Dags att fundera ut något litet att skapa/manifestera och sedan försöka stoppa alla tankar som säger att det inte går. Hm, trodde jag skulle få en idé direkt, men det kom ingen bra. Funderar lite till! Ha det gott!

Må bättre psykiskt!

Hej, svejs! Skönt med en inte riktigt lika svettig vecka tycker jag. Nu är det mer höstlikt och hösten är min favoritårstid. Det blir ett helt annat lugn i naturen och det tycker jag om. Inom den kinesiska medicinen säger man att det är viktigt att vi följer naturens rytm och börjar förbereda oss för den mörkare och kallare tiden på året. När naturen blir “långsammare” behöver vi också bli det. Vila mer och se till att alltid hålla oss varma. När man tänker jobbmässigt finns det ju tyvärr inget sånt på mitt jobb, antagligen inte på så många andra jobb heller, utan man behöver köra på i det vanliga tempot jämt. Då får man försöka ta det lugnare när man är ledig i stället. Inte alltid så lätt dock! Man vill ju hinna med så mycket! Jag kan faktiskt känna mig lite stressad på helgerna för att jag vill göra en massa “må bra”-saker då. Nån som känner igen sig? 🙂

Bildkälla: Tim Geers, flickr.com

Förra veckan hade jag en dag på jobbet då det var tokmycket att göra. Jag kände mig jättestressad och for som en skållad råtta (hemskt uttryck egentligen!), mellan allt som skulle fixas. Dessutom lyckades jag slå sönder en glasburk med smörgåsgurka i, så jag fick ägna en bra stund åt att städa efter min egen klantighet. När det är såna där dagar känner jag, nästan alltid, av min ätstörning genom att jag vill “unna” mig något extra gott att äta. Jag känner att jag är värd att tröstäta då. Efter den arbetsdagens slut åkte jag och handlade och medan jag satt i bilen diskuterade jag med mig själv om jag verkligen behövde någon tröst. Jag dricker nästan inget kaffe nu för tiden (men längtar ofta efter en kopp!), så jag bestämde mig för att unna mig en kopp kaffe! Det blev en kopp från McDonalds och det var så gott! Kände mig inte “duktig” för att jag undvek att äta något onyttigt, men det kändes som rätt val att ta en kopp. Jag har märkt en väldigt intressant sak som händer när jag dricker kaffe nu mer sällan. Ca 10-15 minuter efter att jag har druckit upp känner jag mig riktigt, riktigt glad. Nästan lycklig! Jag märker inte av någon uppiggande effekt utan bara att jag blir så glad. Lite konstigt faktiskt, men rätt trevligt! 😀

Bildkälla: waferboard, flickr.com

Förra veckan skrev jag om att jag var på rådgivning hos Pia för ett tag sedan och när jag var där så pratade vi om att jag behöver hitta mitt “verktyg”. Om jag nu ska ge råd till andra människor, så småningom, behöver jag hitta vad som kan hjälpa mig med det. Jag vet ännu inte vad det kan vara, men jag har i alla fall börjat att dra änglakort/orakelkort för min egen del varje morgon. Kan vara orakelkort jag ska använda. Jag har bara en kortlek, än så länge, men jag har fått väldigt intressanta kort och det får mig i alla fall att tänka efter lite och ha det aktuella kortet i åtanke under dagen. En dag fick jag ett kort som handlade om barn och då kände jag direkt att det handlade om mig själv som liten. Den dagen “hittade” jag ett minne från min barndom där jag kände mig väldigt, väldigt ensam. Eftersom jag tidigare fått veta att jag behöver läka den känslan, så tog jag hand om mitt mindre jag i tankarna och berättade att jag fanns där och att vi kunde göra saker tillsammans. Känns jättebra varje gång jag gör det! Får se om det dyker upp fler minnen vart efter! Måste bara berätta en liten sak som Pia sa när jag var där. Jag uttryckte att jag tycker att jag “inte gör” någonting för att komma framåt i livet, även om jag märker att jag utvecklas invändigt. Då sa Pia att “de” sa: “Ursäkta, men personlig utveckling är väl för fan att göra något!!” Jag vet inte om “de” svor eller om det var Pia som la till det, men det var lite roligt hur som tycker jag. 🙂

Det här med att må dåligt psykiskt kan ju vara ett litet (eller stort) helvete för många och verkligen styra hela ens liv. Jag kan inte säga att jag har haft jättestora problem under livet, men jag har haft perioder när jag inte alls mått bra och jag har ätit medicin (lyckopiller) under en period. Många blir hjälpta av såna, men jag tyckte inte om medicinen. Tyckte jag blev avtrubbad och konstig så jag slutade faktiskt på eget bevåg efter en tid. Jag skulle få uppföljning hos läkaren som hade skrivit ut medicinen, men jag fick inte tag i honom igen så då bara slutade jag. Man ska inte göra så, men för mig funkade det bra. Jag har skrivit om det, flera gånger, att jag lätt hamnar i negativa tankar och att jag då dras nedåt som i en negativ spiral. Det är som att de tankarna kommer per automatik. Vilket de så klart också gör eftersom de stigarna är väl upptrampade i min hjärna och är lätta att följa. På senaste tiden har jag dock märkt ett annat mönster i huvudet, bland tankarna. Det dyker fortfarande upp negativa tankar, men i direkt anslutning till dem kommer det en positiv tanke som uppföljning. Typ så här: “Det här gick ju inte så bra!”, “Men å andra sidan kunde det ju varit betydligt värre och det här fixar jag lätt.” Inget bakomliggande arbete finns just nu, för att tänka på ett annat sätt utan jag har kommit på att det måste bero på sellerijuicen jag dricker varje dag. Jag har ju läst massor med historier på medical mediums instagram om människor som börjat må bättre psykiskt sedan de började med juicen. Den gör något med hjärnan! Jag vet att han har skrivit om vad den gör, men jag minns inte just nu. Många har till och med kunnat sluta med sina mediciner! Alltså denna växt är helt fantastisk! Smakar hemskt, men gör väldigt gott!

Bildkälla: Bev Sykes, flickr.com

Jag har en väninna som nog skulle vilja dricka sellerijuice, men hon kräks nästan bara hon tänker på smaken! Stackars henne! Om man inte klarar av smaken, eller inte tål selleri, kan man göra juice på gurka i stället. Det är nästan lika bra. Samma gäller då som för sellerijuicen: 0,5 dl (0,47 dl egentligen men mer är bara bra) på tom mage på morgonen och sen vänta i 20 minuter innan man äter något annat. Vill du börja med juice för att förbättra din hälsa, så kom ihåg att det tar tid innan man märker någon effekt. För mig har det tagit i alla fall tre månader, så det är ingen quick fix! Men håll ut så kommer förändringen! En annan sak som sellerijuicen (vet inte om gurkjuice har samma effekt) gör är att man snabbare känner mättnadskänsla när man äter. Det har han också förklarat hur det går till, men jag minns inte förklaringen till det heller. Jag har gått ner lite i vikt sen jag la om kosten, men det var inte målet när jag började. Det är inte mycket och går inte fort! 🙂 Övervikt beror på en förslöad lever och hur snabbt man kan gå ner i vikt, om man vill det, beror på hur mycket patogener och gifter man har i kroppen och hur strikt man är med maten. När kroppen och levern avgiftas börjar levern jobba mer effektivt och då kan man gå ner i vikt i den takt kroppen tycker det är okej.

Denna bild är ärligt stulen från nätet!

Jaha, hör ni, nu får det räcka med skrivande för idag! Jag ska faktiskt ta en lite försiktig joggingtur nu. Under veckan har jag känt mig lite, lite förkyld så jag har låtit bli att träna. Det har inte brutit ut någon förkylning, men näsan har runnit en del och det har killat lite i halsen. Men allt det är borta nu så jag vågar mig på en långsam tur, som får bli till promenad om det känns för motigt. Man ska inte pressa kroppen om den talar om att den inte orkar. Ha det gott!

Ps: Såg nu, när jag förhandsgranskade mitt inlägg, på min väldigt gamla profilbild. Jag vet att jag har skrivit tidigare att jag ska ändra den, jag ser inte ut så där längre, men det blir visst aldrig av! 😀 Ja, ja, vi får se! Plötsligt händer det kanske! Ds

Lite träning, lite hälsa, en liten meditation för tillit och lite annat!

Hej, svejs! Blev mycket “lite” där i rubriken! Men, så blev det idag! 😉 Det har, minst sagt, varit en svettig vecka på jobbet. Självklart är det härligt med sommarvärme när det faktiskt fortfarande är sommar, men lite påfrestande är det när man jobbar i ett varmt kök. Och jag springer, springer, springer på dagarna så det har svettats några liter under de varmaste dagarna. Hoppas det är nyttigt! 😀 Innan jag börjar dagens inlägg gör jag en repetition av det jag skrev förra veckan:

Vet ni, nu tänker jag prova en ny sak och verkligen kliva utanför min komfortzon! Det här känns jätteläskigt och jag vet inte om det kommer funka men ibland behöver man nog utmana sig själv lite grand. Jag tänker erbjuda en möjlighet att få rådgivning, eller kanske mer, coaching av mig. Det kan gälla något du har gått och funderat på, något gällande din hälsa, eller en situation som du inte hittar någon lösning på eller där du känner att du “sitter fast”. Då kan du mejla din fråga till mig och sen ger jag min syn på din situation. Om du tycker det är okej att din fråga och mitt svar, syns i ett blogginlägg (utan några namn förstås) kostar det 100 kr. Vill du ha helt privat svar kostar det 200 kr. Jag tänker att jag gör ett separat blogginlägg, kanske onsdagar, med eventuella frågor och svar. Det kan ju vara intressant för andra som befinner sig i en liknande situation tänker jag. Inför det här försöket vill jag noga påpeka att det inte blir ett medialt svar utan mer medmänniska till medmänniska. Jag har ingen medicinsk utbildning eller någon utbildning inom psykologi. Kommer det frågor som jag inte alls känner mig kompetent att svara på meddelar jag så klart det till frågeställaren. Om det inte kommer något blogginlägg mitt i veckan har jag inte fått in några frågor. Min mejladress är: s.helena.w62@gmail.com och betalningen kan ske via swish eller banköverföring. Du som eventuellt har en fråga, beskriv så noga du kan den situation du funderar så jag kan få en förståelse för vad som kan spela in och påverka.

Bildkälla: Blondinrikard Fröberg, flickr.com

Det var det! Nu till dagens “knatter”. För ett par veckor sedan var jag på rådgivning hos Pia, som håller i vår lilla mediala grupp, och det var väldigt givande. Jag fick en tid hos henne med kort varsel för jag kände att jag hade fastnat i en del funderingar och behövde lite ny input. När jag var på rådgivning hos henne första gången fick jag veta att jag behövde vila och tänka på mig själv, men nu är det dags att börja agera mer. En praktiskt sak, som jag har dragit på ett tag, fick jag gjord nästan direkt när jag hade varit hos henne, så det var bra. Vi pratade en del om mitt jobb och att det dränerar mig på energi. Visserligen tar kroppen en del stryk, men det som är jobbigast är alla intryck och energier som tröttar mig allra mest. Pia sa att jag visserligen skulle kunna sluta på jobbet och komma ifrån det besvärliga, men då skulle jag inte ha lärt mig nåt om hur jag hanterar en sån situation. Alltså finns det stor risk att jag hamnar i samma situation igen och fortsätter att uppleva den jobbig. Så jag måste lära mig hantera det här och skydda mig från det jag tycker är tröttande. När jag funderade på det fick jag genast en tanke om att ha en imaginär rullgardin som skydd framför mig. Först tänkte jag att jag drog ner en rullgardin, men det kändes lite negativt, så nu drar jag upp en rullgardin som skydd i stället. Jag tänker mig att jag drar den framför kroppen och upp över huvudet och fäster den lite bakom huvudet. Mot den studsar energier och annat som kan påverka mig och den hjälper mig att behålla fokus. Jag försöker komma ihåg att dra upp den ett par gånger under arbetsdagen. Det funkar riktigt bra! Visserligen är jag trött när arbetsdagen är slut, men inte fullständigt matt som jag kunde vara förut. Pia hjälpte mig också att reda ut varför jag inte riktigt kommer vidare i saker jag vill uppnå och fick mig att förstå att det kan vara förvirrande att försöka ändra för många saker samtidigt. Jag behöver fokusera på det som är viktigast för mig och ta de andra sakerna sen. Bra insikter! Om någon bor i närheten av Linköping kan jag verkligen rekommendera Pia (inget samarbete, bara tips), hon är superduktig! Här är adressen till hennes hemsida: http://omstart.nu/

Bildkälla: Susanne Nilsson, flickr.com

Igår hade Anthony William en livesändning på facebook (kanske instagram också, jag tror det), om varför ägg inte är så nyttiga för oss. Från början, alltså låååångt tillbaka i tiden, var ägg viktiga för vår överlevnad och vi kunde äta dem utan att få några problem. Men sen började gifter och tungmetaller dyka upp i vår miljö och vi blev infekterade med bakterier och virus av alla de slag. Patogenerna vi har i våra kroppar behöver något att äta för att leva och föröka sig och de äter gärna ägg (tungmetaller är också favoritmat för dem). Ägg innehåller socker, fett och naturliga hormoner. Sockret i äggen behöver kycklingarna för att kunna utveckla muskler. Det är alltså socker, i naturlig form i frukt till exempel (undvik raffinerat), som ser till att muskler växer, INTE protein! Så vill du bygga muskler: ät frukt! Som säkert de flesta vet är socker och fett ingen nyttig kombination för oss så redan där är ägg sämre mat. Sen göder vi alltså alla patogener i kroppen när vi äter ägg. De naturliga hormonerna som finns i ägg göder cystor och cancer (cancer lever även på tungmetaller). Det tar 90 dagar för ett ägg att fullständigt försvinna ur vårt system, så jag inser att jag fortfarande har rester kvar i kroppen från ett ägg jag åt under sommaren. Anthony säger att om man är fullständigt frisk och inte har några hälsoproblem kan man självklart äta ett ekologiskt ägg då och då, men har man några som helst problem i kroppen är det bättre att låta bli. Vill du lyssna själv på vad han säger kan du leta upp Medical Medium på facebook. Sändningen finns där.

Fin trollslända jag såg igår.

För ett tag sedan la Anthony upp en liten meditation på facebook, och den kan man använda för att reparera sin tillit. Vi har väl alla blivit lite tilltufsade av livet och det är lätt att tappa tilltron till andra människor och tillvaron. För att försöka återskapa sin tilltro till allt, kan man använda solen. Den går ner varje kväll och upp varje morgon och har så gjort sen tidernas begynnelse och kommer att fortsätta att göra det tills jorden inte finns kvar längre. Fullständigt tillförlitlig alltså! 😀 Hans tips är att du, så ofta du har möjlighet, koncentrerar dig på solnedgången, när det är dags för den. Du behöver inte se den “live”, men tänk på den när den tiden på kvällen kommer och känn att du vet att solen kommer att gå upp nästa morgon igen. Detta är absolut säkert och den sviker dig inte! Han säger också att det inte alls skulle vara lika effektivt att göra meditationen när solen går upp. När du fokuserar på solnedgången så vågar du möta mörkret. Det krävs stor tilltro för att möta allt det mörka och, utan någon som helst tvekan, veta att ljuset kommer tillbaka nästa dag. Det tränar din själ i att ha samma tilltro till livet och alla förändringar som finns där. När du gör den här meditationen kommer du i samklang med jordens rytm och när solen går upp nästa morgon (oavsett om du ser det eller inte) vet din själ att något som du har tillit till och tror på verkligen händer. Mycket vackert tycker jag!

Bildkälla: Tom Hall, flickr.com

Det blir faktiskt lite till med Anthony William, men nu är det en matnyttig grej. Han lägger upp en del recept också och de här kakorna har jag velat prova ett tag och igår blev det av. Trots att jag inte hade alla ingredienser hemma blev de jättegoda! Lätta att göra också. Jag har översatt cup-mått till dl så det blir kanske inte lika exakt som originalreceptet, men det funkar nog ändå. Degen är väldigt lätthanterlig och blir den för torr går det att tillsätta en liten skvätt vatten. Är den för fuktig kan man tillsätta lite mer kokosmjöl. Jag tror det kan bli gott med lite kardemumma i dem också. I originalreceptet står det 2 tsk vaniljextrakt utan alkohol. Jag vet inte om det går att hitta, men det går säkert att ta vaniljpulver i stället fast kanske inte lika mycket som 2 tsk. Man får nog prova sig fram. De blev bra även utan vanilj! Minns inte om de “hette” något, men Kanelkakor kan passa bra!

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda ihop 2 tsk kanel och 0,5 dl kokossocker i en skål och ställ åt sidan. Blanda ihop 3,5 dl mandelmjöl, en rågad dl kokosmjöl, 1 tsk bakpulver, lite salt, 0,5 tsk kanel, 1 tsk citronsaft, 0,75 dl lönnsirap, 0,5 dl smält kokosolja och 2 tsk vaniljextrakt i en bytta. Rulla bollar av degen, så stora du själv vill ha dem, och rulla dem i kanel och kokossocker. Lägg dem på bakplåtspapper på en plåt och platta till dem lite med handflatan. Grädda dem i 10-15 minuter. Mums!

Garanterat inte de vackraste kakor ni sett, men låt inte det avskräcka någon från att baka dem.

Nu blir det ju så där många ord igen! Men inte så mycket kvar nu, håll ut! Eftersom jag har lagt upp ett recept på kakor måste jag ju kompensera med lite träning (skojar så klart). Så jag avslutar idag med ett träningsprogram som jag gillar. Varje gång jag gör det får jag träningsvärk i rumpan så jag borde nog göra det oftare (träningsvärk idag!). Det här passet är ansträngande trots att det inte innehåller några hopp. Jag hinner inte göra lika många repetitioner som hon gör, men det spelar ju ingen roll. Jag gör det kan och hinner. Ha det gott!

Helat knä, läkning för kroppen och provar en ny grej

Hej svejs! Oj, så många ord som vill komma ut den här gången! Vi får se om jag får någon ordning på dem eller om det bara blir ett sammelsurium! Igår gick jag nästan hela dagen och vände och vred på orden till det här inlägget, men det är det egentligen ingen mening med att göra för det blir som det blir när jag väl skriver sen. Många gånger kan det bli helt annorlunda mot vad jag hade tänkt från början och då får det vara så. Varning för långt inlägg idag! 😀 Vad härligt med en sommarvarm helg, förresten! Jag tänkte lata mig i solen en stund senare idag, men det behöver klippas gräs också. Hm, får se vilket jag prioriterar… 😉

Vet ni att det är jätteviktigt för oss att vara i solen (utan att bränna sig förstås)? Enligt Anthony Williams (jag vet att jag tjatar om honom men det står så fantastiska saker i böckerna han skrivit) kan både levern och sköldkörteln lagra solstrålar! Sköldkörteln sitter strax nedanför struphuvudet och ser ut lite som en fjäril. Det är “vingarna” på den som tankar solljus och sedan lagras det i körteln. Immunförsvaret kan, när det behöver, hämta ljus och energi från depåerna och försvara kroppen från inkräktare. Jag har inte läst hela boken om sköldkörteln ännu, men igår kollade jag på recepten som finns i boken och i anslutning till det läste jag om det med solljuset. En sak till som sköldkörteln kan göra är, förutom att kommunicera med kroppen, kan den kommunicera med andra människors sköldkörtlar! Om man står intill en människa som har en sjuk eller skadad sköldkörtel, skickar den personens körtel ut ett rop på hjälp. Den friskare sköldkörteln sänder då ut en frekvens som förbättrar den andra sköldkörtelns immunförsvar. Det spelar ingen roll om man känner den andra människan eller vad man tycker om den personen, står man inom en armlängds avstånd kan ens egen sköldkörtel skicka, eller ta emot, hjälp om det behövs. Överföringen dränerar inte den friskare sköldkörteln på något sätt och den drar heller inte till sig någon sjukdom från en annan persons körtel. Va? Man blir ju helt stum när man får veta vad våra kroppar kan göra! Så har du någon bland familj eller vänner som har en sjuk sköldkörtel kan du hjälpa den personen bara genom att vara nära! Det gör inget om din egen sköldkörtel inte är helt frisk, den kan hjälpa ändå!

Bildkälla: Kreg Steppe, flickr.com

Ni som brukar läsa hos mig kanske kommer ihåg att jag har haft ont i vänster knä ett tag. Jag tror det började i våras, till synes utan anledning. Till sjukvården fick jag inte komma, när jag försökte få en tid, och en sjukgymnast jag gick till kunde inte förklara vad som var fel. Inget jag själv försökte göra gjorde knät bättre och vid ett tillfälle skickade jag ut en fråga till Universum om varför knät gjorde ont. Då fick jag svaret: “Det är en känsla som behöver helas.” Under en meditation fick jag till mig att det var en känsla av ensamhet. Det förbryllade mig en del och jag har gått och funderat på vad det kunde komma ifrån. Sen, plötsligt, kom jag ihåg en bild jag såg i en meditation för flera år sedan. Då såg jag mig själv som väldigt liten, kanske ett par, tre år, sittandes ihopkurad på vägen här hos oss. Jag såg också mig själv som vuxen, gå fram och lyfta upp mitt “barnjag”. När jag började fundera på den bilden kopplade jag den till när jag var två år och vi flyttade från Arjeplog till Vadstena (för att pappa hade fått jobb där). Mamma har berättat att jag var jätteledsen i bilen när vi åkte iväg och sträckte mig efter “Kanka”, morbror Kalle som var min farmors bror, som stod och vinkade av oss. Säkerligen var mamma väldigt ledsen också eftersom hon skulle lämna släkt och vänner 120 mil bakom sig.

Bildkälla: Laurel Harvey, flickr.com

Självklart var jag högkänslig redan då och jag kände garanterat av att mamma nog var väldigt ensam i början när vi hade flyttat. Det var liksom bara hon och jag på dagarna när pappa jobbade och det tog ett tag innan hon hittade väninnor i Vadstena. Jag har även haft perioder i min ungdom när jag har känt mig väldigt ensam. Det kändes som jag hade kommit på var ensamhetskänslan kom ifrån, men jag visste inte hur jag skulle hela den. Men något ville jag prova så jag mediterade och i meditationen placerade jag mig själv som vuxen intill mitt “barn- och ungdomsjag” och förklarade, för mig själv, att jag fanns där och att “vi” inte var ensamma. Det märktes ingen skillnad på knät direkt, men efter första veckan på arbetet insåg jag att jag inte kände av någon smärta i knät längre! Lite, lite ibland bara men absolut inget problem. Jag kan till och med jogga som vanligt nu! Självklart kan det ha spelat in att jag har varit ledig i åtta veckor och vilat knät en del då, men jag tror på att meditationen gjorde nytta. Känns jättebra!

På tal om jogging så börjar min kropp kännas starkare nu. När jag la om kosten och började med sellerijuice och tungmetallutrensning, märkte jag först inte någon direkt förändring (förutom att jag gick på toa mycket). Men senaste två veckorna har jag känt mig piggare och när jag tränar känns kroppen starkare. Även humöret är något bättre faktiskt! Det har alltså tagit lite drygt två månader och det är inte så konstigt för läkning tar tid. Jag åt ju mycket fett förut och inte så mycket frukt och det hade då tömt alla depåer av glukos vilket är kroppens viktigaste bränsle. Dessa depåer behövde fyllas på och därför tog det tid innan jag märkte någon skillnad. Har man stora hälsoproblem kan det ta väldigt lång tid att läka helt så man behöver utrusta sig med tålamod. Vill man göra några små, ganska enkla, förändringar för att må lite bättre och hjälpa levern blir friskare kan man göra följande saker: Börja varje dag med att dricka minst ett par glas vatten. Gärna med citron eller lime i. Levern jobbar på så sätt att den “går och lägger sig” när vi gör det och vilar i några timmar. Frampå morgonsidan “vaknar” den och börjar städa ut gifter. Så när vi kliver upp har vi gifter som cirkulerar i blodet och behöver skickas ut ur kroppen. Det är det som vattnet hjälper till med. Dricker vi ingenting måste levern suga upp gifterna igen och dess jobb har varit till ingen nytta. Om du sedan kan tänka dig att undvika att äta något fett på förmiddagen, blir levern ännu gladare (och helst undvika koffein)!

Bildkälla: Raj Stevenson, flickr.com. Vilda blåbär är bland det nyttigaste vi kan äta!

Levern fortsätter att städa under förmiddagen, men om vi äter fett måste den sluta med det och i stället se till att det produceras galla för att ta hand om fettet. Vill man prova det här behöver man kanske se över sina frukostvanor lite. Mjölkprodukter, ägg och bacon, till exempel, innehåller ju alla mycket fett så bättre val kan vara frukt och grönsaker. Min frukost är en blåbärssmoothie med spenat, bananer och dadlar i (och alger och korngräspulver som hjälper till att rensa ut tungmetaller) och den blir jag mätt på. Blir man inte mätt kan man fylla på med mer frukt och/eller bär. Glukosen i frukten blir levern jätteglad över! Och, jo, det här är faktiskt bra även för diabetiker! Det naturliga sockret i frukten är vad kroppen verkligen behöver! Var dock snäll mot dig själv om du vill göra en omställning och ta det steg för steg. Allt behöver inte ske på en dag! Du kanske kan börja med att bara öka på antalet frukter du äter varje dag och fortsätta därifrån (om du vill och det känns bra).

Bildkälla: Bev Sykes, flickr.com

Vet ni, nu tänker jag prova en ny sak och verkligen kliva utanför min komfortzon! Det här känns jätteläskigt och jag vet inte om det kommer funka men ibland behöver man nog utmana sig själv lite grand. Jag tänker erbjuda en möjlighet att få rådgivning, eller kanske mer, coaching av mig. Det kan gälla något du har gått och funderat på, något gällande din hälsa, eller en situation som du inte hittar någon lösning på eller där du känner att du “sitter fast”. Då kan du mejla din fråga till mig och sen ger jag min syn på din situation. Om du tycker det är okej att din fråga och mitt svar, syns i ett blogginlägg (utan några namn förstås) kostar det 100 kr. Vill du ha helt privat svar kostar det 200 kr. Jag tänker att jag gör ett separat blogginlägg, kanske onsdagar, med eventuella frågor och svar. Det kan ju vara intressant för andra som befinner sig i en liknande situation tänker jag.

Inför det här försöket vill jag noga påpeka att det inte blir ett medialt svar utan mer medmänniska till medmänniska. Jag har ingen medicinsk utbildning eller någon utbildning inom psykologi. Kommer det frågor som jag inte alls känner mig kompetent att svara på meddelar jag så klart det till frågeställaren. Om det inte kommer något blogginlägg mitt i veckan har jag inte fått in några frågor. Min mejladress är: s.helena.w62@gmail.com och betalningen kan ske via swish eller banköverföring. Du som eventuellt har en fråga, beskriv så noga du kan den situation du funderar så jag kan få en förståelse för vad som kan spela in och påverka. Som sagt: Läskigt så det förslår! Men jag gör ett försök i alla fall! 🙂

Och nu räcker det verkligen med ord för idag! Tänkte avsluta med musik och, som flera gånger förut, är det Pentatonix som briljerar. Det här är “Can you feel the love tonight” från Lejonkungen och den låten har jag gillat ända sedan första filmen kom ut. Men jag skulle aldrig våga ha sån urringning som Kirstin har!! 😀 Ha det gott!

När man själv ändras

Hej, svejs! Tjoho, jag överlevde första veckan på jobbet efter en lång sommarledighet! Kan inte säga att det var någon mjukstart, förutom tisdag så det var studiedag och jag hann göra en del pappersarbete och städning, utan det kändes som allt drog igång i 180. Det är lite fler barn nu än förra läsåret så vi får se hur allt kommer att funka. Jag hörde en gullig kommentar från en tjej som börjat i förskoleklassen. Hon och en kompis stod och tvättade händerna utanför matsalen (de såg inte mig) och så sa hon: “Maten idag var jättegod (pannbiff, sås och potatis), och så fick vi glass nu! Här kommer nog jag att trivas!” De är ju bra rara ibland!

I mitt förra inlägg skrev jag om att jag ska försöka rikta in mig på att må bra och inte hålla på och grubbla över en massa saker som jag inte tycker är bra. Så den här veckan har jag verkligen jobbat på att må bra och jag måste säga att det är en fantastisk känsla! Jag kanske inte har lyckats fullt ut varje dag, men bara att tänka: “Vad kan jag göra för må-bra-saker idag?”, i stället för att stressa upp sig över alla måste-saker är väldigt skönt. Tycker många saker har flutit på ovanligt smidigt sen jag började ändra tankarna. Dessutom behöver jag åka en annan väg till jobbet nu ett tag på grund av en broreparation de håller på med på min ordinarie väg. Det går att åka den vanliga vägen, men är långa köer emellanåt så jag har valt en annan väg. Jag åker där ibland annars också, men nu blir det två gånger om dagen och jag har upptäckt att det hjälper mig att må bra. Omgivningarna längs den vägen är jättefina med skog, fält med kor och hästar och vattendrag. Det är dessutom nästan ingen trafik så jag känner mig riktigt lugn när jag kommer till jobbet/kommer hem. Det är verkligen ett val, att må bra, och jag tänker jobba vidare på det och försöka hitta bra saker även i de dagar när allt känns skit. Mest behöver jag jobba med mina tankar när jag är på arbetet, för där snurrar en massa sämre, vane-tankar, som inte lyfter mig. För jag förstår ju verkligen nu att när man själv ändras ändras världen omkring en.

Bildkälla: Susanne Nilsson, flickr.com

En kväll under veckan här fick jag ett “otålighetsutbrott” och det började snurra en massa tankar om att jag väl ändå måste göra en massa saker för att komma vidare med allt jag vill få till. Försökte pressa fram idéer och nya vinklar men blev bara nedstämd av det. När jag hade gått och lagt mig läste jag de sista sidorna i boken “Låt känslorna visa vägen” och i stycket som jag började med stod det följande: “Människor försöker få till stånd en “healing” – de vänder alltid motströms. De försöker få något “bättre” att hända – de vänder motströms. De säger: “Jag ska sätta upp ett mål” – de vänder och paddlar motströms, för det ligger något i attityden att försöka som gör att man alltid vänder i riktning mot strömmen. Det är helt annorlunda att bara ge efter: Ni kallar det att kapitulera. Vi kallar det inte att ge upp era önskningar… det kan ni inte göra – era önskningar är eviga. Ni kan inte bli mindre än det ni redan är. Ni kan inte leva livet, som får er att be om mer, och sedan säga: “Strunta i det.” Det går inte. Ni kan fortsätta att förändra och förbättra er önskan, men ni fortsätter att expandera och flödet fortsätter att öka farten och (vi älskar er väldigt mycket, men) ni har inget annat val än att följa med flödet om ni vill må bra.” För er som inte har läst böcker av paret Hicks, så är de som säger “vi” i texten ovan en samling andar som kallar sig Abraham. Det var så passande, att jag läste just det stycket den otålighetskvällen, att jag blev full i skratt. Bara att fortsätta kapitulera och låta flödet göra jobbet alltså! Och säga: “Okej, jag hör budskapet!” 😀

Bildkälla: Blondinrikard Fröberg, flickr.com

Igår morse bestämde jag mig, hastigt och lustigt, för att ta en liten joggingtur. Jag brukar planera sånt, men det blev väldigt spontant igår. Eftersom jag är väldigt morgonpigg, var jag redo att ge mig iväg ca kvart i åtta (lite tidigare än vad jag brukar träna) och när jag kommit bara en liten bit bort kom det en ladusvala och svischade förbi mig. Då tänkte jag direkt på min mormor. Hos henne, i den lilla byn Drängsmark ett par mil från Skellefteå, fanns det alltid väldigt gott om ladusvalor. Det är ett härligt barndomsminne (tror jag har skrivit om det förut), för det satt alltid ladusvalor och “pladdrade” på telefontrådarna som gick över hennes gård. Så när jag hör dem tänker jag alltid på henne och igår tror jag att jag fick en hälsning från henne. För när jag fortsatte en bit till på vägen var det MASSOR med svalor! Jag har inte sett så många där under hela sommaren men nu var de verkligen överallt och flög omkring och satt på telefontrådarna och pladdrade på. Jag blev stående en stund och bara tittade på dem! Det var jätteroligt! Mormor dog för över 20 år sedan och jag har inte märkt av henne så mycket, men det har hänt en annan gång den här sommaren, via dofter, att jag kände att hon sände en hälsning. Undrar om det är något speciellt hon vill?

Ladusvala. Bild lånad från fageln.se

Vet ni? Jag har genomlevt en hel vecka utan kaffe! Det har gått riktigt bra, förutom tisdag då jag hade huvudvärken “from hell”, nästan migrän. Då fick jag ta huvudvärkstabletter faktiskt. Tur att det var studiedag så jag var ensam på jobbet och kunde ta det lite lugnt. Igår gjorde jag en utflykt till Vadstena och tog faktiskt med mig en liten termos kaffe då. Tyvärr hade jag nog inte sköljt ur termosen ordentligt för kaffet smakade väldigt instängt och konstigt. Min tanke är att jag kanske kan unna mig någon liten kopp kaffe på helgerna, men jag får se om det fungerar eller om det triggar igång suget igen. För jag har förstått att jag inte klarar att dricka bara lite grand under veckorna utan jag måste ta bort kaffet helt då. I nån av Medial Läkning-böckerna skriver Anthony William att man kan prova att göra te på lakritsrot, den ska också vara uppiggande, om man kämpar med kaffe-abstinens. Jag gillar lakrits så jag ska skaffa sån rot och prova det, fast egentligen dricker jag kaffe mest för smakens skull. Det är såååå gott! Ja, ja kampen går vidare! 🙂

Bildkälla: waferboard, flickr.com

Annars så fortsätter min matresa och nu har jag uteslutit kött helt ur kosten. Men jag är inte rabiat, skulle jag bli hembjuden till någon som bjuder på kött skulle jag äta det. Jag inser dock att jag behöver fixa mat i förväg så jag har ett litet förråd att ta med mig av till jobbet. Jag tänkte jag ska göra några grönsaksbiffar jag kan ha på lut i frysen. Idag ska jag prova att göra en lasagne med plattor av bönpasta, en tomat och grönsaksröra och sen en sås med mandelmjölk som bas. Har upptäckt att jag tycker att Icas ekologiska mandelmjölk är väldigt god. Jag har inget recept på lasagnen utan jag experimenterar så får vi se hur det blir. Kanske kommer recept här sen om den blir bra! 🙂 Jag ska också prova att göra en sorts majonnäs, vilken jag hittade recept till på youtube, som är utan ägg och med väldigt lite olja i. Basen i den är vita bönor! Ska bli intressant!

Så nu har jag inte tid att sitta vid datorn längre utan nu ska det laboreras i köket (må-bra-aktivitet)! 😉 Hoppas att regnet håller sig borta så jag kan ta en promenad sen också. Ha det gott!

Att försöka må bra

Hej, svejs! Idag har jag inte haft någon tid alls att sätta mig vid datorn. Nu blev det lite lugnare så jag skriver några ord, men det blir inte så många (tror jag inte i alla fall). Vi har haft besök hela helgen och det har fiskats kräftor. Mågen och hans föräldrar har varit här och maken tog med dem till det nya kräftfiskestället han har arrenderat. Jag är alldeles för bekväm för att följa med så jag har skött markservicen här hemma i stället. De har sovit i tält och husvagn och vädret var inte det allra bästa så jag tyckte det var skönare att sova i min egen säng. 🙂 Men de var väldigt nöjda med fisket och de fick ihop omkring 20 kg kräftor och det var bra storlek på dem. Nu pågår kokning i köket och det ser ut som ett bombnedslag! Jag tycker så otroligt synd om kräftorna när de kryper omkring och försöker komma undan sitt öde, så jag försöker hålla mig därifrån…

Bild lånad från landleyskok.se.

I morgon börjar jag jobba igen och i natt drömde jag att jag var där och att allt var fullständig kaos (så är det alltid när jag drömmer om jobbet). Lite taskigt, tycker jag, att jag inte kan få vara ledig så länge jag är ledig… 😉 Men nu är, i alla fall, arbetskläderna strukna och det är bara att dra igång. Det är fritids nu i tre dagar och så börjar skolan på torsdag. Skönt att få börja lite lugnare och kunna kolla igenom allt och få kropp och knopp att komma igång igen.

Jag har läst lite mer i boken jag nämnde i mitt förra inlägg, “Låt känslorna visa vägen”, och den har fått mig att inse en väldigt viktig sak: Det är nödvändigt att man försöker må bra i varje skeende i livet. Oavsett hur man har det eller vad som händer. Speciellt om man vill förändra något i livet för om man inte mår bra, utan mest går och känner sig missnöjd över sin situation, är det mycket, mycket svårare att få till en förändring. Missnöje ger ju mer saker att vara missnöjd över! Då jobbar man verkligen motströms! Kan man hitta ett sätt att må bättre, även när allt omkring en är skit, går det mycket fortare att attrahera till sig en bättre tillvaro (om det är det man önskar). Det här känner jag är en väldig utmaning för mig själv och något jag behöver börja jobba med BUMS! Jag brukar skriva om att jag håller på med både det ena och det andra, för att förändra det jag vill förändra i mitt liv, men nu kommer jag lägga alla de sakerna åt sidan och bara fokusera på att MÅ BRA.

Bildkälla: Bev Sykes, flickr.com

Så här står det i boken: “Du måste må bra nu, oavsett förhållandena, för annars kan förhållandena inte förbättras. Du måste, så att säga, stifta fred med den position du har för att tillåta dig själv att förflytta dig till en plats där du heller vill vara.” När jag ser det så här klart och tydligt i skrift, förstår jag varför mitt liv inte har “uppgraderats” på det sätt jag önskar. Tyvärr låter jag ofta missnöjet över att allt inte är som jag skulle vilja, dominera, och då kan alltså ingen förändring ske.

Så det enda jag kan säga nu är (såklart): Jippi, vad härligt att jag får börja jobba i morgon! 😉 Och så måste jag jobba upp känslan att det är så också… Mmmm, utmaning, som sagt! Men det blir kanonbra, alltihop! Hur det än är, så är det kanonbra! Nu har jag lovat att hjälpa till att röja i köket, vilket blir kanonbra, givetvis! Ha det gott!

Att flyta med strömmen

Hej, svejs! Tjoff så var det söndag igen! Som vanligt springer veckorna på i en rasande fart. En veckas ledigt kvar för mig nu, och sen börjar allvaret igen. Längtar inte efter att jobba, men jag vet att det ändå brukar flyta på rätt okej i början av terminen eftersom jag har vilat ordentligt under sommaren. Det jag funderar på nu är om jag kommer att hinna att göra min sellerijuice på morgonen? Men det går nog bra om jag skär upp sellerin kvällen innan så det bara är att köra igenom den genom råsaftcentrifugen sen. Juicen ska drickas nygjord så det funkar inte att göra den kvällen innan för då gör den inte lika mycket nytta när man dricker den. Det löser sig säkert!

I veckan var jag och tre tanter till på en liten utflykt ner till Småland. En tjej som jobbade som lärare när jag jobbade i Brokind, har flyttat dit med sin familj och öppnat ett litet kafé ihop med sina två systrar. De har haft öppet torsdagar till söndagar nu under sommaren och har haft massor med besökare. Kaféet är inrymt i källaren på Vrånganäs skola. Det var jättekul att träffa Martina igen och se hur de har fått till allt. Jag tycker det är så roligt när människor har en dröm/önskan och sedan fullföljer den. Det blir jag imponerad av! Under hösten kommer de att ha öppet vissa helger bara, för alla har andra jobb också. Men jag rekommenderar verkligen Kafé Tre Systrar, mitt emellan Målilla och Virserum, om någon har vägarna förbi. Kommande helg är sista helgen nu i sommar de har öppet. Det var en väldigt trevlig utflykt! Jag har också fått umgås lite med stora sonen och det var härligt att se att han mår bra och han verkar trivas väldigt bra i Norrtälje.

Bildkälla: Tim Geers, flickr.com

Jag läser ju mycket böcker, och just nu håller jag på med en bok som heter “Låt känslorna visa vägen” av Esther och Jerry Hicks. Den handlar om hur man, genom att ta kontroll över sina tankar, kan få en bättre tillvaro. Alltså handlar den om ännu en aspekt av attraktionslagen (lagen om spegling) för tillvaron blir som man tänker sig den. Positiv eller negativ. Boken handlar också mycket om att man inte kan styra andra människor, utan i alla lägen där man tycker att andra borde ändra sig/sitt beteende, är det man själv som behöver göra en förändring. Genom att styra om sina egna tankar kan man uppnå den förändring av situationen man vill få till. Våra tankar är väl egentligen det enda vi kan ha full kontroll över. Men kanske inte så lätt alla gånger!

När vi inte har full koll på vad vi tänker på är det stor risk att vi liksom “paddlar mot strömmen” och bara tröttar ut oss utan att egentligen komma någon vart. Jag gillar den liknelsen och kan verkligen se att jag själv, under lång, lång tid, har försökt paddla mot strömmen genom frustration och otålighet. När vi gör så skjuter vi också upp det liv vi egentligen vill ha och allt blir svårare och jobbigare för oss. Nu försöker jag i stället ha en bild av att jag har släppt paddlarna och sitter och bara åker med i en kanot, i lugn takt nedströms. På vägen ser jag de saker jag vill uppnå bli verklighet! Sen behöver jag påminna mig om att jag verkligen nu sitter där i kanoten och inte behöver fundera på hur saker och ting ska kunna bli verklighet. Försöker man kontrollera skeendet paddlar man motströms och det tar då förstås mycket längre tid att komma dit man vill.

Bildkälla: Ken Bosma, flickr.com

En sak jag tycker är bra i boken är att man får exempel på tankar man kan tänka i en viss situation som representerar motströms- och sen exempel på medströms-tankar i stället. Allt blir så mycket tydligare då. Det man ska leta efter hos sig själv, är tankar som skänker lättnad inför det man grubblar över. Om man till exempel inte trivs på sitt jobb kanske man har följande tankar: Jag tycker det är fel att de flesta på jobbet inte gör sitt bästa. Det gör mig så illa till mods att se dem få ut sin lön utan att sköta sitt jobb. De tankarna är exempel på motströms-tankar som inte på nåt sätt får dig att må bättre. Exempel på medströms-tankar kan vara: Jag vet i själva verket ytterst lite om mina arbetskamrater. Jag förstår inte riktigt motivet bakom deras handlingar. Vad andra gör eller inte gör, angår egentligen inte mig. Att alltid lägga fokus på sig själv och hur man tänker är inte på nåt sätt själviskt utan det är ett sätt att få kontroll på sin situation. Om du kan lära dig att ta full kontroll över dina tankar kommer också din omgivning att ändras. Det gör den för att när du tänker tankar som är mer positiva vibrerar du på en ny, högre frekvens, och då börjar du attrahera till dig en tillvaro som vibrerar på samma frekvens som du gör.

Helt plötsligt, nu medan jag sitter och skriver det här, kom jag ihåg en sak som jag skrev i mitt förra inlägg och samtidigt tror jag att jag fick en insikt. I det inlägget skrev jag att jag inte var säker på om avgiftningen av tungmetaller ur kroppen, påverkar humöret/känslorna. Men efter inlägget läste jag i boken om levern och där förklarar Anthony William att levern har lagrat och stuvat undan alla möjliga saker som vi har fått i oss under vår levnad. Levern har även en egen intelligens och ett väldigt bra minne. Den lär sig, till exempel, att hålla reda på våra vanor och vet att när det närmar sig helg finns det risk att det kommer dyka upp till sämre mat och eventuellt en del alkohol. När vi jobbar med att avgifta levern kan den släppa ifrån sig gifter som den har lagrat för länge, länge sedan. I samband med det kan det bubbla upp minnen som är förknippade med den gången, för 15 år sedan, när man var extra ledsen och åt extra dåligt eller drack extra mycket under en period. Så självklart påverkar det här humöret! Senaste tiden har jag tänkt JÄTTEMYCKET på min barndom och mitt barndomshem i Vadstena. Alltså verkligen hela tiden. Det brukar jag inte göra så det är ju möjligt att levern just nu håller på att släppa gifter som jag fick i mig under min barndom och att det är därför alla dessa minnesbilder dyker upp. Behöver inte alls vara så förstås, för ibland funderar man mer på vissa saker, men omöjligt är det inte.

Jag som väldigt liten!

Jag skrev också förra veckan att jag skulle försöka ta mig i kragen och meditera mera (som jag ofta har skrivit). Tror ni jag har gjort det? Nä, det har jag inte! Jag ska sluta skriva det och i stället bara göra meditationer när andan faller på. Om jag, vid nåt tillfälle, kommer in i en rutin och gör det varje dag kanske jag skriver om det. Vi får se! Nu är det dags att ta tag i dagen här och det känns som det är en promenad som står på schemat här näst. Ha det gott!

Mest matprat idag!

Hej, svejs! Det här blir nästan lite spännande för nu bloggar jag från en ny dator! Eller, ny och ny, jag köpte den begagnad men den är ju ny för mig. Tangentbordet är något mindre än på den andra datorn så vi får se vad fingrarna säger om det. Jag sitter utomhus, i skuggan, och skriver nu för det är lite skönt att kunna göra det tycker jag. Det är varmt här men fläktar en del så det känns rätt behagligt. Dessutom drog maken igång dammsugaren i köket och det ljudet slipper jag gärna! Fantastiskt att han gör något åt dammtussarna och alla djurhåren!

Alltså, det känns som jag inte har någonting att skriva om idag så det kanske blir mest svammel det här! Senaste veckan har det inte hänt speciellt mycket, men jag har i alla fall känt mig på lite bättre humör än vad jag gjorde vid förra bloggningen. Möjligen har jag känt mig lite likgiltig och liksom blasé. Men inte så det har stört mig på nåt sätt. Jag har funderat lite om avgiftningen av tungmetaller jag håller på med påverkar känslorna och humöret också. Den borde göra det, men jag vet inte egentligen om det är så. Kroppen har känts lite trött och orkeslös på nåt sätt senaste tiden, men det verkar som det börjar vända nu. Jag brukar gilla att träna på morgonen, innan jag äter något, men det har jag inte riktigt orkat med utan jag har tränat senare på dagarna. Idag joggade jag dock innan jag tog min blåbärssmoothie och det kändes bra och “som vanligt” liksom.

Du som är intresserad av att göra saker som gynnar levern och kroppen, men inte har Anthony Williams böcker, kan följa honom på facebook eller instagram (sök på Medical Medium). Där delar han med sig av många recept och förklaring till på vilket sätt olika frukter och grönsaker är nyttiga för oss. På instagram är det också många människor som delar med sig av sina berättelser om hur de har blivit friska från alla möjliga åkommor. Flera har haft förskräckliga eksem som har läkt ut genom att de har druckit sellerijuice och gjort utrensning av tungmetallare och virus ur kroppen.

Bildkälla: Kreg Steppe, flickr.com

Jag letar en del recept just nu, för att kunna baka glutenfritt bröd utan ägg och mjölkprodukter. Dessutom funderar jag på att göra brödet så smakrikt att jag inte behöver ha något pålägg på för det är lite trixigt med pålägg när man inte äter mjölkprodukter. Det finns veganska “ostar” att köpa, men jag gillar inte riktigt vad de innehåller och jag har provat att göra en variant själv. Den är gjort med bland annat sötpotatis och cashewnötter och är helt okej. Men så härom dagen funderade jag på om det kanske är bättre att stoppa i sötpotatisen i brödet i stället. Det har jag inte provat än, men jag råkade ha kokt kall potatis i kylen, så jag bakade brödet med bara olika glutenfria mjölsorter, vatten och mosad potatis i. Funkade riktigt bra och brödet blev ovanligt saftigt för att vara glutenfritt! Nästa gång ska jag prova att ha i lite torkade aprikoser också, för då kanske det blir så gott att pålägg inte behövs. Till min lunch idag gjorde jag hummus som jag bredde på köpt glutenfritt bröd. Det var gott! Och, ja, jag är en riktig brödmänniska och vill fortsätta äta det! 🙂

Bild lånad från 56kilo.se.

Jag hittade ett väldigt enkelt recept på en mjölkfri glass härom dagen. När det är varmt kan jag längta efter glass så jag ska prova att göra den sen idag. Den innehåller bara kokosgrädde och dadlar! I receptet står det att man ska blötlägga dadlarna i kokosgrädden tills dadlarna är tillräckligt mjuka för att det ska gå lätt att mixa dem. Men jag tror inte det behövs om man har färska dadlar för de är ju jättemjuka redan. Så det går åt en burk kokosgrädde (400 ml) och 200 gram urkärnade dadlar. Jag köper Kung Markattas kokosgrädde för den innehåller bara kokosnöt och vatten. Mixa alltihop när dadlarna är mjuka, häll upp i en bytta med bakplåtspapper i och frys i några timmar. Ta ut glassen ur frysen 10-20 minuter innan den ska ätas. Låter himla gott faktiskt!

Bild lånad från kindearth.net

Jag funderar lite emellanåt på det här med min kostomläggning. Det känns som det är något jag verkligen behöver göra och var jag hamnar i mitt ätande sen får vi se. Jag äter fortfarande lite kött och fisk, men jag tror att jag kommer utesluta allt kött framöver. Eventuellt får fisken vara kvar ett tag till. Mer och mer känns det för mig som det är fel att äta djur och jag tror inte att de finns här på jorden för att föda oss. Det är nåt som vi människor har hittat på. Dessutom är mycket av djurindustrin helt vidrig mot djuren. Här hemma äter vi visserligen mest viltkött och de djuren har, förhoppningsvis, haft det bra fram till de dog. Men ändå… känns inte helt okej faktiskt. Maken fiskar lite ibland och för ett tag sedan fick han upp en stor abborre på strax över ett kilo. När den låg där på skärbrädan, för att bli filéad, så kändes det mest bara sorgligt och jag tittade på fiskens ögon som inte hade nåt liv i sig längre. Jag åt av den sen, och den var god, men det gör lite ont i mig på nåt sätt. Mm… får se vart allt det här landar!

Bildkälla: Michael Ocampo, flickr.com

Under större delen av sommaren har jag känt mig mer förankrad på jorden än uppe i huvudet, så att säga. Men det har säkert att göra med att jag varit så fokuserad på maten. Jag har inte känt mig speciellt “andlig” utan den biten har fått stå åt sidan och det är säkert precis som det ska vara med de val jag har gjort. Min ambition inför sommaren var egentligen att meditera varje dag, men så har det inte blivit. Nu har jag två lediga veckor kvar och det kanske är bra att jag försöker “samla ihop” mig genom att verkligen göra de där meditationerna. För jag vet ju att de är bra för mig! Tror jag behöver ta mig i kragen med det! 😉

Om ett par timmar ska jag skjutsa yngre sonen till hans pappas familj och så ska han vara där ett par veckor tills det är dags för honom att återvända till Malmö. Han har varit här i tre veckor nu så det kommer att kännas lite tomt efter honom. Vi ses nog inte förrän till jul sen. Jag tror att Kapten kommer att sakna honom också, för han har varit i hans rum jättemycket under de här veckorna. På onsdag kommer stora sonen hem så då får jag träffa honom några timmar i alla fall. Det blir kul! Som jag har skrivit tidigare, är det en ynnest när man får umgås med sina vuxna barn emellanåt. Får se om jag kanske behöver åka och hälsa på stora sonen under hösten för han har flyttat från Åkersberga till Norrtälje. Borde ju inspekteras!

Kapten

Jaha, det gick ju riktigt bra att skriva även på den nya datorn! Fingrarna hittade, för det mesta, rätt. Fast, som sagt, mest svammel blev det nog, men så får det vara ibland! Ha det gott!

Lite sisådär…

Hej, svejs! Idag satt jag med min tekopp, tittade ut genom köksfönstret och tänkte att jag nog inte ville blogga nåt idag. Humöret har inte varit något vidare de senaste dagarna och jag har varit väldigt lättirriterad. Dessutom gick jag upp lite tidigare än vad jag egentligen ville idag för det kom en sån där monstersvettning så det kändes inte bekvämt att ligga kvar i sängen. Jag har heller liksom ingen lust att göra något, och jag har till och med struntat i träningen. Jag bara vill inte… Kanske en del känner igen sig och förr, när jag fortfarande hade mens, var det här rätt typiskt humör för dagarna innan den kom. Igår var jag och plockade lite skogshallon, det finns så mycket i år att man inte riktigt vet vart man ska plocka, och jag brukar bli på bra humör av att plocka bär, men inte ens det hjälpte. Så, ja, så är det med mig just nu!

Bildkälla: Raj Stevenson, flickr.com.

Jag tänkte att jag skulle låta bli att blogga för att bespara er mitt gnäll, men så tänkte jag att jag kan försöka lyfta mig själv (och kanske någon annan som också känner sig lite nere) i stället, genom att skriva av mig en del tankar. Eftersom jag har skrivit om det flera gånger, så vet vi ju vid det här laget att det blir som man tänker och det man fokuserar på får man mer av. När man då mår lite skrutt så vill man ju bara säga “bajs-attraktionslag”, sluta gälla just nu är du snäll (eller egentligen säger man “för helvete sluta vara så jävla jobbig jävla skit-speglings-lag”). Jag tycker att många saker krånglar lite extra när man inte är på topp, och har många negativa tankar, eller också är det bara att man inte orkar med allt just då. I morse, när jag gjorde min sellerijuice, lyckades jag skära mig i vänster pekfinger! Precis innan hade det malt en massa negativt skit i huvudet och jag är säker på att det är därför det hände. Det är inget djupt skärsår och kommer snart vara läkt, men en ändå. Bajs!

Jag ska inte skriva om min nuvarande kost och så idag, men jag måste bara nämna en sak om sellerijuicen. Den stjälkselleri som finns att köpa nu är svenskodlad, och det är så klart bra, men smaken! Jösses! En optimal mängd sellerijuice på morgonen är 4-5 dl, men jag klarar bara halva den mängden just nu. Selleri är inte min favoritgrönsak och det är väldigt, väldigt, väldigt, väldigt mycket sellerismak på den svenska. Huga! Får hoppas den gör lite nytta ändå. En lite intressant sak med juicen är, att trots att den smakar så mycket selleri, så är det en helt annan, lite citrusaktig smak när man rapar sen. Lite märkligt faktiskt! Ursäkta detaljerna…

Bildkälla: Tim Geers, flickr.com

Jaha, vad kan man då göra för att försöka lyfta humöret lite? Att göra saker man mår bra av är förstås alltid en fördel. När jag har bloggat klart ska jag baka lite bröd för det är en sysselsättning som jag tycker om. Jag kommer att försöka ta mig samman och träna lite senare idag också, för jag vet ju att humöret oftast lyfter efter ett träningspass. För mig känns det bra att ta bort en massa “måsten” när måendet är sämre. Tvätten får samlas på hög, likaså de redan tvättade sakerna och jag stänger dörren om högarna. Jag bryr mig inte om dammtussarna utan de får virvla runt fötterna. Däremot klarar jag inte att ha det stökigt i köket. Då mår jag sämre, så där blir det undanplockat så inte bänkarna och spisen blir belamrade. En del människor mår ju bättre av att städa och ha ordning omkring sig, och jag avundas dem lite. Tänk att ta sig an nåt man mår bra av och så blir det samtidigt rent och fint hemma! Sån e inte jag…

Liten parentes bara: oj, vad det regnar här just nu! Men det passar bra när jag vill vara inne och baka! Igår var det jättevarmt i stället så vädret varierar sig.

Bildkälla: Blondinrikard Fröberg, flickr.com

En sak som är väldigt effektiv, tycker jag, för att lyfta humöret är att göra en tacksamhetslista. När de negativa tankarna är väldigt aktiva kommer man nästan inte igenom “stimmet” med någon positiv tanke och man (eller jag kanske ska skriva “jag”…) vill nästan inte försöka hitta de positiva. Jag nästan grottar ner mig i allt det dåliga och hur illa allting är. Så dumt!

En liten parentes till: nu hämtade jag mig en halv kopp kaffe! Nästan lite trotsigt så där! Försöker undvika kaffet på förmiddagarna för levern gillar inte att få kaffe att ta hand om när den håller på att städa upp (vilket den gör tidiga mornar och förmiddagar). Så, förlåt levern, men kaffet smakade väldigt gott!

Bildkälla: waferboard, flickr.com

Åter till tacksamhetslistan! Jag tänkte att jag gör en tacksamhetslista med, typ, “för att/så att” efter det jag är tacksam över för då får man tänka till lite extra. Min lista över saker jag är tacksam för idag ser ut så här:

  • Att jag har tak över huvudet så att jag inte behöver sova/vara utomhus i regnet.
  • Att jag har rent vatten att dricka för det är det många som inte har.
  • Att jag är ledig och inte behöver stressa iväg till något jobb.
  • Att jag har hela kylskåpet, frysen och skafferiet fulla med mat så jag, och övriga familjen, kan äta oss mätta idag också.
  • Att jag har varmvatten, tvål och schampo så jag kan duscha och göra mig ren när jag vill.
  • Att jag kan göra saker som jag mår bra av utan att någon kräver att jag gör något annat som jag inte vill.
  • Att jag har pengar så jag klarar tillvaron för det är väldigt många som inte har det så.
  • Att jag har en bil som fungerar så jag kan åka vart jag vill när jag vill.
  • Att jag har en familj som, så vitt jag vet, mår bra och har hälsan. Många lever utan sina nära anhöriga av olika anledningar.
  • Att jag är trygg och kan leva utan rädsla för många, speciellt barn, lever i stor otrygghet.
  • Att jag har elektricitet som underlättar livet väldigt mycket. Många lever utan.
  • Att jag har toalett inomhus och inte behöver springa ut, speciellt på vintern, för att gå på toaletten. Många, många lever utan tillgång till ordentliga toaletter.
  • Att mina katter mår bra för de är ofta en källa till glädje och gos!
  • Att jag har en dator som underlättar livet på många sätt och ger mig avkoppling när jag bara vill sitta och slösurfa eller “titta på tv”.
  • Att jag lever i ett land utan en massa farliga djur eftersom jag tycker om att vistas i skogen.
  • Att jag bor på en lugn plats med naturen inpå knutarna för där kan jag hämta energi och bara njuta.
  • Att jag har mina, ganska få men väldigt nära, vänner som jag uppskattar väldigt mycket att umgås med.

Nu kom en av katterna, Gandalf, in (dyngsur!) och hoppade upp i mitt knä, så nu “måste” jag gosa med honom samtidigt som jag skriver! När det är fint väder är han mest bara ute, men när han kommer in vill han ha jättemycket mys och gos så det får man ju ge honom då!

Gandalf

Vet ni, nu känns det faktiskt lite bättre! Tacksamhetslistan och kattmys har lyft humöret lite grand i alla fall! Och snart kan jag börja baka, dessutom. Just för tillfället försöker jag att inte äta så mycket ägg så jag har letat efter recept på glutenfritt bröd utan det. Hittade ett igår som jag tänkte prova. Ni kan få receptet också och det hittar ni HÄR. Jag har inte psylliumfrön hemma just nu, så jag provar med chiafrön i stället och hoppas att det funkar. Båda är ju gelé-bildande och jag gissar att det är det som är meningen med dem så det går säkert bra. Så jag jobbar vidare på att göra det här till en bra söndag och jag önskar er alla det samma! Ha det gott!

Bild lånad från Nilla’s Kitchen

Internet igen och hälsa igen!

Hej, svejs! Japp, nu har vi ny router och kontakt med yttervärlden igen! 😉 Så just därför tänkte jag ta en mitt-i-veckan-bloggning som en liten överraskning. När vår router hade pajat, ringde maken och felanmälde den i måndags. Vi har Telia som leverantör av bredband via ADSL och när han ringde satt han i telefonkö i en timme och 40 minuter! Tur att han jobbade så han kunde göra annat medan han köade. 😀 Men sen var de ju snabba för den nya skickades under måndagen och vi fick de igår.

I lördags hade jag och en väninna en himla trevlig förmiddag! Vi tog en second-hand-shoppingtur som var riktigt rolig. Jag gillar ju inte shopping något vidare egentligen, men det känns bättre att handla så än på vanligt sätt. Vi var på tre olika ställen och det var rätt mycket folk på alla tre. Min kompis hittade lite kläder och jag köpte några småsaker till köket. På sista stället hade de ett trevligt kafé så där fikade vi och pratade en lång stund.

Bildkälla: waferboard, flickr.com

Medan vi har varit utan internet har jag mest läst på kvällarna. Jag är för snål för att ta slut på surfen i telefon så där har jag bara kollat väldigt korta stunder. 😉 Bland annat har jag läst i boken om levern av Anthony William, och jag vill ta den i lite mindre “bitar” för det är så himla mycket information i den, så jag läser då och då. Det senaste jag läste om är en lista med vad han kallar för “bråkstakar” och det är produkter som ställer till det lite extra för levern. Många är självklara, som bensin, diesel, plast, alkohol, läkemedel, avgaser, lösningsmedel, bekämpningsmedel, formaldehyd och tungmetaller. Men det finns rätt många saker på listan som man blir lite överraskad över. Jag ska inte ta upp alla här, det blir alldeles för mycket, men några stycken vill jag nämna. Tändvätska ansamlas i levern så det kanske är dags att börja tända grillen på annat sätt (vi brukar alltid använda tändvätska tyvärr)! Vinäger är nästan lika illa för levern som alkohol och vill man ändå använda vinäger är äppelcidervinäger bäst. Koffein (snyft) gör leverns cellväggar tunnare. Cellväggarna återhämtar sig visserligen snabbt, men regelbundet intag av koffein försvagar leverns skydd. Jag kämpar fortfarande med kaffet och har inte lyckats sluta än, men jag jobbar vidare på det!

Alla produkter (i stort sett) med parfym är illa för levern. Hårsprej och vanlig make-up är inte heller så bra. Hårfärg (konventionell) är riktigt skadlig för levern och kan trigga igång klimakteriebesvär. De naturliga hårfärgerna är ett bättre val. Spray-tan kväver levern eftersom hela huden blir täckt av preparatet och huden är leverns andningshål när det gäller att göra sig av med gifter. Dessutom ansamlas kemikalierna i själva levern. Även kemikalierna från nagellack och nagelprodukter ansamlas i levern.

När det gäller mat kallar han just den listan för “problematisk mat” och jag bara räknar upp de produkter som finns med där utan förklaringar (annars får jag sitta och skriva i många timmar 🙂 ): Ägg, mjölkprodukter, ost, feta livsmedel, hormoner i maten, vinäger, koffein, överdriven konsumtion av salt (det skriver jag lite om här nedanför), gluten, majs, rapsolja och fläskkött. Alla de här produkterna är bra att undvika helt eller äta/dricka måttligt av.

Levern klarar av små mängder av hälsosamt salt, det vill säga havssalt eller bergsalt men större mängder av fel sorts salt är inte bra. Speciellt inte om det kombineras med fet mat. Fettceller tenderar att kapsla in saltet som sedan torkar ut fettcellerna. Den sortens celler är svårare att driva ut ur kroppen och de ansamlas i levern. Fel sorts salt torkar även ut andra organ i kroppen. Våra kroppar behöver dock natrium och i naturlig form finns det i: selleri, kokosvatten, spenat, alger, citron och lime och den sortens natrium torkar inte ut kroppen utan hjälper till att dra ut skadliga salter i stället.

Hela kapitlet om “bråkstakar i levern” är på 16 sidor så det finns mycket information att hämta där. Man kan ju bli lite nedslagen för det känns nästan som man inte kan använda några produkter över huvud taget. Men så funkar, så klart, inte livet, utan vi måste ju leva här på jorden och när man har kunskapen om vad som inte är bra för oss kan man också göra bättre val. När man vet hur skadliga en del produkter är för levern, kan man försöka att undvika dem helt. Stärker man sedan levern med att äta rätt sorts mat och dessutom rensar ut gifter ur den, kan den klara av att ta hand om de giftiga saker som vi kommer att få i oss (hur vi än gör).

Nu ska jag ta och äta lite lunch och sen ska jag åka och hälsa på en kompis. Vi kommer garanterat att dricka kaffe så jag hoppar över det efter maten (har inte druckit något än i dag). Till lunch blir det sallad från igår och stekt potatis som jag har stekt i lite kokosolja. Troligen tar jag ett frökex till också med en sorts vegansk “ost” på som jag hittade recept till på youtube. Jag saknar pålägg till smörgåsar nu när jag inte äter mjölkprodukter så jag letar på youtube och testar recept. Självklart finns det att köpa också men det är kul att prova att göra själv. Passar mig ypperligt att veganism är en trend så det finns mycket att välja på! Ha det gott!